Husse och matte bor några dagar uppe i Gävle för att ge Igor lite mer utrymme. Att vara i lägenheten är inte det roligaste när det är sommar, så jag får pendla lite så att han har det roligt. Sånt är livet... Att se honom spralla runt på gräsmattan gör det värt restiden.
Igår tog vi oss upp till Hemlingby för att springa en sväng. Matte tog svärföräldrarnas Rizzla och jag fick äran att springa med Igor (första gången vi springer tillsammans).
0-2 meter:
Skrik och gråt. Igor kunde inte alls förstå varför Rizzla fick springa 5km och han skulle tvingas iväg på 2,5km. Han skulle absolut med henne.
2-400 meter:
Motvilligt rörde han sig framåt, för att sen stanna och titta tillbaka/kissa. Husse fick vända om och mana på igen.
400-700 meter:
Efter en snabb pruttning så blev Igor lite lättare i steget. Nu lunkade han 20-30 meter, sen stopp. Efter att husse apat sig i spåret så blev det intressant att komma fram till honom och då kunde vi springa lite till. Upprepa. Tur att det inte var så mycket folk i spåret, för då hade jag aldrig mer kunnat visa mig i Gävle igen... Jag hoppade runt som en tok för att locka med mig Igor.
700-1000 meter:
Igor joggade på ganska stadigt här, och jag fick upp hoppet. Det gick inte så snabbt, men det gick iallafall framåt utan stopp. Hans galopp är inte så snygg när han springar långsamt dock.
1000-2500 meter:
Här hände miraklet. En kvinna kom inspringande framför oss från ett sidospår och höll ganska hög fart (ungefär som jag hade vid vanlig löpning). Igor blev jätteintresserad och ville ikapp så han satte fart och sprang snabbare. Det var bara för mig att haka på och jogga bredvid. Han sprang på utan problem hela vägen till mål, han blev tveksam i sista backen men det var det enda kruxet. Jag blev så glad och stolt att jag höll på att spricka. Med lite träning och vana så kommer han nog kunna hålla samma fart betydligt längre. Det bästa vore om han lärde sig trava snabbt, men det kommer väl.
måndag, juli 30, 2007
lördag, juli 28, 2007
Cykeltestet
Det gick ganska bra att få Igor att springa tillsammans med cykeln när vi testade i förmiddags. Eller ja, iallafall så bra som man kan förvänta sig med en lundehund. Döm själva av bilderna nedan.
Att tvärnita när man springer efter en cykel är inte helt lyckat. Med lite träning så kan han nog koncentrera sig mer på att springa bredvid cykeln och mindre på annat som till exempel att husse står bredvid med kamera. Igor verkade tycka det var rätt kul iallafall, han sprang på med glatt humör.
Att tvärnita när man springer efter en cykel är inte helt lyckat. Med lite träning så kan han nog koncentrera sig mer på att springa bredvid cykeln och mindre på annat som till exempel att husse står bredvid med kamera. Igor verkade tycka det var rätt kul iallafall, han sprang på med glatt humör.
Jogga på liv eller död
Vi testade att jogga med Igor några gånger i våras, men resultatet var väl si så där och nu ska vi försöka igen. Dels för att han säkert går att övertala att jogging är roligt/ok och dels för att matte måste ta sig ut och träna lite mer. Så, sagt och gjort, igår var jag och Igor ut och joggade.
Eftersom detta var snortidigt på morgonen så var vi förmodligen helt ensamma i motionsspåret och jag bestämde mig för att börja med Igor lös. Detta var dock rätt onödigt visade det sig för han sprang mig i hälarna hela varvet. Dessutom hade han öronen bakåt hela vägen, så där som en lundehund har då de:
1) tycker något är skittråkigttråkigt och att de lika gärna skulle kunna hoppa från ett stup
2) är något nervösa och på sin vakt till omgivningen
Vilket det var denna gång vet jag ej, jag tror faktiskt mest på ettan, men eftersom Igor är Igor, och Igor är en lundehund med ett rikt innreliv, så skulle han mycket väl kunna fått för sig att jag sprang IFRÅN något och att det var bäst att hänga på om han ville överleva.
