Bastu

Urk vad varmt det är här! Det är inte ofta jag längtar till kontoret i Uppsala, men just nu gör jag och hundarna det. Här finns ingenting som ens liknar luftkonditionering så vi ligger helt utslagna alla tre. Nackdelen med det är att jag ska föreställa produktiv nu, hundarna kan slappa med gott samvete.

Det kommer bli lite synd om hundarna idag är jag rädd, jag och matte kommer behöva stöka runt en massa i sista flyttandet hemma. Vi kommer ge dem sina promenader, men de blir nog ganska pliktskyldiga. Nåja, de får ta det en dag, som kompensation får de ett hus imorgon. Tyvärr skulle det ta nån vecka att få hit stängsel så vi får bygga upp nåt temporärt tills vidare.

Älsklingarna är hemma igen!

Nu är de hemma igen, mina två älsklingar.
Tror jag saknat dem mer än de saknat mig. Igor vill gärna mysa (som alltid) men Naim blir liksom lite generad när man pussar för mycket på honom. Gärna mys, men det ska vara på hans villkor (dvs ligga nära, nära, nära men inga pussar och sån´t tjafs).

Nu är det bara en dag kvar och sen får vi flytta till vårt hus! Blir till att bygga staket det första vi gör efter att möblerna är inflyttade. Och oj, vad vi ska ha det skönt på vår tomt sen.

Och så måste vi väl bekanta oss med alla grannar och hundar. Finns tydligen en hel del hundar där.

Harsäker?

Inte direkt... Vi stötte nyss upp en hare i Engelska Parken, Naim är helt förtvivlad över att han inte fick jaga den. Det är spännande i Uppsala minsann

Kvällsglass

Efter en kvällspromenad i ett sommarfint Uppsala delar jag och Naimen på en bägare mjukglass. Svårätet tyckte han, gott tyckte jag

Hundlös

Med tanke på mitt ryggont har Igor fått åka till mina föräldrar och Naim till Uppsala med Erik.
Ovant att vara helt hundlös!

Statusrapporten från Igor var att allt var ok även om värmen tär på den stackaren.

Naim är inte helt nöjd över att vara i Uppsala, men han hade åkt bil väldigt fint dit iallafall. Och den unge herr´n behöver lite storstads-rutin. Förhoppningsvis blir det många hundmöten, det behöver han.

Trötta hundar

Är man bara tillräckligt trött så är alla underlag sköna. Naim och Igor har nog nått det stadiet efter en lång visit i Ljusdal där värmen är rejält jobbig

Småbråk

Inget livar upp en tråkig förmiddag som lite bråk om vem som egentligen är störst

Stackars Naim

Husse var ut med hundarna själv på lunchen idag eftersom jag lyckats dra på mig ett ryggskott.

När de kom tillbaka var Naim JÄTTEFLÅSIG. Jag antog att det var för att han sprungit mycket och att det är svinvarmt ute. Och visst hade han sprungit, men inte för att han var sprallig utan för att han blivit attackerad av jordgetingar!

Stackars Naim hade sprungit som en vettvilling genom skogen och det tog ett tag innan Erik fattade vad som hänt. Väl på jobbet igen hade han svårt att varva ner, flåsade enormt och gnagde sig på betten. Efter en sval handduk och lite tröst lugnade han sig dock och nu är han helt återhämtad. Åt med god aptit sin lunch.

Uppskattar att han fick en 5-6 stick. Tur att det inte var ännu fler...Skulle ju lika gärna kunna ha varit 50 stycken.

Naim är ju inte direkt förtjust i flygfän sedan innan så vi får se hur det blir nu.

