Vilken jobbig dag!

Vilken jobbig dag det här har varit för Igor. Morgonen började med att matte blev varse att hon hade 30 minuter på att morna sig, packa diverse grejer, sätta på sig hejdlöst roliga mulle-kläder och sen masa sig iväg till Statoil och fråga tokiga frågor. Givetvis var det möhippa som gällde. Igor tyckte det var mycket spännande och ville gärna följa med. Han gjorde ett tappert försök att packa ner sig själv i väskan, men där satte husse stopp.

Det som komplicerade det hela var att jag skulle spela tre matcher under dagen i en lokal turnering. Som tur var ligger planen bara 500 meter bort från huset, men med timslånga matcher plus uppvärming så gick det inte att lämna Igor hemma, så jag fick helt sonika ta med honom. Lösningen som räddade mycket av dagen var att jag tog bilen till planerna, parkerade den i skuggan och satte Igor i buren. Först försökte jag med öppen baklucka, men det gick inte alls, då såg han hur vi sprang runt och protesterade högljutt. Det fick bli stängd lucka men nervevade fönster. Första matchen gick bra, han låg ner när jag hämtade honom och verkade ha tagit det bra. Vi gick hem i pausen mellan matcherna och vilade lite. Jag tittade på film med Igor sovandes bredvid mig.
Till andra matchen körde jag samma variant, med samma framgång. Vi tog en längre promenad hem och sen sov han gott medans jag åt och vilade. Jag tänkte såklart köra samma variant inför tredje matchen, men nu blev det patrull. Han hade listat ut hur mycket roligare det var utanför och ville inte alls in i bilen när det var dags för matchstart. Som tur var kunde Sara, hans favoritspelare i damlaget, ta hand om honom medan jag spelade sista matchen. De satt och njöt av solen (när den tittade fram mellan molnen) och tittade på alla som sprang. Mycket spännande tyckte Igor.
Sen gick vi hem och åt smaskig kyckling. Igor åt som en varg och har sen legat helt utslagen i soffan medan jag tittat på film. Tveksamt om han kommer gilla iden att gå ut på kvällskissen, men det måste göras. Sen ska vi sooooooova.

Charmgor

Idag har husse och Igor egentligen varit lediga men eftersom jag jobbade så tog de också en jobbdag för att kunna vara lediga imorgon. Då ska vi ut till Älvkarleby och kolla lite grejer inför bröllopet i sommar och Igor får förstås följa med. Blir nog kul!

På eftermiddagspromenaden träffade vi en rottweilertik och med tillhörande matte och eftersom tiken just löpt skulle Igor ABSOLUT hälsa. Som vanligt fick han sin vilja fram och under tiden som han snosade tiken i rumpan så passade jag på att prata lite med matten. Hon undrade vilken ras, ålder etc och efter det vanliga avhandladet om hur ovanlig rasen och att han var 1 år, fast han betedde sig som 6 månader, så konstaterade hon glatt att;
-Jaha, då har ni 2 års jobbig tid framför er då?!
Och, ja, vad säger man då? Jo, hon har ju rätt! Alldeles rätt. Det är ju just det som jag försöker pränta in i min kära sambos huvud då han är trött på Igor. Ibland ser jag det som positivt, för om Igor är så bra som han är nu så kommer han vara JÄTTEBRA om 2 år, men ibland (när hans mindre bra sidor visar sig) så tänker jag bara hur vi ska stå ut i 2 år till.

Idag ligger han dock på plussidan. Vi har nämligen haft 2 vänner över på middag ikväll och det är bland annat då man uppskattar Igor till sitt fullo. Han må vara dryg då och då, men han är faktiskt en väldigt lugn och fin hund (vilket även våra vänner konstaterade). Inget överdrivet hoppande, pockande eller fånande utan bara charmig, mysig och social. Han är en charmgor helt enkelt!

Bromsklossen Igor

Han är så ojämn! En relativt lång period så har han gått på ganska bra och nästan varit dragig, men så får han ibland återfall och blir en rejäl bromskloss. Det hände idag på lunchpromenaden. Det skulle inte gås någonstans. Allt var fel. Igor ville bara stå stilla och blänga på allt. När han är på det humöret är det ingen ide att försöka få en meningsfull promenad, det var bara att lyfta upp och bära iväg honom till en annan miljö för att kanske få en lite mer aktiv hund. Väl i Engelska Parken så åkte nosen ner i marken och han letade harlortar för fulla muggar. Kul promenad...

Jaktgor

Vi har hittils när frågor om Igor och jakt kommit upp alltid kunnat stoltsera med något i stil med
"Igor är helt jaktsäker, följer aldrig efter vilt"
"Igor jagar på sin höjd fåglar, och bara när vi ger tillåtelse"
"Igor springer inte efter kaniner, han springer åt andra hållet"

Psscchh. Det fick vi käka upp igår. På kvällen tog vi en sväng till en park i Sala backe för att träna lite hopp och balans i en lekpark som fanns där. Vi kopplade loss honom där och lät honom först jaga bort några koltrastar som satt och kaxade på gräsmattan. Döm om min förvåning när det störtar upp en kanin precis när fågeln lyfter, och Igor svängde direkt efter kaninen och jagade den i kanske 50 meter. Efter Igor sprang kanin nummer två, som antagligen bara ville följa med den första. När den första hoppat in i buskar så vände Igor om och jagade den andre ett tjugotal meter tills den också hoppade in i buskar.

Till Igors heder måste jag säga att när vi ropade efter honom här så kom han faktiskt i sporrsträck till oss, överlycklig över att ha fått jaga lite. En skarp jakthund hade jagat dagsljuset ur de små kaninerna, men Igor var nöjd med att ha schasat bort dem. Sen körde vi en del hoppträning och lite balans/klätter, sen var det marsch hemåt. Igor sov som en stock i buren resten av kvällen, han börjar lära sig slappna av i den nu.

Igor på friarstråt

I lördags hade jag och matte några ärenden att fixa i Gävle, så vi lämnade av Igor hos morföräldrarna. Kruxet var att deras tik Rizzla börjat löpa, så vi var lite fundersamma på om det skulle gå. Konstigt nog så gjorde det det. Igor var nästan mindre intresserad av att lukta henne i baken än vanligt, och de spenderade faktiskt tid med att leka med varandra istället för att hon bara sprang ner honom. Gentlemannen i Igor förnekade sig dock inte, på promenaderna skulle han direkt fram och "provsmaka" så fort hon kissat nånstans. Fräscht Igor, fräscht. Han var helt utslagen när vi kom hem och fick tillbringa kvällen sovandes i buren medans husse och matte tittade på Schlagerfinalen.

På äventyr i Lunsenskogen

Igår tog vi och åkte ut med Igor direkt efter jobbet. Målet var att ta en promenad ute i skogen runt Sävja, och vi hade laddat upp med massor med godis och korv så att vi skulle kunna träna massor. Spåret vi tog verkade ha haft en löptik springande framför oss, så för att få något vett o sans i Igor så svängde vi av och tog en annan stig. Den följde vi. Och följde. Och följde. Vår plan var att sakta svänga i en stor högersväng, men första stigen som vi korsade verkade också ha tikspår på, så den gick vi rakt över. Sen kom det liksom inga fler.

Vi tog oss över ett vattendrag där de uppenbarligen skulle bygga nya spångar, men just nu var det bara några smala trästammar. Jag fick bära över Igor och nästan bära över matte med, men med lite betänketid så tog hon sig över till slut. Igor höll på att få spel när jag skulle gå och möta henne halvvägs och var seriöst på väg ner i vattnet för att följa efter.

Sedan gick vi en kvart till eller så, utan att se en själ eller någon annan stig. När vi gått i 40 minuter så kom vi till ett parti som var svårt vattendrabbat, att gå runt det skulle ha tagit bra lång tid så vi tog det snöpliga beslutet att vända och gå tillbaka. När vi vände fick Igor glädjefnatt. Från att ha tassat mellan oss på stigen så fick han ett ryck och sprang runt runt runt och fram och tillbaka. Sen blev det rask promenad hemåt, för det började regna nästan omgående. Att ta sig över de blöta trästammarna var lite spännande, men resten av vägen hem var händelselös (och blöt). Igor tyckte det var roligt att gå tillbaka iallafall, om det var för att han ville hem eller till löptiken låter vi vara osagt. Han tyckte nog vi var otroligt dåliga på att spåra iallafall, vi missade ju löptiken hela tiden!

Nytt halsband

Igor har varit lite avskavd på magen precis där selen smiter åt. Resten av pälsen på magen har växt tillbaka ganska bra, men under selen tror jag det nöts bort lite för snabbt för att kunna växa sig så kraftigt att det kan "skydda" sig självt. Matte stickade ett fint litet överdrag till den delen av selen i ett försök att kanske mildra nötningen, men det vette tusan om det gett någon effekt.
För att råda bot på det så köpte vi igår ett nytt halsband som är lite bredare och finare än det gamla. Får Igor gå runt med det i nån vecka så borde lilla magen fått chans att återhämta sig. Vi åkte upp till Brukshundscentrum och köpte ett fint Huurta-halsband, samma märke som selen. Det är lite annorlunda att styra honom med halsband jämfört med sele, men det funkar. Man får passa sig så han inte tokvägrar för då kan han slinka loss. Man får vara förutseende så långt det går, och blir han tjurig får man ta några steg tillbaka och mana på honom bakifrån istället.
Han har gått på illa kvickt de senaste dagarna, vilket är typiskt för just nu har jag varit antingen skadad, haft träningsvärk eller som nu, sjuk.

Slut på ledigheten

Nu är det slut på ledigheten och tillbaks på jobbet för både mig och Igor. Helgens slit gjorde att husse inte alls var lika rask i fötterna som Igor i morse, så promenaden ner på stan fick genomföras i maklig takt i duggregn. Väl på jobbet var han väldigt sprallig, vilket han alltid blir när han har varit ute i blött väder. Somnade sen som vanligt och sov skönt fram till lunch. Efter att vi hade ätit skulle jag sätta på mig skor och jacka, men då var han hur härjig som helst och skulle bita i skor, händer och snören. Jag kastade iväg hans repknut som distraktion och han galloperade glatt och hämtade den flera gånger, tills jag fått på mig jackan. Då tog han bara två språng, sen tvärvände han och sprang till dörren. Oavsett vad jag gjorde så gick han inte därifrån, den lille rackaren hade listat ut att vi skulle gå ut och det ville han för allt i världen inte missa.

Gårdagens sorgemoment var igår när jag och en av spelarna från damlaget kom med tåget från Arlanda. Matte och Igor mötte oss på stationen och efter att jag ropat hans namn så såg han oss och kom glatt springande... förbi mig för att hälsa på Sara. :( Så mycket för all kärlek man lagt på den hunden. Sen hälsade han som tur är på mig också, men jag blev lite sårad.

Hussefritt igen

Husse är på turnering igen och jag och Igor är hemma själva. Eftersom husse åkte redan kl 04.00 igår morse så fick Igor följa med till mitt jobb igår. Den här gången visste jag att han skulle bli tvungen att sitta i hundgården eftersom jag hade lektion och möte större delen av dagen. Var lite bekymrad eftersom det inte fungerat så bra för honom att sitta där förr. Han har bara skällt och gnällt trots sällskap av andra hundar som han normalt sett avgudar. Men, som vanligt kan han konsten att förvåna en. Inte ett pip sa han på hela tiden! Duktig hund, man blir ju så stolt. Kanske finns det hopp ändå för att bli mer självständig? När vi väl kom hem sov Igor hela kvällen och natten. Det är jobbigt att vara på mattes jobb.

På kvällen pratade jag med min kompis som precis hämtat hem en valp. Hon var bekymrad över en hel del grejer. "Tänk om det blir fel..." menade hon på. Jag förstår precis vad hon menar och kan bara le vid tanken på hur det var. Vi var bekymrade över det mesta. SÅÅÅÅ många val att göra när det gäller en liten valp! Så här i efterhand kan jag bara ge rådet att ta det lugnt, lär känna valpen och testa sig fram. Det allra mesta går att ordna och styra upp när de blir lite äldre. Det enda jag ångrar är att vi inte körde stenhårt med ensamhetsträning från början med Igor. Fast å andra sidan kanske det inte hade hjälpt heller? Jag vet en del som gjort det och deras hundar kan ändå inte vara ensamma. Vissa hundar verkar bara vara födda så...