Idag ska vi testcykla kring kvarteret. Har faktiskt aldrig cyklat med Igor...Har liksom kännts onödigt när vi knappt fått honom att gå. Sen imorgon ska husse och Igor ut och springa en liten sväng igen.
Nu sover Igor i sin "hussekorg". Det är att han lägger sig i den grop som bildas mellan husses ben när han sover. Jag antar att han älskar det så mycket för att benen ger ett visst stöd åt ryggen och så. Ibland är han dock missnöjd för beroende på hur husse ligger så kan hussekorgen vara för liten. En gång testade han "mattekorgen" men det var inget att ha för det har han aldrig gjort om!
Eftersom detta var snortidigt på morgonen så var vi förmodligen helt ensamma i motionsspåret och jag bestämde mig för att börja med Igor lös. Detta var dock rätt onödigt visade det sig för han sprang mig i hälarna hela varvet. Dessutom hade han öronen bakåt hela vägen, så där som en lundehund har då de:
1) tycker något är skittråkigttråkigt och att de lika gärna skulle kunna hoppa från ett stup
2) är något nervösa och på sin vakt till omgivningen
Vilket det var denna gång vet jag ej, jag tror faktiskt mest på ettan, men eftersom Igor är Igor, och Igor är en lundehund med ett rikt innreliv, så skulle han mycket väl kunna fått för sig att jag sprang IFRÅN något och att det var bäst att hänga på om han ville överleva.
Idag ska vi testcykla kring kvarteret. Har faktiskt aldrig cyklat med Igor...Har liksom kännts onödigt när vi knappt fått honom att gå. Sen imorgon ska husse och Igor ut och springa en liten sväng igen.
Nu sover Igor i sin "hussekorg". Det är att han lägger sig i den grop som bildas mellan husses ben när han sover. Jag antar att han älskar det så mycket för att benen ger ett visst stöd åt ryggen och så. Ibland är han dock missnöjd för beroende på hur husse ligger så kan hussekorgen vara för liten. En gång testade han "mattekorgen" men det var inget att ha för det har han aldrig gjort om!
torsdag, juli 26, 2007
3 hundar och 2 hästar
Eftersom husse jobbar så gör Igor och jag vårt bästa för att hålla oss sysselsatta, vilket idag såg ut som följande:
7.00 Ut och prutta
7.30 Äta frukost samt läsa tidning och busa lite
8.00 Kolla mail respektive strosa runt och hitta på bus
8.30-9.30 Sova lite. Igor med huvudet på mattes arm.
10.00 snabb prommis sedan iväg till mattes jobb (eller snarare fd jobb) för att hämta saker. Igor fick sitta i hundgården. Inte uppskattat.
12.30 Till mattes kompis som har 3 hundar och 2 hästar hemma. Mycket uppskattat, även om hästarna förtjänade några utskällningar då och då för att det var så skumma?
16.30 Hemfärd
17.30 Hemma. Igor trött och däckar.
20.30 Sover fortfarande.
Imorgon ska vi ta det lugnt och bara ut och testa att springa en sväng.
7.00 Ut och prutta
7.30 Äta frukost samt läsa tidning och busa lite
8.00 Kolla mail respektive strosa runt och hitta på bus
8.30-9.30 Sova lite. Igor med huvudet på mattes arm.
10.00 snabb prommis sedan iväg till mattes jobb (eller snarare fd jobb) för att hämta saker. Igor fick sitta i hundgården. Inte uppskattat.
12.30 Till mattes kompis som har 3 hundar och 2 hästar hemma. Mycket uppskattat, även om hästarna förtjänade några utskällningar då och då för att det var så skumma?
16.30 Hemfärd
17.30 Hemma. Igor trött och däckar.
20.30 Sover fortfarande.
Imorgon ska vi ta det lugnt och bara ut och testa att springa en sväng.