Han ska iallafall få några extra pussar av mig ikväll =)

Kaxa

Naim hade en jobbig dag igår. Först tog vi med honom till grustaget så han fick springa av sig rejält på morgonkvisten, sen åkte vi in till Bolougnerparken för att gå en promenad samt ta en fika. Alla andra hundar som var där gjorde det till en mycket spännande promenad för vår lilla saluki. Efter att vi kommit hem fick han sen vara "ensam" (dvs med mormor, morfar, Igor och Rizzla) medan vi åkte in till stan för att shoppa lite. När vi väl kom hem var han härjig värre och hoppade på både Igor och Rizzla i tid och otid. När det väl kvällades så sov han gott.
Ända fram tills det blev filmdags för oss det vill säga. Han höll sig i skinnet vad gällde soffan, den försökte han faktiskt inte sig på nu, men när morfar plockade fram kakorna så stod han och lundehunden i givakt bredvid honom för att få lite smulor. Här började Naims hjärna få lite kortslutning för plötsligt fräste han till mot Igor som blev rädd och ynkade bort. Så vaktig får han inte vara så jag gick dit för att schasa bort honom, och då försökte han sig på att skrämma bort mig med. Han börjar komma i trotsåldern, vår lilla pojk. Husse var inte lika lättskrämd som Igor dock utan Naim åkte i golvet med en faslig fart och fick stanna där tills han höll med om att det nog inte var en bra ide att hävda sig mot människor. Sen låg han helt utslagen på en madrass resten av kvällen, den mentala chocken blev mycket för lillgrabben.
Han är inte långsint utan när det blev nattedags för oss så lydde han fint när det gällde sovplats och sov gott bredvid oss hela natten.

Ett hundliv

Det tar på krafterna att härja hos mormor och morfar en hel dag

Gissa bajsen

Varje dag på jobbet gör jag en "Gissa-bajset-övning" med barn. I morse var det dags på hemmaplan också!

Vi hittade nämligen en bajs i vardagsrummet och eftersom vi var helt säkra på att den var producerad imorse så kvarstod bara frågan: VEM?

Det hela började med att Erik var ut med hundarna i morse och att han kom in med den spännande nyheten att INGEN av dem bajsat (ja, jag vet Hanna...Du är inte så förtjust i våra bajsrapporteringar men det är ett nödvändigt måste när man har en lundehund som är halvt rumsren). Eftersom både Erik och jag var övertygad om att de skulle hålla sig tills vi ätit frukost så tog vi dock det hela med ro. Efter ett tag började det dock lukta lite prutt, och mycket riktigt...Där, mitt i vardagsrummet, låg en prutt!

Nu började vår gissa- bajsen- lek. Bajsen var för stor för att vara Igors egentligen, men eftersom vi bytt mat nyligen så kan det ju vara annorlunda nu. Med tanke på placeringen så borde det inte ha varit Naim för han går gärna undan och gör sitt. Dessutom så har Naim inte bajsat inne sen han var 4 månader och då var det bara en enda gång. Men å andra sidan så hade Igor bara varit i vardagsrummet en kort stund på morgonen medan Naim varit där längre stund.

Vi beslutade oss för att den hund som INTE pruttade på vägen till jobbet skulle vara den skyldiga. Naim gjorde snabbt en bajs och det såg ut som hans första för dagen (ja, jag vet Hanna du uppskattar inte när vi diskuterar konsistens heller men Naim morgonbajs skiljer sig drastiskt från hans andra pruttar) så han friskrevs från alla misstankar.

En liten stund senare gjorde Igor också en prutt! En stor dessutom! Attans, nu var vi inte säkra längre. Men Erik konstaterade att den luktade precis som den i vardagsrummet och vi fastslog därmed att Igor var den skyldiga.

Stackars Igor, kanske anklagar vi honom oskyldigt, men allt tyder trots allt på att han är den skyldiga...Dessutom har han statistiken emot sig.

Matproblem

Vi har fasligt dåligt med hundmat hemma nu, så jag hade en klar köporder med mig till Uppsala: Köp mer Nutro! Sagt och gjort, vid lunch idag knatade jag upp till Gunnars hund och katt för att handla mat och släpa hem till Järvsö. Vi visste att det varit lite knackigt med leveranserna tidigare i vår av Nutro men till min förvåning fanns nu inget. Noll nada zip. De hade tröttnat på dåliga leveranstider och helt slutat ta in Nutro från grossisten. Det var bara att stå med mössan i handen och välja nytt foder på stört, hundarna måste ju ha nåt att äta ikväll. Till slut fastnade jag för Eukanubas Lamm och ris-foder, men bara en trekilossäck för att se hur det tas emot. Naim är jag inte särskilt orolig för men den lille kräsne lundehunden kan det slå bakut hos. Vi får testa att se, blir ganska tuff övergång till nytt foder...