Idag har jag och Igor varit ute på x antal promenader och 2 sovstunder. Vi har lite tråkigt när husse är borta... Kvällen spenderade vi dock med en sväng till IKEA med en kompis (Igor fick förstås stanna i bilen) och sedan åt vi mat på en uteservering. Igor gillar att sitta på uteserveringar. Där finns så mycket att glutta på! Och så brukar han få lyxa lite och smaka mat av matte. Kylan drev oss dock hem till kompisen och deras hund. Hon är jättespännande, tycker Igor! Så spännande att han gärna vill markeringskissa lite inne hemma hos dem. Mindre spännande, tycker matte. Nåja, nu har jag en utslagen hund som ligger och sover på min kudde. Han lär sova gott i natt också.

Imorgon ska det tydligen bli lite varmare så då ska jag och Igor åka någonstans där matte kan sola och Igor kan sitta och glutta. Kanske tar vi med lite fika.

Viloperiod

Igor har varit så trött så trött efter helgen. Han har sovit som en stock mellan måltiderna och tycker att det är högst onödigt att gå upp och vara aktiv när man kan sova istället. Igår plockade vi fram våmbenet och då sysselsatte han sig med det någon timme. Han kan vara rätt så intensiv med det... Sen kräktes han på natten, undra om han fick i sig lite för mycket våm.

Han har gått väldigt bra de senaste dagarna, hoppas det håller i sig.

Igor på kollo

Eftersom husse och matte åkte till Gotland lördag till måndag har Igor varit hos mattes föräldrar och deras Rizzla mellan fredag och tisdag. Husse och matte var förstås oroliga över hus Igor skulle klara sig utan dem så många dagar. Igor tog dock sin husse och matteförlust lätt och tillbringade varje minut av dagsljus utomhus. Han gick ut klockan 5.00 och gick in kl 21.00. Där emellan skällde han på grannar, busade med Rizzla, snodde träbitar, grävde upp lökar, trampade sönder tulpaner, hade koll på lilla Ville 3 år, fick några fästingar och undersökte noga vad alla andra gjorde. På kvällarna var han, enligt rapport, helt vindögd av trötthet när han väl kom in och sov som en stock hela nätterna. På grund av denna trötthet ville värdparet första kvällen inte släpa ut honom på sen kisssväng, vilket resulterade i 3 stora korvar och en kisspöl på golvet. Nu har de läst sig att man ALLTID tar ut en lundehund på sen kisssväng!

De har också erfarat hur det kan vara att brottas med Igor när han inte vill något. 3 personer för att ta ut en fästing. Husse och matte tog dock ut 2 stycken fästingar hur lätt som helst idag (han har tydligen lärt sig att det inte är så lönt att protestera när det gäller oss).

Väl hemma har han varit han helt utslagen, men han tog sig i alla fall lite tid att smaska på våmbenet.

Kontenta: Igor har haft jättekul och vi har saknat honom betydligt mer än han saknat oss. V i började sakna honom redan på lördagmorgon. Ska bli mysigt att sova med skruttgor i sängen igen!

Några dagar efter

Odugliga Blogger har inte fungerat, så jag ligger några dagar efter med saker som hänt...

* I tisdags fick jag skicka ett par skosnören till skosnöreshimlen igen. När vi lagade middag blev det misstänkt tyst ute i hallen och vid närmare kontroll så hittade vi Igor glatt mumsande på skosnörena till mina löparskor. Dags att köpa nya igen alltså, jag har tappat räkningen nu.

* I onsdags skulle både husse och matte träna samtidigt, så jag fick ta Igor med mig i bilen till min träning. Han hjälpte mig vid uppvärmningen genom att hålla farten uppe, men sen fick han sitta i bilen när vi körde övningar och spel. Jag tog ut honom lite nu och då, som tränare kan jag stå vid sidan om och gasta åt spelarna och då kan Igor stå bredvid mig och se farlig ut. Jag kan alltid hota med att bussa Igor på dem om de inte gör som jag säger...
Sista vändan i bilen blev lite längre än de andra, vi ville spela klart sista matchen så han fick nog sitta där 30-40 minuter. Jag trodde han skulle vara lite smånojig när jag kom till bilen, men döm om min förvåning när jag såg att han faktiskt låg ner. Det är första gången vi har sett honom göra det i bilen när vi är utanför den, otrolig succe.

* I torsdags gjorde jag ett kap på Gunnars hund och katt. Vi gick in där på väg hem från jobbet för att titta lite på selar och halsband, och till min lycka så hade de fått in Igors favoritgodis, Nature's Gift med kycklingsmak. Jag köpte raskt upp mig på fem påsar, men det kändes lite pinsamt att stå vid kassan med fem påsar av samma godis. Jag kände mig som en samlare inför ett storkrig...
På kvällen skulle matte ut och springa i Jälla. Jag är lite öm i knäet fortfarande så i brist på skosnören till mina joggingskor så beslöt jag mig för att istället ta en promenad i spåren med Igor och köra lite träning av honom. Vi körde hopp över och upp på stenar, slalom, balansgångar och inkallningar. Igor sov som en stock när vi väl kom hem, helt utslagen. Sen blev han såklart Härj-gor när vi väl varit ute på kvällspromenaden, men efter en stunds surande över att vi inte lekte med honom så kom han och lade sig. Mysigt att sova med en hund som har ens ben som huvudkudde.

Aktiv helg

Oj oj vilken helg!
Lördagen inleddes med att Igor fick vara hos en vän till oss då vi behövde åka runt och göra massa ärenden, men när vi kom tillbaka så fick han springa runt lite i Hågadalen. Kul kul såklart, men det roliga var inte slut där. På kvällen fick vi besök av ett par samt deras flatcoated retriever-tik. Igor blev såklart själaglad, perfekt när damerna kommer till honom. Efter middagen så satte vi in honom i hans bur i vardagsrummet, vi antog att han borde vara trött och faktiskt borde somna i buren, och det gjorde han efter en stund. Seger! Han sov gott där inne, så det kommer vi fortsätta träna på.

På söndagen tog vi en lång promenad i Hågadalen igen, och förutom ett möte med en stor rottweiler (som Igor skulle beskydda oss mot) så gick allt bra. Igor var lös på stigen och vi hade precis pratat om att vi kanske skulle koppla upp honom, man vet ju aldrig vad som kommer bakom nästa krök... och givetvis fick vi möte då. Men men, man måste träna på möten på något sätt och det var ett bra husse/matte-par som hade rottisen.

Igor var heeeelt utslagen när vi kom hem och sov nästan hela eftermiddagen och kvällen. Husses sockerkaka var intressant, men allt annat kunde man strunta i.

Tricksångest

Aaaarrgh!
Jag blir tokig!

Hur svårt kan det vara? Jag har i månader försökt att lära Igor att fånga godisbitar som jag kastar mot honom, men oavsett vad jag gör så fattar han inte. Han bara står kvar och låter godisbiten falla till marken, alternativt studsa på hans nos. Man skulle kunna tro att han skulle kasta sig efter det, för han vill då åt biten när jag håller i den, men så fort den släpps från mina fingrar är det som att han tappar konceptet helt och glömmer allt. Jag börjar få slut på ideer att testa.

Magstatus ok

Nu mår Igor bra igen. Han var sprallig på eftermiddagen så vi tog en lite längre promenad hem från jobbet, och det gick alldeles utmärkt. Vi kom in i grevens tid för sen drog stora ovädret igång. Åska, regn och hagel. Hugaligen. Igor var mycket fascinerad av att titta ut, men han verkade inte fatta att det var tråkigt väder för han ville ut ändå och leka.

När vi väl gav oss och gick ut en sväng efter middagen så tvärstannade han när han kom ut. Man verkligen såg hur han blev besviken på vädret. Efter att ha vant sig så travade han på bra dock.

Risig i kistan

Igår snattade Igor upp något under kvällskissen och innan vi hann se vad det var så hade han svalt det. Sen stod han och såg lite konstig ut, ungefär som att det inte blev så gott som han trott. Vi kunde inte göra nåt åt det så det var bara att gå vidare. Mitt i natten skulle han prompt ut, så matte tog ut honom och han både bajsade och kissade. End of story trodde vi, men vid fem studsade han upp igen och ville definitivt ut. Jag hade mycket svårt att tro att det var något som behövde ut, men jag tog ändå ut honom. Han sprang direkt ut på gräsmattan och började göra ifrån sig, och ju mer han höll på desto lösare blev det. Han krystade bra mycket, men inget kom på slutet.

På väg till jobbet var det nästan rinnande gegga som kom ur honom och han verkade vilja åka lite "skithasa", stackars Igor tyckte nog det var obehagligt i rumpen. Nu när vi var ute på en kort lunchprommis (det regnar och blåser kallt, både hund och husse avskyr vädret) så upprepades samma beteende.

Hoppas det är något temporärt. Svårt att veta om det är grejen han fick i sig som gör att han blir obra i magen eller om det kanske är Atopican som ställer till det. Får se om han vill äta något till lunch, än så länge har han inte visat någon aptit.

Köpa lunch ute

Idag tog Igor och jag en liten annorlunda lunchpromenad. Den började "normalt", fast vi gick till parken under Universitetshuset som omväxling. Sen gick vi in i stan igen efter att Igor hade fått rastat av sig lite. Nu trodde Igor att vi skulle gå in igen (tråkigt tråkigt) men husse överraskade och gick in på S:t Pers galleria istället. Igor tyckte det var mycket oväntat och småkröp framåt, det här var ju läskigt. Han har varit inne där några gånger, men inte så värst ofta.

Målet för utflykten var Chagall, ett cafe mitt i gallerian som även säljer mat som man kan ta med sig. Jag hade ingen lunch med mig idag, så jag slog två flugor i en smäll och gav Igor hjärngympa samtidigt som jag fick mat. Jag beställde min mat och satt sen och väntade med Igor vilt stirrande åt alla håll. Jobbigt att hålla koll på alla. När vi kom tillbaka till kontoret så åt han som en häst och har sen sovit som en sten. Stackars lilla skruttgor blev trött.

Långsamme Igor

Husses knä fick sig en redig smäll på helgens läger, så jag tar mig inte fram så snabbt eller vigt för tillfället. Tur då att man har en hund som Igor, som inte alls tycker illa om att strosa långsamt fram längs gatorna. Det jobbigaste under promenaden ner till jobbet var när en tik gick in framför oss. Då ville Igor framåt med alla sina krafter, men elake husse stannade så fort han blev för ivrig. Nåt ska man väl kanske kunna lära honom...

Här på jobbet har han varit en solkatt som vanligt. Ligger och sover hela tiden alltså.

Hussefritt

Husse är på landslagsläger så Igor och jag är själva hemma.

Idag har Igor och jag testat att jogga igen. Gav oss in på 6:an eftersom 2,5 gick så bra. Det gick dock så där och Igor övertalade mig om att det nog var lite för varmt för att flänga runt i ett motionsspår trots att kl bara var 9.00. Han var föga intresserad av att springa, dvs tills vi fick upp spår på en hund, då bar det iväg i galopp ca 2 km. Efter att vi hunnit ikapp hunden och också busat med den så blev det lite blandat gång ocg jogg. Kanske ska försöka imorgon igen fast då tar vi 3,5:an.
Efter dusch och återhämtning gick vi ut och solade. Igor älsakr att sitta och glutta på innergården. Där väljer han noggrant ut vilka människor och hundar som får röra sig på "hans" mark. En del får göra vad de vill medan andra blir vilt utskällda.

Chippen och Igor träffades idag igen och de han med att bråka 2 ggr på ca 10 minuter. Chippen är den enda hund som Igor sagt ifrån åt på allvar. Men så är de ju i samma ålder och lite samma mentalitet också.

Efter ett par timmar gav vi upp och gick in och sov lite för att ladda upp batterierna tills mina kollegor och en av dessas hund kom över på middag. Denna hund har Igor endast träffat som snabbast ett par gånger så vi visste inte riktigt hur det skulle gå. Det gick dock bra och Igor var lugnet själv här hemma fast hunden var här. Hade det varit en tik hade han varit hispig, dryg och efterhängsen. Nu sov de eller låg och stirrade på varandra mest hela tiden. Förutom när Malte försökte busa med Igor då och Igor såg ut som om han trodde att han skulle bli uppäten. Men så är ju förstås Malte en kamphund av märket staff också :)

Nå, lite trött blev han nog Igor för han sover så gott nu. Imorgon ska vi ge oss ut på nya äventyr...

