Yyyyl!

Naim är olycklig. Just nu ligger han i soffan och ylar hjärtskärande. Troligtvis är det nån löptik som orsakar hans sorg, men man vet aldrig. Ingen köttbit är framme, så det borde inte vara gottegrisen i honom som klagar

Ack den kärleken!

Tollartiken Isa var nyss här på besök så att hennes matte kunde få en uppfattning om hon hade börjat höglöpa. Naim agerade villig hane, och vi tror att tiken nog åtminstone är nära. Nu nosas det febrilt i hallen, och Naim är så olycklig, så olycklig, han var ju så nära! Det kommer nog vara en hel del gnäll och suckar ikväll

Farsan Naim

Naim ska bli pappa. Kanske iallafall. Efter mycket velande har vi iallafall beslutat oss för att testa att para honom och låta honom föra sina gener vidare. Lite konstigt känns det då han fortfarande känns som vår lilla palukivalp! Fast lite mer mogen och värdig har han blivit den senaste tiden. På möte-hund-träningsläger i Rättvik uppträdde han jättefint. Enligt husse iallafall.

Alternativet pengar eller valp känns uppenbart.
Valp! Fast det går ju inte =( Inga bilder innan de är sålda tack!

Perfekt barnhund

Han är banne mig perfekt i hänsyn mot lillmatte, den gode Naim.

Vem kunde anat det?

I slutet på vägen fanns en rejäl plogvall som Naim tog mer som ett förslag snarare än ett hinder. Han seglade utan problem över den, men hade inte räknat med att det på andra sidan skulle finnas... mycket mer snö. Min svarta saluki blev helt plötsligt en vit saluki

Torka nosen

Lillmatte verkar tycka att Igor lägger näsan i blöt för mycket, för hon insisterar på att han ska torka nosen med snorservetter

Sårad stolthet

Någon sprang fort.

Någon skulle vända lite fräckt vid vägkanten.

Någon räknade inte med att det var extra mycket snö där.

Någon stod på skallen.

Någon har osat genans hela vägen hem och låtsats som om inget hänt...

Vår

Ja, det är inte vår än. Inte alls, tyvärr. Men jag längtar.
Eller åtminstone till en vinter som inte innebär -30 och/eller snö i rikliga mängder. I dag var det bara -4 grader och vi in till byn med hundarna för första gången på länge. Har ju varit för kallt, mörkt eller snöigt de senaste veckorna. Och innan det var det jul och då var vi bortresta. Nu snöar det och blåser igen, men det verkar ju som att det bara är något kortvarigt. och numera är det ju ljust ända till halvfem.

Även om jag/vi skulle kunna gå ut i nästan alla väder så är det svårare om man tänker sig att Elsa ska med, och det ska hon ju ofta om vi ska få ihop det med alla tider och grejer.

Nåja, vår blir det ju varje år. Det gäller väl att ge sig till tåls bara.

Naim var ute på lite äventyr en dag och vägrade komma till husse fast han ropade, men annars inget nytt på hundfronten på Karl-Larsas. Allt är väldigt som vanligt. Dvs Naim tycker inte att man kan gå upp innan kl 10, han måste ha just pip-bilen när vi tar ner leklådan, han kräks alltid galla så fort hans mage blir det minsta tom och han vägrar alltid att äta på morgonen, han envisas med att stoppa hela Igors huvud i munnen då det bråkar och han smyger alltid upp till oss på nätterna. Igor kissar konsekvent inne, är fortfarande övertygad om att man bör vråla allt man kan varje gång man går ut på tomten, är manisk med allt som ser ut som ettsnöre, blir hemskt pysslig framåt kl 16 och tror fortfarande att han kasnke har en chans att brotta ner Naim. Ingen av hundarna har någon som helst förståelse för varför vi ibland tycker de står i vägen, varför de inte får bita på Elsas hammare eller varför de inte får så många kakor de vill per dag.