Tittade nu på grossistens hemsida och där står att leveranserna ska börja igen av Nutro i slutet på augusti. Kanske ska ta det med en nypa salt, men det är oerhört förvirrande. Min lilla hjärna klarar inte av sånt.

Åh hej å hå

Å hej å hå! Jag har sagt det förr men ibland går de mig på nerverna, dessa två små hundar.
Imorse var det inte helt lätt att ta sig till jobbet eftersom Igors ben hade slutat fungera (de var ju över 15 + ute) och Naim var dragig åt andra hållet. Rätt mycket skäll blev det och så här i efterhand känner man sig aldrig nöjd med det föstås.

Och som igår kväll...Då fick lillgor lundehundsfnatt på kvällpromenaden och började springa runt, runt, runt. Naim försöker springa efter förstås och det enda som går att göra då är att släppa Igor och hålla Naim så kort man kan. Efter typ tjugo varv på ängen och en rejält upptrissad saluki kunde vi äntligen sansa oss och gå in.

Hoppas de sköter sig på lunchen för sen är det bara hemvägen och sen kommer äntligen husse hem igen. Och då är allt mycket lättare...

En läskig början

Vi har våra rutiner. Varje morgon går vi ut och kissar, sen är det frukost för hundarna och sedan ska Naim tugga på ett ben i soffan (alternativt plocka ner alla leksaker och "testleka" varje i soffan om något ben inte finns tillgängligt) medan Igor letar efter en solfläck att ligga och sola i.

Ingen skillnad denna morgon.
Skulle man tro iallfall.
Det var bara det att Naim helt plötsligt gav av ett jag-ser-en hund-skall i vardagsrummet. Trodde han sett en hund genm fönstret, men nej...Han hade sett sin egen spegelbild i vitrinskåpets glasdörr och nu var han mycket bekymrad över denna nya hund.

Igor var helt förbryllad. Vad skällde de på egentligen? Efter ett tag letade han dock upp en ny solfläck. Men Naim kunde inte riktigt släppa den nya hunden. han var tvungen att vanka fram och tillbaka ända tills vi gick hemifrån...Får se om den är kvar när vi kommer hem =)

A mean killing machine?

Att Igor inte har någon "killer instinct" har vi konstaterat för länge sedan (även om han faktiskt dödat en näbbmus en gång och kissat på en groda en annan gång).

Men hur mycket, eller lite, av sådan instinkt Naim har i sig har vi varit lite osäkra på. Att han inte dödar allt han ser har vi ju vetat, han är ju trots allt hemskt feg våran salukipojke, men när det kommer till riktigt små djur (typ småfåglar) så har vi antagit att han skulle ta dem om han kom åt. Lyckligtvis är han ingen som smygjagar utan dundrar fram som en mindre hjord av vildhästar och fåglarna flyger långt innan han hunnit fram och fångat dem.

Men, nu har ju sommaren kommit och med den alla flygda fågelungar som ännu inte lärt sig hantera sina vingar. Eftersom jag är uppvuxen med jakthundar som kunde nosa sig till en fågelunge på flera km håll så har jag under våren noga förberett Erik på att en och annan fågelunge skulle kunna komma att stryka med nu när vi har Naim.

Så, idag var det då dags! Naim ser en liten fågel och springer efter den. Till min stora förskräckelse ser jag att den inte flyger iväg på en gång och förstår att det är en trastunge. Hinner på den sekund det tar för Naim att komma fram till den förbereda mig på att han ska sätta tänderna i den och sluka den, alternativt vägra släppa den, och funderar på vad jag ska göra om den inte dör helt. Bryta nacken av den förmodligen. Funderar också på hur jag ska hantera Naim...Ska jag banna honom, eller ignorera hans nya oönskade beteende?

Ingetdera visar det sig, för när Naim kommer fram till den och den sitter kvar så nosar han försiktigt den på näbben och sedan stutsar han där ifrån. I tron om att han snart ska fatta mod och döda den beordrar jag Erik (som inte håller i Igor) att försöka avbryta honom utan att hetsa honom.