Jogga med Igor

Igår styrde vi bilen upp till stadsskogen för att jogga lite. Husse skulle kuta på tid, men matte förbarmade sig över Igor och skulle ta med honom på en runda i 2,5km spåret. Dagen till ära så hade hon köpt ett Flexi-koppel på åtta meter så att man slapp hålla reda på en massa snören när man springer.

Det gick bra att springa enligt rapporten. Det var mycket folk som sprang runt där men Igor hade hållit sig ganska disciplinerad och fokuserat framåt. Jag joggade åt andra hållet som uppvärmning och mötte dem men det vette tusan om han ens lade märke till mig. Mot slutet tröttnade han lite mentalt, men när han har vant sig vid konceptet så ska det nog gå att springa längre sträckor med honom. Det var en ganska trött (och hungrig) hund som sen vilade resten av kvällen.

På kvällskissen så träffade vi till Igors glädje både Challe och Chippen på samma gång ute på gården. Fullständig glädje och en hel del kaos för oss hussar och mattar som fick hålla i kopplen...

En mognare hund?

Frågan är om inte Igor mognat lite under påskhelgen. Han går mer disciplinerat, får inte tokstopp lika ofta och han verkar klara sig lite bättre utan oss. Nu kan han pyssla på med saker helt själv utan att kolla vart jag tar vägen på jobbet, även om ytterdörren fortfarande är lite laddad.

Alternativet är att han bara är väldigt trött, men det borde han ha sovit bort vid det här laget.

Medicineringen går bra iallafall. Svårt att säga om den gjort någon verkan ännu men det kunde ju ta någon månad innan det kickade in enligt veterinären, så det är bara att vänta. Hans framben är fina nu när pälsen där har vuxit tillbaka.

Igors första påskfirande

Nå nu var ju Igor visserligen född förra påsken också men det här är nog den första påsk han "upplever". Påsken firas enligt tradition med husses föräldrar och syskon och med tillhörande mostrar och familj. Kort sagt blir det fullt hus och väldigt trevligt. Vi visste dock inte vad Igor skulle säga om så mycket människor under en längre tid. Inte visste vi heller vad så många människor skulle tycka om Igor under en längre tid. Nåväl, Igor stormtrivdes! Visserligen var han helt slut när kvällarna kom för då hade han hållt koll på alla, tiggt mat av alla och lekt med alla så mycket att han bara däckade och inte rörde en muskel på flera timmar. Och alla människor verkade tycka att Igor var ok. Kanske lite mer där till till och med :)
Återigen en lyckad påsk alltså!

Uppdatering

Eftersom det var ett litet tag sedan någon av oss skrev något så tänkte jag uppdatera lite. Vad har egentligen hänt sedan senast...
Jo, Igors klo har läkt fint och han springer och går nu helt obehindrat. Skönt. Igor verkar mycket nöjd! Det positiva med att det blev som det blev med klon är att vi var så illa tvugna att hantera hans tassar mycket varje dag och att han därför nu accepterar bättre igan att vi tar på dem, klipper dem osv. Bra!

Helgen spenderade vi i mina föräldrars hus utan att de och unden var där. Igor hade alltså hela tomten för sig själv. Mysigt tyckte han. Vädret blev inte lika fint som vi trott men det var skönt ändå att bara kunna öppna dörren och släppa ut honom när han verkade nödig.

På vågen hem i söndags hälsade vi på Igors mamma. Nu är Igor ganska mycket större än henne, vilket han definitivt inte var då vi sågs sist :) Molly började med att trycka ner Igor rejält men sen var det lugnt. Kul att träffa Molly igen. Hon är en fin hund.

I måndags fyllde Igor 1 år. Tyvärr så firades det kanske inte riktigt som Igor ville utan vi hade återbesök på SLU för både klon och pälsen. Resten av dagen spenderades med att ensamhetsträna honom. Med rätt lyckat resultat hittills faktiskt. Och med det menar vi att han tar det rätt lugnt när vi går och att han inte skäller trots att vi är borta flera minuter. På den tiden hinner vi ju till soprummet utan honom :) Fast han står fortfarande klistrad vid dörren när vi kommer in.

Nu har vi iallafall fått den nya medicinen som ska göra så att Igor får pälsen tillbaka. Denna medicin är i kapselform och betydligt större än cortisonet vilket innebär att de måste stoppas ner i halsen på Igor för att undvika att han tuggar på dem :( Går dock mycket bättre än vi trodde det skulle göra.

Nu ska vi åka och fira påsk hos Eriks föräldrar och Igor ska få träffa resten av släkten för första gången. Hoppas han charmar dem som han charmat resten av omvärlden.
Kul med miljöombyte ocg nya promenadvägar. Hoppas han inte bajsar på vita mattan igen bara.

Slut på jollandet

Nu är det nog med trixandet med bandage och strumpor och tejp och gud vet vad. Idag får Igor gå utan skydd på tassen och än så länge har allt gått bra. Man kan verkligen se på honom hur kul han tycker att det är när han kan gå normalt igen.
Inget stort skydd som gör att man inte kan gå.
Inga hussar eller mattar som håller fast en så att något kan träs över tassen.
Ingen tejp som ska dras bort.
Ingen dum fixering vid tassen.

Kort sagt, nu är det bara glädje. Vi får vara försiktiga när vi går dock, undviker ställen som är väldigt smutsiga och/eller fulla med vassa pinnar och stenar. Det underlättar att det har varit så varmt och torrt på sistone.

Solen är bra

Igor gillar verkligen sol. Igår var det kalasväder på eftermiddagen, så jag och matte gick och satte oss på en bänk i parken ovanför Brantingstorg efter jobbet med Igor i släptåg. Vi satt på bänken och lapade sol medan Igor struttade runt på ett koppels avstånd.
Han skulle nog utan tvekan kunna ha stannat där hela dagen för här kombinerades hans två favoritsysselsättningar: Sitta/ligga i solen samt glo på folk som går förbi. Det var riktigt härligt att sitta där.

Nu är det bara idag och imorgon kvar av tass-skyddandet. Det går bra med varianten att tejpa fast babystrumpor runt tassen och såret ser fint ut. Alla vi tre längtar tills vi kan strunta i det dock, man kan verkligen se hur det kryper i kroppen på Igor när vi går korta svängar på gräs. Han vill ju spralla runt och då skär det i hjärtat när man måste lyfta upp honom istället, så att han inte skadar tassen.

Tapetsera

Idag bestämde vi oss för att tapetsera om köket. Vi började med att trötta ut Igor så att vi skulle få jobba ifred. Det är inte helt lätt när han har tassen i bandage och inte får röra sig så mycket. Vi kom på den excellenta iden att åka till Brukshundsklubben, för där borde det vara många spännande dofter. Mycket riktigt så var det det. Igor var helt begeistrad och efter en halvtimmes långsamt strosande och mycket nosande var han nöjd.

Vi spärrade av köket med ett galler och Igor låg på vakt utanför hela tiden. Efter några timmars observerande och funderande på vad vi egentligen gjorde, men bara för att lite senare väckas när husses föräldrar kom på besök. Igor älskar besök (så fort de kommit in och hälsat) och blev så till sig att han var tvungen att bita frenetiskt på sitt tuggben en timme. Sen blev det lite mer tapetsering, men då gav Igor upp och gick och lade sig i sängen. Där ligger han ännu och ser helt utslagen ut. Jobbigt att tapetsera minsann!

Äntligen väntar det som att han accepterar att vi tar av och på strumpan åtminstone. Lite gnäll och fäktande blir det, men det är en dröm jämfört med att försöka få på ett helt bandage...

Brottningsmatch

Okej , efter att 4 personer hjälpts åt att byta bandage på Igor igår så misstänkte vi att det inte skulle gå så bra idag. Vår grundplan var att göra honom jättetrött för att sedan möjligtvis ha en chans att byta. Sagt och gjort och vi tog med honom på en fika och promenad på stan och även en sväng in på Cervera. Han fick även sitta själv i bilen medan vi tittade på hundbur och tapeter. Och ja, Igor var jättetrött när vi kom hem. Men nej, det gick inte något alls bättre att byta bandage. Efter många, många försök och en sönderstressad hund och en sönderriven husse gav vi upp och satte på en babystrumpa. Igor verkar nöjd och nu är det bara att hoppas att det inte blir infekterat.
Kontenta och livslärdom: Det är inte fysiskt möjligt för 2 personer att sätta ett tassbandage på en lundehund!

Igor med stora vattentäta skon som gör att han kan gå ut fast det är blött ute. Inte helt populär att ta på och av. Dessutom irriterande eftersom man snubblar i den, tycker Igor.


Igor i sin babysocka med halksskydd :) Söt och ännu tröttare än tidigare idag. Lär bli en lugn lördagkväll för husse och matte!

Bandagebyte

Igor var med matte på hennes jobb idag, hon hade studiedag och när det inte är några lektioner så går det bra att vara där. De hade även passat på att byta bandaget under dagen, tanken var att ta hjälp av skolans veterinär vid omplåstrandet. Resultatet? Well, inte jättelätt direkt. Det hade krävts tre personer för att hålla honom så pass stilla att veterinären kunde lägga om bandaget igen.
Jag fasar för hur det ska gå imorgon när det bara är vi två. Det som såg så enkelt ut att göra på en nerdrogad Igor är en helt annan femma när han är vaken. Matte är ute nu för att försöka hitta någon typ av sko/strumpa som vi kan ha på, utifall att våra gemensamma krafter inte funkar.

Vi är bägge ense om att det bästa är om man inte håller i honom. Börjar man hålla fast honom så kämpar han emot, ju fastare man håller desto vildare kamp. Förståeligt, fastnade de i en grotta på väg mot en lunnefågel så kunde man inte lägga sig ner och dö, men opraktiskt. Krånglet är bara att han knappast kommer hålla tassen still när vi ska lägga om den, så pass öm lär den fortfarande vara då. Det blir en spännande lördag indeed...

Operation!

Jag tog tjuren vid hornen och åkte upp till SLU på en gång, för att försöka få en akuttid. Det gick på några minuter att komma in, de hade inte så många fall just då, så det var ett bra beslut. Efter en sedvanlig undersökning av student så kom veterinären (samma som förra gången) och konstaterade att det nog behövde sederas och opereras. Sagt och gjort, Igor fick en spruta sömnmedel och somnade sen fint. Efter en halvtimmes opererande var det klart.

Det visade sig att klon var helt av, så de hade fått ta bort den helt.
Inte så svårt kanske, det hade bara varit att ta loss den, den var helt lös. Sen visade de hur jag/vi ska bandagera om Igors tass, vilket ska göras varje dag i en vecka.

Såg lagom krångligt ut trots att Igor var rätt så borta, jag förutser att det kommer bli otroligt mycket svårare när han är pigg och spjärnar emot.

Nu är han fortfarande ganska slö, ligger mest och sover med ett stort paket på tassen.

Kloproblem eller ej

Vi lyckades titta på klon igår på Igors ömma tass. Matte tog fram sina fantastiska hundhanterartrix och fick honom att sitta stilla medans jag matade i honom godbitar samtidigt som vi tittade till klon. Den ser sned ut alltså, och har en del levrat blod runt "nagelbandet". Vår gissning är att den har spruckit/gått av, men det är inte mycket vi kan göra åt det hela. Han går bra, fick gå hela vägen hem igår utan problem, men det går inte att ha honom så öm och potentiellt skadad.

Summa summarum, jag har bokat tid (IGEN) på SLU, men det tidigaste de hade var måndag förmiddag, så jag funderar på att åka upp och försöka få en jourtid. Kan ta en evighet dock, så det är inte så roligt när man har massor att göra på jobbet.

Vad är fel?

Man blir så trött. Igor haltade inte så mycket idag, men vi tog bussen ändå. Han har gått bra hela dagen, men efter lunchen så sprallade vi lite, vilket slutade med att han sprang mot mig och skulle tvärbromsa framför mig. Han fick inte riktigt stopp, utan gled med vänstertassen in i min toffla litegrann, inte alls med hög fart. Genast började han skrika, och blödde rejält från klon. Tog en tag innan han slutade blöda, men jag får absolut inte känna eller titta runt klon. Husse fick skrubba golv som extra bonus.

Vad kan det vara för fel på tassen? Min gissning är nästan att klon är av på nåt sätt, jag kan inte komma på någon annan orsak. Men orka åka upp till SLU igen bara för att antagligen få höra att de inte kan göra något åt det.

Jobbig helg för Igor

I helgen var vi hundvakter åt Rizzla, Igors favorithund. Vi misstänkte att hans nyss läkta tass kanske inte riktigt skulle palla trycket, men allt eftersom helgen fortskred så gick det bra. Vi tog promenader och han bråkade med Rizzla (Rizzla bråkade med honom, Igor försökte leka). En timme innan avfärd hemåt på söndagen så lyckas han på nått vis göra illa tassen igen. Nu haltar han rejält igen, så vi är tillbaka på ruta ett. Suck pust stön.

Igor hann även med att kissa på ett bord när husse var för slö med att ta ut honom på morgonen (accepterbart för en lundis) men även att kissa på husses väska på kvällen, helt oprovocerat (oaccepterbart). Vår enda gissning är att han har sådan fokus på Rizzla när de är ute att han glömmer att kissa, det är först när han kommer in som han kommer på att han nog är lite nödig.

På Igors plussida den här helgen kan sättas att han hoppade upp i den ovanligt höga sängen utan sats eller nånting sånt. Han vet nog knappt själv hur han gjorde, men upp skulle han.

Vi har äntligen kommit oss för att lägga upp lite bilder på hemsidan igen. Det blir inte riktigt lika frekvent nu som när han var liten valp...

Soldyrkaren Igor

Varje morgon från halv åtta och framåt så lyser solen in genom mitt fönster på jobbet och når ner till golvet vid ena väggen. Där har Igor nu tagit som vana att gå och lägga sig när den når dit, och sen ligger han där som en katt och bara myser. Ibland tittar han upp och ligger och kisar mot mig utan att verka förstå vad han ser. Sen somnar han snabbt om efter en ljudlig suck.

Husse vill också vara hund...

Nytt besök på SLU

Idag var jag och Igor på SLU igen, den här gången för att kolla upp hans tass och vad som kunde varit fel med den. Veterinärstudenten ville ha ett munskydd på Igor, men det tyckte han otroligt illa om, så det var ingen ide. Han var ganska duktig när hon tog tempen på honom, så där blev husse stolt. Sen skulle vi kolla på tassen... Han gillar inte helt när man pillar på honom, men veterinären visade ett bra sätt att hålla fast honom på, och det funkade. Nu är han så pass smidig och samtidigt stark att han tog sig loss nån gång ändå, men det var ändå ett framsteg. Hon tittade på tassen och tog sen in sin handledare, som gjorde en noggran undersökning.
Grejen med SLU är att de utbildar nya veterinärer, så man får finna sig i att de går igenom allt på hunden oavsett vad som är fel, mest för att de ska få öva sig. På Igor finns ju en del att titta på...
Han hittade iallafall ett sår på tassen nära trampdynan, tog bort en hudflik som var lös och förklarade vad som troligen var problemet. Han hade ett sår som låg halvöppet, ungefär som när man själv dragit upp skinnflikar vid fingernaglarna typ. Nu kunde det läka bättre och borde vara bra tills efter helgen, annars skulle vi komma tillbaka.
Han går bättre nu tycker jag, så det var nog det som var orsaken. Vi får se hur han är ikväll.

Studenten hjälpte även till med att klippa ner hans besvärliga bakklor. De förstod att vi hade problem med dem, för det var min själ inte enkelt för henne heller trots en specialklotång och flinka händer. Kortare blev de iallafall, frågan är om inte vi också ska försöka hitta en liknande klotång för den verkade praktiskt som tusan. Klipp klipp.

Skruttiga lilla Igor

I natt var han som en osalig själ. Ett gick matte ut med honom på kissning, men trots det så studsade han upp säkert en gång i halvtimmen fram tills fyratiden när jag tog ut honom och verkligen väntade ut en bajsning. Han verkade hyggligt pigg i morse, haltade lite mindre men vi tog bussen ändå. På jobbet har han mest vilat, förutom när jag gick ut för att köpa mjölk.
Jag hörde i trappen hur han började skälla, men när jag kom tillbaka muttrade han mest. Chefen hade resolut sprutat lite vatten på honom med sprutan, och då hade han tystnat. Sen hade han gått runt och blängt på mina arbetskamrater resten av tiden. Kanske finns hopp ändå.

Han slukade i sig all lunchen, med effekten att han nyss (en halvtimme senare) kräktes upp allt. Lilla lilla skrutten.

Inga helande händer

Näeh, husse hade inte botat Igor. Snarare var allt för intressant för att han skulle bry sig i haltande. När vi gick hem tillsammans med matte igår så haltade han rejält, så pass att vi faktiskt tog bussen från Vaksala. Promenaderna har hållits korta och det blev buss även ner i morse.
Vi kan inte se något sår och ibland så går han ju normalt, men sen så rycker han liksom till och börjar halta. Att ta och undersöka tassen är det inte tal om, han får panik om vi rör den (men de andra tassarna går bra). Det lutar åt att jag får ta mig till SLU och gå till smådjursjouren.

Suck, varför kan han inte bara bli frisk och bra?

Eftermiddagsstatus

Mja, inte verkar det vara nåt större fel på honom idag inte. Inte mer än vanligt iallafall.
På lunchpromenaden paddlade han glatt iväg mot Engelska Parken utan att halta. Vid domkyrkan stannade han sen upp mitt i ett steg och lyfte tassen som för att säga 'Ooooo vad ont jag har'. Inget medlidande från husses sida gjorde att han småhaltade över vägen lite moloket, men sen såg han en karl klädd i sådana där självlysande orange/gula kläder som vägarbetare brukar ha, och det var ju vansinnigt intressant, så då glömde han att han var halt och lytt. Sen fanns det så många pinnar att bära på att det inte fanns tid för det heller.
När husse skulle gå på en gata som var rensopad från pinnar och grus, ja då blev det synd om honom igen. Stränga husse synade dock kverulanten Igors skada genom att kasta en kotte några meter fram. Voila! Botad hund. Jag skulle blivit veterinär istället. Väl på jobbet så hade vår kollega Paul kommit på besök. Igor avgudar Paul, så han var själaglad och sprang fram och tillbaka runt Paul. Nu är han lite utmattad av att han stojjat så mycket samt ätit som en varg.

Piggor

Husse is back och Igor är betydligt mycket piggare idag. När jag kom hem igår kväll så hälsade han såklart, men sen skulle det sovas. I morse tog jag ut honom halv sex (ALLTID halv sex. Kan han inte sova en halvtimme till nån gång) och då skulle det kissas och sen in snabbt snabbt. Han var mycket onöjd över att dörrarna inte var öppna för honom så att han kunde hoppa upp i sängen direkt.

När vi gick ner till jobbet så var han lite seg men haltade inget. Han var lite stel i rörelserna, men inget regelrätt haltande. Det gick inte så snabbt, men det gick iallafall framåt. När vi kommit till Vaksala torg var det snarare han som drog och stackars husse som fick bromsa in. Mina vader tyckte det var oerhört dumt med rask promenad, så det fick bli strosande. På jobbet har han varit som vanligt, så han är betydligt piggare och normalare än förut. Inget kliande alls under morgonen heller.

Haltgor

Igår kväll var vi till ett par kompisar och deras hund och tittade på melodifestivalen. Tiken i fråga var måttligt intresserad av Igor och blev högst irriterad då han försökta komma i närheten av henne. Igor tillbringade således kvällen med att sitta och titta på henne och gnälla högt alternativt gå runt runt i en cirkel på lagomt avstånd (gå fram vågar han inte). Då och då somnade han till av ren övertrötthet men vaknade snabbt och fortsatte. Trots detta kan man säga att han skötte sig hyfsat tills han kissade på tikens sovkudde! Vi hade precis avslutat samtalsämnet om hundar som markerar inomhus och jag hade (något stolt) konstaterat att Igor ibland kissar inne för att han är nödig men ALDRIG att han markerar på saker. Och vad händer? Jo, i samma andetag som jag säger detta lyfter hundrackan på benet och kissar på tikens sovkudde! Man får ju skämmas!

Nåväl, Igor verkade ju hyfsat pigg vilket var huvudsaken. Inget hostande, ytterst lite haltande och han travade på ganska bra på den gemensamma promenden.
Tyvärr kan jag inte säga det samma om idag. Vi gick visserligen en rätt lång morgonpromenad och då verkade han pigg men sen har han varit så trött igen. Kanske är det cortisonet men jag är inte helt säker. Han verkar liksom "nere". Och haltandet har blivit värre. Är han inte bättre imorgon är det bums iväg till veterinären igen.

Olyckskorpen Igor

Husse är på turnering hela helgen så jag passar på att uppdatera lite.

Ior har nu fått cortison i 3 dagar och kliandet verkar ha försvunnit. Vad jag har hört har han inte kliat sig en enda gång i natt. Cortisondosen är låg men han verkar bli trött och kissnödig av dem ändå (tydligen vanliga biverkningar). Igår sov han hela kvällen trots att vi inte gjort något speciellt och på mornarna kissar han en lååång stund när han kommer ut. I vanliga fall ska han småskvätta hur nödig han än verkar vara. Nå, hellere trött och kissis än klåda.

Som om Igor inte har nog med besvär så började han hosta och nysa igår och en gång gjorde han "inåtvända nysningar". Noskvalster eller kennelhosta(!), tänkte jag skräckslaget och visste inte riktigt vilket jag skulle föredra. Inatt och idag har han dock inte nyst något alls så det var nog bara något som irriterade honom i halsen eller nosen. Peppar peppar ta i trä... för jag tror inte någon av oss orkar något mer nu...

Eftersom Igor verkar trött beslutade jag mig, trots det strålande vädret, för att ställa in 5-timmarsturen med ett par kompisar och deras hund. Jag beslöt mig för att besöka en annan vän för en kortare promenad. Allt var perfekt i 10 minuter men sen haltade Igor och blödde på framtassen så det var bara at tvända och gå tillbaka. Förmodligen har han skurit sig på en vass iskant. Klon verkar hel så förhopningsvis går hältan över snart.
Skruttigor!

/matte

Kräks

Igor har sovit på förmiddagen som vanligt, men nyss gick han upp och lade sig som en sfinx på golvet. Sen ställde han sig upp och pep. Efter det började han hulka och kräktes upp ganska äcklig gegga. Den var ganska välsmält men kan kunde känna igen några torrisar bland det hela. Kom upp en hel del, men när han väl fått ur sig det så var han pigg. Tur att det är torsdag, den måttligt populära städerskan kommer påpassligt nog idag. Även om jag torkat upp och våtmoppat lite så vill man gärna att hon ska komma med tunga artilleriet.

Frågan är nu: Ska vi räkna gårdagens medicinering som avklarad, eller ska vi börja om från noll igen?

Återfallsförbrytaren Igor

Inatt stökade han och skulle ut vid tvåtiden. Efter att ha travat runt massor i sovrummet förbarmade sig matte och tog ut honom. Han tog några steg utomhus, drog en lång kissning och tvärvände sen in. När de kom in galopperade han till soffan och snälla matte lät honom sova där. Han kom ändå intassande till oss senare under natten så allt var som vanligt.

Tyvärr innebar "vanligt" även att han kissade i vardagsrummet :( Dock inte på min X-box den här gången, han nöjde sig med att lägga en liten pöl på kortsidan av TV-bänken. Skrutthund! Inge mer frihet nattetid där inte.

Pillrena hämtades igår efter en låååång väntan på apoteket. Som tur är så är pillren riktigt små och går dessutom att dela i fyra delar, vilket gör det väldigt mycket enklare att få i Igor dem. Vi gömde dem i leverpastej och Igor svalde dem nöjt med hull och hår. MUMS mera tack! Tre dar med ett piller om dagen först för att sedan gå ner till ett halvt piller varannan dag. Det ska nog funka.