Men nej då, palukin lägger sig ner framför fågelungen i lekställning och viftar lite långsamt på svansen. Erik kan lugnt gå fram och koppla honom och sedan går vi vidare.

Han är hemskt söt våran saluki! Det finns väl inget som garanterar at han inte kommer ta en fågelunge senare i sitt liv, men det är skönt att veta att det inte ligger djupt och naturligt i honom att döda. På så vis kan vi ju slippa massa besvär i framtiden och Naim kan få var lös mer i skogen.

Lite ledigt

Husse är tillbaka från U:a och idag har jag inte behövt ta ut dem en enda gång. Ganska skönt att ha lite "ledigt" från hundarna ibland.
Fast till kvällen tror jag att jag och Naim ska ta en motionspromenad. Mest motion för min del eftersom Naimmen med lätthet traskar på bredvid hur fort jag än går =)

Ibland undrar man...

Vissa dagar undrar man hur man kunde tycka att det var en bra idé att skaffa två hundar. Eller ja, varför man ens kunde tänka sig EN hund är till och med ibland ett stort mysterium.

Idag är en sådan dag.

Igor är på sitt bästa strulhumör och Naim är på sitt allra bästa bushumör. Ingen bra kombination. Att jag har en dundrande huvudvärk och är trött gör inte saken bättre.

Hade tänkt att rasta av dem ordentligt i backen på lunchen men det var både hundar och hästar där så det blev inget lösspringande. På vägen tillbaka hittade de benbitar som ingen av dem kunde tänka sig att släppa, inte ens Naim som i vanliga fall är rätt foglig när det gäller sådant. Skithundar!

Nåja, vi tar väl en strikt koppelpromenad hem efter jobbet och sedan blir det hård mental träning på hemmaplanet (med en i taget då) så ska de nog däcka till slut.

Salukisar sover konstigt

Det KAN INTE vara skönt att sova sådär! Men Naim insisterar på att det är det enda sättet att sova på

Flåsigt värre

Eftersom det har blivit lite mer hundar och folk i skogen vid jobbet nu när snön inte ligger djup brukar vi istället gå till skidbacken och roa oss på luncherna. Båda hundarna tycker det är superkul där, och även om matte och husse inte alltid tycker det är så roligt, så ger det bra benträning att gå upp och ner för backarna iallafall.

På de allra brantaste ställena kopplar vi upp Naim för han skulle mycket väl kunna få för sig att tetsa att springa så fort han kan, trampa i en grop, snubbla och bryta nacken av sig. Igor däremot, som är lite mer säker off-road, har vi lös hela tiden. Det är himla kul att se honom springa i nedförsbackarna för han skuttar så lyckligt och fort att öronen fladdrar på honom och bakbenen far åt alla håll. Tror han känner sig snabb och spänstig när han får springa i nedförslut =)

Idag var det dock nästan för varmt att gå i backen och hundarna är rejält utslagna efter lunchen tur.

Kyrksjön

Idag gick vi ett varv runt kyrksjön. Trots att det blev ganska varmt så gick Igor på med bra fart hela vägen. Vi var mycket stolta över honom. Nu är båda hundarna trötta och sover gott

Sådana slöisar

Igårkväll bestämde jag mig för att jag skulle gå upp tidigt idag. Normalt sätt hinner jag bara tänka på att sträcka på mig så har minst en hund studsat upp (nästan alltid den lilla) och står redo vid dörren. Idag när klockan ringde masade sig den lilla upp medan den stora gjorde sin sedvaliga "Gäsp-jag-ska-också-gå-upp-fast-nej-det-gick-inte-jag-ligger-nog-kvar". Eftersom jag var i stort behov av en egen kissväng innan hundarna fick sin så lämnade jag kvar dem i sovrummet.
Väl tillbaka förväntade jag mig två sfinxar vid dörren. Men nej då. Två stycken hade bestämt sig för att somna om och låg och trynade i varsin säng. Så där mysigt nergosade och fullt inställda på att sova hela dagen. Det regnar ju faktiskt!

Jag var så sugen att lägga mig igen och sova tre timmar till, men jobbet kallar och det var bara att köra upp dem. Synd, för det finns ju inget mysigare än att sova med trötta hundar en regning dag.