Regn

Igor är inte direkt förtjust i regn. I morse så regnade det snorkallt regn när vi skulle ner till jobbet. Husse drog på sig regnstället och varma kläder men Igor har inget Gore-Tex. Han skruttade istället tätt tätt bakom mig för att undvika så mycket regn som möjligt. Efter en kvart eller så så fick han ge upp det, då var han så pass fuktig att det inte gjorde någon skillnad.
När vi närmade oss kontoret så blev det en himla fart på honom. Då kände han igen sig och visste precis var någonstans det var varmt och torrt. Praktiskt, det kan få regna lite mer. Sen blev han härjig när han fått torka lite och ätit. Springa springa springa fram och tillbaka i korridoren med olika leksaker i munnen. Det räcker med att man hukar sig lite så får han fnatt och springer en vända till. Sen dess har han legat i sin säng och sovit sött.

I eftermiddag ska jag ut till SLU och hämta ut medicinerna (förhoppningsvis).

Husse spårar upp receptet!

Jag fick det ärofulla uppdraget att snoka reda på vart det där receptet egentligen tog vägen av matte, och efter en hel del ringande kom jag fram till att det låg hos Posten och skulle komma fram imorgon. Det var ju en lite udda lösning, men bara vi får det så är jag nöjd.

Igor blev tydligen väldigt trött av gårdagens eskapader. När jag kom hem vid halv tolv så drog jag med honom ut på nattkissen, men det var sparsamt belönat. Lite pink här och var, det var allt. Inget pruttande blev det i morse heller, däremot så kräktes han upp lite av gårdagens middag. Han gjorde inget ifrån sig på väg till jobbet heller, och nån frukost ville han inte ha. Det skulle bara sovas. På lunchprommisen så var han bra seg ända fram tills han hade pruttat i Engelska parken. Från den stunden var allt som vanligt. Det var fullt med energi, han har ätit som en häst och stojjat runt en hel del. Skönt att han är tillbaka i gammalt slag igen :)

Matte fortsätter blogga

Egentligen är det husses tur att blogga eftersom det återigen är han som har skrutten på dagarna och det är då det mesta händer (alternativt det är då husse har tråkigt?). Idag har dock jag och Igor som varit i farten så jag fortsätter blogga på eget bevåg.

Idag fick jag nämligen åka från jobbet och hämta Igor för att åka och träffa hudspecialisten på Ultuna. Äntligen hade de fått svar från USA och nu visste hur de skulle behandla honom!
Vi ska göra enligt följande: först ska vi behandla slembildningen som uppkommer i Igors hårsäckar med cortison i 3 veckor. Därefter ska vi behandla själva håravfallet med en annan medicin retsen av livet. Så här i efterhand inser jag att jag inte vet om han ska fortsätta med cortison också eller om det bara var den andra medicinen, men hur som helst så blir det medicinering för alltid. Låter inte så kul men det var dock tydligen i väldigt låga doser så biverkningar ska han förhoppningsvis slippa. Skönt att veta för att behandla en 11 månaders hund med något som kommer ge biverkningar resten av livet känns inte vettigt.

Enda kruxet nu är att vi fick aldrig något recept!!!! Efter instruktionen "gå ut och vänta så kommer jag med receptet" väntade jag i nästan 2 timmar men inget hände. De i receptionen hade ingen aning om vart hon eller receptet skulle kunna tänkas vara och inte hade de något annat än ett direkt nummer till hennes rum heller (och där var hon inte). Det hela blir ännu lite krångligare i och med att denna veterinär bara jobbar på SLU på måndagar och annars inte verkar gå att nå. TYPISKT! NU vet vi hur och vad vi ska ge men vi har ingen medicin! Nåväl, jag får ta och söka lite på nätet. Kanske kan jag hitta hennes kontaktuppgifter på något sätt.

Måste också bara berätta att en bekant som jag inte sett på ett bra tag frågade hur det var med Igor. Jag svarade:
Jo, han har en sjukdom som ingen annan hund i Sverige haft tidigare, bara ena pungkulan har ramlat ner, några för många har på sistone påpekat hans underbett för att jag ska kunna neka längre, han kan inte vara ensam hemma och han är fortfarande inte rumsren, men tack det är bara bra!
För grejen är att det är det. När man brottas med tanken om eventuell avlivning så spelar dessa petitesser ingen roll. Man är glad bara man får behålla honom. Och det får vi som det verkar nu...tack och lov.

Slut på sportlovet

Hm, nu är ledigheten redan slut och jag tycker att vi inte har hunnit något alls. Veckan har gått alldeles för fort!
Största besvikelsen är att trots ihärdig ensamhetsträning så blir det inte bättre. Nej, ofta till och med sämre. Vissa gånger gnäller han bara lite tyst istället för att skallen ekar i hela trappen och då tänker man att det är på bättringsvägen men nästa gång kan han börja gnälla och skälla innan man ens hunnit lämna lägenheten.
Nej, lämna den här hunden ensam blir det nog aldrig tal om... Tyvärr. Kanske är det dags att testa sista varianten nu innan vi ger upp för gott? Dvs att stänga in honom i en bur när han är ensam. Först träna att han ska ligga i den lugnt och sansat medan vi är hemma men sedan att han ska vara lugn även när vi går. Ja, så får det bli! Imorgon=jag köpa bur!

Igor är inte som alla andra

På lunchpromenaden idag passade vi på att gå förbi en hundaffären för att köpa lite nytt godis. Åh, vad det är spännande där inne tycker Igor. Så mycket att lukta på... Bäst är nog den stora mjukishunden som står vid kopplena. Den vill han alltid bita i nosen. Godiset som ligger i korgar är han dock inte så imponerad av. Idag var det faktiskt en matte som påpekade att hon minsan inte skulle kunna ta med sin hund in i en hundaffär för då skulle han äta upp allt! Men, ja se, det är det som är det speciella med Igor! Han är nämligen en mycket kräsen hund som aldrig goffar i sig något (förutom visst äckel som han hittar ute då). Han ska alltid nosa noga för att sedan smaka lite försiktigt. Den minsta godisbit tuggar han noggrant. Att glupskt svälja som alla andra hundar gör skulle inte falla Igor in!
Det här har förstås både sina för- och nackdelar. Fördelen är att man inte behöver passa allt ätbart för honom. Nackdelen är att det aldrig går att muta honom med godis. Jag bävar för om vi måste ge honom tabletter av något slag för det kommer nog inte bli lätt. Eftersom det förmodligen inte kommer gå att "lura" i honom det så blir det säkert trycka-ner-i -halsen varianten. Och det lär ju knappast bli populärt...

Hur som helst. Jag köpte ett tuggben med våmfyllning åt honom. Tänkte att han kanske kunde ha det som sysselsättning under ensamhetsträningen. Men vilken flopp! Igor tyckte att benet var helt klart suspekt. Han gjorde upprepade försök att bita i det men verkade tycka att det luktade mycket illa. Till slut gick han stora lovar runt det och tittade olyckligt på mig. Vad skulle han göra med det där? Han bestämde sig för alternativet inget. Helt obrukbart!

Fast skam den som ger sig. Under skrivandets stund har han faktsikt börjat tugga på det. Och det ganska intensivt. Verkar vara användbart trots allt. Minsta närmande mot dörren får dock honom att stutsa upp och vilja följa så någon hjälp i ensamhetsträningen blir det nog inte.

/matte

Matte-rapport 2

Vissa dagar är Igor helt omöjlig att gå på promenad med. Han varierar mellan att dra som en tok, vägra att gå samt att snigla sig fram böjd som ett U över marken. Varför han ibland går på detta lustiga U-sätt vet vi inte riktigt. Att nosen är i marken förstår vi eftersom det alltid blir så när han ivrigt följer ett spår, men varför baken böjs ner som om han snart skulle sätta sig och bajsa är svårare. Vi tror dock att han försöker sänka tyngdpunkten så att vi inte ska kunna dra med honom från det intressanta spåret lika lätt. Med framgång, kan tilläggas. En sådan dag är det också helt omöjligt att gå förbi en hund och ännu svårare att stanna när matte säger till. Helst ska man hitta något äckligt att äta också.
Idag var en sådan dag! Jag hade tänkt att vår planerade långpromenad skulle bli jätteskön och rolig, men nej... Igor hade andra planer. Även om dessa dagar, tack och lov, inte är vanligt förekommande nu för tiden så blir jag såååå irriterad när de väl kommer!

I slutet av denna promenaden, när min bristningsgräns verkligen var nådd och jag bara ville hem, kom en schäfer gående bakom oss. Igor skulle absolut vända sig om och titta på den vartannat steg. Eftersom vi med stor framgång tränat på att han ska strunta i hundar om vi uppmanar honom till det så visste jag att han borde klara detta, men Igor hade just då inget som helst minne av denna typ av träning. Irriterad som jag var tog jag upp kampen trots att jag vet att det sällan lönar sig. Och mycket riktigt... Det slutade med att jag skyfflade honom framför mig med fötterna samtidigt som han blev mer och mer trissad på hunden. Till slut blev jag så less att jag helt sonika lyfte honom och gick samtidigt som jag försökte hindra honom från att kika över axeln. Han skulle helt enkelt inte få vinna den här kampen! Jag insåg dock hur hysteriskt opedagogisk jag var och släppte ner honom igen efter ett tag. Vid det här laget hade schäfern hunnit i fatt oss och jag bytte taktik. Om han ska vara omöjlig att få med sig ska han åtminstone sitta ner och titta när de går förbi. Jag väntade tålmodigt in schäfern som lydigt gick förbi vid sin husses sida. Nöjd var jag ända tills Igor, trots mina manande siiiit, slängde sig gnällande upp mot hunden. Schäferägaren log och påpekade att de fick hälsa om jag ville. Jamen, det var ju det jag INTE ville! Nåja, taktikbyte igen. Igor kommenderades att sitta ner igen för att sedan få tillåtelse att hälsa. Igor blev jättenöjd och inspekterade den gigantiska schäfern noga samtidigt som den snälla hussen (av någon konstig anledning :)) försökte ge goda råd. - "Det brukar hjälpa att använda sig av en bestämd och lugn röst"... - "Jo, jag brukar göra så men..." började jag men insåg sedan att det inte var lönt att försöka förklara. Att återge alla tidigare händelser under promenaden eller att försöka förklara lynnet på en lundehund skulle ta alldeles för lång tid. Så jag log och nickade.
Han har förstås rätt och han var bara snäll, men jag insåg att det borde finnas ett ordspråk som lyder som följande;

"Du skall icke döma andra innan du gått en mil med en lundhund"

Vi sniglade oss i allafall hemåt. Jag trött och Igor i U-form. Nu sover han tungt. Det är tydligen jobbigt att vara olydig.

/matte (som inser att det är tur att husse skriver i vanliga fall annars skulle det bli alldeles för långa historier jämt)

Igor har duschat igen

Efter stora påtryckningar från husse har jag gått med på att blogga från hemmaplan. Jag tänkte egentligen börja mitt nya bloggar-liv imorgon men husse tyckte definitivt att vi skulle köra ett test. Jag känner mig mycket betrodd :)
Första dagen tillsammans på sportlovet har jag och Igor tillbringat med att gå en långpromenad på förmiddagen och sedan har vi ensamhetstränat massor medan jag tvättat. Promenaden + träningen blev så jobbigt att Igor sov ända till 17 och då var det dags för mig att gå och träna. Lite snopet med tanke på att jag hade tänkt att vi skulle göra mycket mer saker.
På kvällen har vi dock duschat Igor med ett speciellt schampo som ska lindra klådan. Vi får se om det hjälper. Hoppas dock på att vi sak få starta den riktiga behandlingen snart.
Imorgon ska vi gå en lång, lång promenad. Och sen ska vi ensamhetsträna massor igen. Dagens ensamhetsträning gick faktiskt bra. Han var ensam flera stunder á 10 minuter och det utan några större ljud. Han bara gläfste till ett par gånger. Fast han sitter förstås stel som en sfinx och väntar när man kommer in. Inte slappna av här inte!
Hur som helst så har jag med en oanad beslutsamhet bestämt mig för att nu ska hunden lära sig vara ensam! Igor må vara envis, men den här gången kommer jag vara ännu envisare!

Igorfritt

Igor är hemma med matte, som har fuskigt sportlov den här veckan. Tyst och lugnt här, jag ska se om jag kan få henne att skriva om vad som händer på hemmafronten. Man vill ju veta liksom. Nu ska de iväg till SLUs apotek och köpa nåt schampo.

En lång promenad

Igår tog jag och Igor en lång promenad hem. Istället för raka spåret så traskade vi bort till Djäknegatan, gick sen upp mot Gränby och därifrån hem till Sala backe. Tog runt en timme, och Igor fick tag på några riktigt fina spår i Gränby. Han nosade som besatt och grymtade som en gris. Det var lika bra att låta honom hållas, han är som i trans när han får sådana spår.

När vi kom hem sprang han och lade sig i soffan direkt. Han skulle inte äta inte. När jag åt vid åtta skulle han inte upp heller, utan jag fick nästan släpa ut honom vid halv nio så att han skulle vara rastad inför CSI. Det skulle inte ätas när vi kom in då heller, utan han ville sova. Sen efter nattkissen blev han hungrig. Då slukade han i sig allt i skålen, och somnade sedan nöjt. Han var uppe lite och tassade under natten, men jag hade gallrat in honom med mig i sovrummet, så X-boxen klarade sig en natt.

Idag tränade vi lite på att vara ensam i extrarummet på kontoret. Gillades inte, trots att det fanns skinka och leksaker där inne. Jag undrar varför han är så otroligt spattig med att bli lämnad ensam ibland.

Svar från SLU!

Äntligen! Blev uppringd av veterinären på SLU och fick besked om proven. De hade fått in provsvaren idag och resultatet var följande (alla termer kan vara totalt fel, eftersom jag skrev ner dem efter att jag hörde dem):
Det Igor har ser ut att vara nåt som lät som Pseudopelad, vilket i stort sett gick ut på att immunförsvaret angriper mitten på hårsäckarna. Det i sig är otroligt ovanligt, men Igors prover visade på en variation av det hela (nåt med slembildning i cellerna) som inte fanns dokumenterat i något fall i Sverige tidigare. De skulle kolla med kattexperter (!) i USA om det var som de misstänkte, men det kunde ta upp till en vecka att få svar, och innan dess ville hon inte påbörja någon behandling som kunde vara fel. Om det var det så verkade det som det fanns bot iallafall, vilket var skönt att höra.

Tänk, jag som tyckte att det var speciellt nog att ha en lundis, och sen kommer det här.

Jag fick tips om ett schampo som kunde användas för att minska klådan hos Igor, så det blir nog till att köpa lite sånt och sedan skoja till det i duschen. Det brukar alltid vara populärt...

Stackars min X-box

Jag blir tokig!
Igår gick vi ut med Igor på kvällskissen vid elva och han gjorde allt han skulle under den halvtimmeslånga promenaden. När vi kommer in skuttar han raskt upp i soffan och lägger sig, så vi lät honom ligga där utan att gallra för någon dörr. När vi lagt oss kom han ändå upp i sängen och skulle sova med oss, så det var lugnt.
Vid ett vaknade vi av att han är uppe och tassar, så jag gick för att titta. Jooodå, då har han (redan) hunnit med att kissa en medelstor pöl på mina X-box kontroller igen. Jag fattar inte hur han funkar! Det var mindre än två timmar sen vi var ute och han hade inte druckit särskilt mycket sen dess. Ingen signal eller nånting, bara kiss kiss.

Nu blir det ingallring framöver, oavsett hur skönt han må tycka att det är i soffan. Funkar inte om han ska gå och pinka sönder parkettgolvet och elektronik.

Fin dag igår

Idag snöar det som vanligt, men igår hade jag och Igor en fin promenad på lunchen. På väg hem från Engelska parken så hittade vi en pinne som var fin. Först ville Igor bara ligga och tugga på den, men när vi gick så började han slita i den.






Vi tyckte om pinnen så mycket att den fick följa med oss en bit på vägen. Den var lite bökig att släpa med men har man en fin pinne så kan man inte släppa den hur som helst.






Bakom Helga Trefaldighets kyrka finns en slänt ner mot Värmlands Nation. Där kände Igor att det var dags att skaka av sig lite snö.






I processen glömde han pinnen, så när han tog ett dödsföraktande hopp över snövallen mot mig så var den historia. Godis > pinne.

Sibirien

Fy tusan vad kallt. I morse rapporterade matte att det var -15, så av omtanke över Igor så somnade jag snabbt om och sov till halv åtta. Tyvärr var det fortfarande -15 då :( Vi fick trava ner till stan i kylan som vanligt.

Så länge han rör sig så tar han det bra, och korta pauser för att lukta fungerar det med. Problemet är när man kommer till den odugliga järnvägskorsningen på S:t Persgatan, där bommarna är nere lite närsomhelst. Där fick vi vänta flera minuter idag och då ser man hur han börjar frysa. Snabbt gick det att gå iallafall. Sen åt han som en häst när han kom in.

Inget svar från SLU ännu. Frustrerande.

Spårhunden Igor

Det snöade igår igen, så idag låg det några centimeter nysnö på gatorna på väg ner till stan. Igor tycker sig vara en förträfflig spårhund i sånt väder. Hans nos ligger som slickad längs olika hundspår och han tar sig knappt tid att markera eller hälsa på folk. Husse är inte lika imponerad av förmågan att spåra hundtassar i nysnö, tillomed jag kan följa de spåren utan linser i, men Igor är glad och då är det bara att gilla läget.

På väg ner sprang jag in i en gammal kursare som jag inte träffat på flera år. Mycket oväntat, jag såg en man komma mot mig på samma sida om vägen med en dvärgpincher studsande runt sig. Jag tänkte att det var lika bra att gå kvar, Igor måste lära sig att vi inte hälsar på alla även om vi går på samma sida. Fast besluten att inte låta hundarna träffas så gick vi mot varandra, och just när jag skulle gå mellan Igor och den andra hunden så ser jag att det är Olof. Vi var lika förvånade bägge två över att den andre hade hund. Pinchern var lika gammal som Igor, lite mindre, men ack så mycket mer dominant.
Nu säger det iofs inte så mycket då Igor är rätt så mjuk vad gäller andra hundar, men han ger sig aldrig... Han ville inte alls gå när husse var tvungen att trava ner till jobbet. Han somnade gott när vi kom ner hit och han fått frukost. Jobbigt att spårsöka och träffa hundar.

X-boxen igen

Det var då... Igor gillar tydligen inte X-box. Inatt gick han upp och tittade på oss från dörren, men eftersom vi var helt groggy av sömn så missade vi den ohyggligt klara signalen. Efter några sekunder gav han upp och gick till min X-box och kissade en stor pöl. Tydligen var han väldigt nödig, men man önskar att han kunde ge lite mer tecken.

Under helgen har han fått vara ute och härjat en hel del. Vi har besökt vänner i stockholm, varit ute på långa skogspromenader samt träffat massa hundar. Han borde vara rejält trött idag alltså, och än så länge har han mest sovit. Peppar peppar ta i trä...

Bus bus bus

Igår var vi i stadsparken på lunchrasten och Igor stojade runt i snön.


Om det är nåt jag kommer minnas från vintern 2007 så är det Igor när han rusar fram och tillbaka i decimeterdjup snö och sen slänger sig upp mot en när han blir inkallad. Det är fruktansvärt roligt att se honom härja runt i snö.

På väg hem gick vi förbi Svandammen. Där fanns det (som vanligt) massor med fåglar som folk matade.
Igor gillade inte alls staketet som var ivägen, och kopplet var också ett otyg. Han krafsade olyckligt på stålribborna och tittade bedjande på mig.
Snälla husse, kan inte du lyfta över mig här och ta bort kopplet?

Dumma hussa gjorde inte det...

Piggy

Grabbarna från ITura var förbi för att titta lite på morgontv och slödricka kaffe. Igor var som vanligt tveksam till alla som kommer in genom dörren, men de köpte snabbt hans tystnad (och kärlek) med ett Piggy-tuggben. Han är sjukt förtjust i dem. De vanliga av oxhud ratar han fullständigt, det ska bara vara gris. Nu viftar han glatt på svansen varje gång de kommer på besök...

På benen igen

Igor tog biopsin bra. Han hade gnällt lite när jag gick på morgonen, men sen hade han varit relativt lugn. När vi hämtade honom på eftermiddagen så var han fortfarande groggy och somnade så fort vi lyfte upp honom. Han var lite störd resten av dagen och sov bara när han fick ligga bredvid oss. Han har några stygn som han gärna vill bita i, men de är svåra att nå.

Några stygn på rakad hund

Första natten var han bra jobbig på dem, så då satte vi på honom den strut vi fått på SLU. Oooo vad han ogillade den. Han försökte krafsa av den, försökte slicka bort den och såg ömklig ut. Till slut accepterade han den och somnade.

Igår var han pigg som vanligt och stojade som vanligt. Det snöade nån decimeter på kvällen så kvällskissen gick som en dans. Det är ren fröjd att se honom härja runt i nysnö.

Vi blev lite övermodig igår efter jobbet. Vi lade oss för att vila innan middagen, och när vi gick upp antog vi att han skulle hålla sig (det var bara tre timmar sen vi kom hem). Han lade sig att sova mer, och fick sen lite mat. Sen travade han iväg till TVn, ställde sig mot min X-box, lyfte på benet och kissade på kontrollerna :( Uppenbarligen var han rejält nödig, för han såg bra skamsen ut efteråt. Vi skulle tagit ut honom direkt vi vaknat, men det är lätt att vara efterklok.

Besök i storstan

Just ja. I förra veckan var jag tvungen att lämna årsbokslutet till klubben revisor, och då han bor i Stockholm så tog jag och Igor en tågresa dit för att fixa det. Kliva in i tåget var inte alls kul, och jag hade misstajmat så att vi tog tåget från dalarna som går förbi Arlanda. Det var alltså helt fullt, så jag fick sitta med Igor i knäet fram tills Arlanda. Sen kunde vi ta ett dubbelsäte själva och då lade han sig (efter att ha snosat runt lite) under mina ben och somnade.
I Stockholm träffade vi några stora hundar som han kunde busa lite med, och sen travade vi bort mot Dramaten. Han är verkligen lättgådd i stadsmiljö, det är hur enkelt som helst att styra honom. Att gå upp till fina advokatkontoret gillades inte riktigt, men han tog sig ändå upp för marmortrapporna. Neråt efter att allt var lämnat gick lite snabbare, men han var fortfarande misstänksam. Hemresan blev även den lite misstajmad, fick vänta 20 minuter på att nästa tåg skulle gå. Nu fick vi ett dubbelsäte själva, och jag lyfte upp Igor på fönstersätet. Han verkade överväga att hoppa ner, men när jag skulle hjälpa honom så tvärvägrade han, och då får han lösa det själv. Sen satt han och omsöm tittade ut ömsom tassade runt, tills jag somnade. När jag vaknade med ett ryck (Var är Igor!) så satt han på sitt säte och tittade ut. Han är så duktig.

Gå av tågperrongen var inge kul alls. Han lämnade in en allmän protest och skulle minsann inte röra sig. Då får man ha tålamod... eller få draghjälp av att en annan hund går framför. Sån tur hade vi efter några minuter. Då springs det snabbt.

Hundlös husse

Nu är Igor på SLU och väntar på sövning (eller så är det redan gjort). Känns udda att sitta här utan att han ligger och snarkar under skrivbordet. De ringer när han börjar vakna, så då blir det kasta sig in i bilen och köra dit. Ska bli kul att se om han får gå runt med tratt runt huvudet eller inte. Guuu va han skulle avsky det.

Igår tvättade vi honom för att han skulle vara ren o fin. Han gillar inte helt att bli tvättad, så mycket är klart. Efteråt gick han och blängde på oss några timmar.

Fantastiskt väder

Vilket underbart väder! Strålande sol, -10 grader, nyfallen snö och klar luft. Jag och Igor hade en trevlig promenad under lunchen och man förstod helt plötsligt varför vi skaffade hund. Det är ju såhär det ska vara.

Nysnö

Va härligt med nysnö igen. Tidigare under helgen var det en hård skare överallt, och det gillades inte. Dels krasade det under tassarna när man gick på det (klart skumt!) men värst av allt var att det inte gick att rulla sig i snön längre. Lilla Igor gled bara runt ovanpå skaren och kunde inte få gosa ner sig i snön, till hans stora frustration.

Idag var det -15, så då var det en lätt uppgift att få in skrutten till jobbet efter vår promenad. Mysigt med den varma filten och lite mat (och en varm kopp kaffe till husse).

SLU

Igår var jag och Igor på SLU för att kolla upp några konstiga hårlösa fläckar han har fått på låren och knälederna. Han fäller visserligen sin vanliga päls nu också, men de här ställena växte inte tillbaka och vi ville veta vad det var.

På SLU var de snälla, men det var lääääskigt att stå på undersökningsbordet, och skrapprover var inte alls populära. Däremot var det oväntat enkelt att ta tempen. De kunde inte se något från proverna dock, så på måndag ska vi lämna in lillgor för en hudbiopsi. Läskigt. Han som inte gillar
a) att vara ifrån oss
b) att någon håller i honom
Det kommer att bli lite svettigt för personalen att söva honom kan jag tro... Vi ska se om någon av oss kan ta ledigt och försöka vara med så mycket som vi får.

Det var inte helt onödigt besök, för de hade en teori. En av vetrinärerna hade behandlat en annan lundehund för runt tio år sen för samma symptom, och den (ovanliga) åkomman var helt behandlingsbar, så nu håller vi tummarna för att det ska vara det.

Det är ingen fel på energin dock. Han röjer runt som vanligt, idag chockade han mig med att springa till matskålen direkt vi kom in i morse och glufsa i sig gårdagens torrisar. Har aldrig hänt förut.

Stackars hundarna

Igår var en jobbig dag för Igor. På lunchsvängen passerade vi Värmlands Nation på väg till Engelska Parken. Där hörde vi en hund yla på lite avstånd, lät som att den var inne i nationen. Igor tyckte det var lite störande och ville lyssna mer, men det gick att få med honom. På väg hem 20 minuter senare passerade vi närmare nationen, och då märkte jag att hunden som ylade satt i en bil utanför, fortfarande ylande. Igor var som förhäxad av detta. Han skulle inte alls gå vidare, inte på några villkor, utan skulle ha koll på vad som hände med den stackars hunden. Till slut fick jag ge upp och bära iväg honom, men jag märkte på honom resten av vägen att han var bra bekymrad över den där hunden.

På väg hem så stötte vi på en king charles som lekte på en parkeringsplats. Den skällde av glädje i leken, men Igor såg den aldrig, utan hörde bara. Total låsning + bärhjälp igen. En kvart senare så gick vi förbi en bil med en ylande hund -> Upprepa. Sen var han helt nojig och letade hundar överallt. Han var så bekymrad över dem så det liknade ingenting.

Vid nattkissen mötte vi sen flera hundar, men dem fick han iallafall se och träffa, så då blev det lite bättre.

Idag kör vi med halsband istället för sele, mest för att inte skava för mycket på där selen sitter. Det blir en annan grej att gå promenader när han har halsband. Lyfta går inte alls lika bra, men han är faktiskt lite mer lyhörd för att man styr honom och han är mindre dragig.

Bajsgor

Igår inträffade en skum grej. Vi satt och åt middag, och Igor tassade runt lite för att se om vi kanske råkat tappa nån matbit. Sen lommade han ut ur köket och in i vardagsrummet. Det blev mystiskt tyst, så matte gick iväg för att skälla ut honom när han troligen härjade i soffan. Till hennes förvåning stod han mitt i vardagsrummet och pruttade. Vi blev så paffa att vi inte ens skällde på honom, utan plockade bara upp det.

Konstigt, för han hade (helt enligt schemat) gjort ifrån sig två timmar tidigare på väg hem från jobbet. Vi fattar ingenting, och ingen typ av signal gav han heller. Han måste helt enkelt ha blivit väldigt nödig och tyckt att det var
a) onödigt att säga till samt
b) vardagsrummet passade bra att prutta i

Skrutthund.

Helgens hundträff

I söndags packade vi in Igor i SAABen och åkte ut till Sunnersta där vi skulle träffa Egon och Taffy (samt tillhörande hussar/mattar). Det var en fin vinterdag och hundarna tyckte det var otroligt kul att springa runt i flock. Igor gjorde allt han kunde för att sniffa Taffy lite här och var, och Egon gjorde sitt bästa för att sätta Igor på plats. Till vår förvåning så var Igor lika stor som Egon nu och hade nog ungefär samma matchvikt. Egon är dock hårdare i psyket och tog för det mesta ner den vekare Igor. Inte för att Igor verkade påverkas, han är lika ettrig ändå. Vi gick runt på fälten bort mot Ultuna och svängde tillbaka ungefär vid hål sexton på frisbeegolfbanan. Det var länge sen Igor träffade så många hundar på en och samma promenad, för vi stötte även på ett gäng till hundägare som var ute och promenerade. Det märktes att det var mycket för honom, för sen sov han som en stock när vi kom hem.

Det är kul att se flera lundisar springa runt tillsammans, så jag hoppas vi kan lyckas få till fler träffar under våren.

Besök hos veterinären

Idag var Igor hemma med matte så hon kunde ta honom till veterinären. Han har haft en kal fläck vid ena knäet några dar, och vi var lite oroliga. Vår misstanke att det var hårsäckskvalster fick inga stöd där, utan veterinären trodde mer att han hade gnagt bort det själv p.g.a. inflamerade analsäckar, vilket han hade. De passade på att rensa dessa när han ändå var där och... well... Igor gillade det inte så värst mycket. Efteråt var allt glömt och bara roligt, men det kan nog bli lurigare att få dit honom framöver.

Vi får hoppas att det var det som var problemet, och att problemet nu ger sig. Har inte hårgrejen löst sig om några veckor så får vi gå till (en annan) veterinär och kolla igen.

Snart kommer de hit så att matte kan gå och träna. Då ska vi nog sova massor efter en spännande dag.

Snöfall

Ännu mer snö! Nu får det ge sig. Igor tycker det är kul (lätt följa spår, man kan spralla runt i det och alla hundar kissar lätttillgängligt) men husse börjar tröttna på pulsandet. En vecka får räcka. Enda fördelen är att Igor är helt utschasad när vi kommer in från promenaderna, det är så mycket aktivitet i hans lilla skalle att han måste vila flera timmar efteråt.

Ett otippat resultat

Idag skulle jag ut på stan vid lunch, dels för att köpa lunch men även två par skosnören (någon har tuggat av snörena till både mina träningsskor samt kängor). Jag lämnade Igor tillsammans med Tobias (de andra var också ute på ärenden) och hastade iväg ner på stan.

Givetvis råkade jag ut för världens mest service-mindade kassörskor på Din Sko. De nöjde sig inte med att bara plocka fram "två par långa snören", utan det skulle färgmatchas till förbannelse mot mina kängor och plockas fram alla möjliga färger. Mina uttalanden om att "vilken färg som helst duger" ignorerades, här skulle det bli rätt. Till slut fick jag mina snören, och skyndade till ICA för att köpa en matlåda. Seg kassa givetvis, och vid det här laget var jag övertygad om att Igor skulle dels ha skrikit sig hes, dels ha kissat inne samt drivit mina medarbetare till vansinne.

Väl inne i trapphuset så hördes ingenting. Jag blev lite förvånad, men det har hänt förut att han tystnar för att han känner igen mina steg. Ingen reaktion när jag kom in, för Igor var inte ens innanför dörren. Först när jag hade rumstrerat runt lite i hallen kom han paddlande från lunchrummet och ville hälsa litegrann.

Jag var tvungen att fråga grabbarna vad som hänt, och det visade sig att Tobias hade sagt till honom att sätta sig och titta på ytterdörren, och sen berömt honom när han varit tyst då folk gått förbi utanför. Sen hade Igor tröttnat på att sitta där, och travat iväg till matrummet och lagt sig ner där medans de andra åt. Jag höll på att få dåndimpen när jag hörde det. Det finns hopp för honom trots allt!

Krasch krasch

Skruttgor ramlade ur sängen inatt vid ett-tiden. Det störde honom såpass mycket att han sen valde att gå upp en gång i halvtimmen fram tills fyra ungefär. Bra jobbigt för husse och matte. Det var inte förräns han fick använda mitt ben som huvudkudde som han kände sig lugn nog att sova oavbrutet fram till sex, då vi gick upp. Inte så oväntat så har han varit väldigt trött på jobbet, han försöker väl sova ikapp...

Snö är det bästa som finns

Oj vad det har snöat. Husse och matte var på bröllop under helgen, så Igor fick spendera helgen hos svärföräldrarna utanför Gävle. Det snöade friskt i fredags, så det fanns en hel del att skutta runt i och busa med Rizzla i. Han började nog bli lite trött på hennes hårdhänta lekande mot slutet dock.

Snön är han inte trött på ännu, och tur är väl det. Vi spenderade lunchen uppe i Engelska Parken, där det var upp mot 2 dm orörda snöfält att skutta runt i. Det går inte snabbt, det är inte värdigt på något sätt men ser väldigt roligt ut när han skuttar fram och tillbaka. Allt är spännande under och ovanpå snön. Det är inget fel på minnet heller, för han travade snörrätt mot det hål vid ett träd som han brukar försöka gräva upp gnagare ur, trots att det var ett tjockt snölager över allt.

Husse gillar också snön, för med den ute så går han faktiskt in utan att sätta sig på tvären. Det är skönt att komma in i värmen tycker även en liten hund, så han går glatt in när vi närmar oss porten. Helt otroligt.

Det är vansinnigt sött när han står still och spanar på något i snön. Efter ett tag drar han upp en tass i luften, för att marken är för kall. Sen byter han tass. Otroligt sött.

Sova själv

Vilka utvecklingssteg han tar ibland. De senaste dagarna har vi varit förbluffade över hur han helt plötsligt insett att han kan hoppa upp i soffan helt själv, men igår togs ett nytt steg.

När vi skulle borsta tänderna så tassade han in i vardagsrummet och hoppade upp i soffan för att lägga sig. Han gosade ner sig ganska bra där, så när vi skulle lägga oss låg han och sov. I vanliga fall hade vi lyft upp honom, tagit in honom i sovrummet och sen satt ett galler för dörröppningen så han inte springer runt och skäller på tidningsbudet, men igår tänkte vi att va fan, vi testar. Så han fick ligga kvar där.

Vi trodde han skulle komma tassande efter nån timme och undra vart vi var, för att sen skutta upp i sängen och somna på husses ben, men icke. När klockan ringde i morse hade vi inte blivit väckta en enda gång, och sängen var hundfri. Jag smög upp (hur mycket man nu kan smyga klockan sex på morgonen) och tittade in i vardagsrummet. Där i soffan låg en liten skrutt och tittade sömnigt på mig. Han hade inte rört sig på hela natten. Det trodde ingen av oss nånsin skulle hända.

Värdelöst väder

Tala om värdelöst väder. Is och snöblask på marken. Nollgradig temperatur. Iskallt regn som öser ner. Inte ens Igor ville vara ute särskilt mycket, och han brukar inte vara kräsen direkt. Vi tog en trekvarts promenad nu på morgonen ändå, så att han skulle få röra sig lite. Mot slutet blev han sprallig och ville rulla i blötsnön. Skönt hörru...

Nu när han fått frukost och varvat ner lite så sover han sött.

Ninja-matte

Jojo. I morse skulle matte upp tio minuter innan mig och Igor, och tänkte smyga upp som en ninja för att inte väcka oss. Allt funkade bra, tills hon kom till kompostgallret vi hade ställt vid öppningen till sovrummet. Det glömdes bort helt, och med mycket brak och buller så gick hon omkull det. Igor tyckte det var ett mycket dåligt sätt att vakna på, och blängde surt på gallret (som han redan innan tyckt varit otäckt).

Voj voj voj, jag säger då det. Smidig som en ninja.

Den lösa hunden

Igår kväll när vi tog kvällsrundan med Igor så gick vi runt i "småparkerna" mellan husen uppe i Sala Backe. Igor var lite till sig över att det snöade, och gick ganska nära framför oss och snusade lite.

Plötsligt ser vi nåt röra sig mellan våra fötter. Min första tanke var att det var Igors skugga, sen trodde jag att det var en hare. Sen ser vi att det är en liten Jack Russel som har smygit sig på oss utan att någon märkt honom. Igor blev lika förvånad som vi, och glömde helt bort att skälla. Han nosade lite, och sen började han leka med den andra hunden. Jag och matte tittade oss förvånat runt, men kunde inte se någon ägare någonstans. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra, utan lät dem leka lite medan vi funderade på vad vi skulle ta oss till. Sen såg vi ett ungt par komma gående (ingen stress här inte) över en gräsmatta, och det visade sig vara deras lilla vovve. Han hade bara stuckit iväg som ett skott när han vädrat Igor tydligen. Igor blev lite ledsen när de tog hans nya lekkamrat ifrån honom och skulle prompt upp i den andra hussens famn med.

Halv storm!

Oj vad det blåste igårkväll. Igor var inte helt nöjd över det. Träden knakade och massor med plastpåsar blåste läskigt runt omkring. Dessutom föll en del soptunnor och liknande omkull, och det är lömskt som tusan.

Sen är det inte så lätt att vrida kroppen och kissa högt när man håller på att blåsa omkull. Det är svårt att vara stöddig i kraftiga vindar när man bara väger lite över sju kilo...

På plussidan var att det blåste runt massa löv. Det är roligt att jaga löv.

Inatt sov han äntligen vettigt, makalöst vad mycket roligare det är att gå upp på morgonen om man har sovit ordentligt.

Nya bilder

Gjorde upp med det dåliga samvetet igår och lade upp lite av bilderna från höst/vintern på bildsidan. Att det ska vara så bökigt att välja ut och lägga upp.

När vi kollade igenom våra gamla bilder så kan man skönja ett tema: Igor sover. Vi har sjuuukt många bilder av Igor när han sover (ofta i soffan) och är helt bedårande. Då smälter husses hjärta och man vill bara gosa ner bredvid honom. Gör man det så får man dock fyra fotsvettsdoftande tassar upptryckta i ansiktet, så det är bäst att hålla sig borta.

Idag hade jag tagit ner hans Dia-bädd till jobbet, så han ska ha något bättre att sova på. Den har varit ganska populär, och han ser ut att sova skönt i den.

Igor åker tåg

I helgen åkte Igor tåg tillsammans med matte från Kungsör hem till Uppsala. Det gick tydligen bra, även om han skulle stå i mittgången och spana på alla hela vägen mellan Kungsör och Stockholm. Alla bevakades noga, men kvinnan som åt hamburgare var extra intressant. Han är inte så smidig eller smart heller, för när folk skulle förbi så flyttade han sig inte en millimeter utan bara blängde på dem. Han somnade tre minuter innan ankomst till Stockholms central, så då var det bara att väcka honom och trava runt tills nästa tåg skulle gå.

Mycket spännande fanns det i huvudstaden, men gatorna var skumma, för det var många hål i dem.

Resan mellan Stockholm -> Uppsala kan sammanfattas i att han somnade som en stock på en gång och sov utan att röra sig hela vägen hem.

Det verkar alltså som att han kan åka tåg. Skönt. Men man ska nog ha gjort honom lite mentalt trött innan, för annars blir det nog gnäll och stress.

Tillbaks på jobbet igen

Nu är saker som de ska vara igen. Igor är tillbaks på min arbetsplats, och sover som en stock efter att ha kalasat på tonfisk, skällt på dörren (massa tjyvar och skurkar som går förbi i trapphuset) samt dödat en repknut.

Undra om han är lite småkrasslig, han var uppe och stökade ungefär en gång i timmen inatt, men var inte nödig eller liknande. Man blir ju lite fundersam.

Läste om Zigge på Ziggebloggen, och slogs av hur mycket man hade glömt av de tidigare månaderna. Nu verkar Zigge vara lite vettigare än vår tokhund, men ändå. Rumsrenheten är även för oss en evig följetong. Man tror sig vara säker, men sen kommer en liten olycka för att man varit glömsk eller trott att han kan hålla sig tio minuter till medan man bara ska...

Nyår

Just ja. Det har varit nyår.

Vi spenderade nyårsafton ute i Trödje (dvs på landet) i tron att det skulle vara lugnt där. Ptschchh. Det small raketer som om det vore världskrig där ute. Men som tur är verkar Igor vara helt skottsäker, för han ignorerade dem helt. Mot tolvslaget när det small som värst tittade vi till honom, och då låg han och snarkade i en fotölj, fullständigt tillfreds med livet. Skönt att han tål fyrverkerier.

Det svåraste tricket bemästrat

Vårt bästa vapen för att göra Igor mentalt trött på sistone har varit att köra ett trick med honom. Han får sitta ner bredvid den av oss som tränar honom, och sen kastar vi en godbit nån meter framför honom. Han får inte ta den, utan ska gå med tränaren förbi godbiten några meter, och först på kommando så får han ta den. Det här har varit oerhört svårt för honom, ofta så stannar han framför den och stirrar på oss som om vi är tokiga. Vi kan väl inte på allvar mena att skinkbiten ska ligga kvar här? Under protest och med klar stress i blick så tar han sen en sväng runt godiset till oss, noga med att inte komma för nära, för det måste vara något fel på gottat. När han sen släpps så springer han glatt fram och äter. Det här har funkat fint, han blir fullständigt uttröttad av proceduren och allt tankearbete.

Tills igår. Igårkväll när han skulle tränas lite så kom bakslaget. Den sluga rackaren hade en ny teknik. När matte kastade godisen tittade han på henne. När hon gick tittade han på henne. När hon stannade tittade han på henne. När han sprang tittade han på henne. Han släppte henne inte med blicken, och undvek därmed att titta på den frestande godbiten. Han sprang rakt över den vid inkallning, och det var först vid släppandet som han koncentrerade sig på den. Han gjorde detta tre gånger på rad, så han verkar ha överlistat oss. Rackarns. Nu lär vi hitta på något annat utmanande att göra inne. Spårsök i lägenheten är för enkelt.

Återfall

Suck. I natt gnällde han igen när vi skulle lägga oss. Sova nere gick absolut inte för sig. Efter en kvart eller så så gav han sig och somnade i en sur liten hög. Under natten var han uppe några gånger och fortsatte gnälla, men vi ignorerade honom. Dumt nog, för tydligen var en av gångerna en signal för att han ville ut och rastas. Facit i hand blev att han både hade kackat och kissat inne när vi vaknade. Tack så mycket.

Vad gör han? Varför? Vi fattar inte. Vad är det som är så omöjligt med att sova nere till en början, men sen går det bra. Och i onsdags gick det utmärkt från början att sova nere.

Igor har jullov

Just nu är vi i Falun hos mina föräldrar och slöar oss igenom mellandagarna. Igor tycker att det här med hus med flera våningar är väldigt onödigt. Helst vill han vara uppe i vardagsrummet och gnaga lite på mattan, men dumma husse och matte envisas med att sova nere i källaren. Igår natt gnydde han något förfärligt när vi gick och lade oss, det gick absolut inte att sova där nere då. Det var nästan samma panik som när vi skulle sova ute i stugan hos svärföräldrarna, men den här gången ignorerade vi honom totalt, och efter 5-10 minuter gav han upp och lade sig i sin egen säng, med sura blickar mot oss. Sen sov han till kvart över åtta, så det var nästan sovmorgon för mig!

Fyrverkeritestad hund

Igår var jag och Igor ute på en lång promenad runt i Eriksberg medan matte tränade på Svettis. När vi gick (jag gick, han sprang som en vilde) på stigarna som går mellan Eriksberg och Flogsta så hör jag plötsligt hur nån tokskalle inne i Eriksberg börjar skjuta av fyrverkerier. Massor av raketer och gud vet vad. Jag beslöt mig snabbt för att låtsas som ingenting, utan gick bara vidare utan att ändra på takten eller säga någonting.

Igor stannade först till vid varje smäll och tittade mot ljusskenet, men efter nån minut så kunde han trava och titta ditåt, och nån minut senare så struntade han fullständigt i det. Då var det (återigen) viktigare att lukta, pinka och springa. Så det verkar som att han är någorlunda fyrverkerisäker, och det är skönt att veta. Nu ska vi inte utmana ödet ändå i år, men man vet aldrig när folk får för sig att smälla av jätteraketen Allan, och då är det bra om Igot inte blir vettskrämd.

När vi kom hem åt han en stor portion mat (trots att han ätit mycket på dagen), och somnade som en stock. Vi tvingade ut honom på en promenad vid halv elva, sen åt han lite mer, och sen nattade han.

Vi gillar snö!

Oj vad roligt med snö! Han sprang runt som en tossing igår när det snöade på hemvägen. Allt var roligt, även om det var lite läskigt när tassarna halkade på isfläckar.

I morse sprang han som blixten ner till jobbet med mig lullande bakom. Gick hur fort som helst.

Han har hållit sig inne på nätterna i över en vecka nu. Det är hur skönt som helst, nu vaknar man knappt av att han går upp och stökar längre. Peppar peppar.

Jag tycker om min lilla hund

Han är ganska söt trots allt. Livet är lättare när man slipper gå ut varje natt, och nu när han sover hela dagarna på mitt jobb så är han lättskött större delen av dagen. Jävligt envis ibland dock.

Idag fick han en större portion till lunch, med Keso och köttfärs tillsammans med torrisarna. I teorin ska vi förskjuta hans prutt-schema till att inte inkludera natten alls. Får se hur det går.

Nattprojektet går bra

Vår satsning på att få Igor att sluta springa upp på nätterna går bra.

Igår fick han trava runt utan att vi gjorde något, då gick han tillslut till sin egen säng och lade sig där en kvart. Sen gick han till dörren och gnällde, då var jag så illa tvungen att gå ut med honom. Ger han en sån tydlig signal så måste det uppmuntras.

I natt så gick han upp igen, men vi lät honom trava runt lite och sträcka på sig utan att gå upp eller hindra honom. Efter några minuters spankulerande så gav han upp och hoppade upp i vår säng igen. Sen sov han gott till morgonen.

Tjyvgor

Vilken liten snattare han är! Jag hade lagt hans nya leksak (ihoptvinnad repstump med knutar) på skrivbordet så jag kunde ge honom den när jag tyckte det var lämpligt, och trodde det var säkert. Tji fick jag, han såg den på avstånd och när jag tittade bort så reste han sig på bakbenen och nappade tag i den. Så mycket för all min planering.

Igor är med matte

Idag är Igor med matte ute bland djuren i Sala. Det tycker han nog är jättespännande och kul. Här är det lugnt och tyst, men jag saknar en liten hund att gosa med.

Burträning

Just ja. I morse skulle jag handla till jobbet, så jag lämnade Igor på jobbet en kvart. Han vägrade lockas bort från dörren när han insåg att jag satte på mig ytterkläderna, oavsett vad jag och Tobias testade. Till slut fick jag lyfta upp honom och stoppa in honom i buren som Queen använt.

I teorin skulle han ta det som han gör i bilen, dvs hålla sig någorlunda lugn och tyst.

Praktiken blev inte riktigt så... gnäll gnäll gnäll, precis som vanligt. Han är så dryg. Tur för honom att han är så bedårande söt.

Sömnbrist

Usch vilken lördagsnatt. Vi var ute hos svärföräldrarna på besök, och Igor är helt tokig i deras tvååriga finnspetstik. Han var efter henne hela dagen och ville busa, så han hade roligt. På kvällen när vi skulle lägga oss ute i bastun och sova så fick Igor följa med oss, medans Rizzla sov i stugan. Det gillades inte av Igor. Han skrek, gnällde, skällde, studsade runt som om han var besatt samt flåsade som en otränad maratonlöpare. I två timmar höll han på, och alla våra försök till ignorering, träning, hot samt distrahering var förgäves. Han sket fullständigt i oss, han skulle bara ut till den där roliga hunden (även fast hon sov gott i stugan). Det enda vi inte gjorde var att släppa ut honom, för då skulle han bara få vatten på sin kvarn. Slutligen somnade han på golvet vid ett-tiden, antagligen av ren utmattning. För att vakna en timme senare och köra igång igen helt panikslagen. Helt hopplöst. En timme höll han på nu, till slut gav han upp när matte hade gjort en hage i ena sängen, där han inte kunde göra mycket annat än att sitta/ligga i. Klockan fem studsade han upp igen, lika panikslagen som tidigare. Jag har nog aldrig varit så nära att ge upp honom som då.

I natt sov han som en stock, så han hade nog lika mycket sömnbrist som husse...