Stygnen togs ut
Vi tog ut stygnen i tisdags hos veterinären. De hade tid runt lunch så vi tog med Igor dit och såg till att få det gjort. De tyckte att såren såg fina ut, men det är ju lite besvärligt att hålla i en lundis som inte riktigt gillar att man klipper runt hans små tår. Jag höll i kropp och ben, matte försökte få hans uppmärksamhet (och fick ta emot lite bett), veterinären höll i stygnen och en djurskötare klippte. Det var lite mycket folk runt Igor då, så jag förstår att han blev stressad men samtidigt så upptäckte vi att det inte hade gått med bara jag och matte (vi testade det först). Förvånansvärt stark och smidig liten rackare det där, för att inte tala om envis. Han verkar ha vant sig helt vid att tårna inte är där iallafall, skönt.
onsdag, juli 25, 2007
Igor i storstan och ett slag för hundens rätt i samhället
Idag har Igor och jag varit och hälsat på en kompis och hennes hund i Stockholm. Mycket spännande tyckte Igor. Och det allra bästa var att mattes kompis, förutom sin egen hund, var hundvakt åt en cockerpoo-flicka som han tyckte var ljuvlig.
Att åka tåg till Stockholm, sen tunnelbana (premiär, skötte sig utmärkt), sen gå en promenad och sedan fika, tunnelbana igen för att sedan åka tåg hem igen blev för mycket för Igor och han knoppade av på tåget. Och tur var väl det för tåget var överbelagt pga av inställda tåg och vi fick stå vid toalettdörren i 70 minuter. Trots detta kom han till ro och somnade och jag var rätt stolt.
Dvs åtminstone tills ett av barnen som var närmast oss i vagnen spridde ut en hel påse Polly på golvet (som mamman sedan ej plockade upp!). Igor blev ivrig och ville ha Polly men efter en liten tvist mellan oss lade han sig och sov igen. Sedan började dock barnet med en "lek" som gick ut på att snurra runt i stolen, titta på Igor och skrika gällt. Om och om igen. Igor vaknade naturligtvis av detta och efter lite ny övertalning struntade han i barnet. Nu började dock ännu fler människor strömma på och jag var vid flertalet tillfällen tvungen att lyfta upp Igor så att folk skulle kunna gå förbi. Varje gång jag lyfte Igor skrek barnet gällt igen, och inte för att jag är någon barnpsykolog men jag kan då säga att barnet var INTE rädd för Igor utan det var mer uppmärksamhetsgrej, möjligtvis en skräckblandadförtjusning. Dessutom var Igor inte i någon som helst möjlighet till direktkontakt med barnet. När detta utspelats för 5:e gången, det var varmt, trångt och tåget stannade för sjuttonde gången så rynkade jag nog på ena ögonbrynet och drog en liten suck. Mest över hela situationen. Men nej, det skulle jag inte ha gjort, för raskt fick jag en utskällning av barnets mamma som hävdade att jag minnsan skulle acceptera att hennes barn var hundrädd!!!! Va!? Vad ville hon att JAG skulle göra åt det? För det första så var hennes son inte rädd, utan bara dryg, och det var ju hennes barn som gång på gång vände sig om och tittade på Igor som låg ett par meter bort. Skulle jag vända huvudet på ungen åt henne? Skulle jag be honom sluta göra ljud som kan spräcka trumhinnor? Skulle jag plockat upp efter dem så att Igor inte skulle vilja ta godisarna? Till råga på allt så blev det faktiskt en stol ledig bredvid dem under färdens gång, men eftersom pojken verkade trissad och golvet var fullt med Polly så tog jag inte den platsen av hänsyn till dem. Vad fick man för det? Jo, skit. Och sådant gör mig vansinnigt arg!!! Dessutom när Igor betett sig perfekt och ändå klagar de! Jag hade lust att läxa upp henne rejält, men eftersom det var så mycket folk på tåget så orkade jag inte börja tjafsa utan sa bara att: jag har inte gjort något...och ryckte på axlarna.
Nästa gång ska jag inte göra det utan ta konflikten hur mycket folk det än är. Det är dags att vi hundägare inte är så hunsade utan börjar hävda vår rätt i samhället!
Att åka tåg till Stockholm, sen tunnelbana (premiär, skötte sig utmärkt), sen gå en promenad och sedan fika, tunnelbana igen för att sedan åka tåg hem igen blev för mycket för Igor och han knoppade av på tåget. Och tur var väl det för tåget var överbelagt pga av inställda tåg och vi fick stå vid toalettdörren i 70 minuter. Trots detta kom han till ro och somnade och jag var rätt stolt.
Dvs åtminstone tills ett av barnen som var närmast oss i vagnen spridde ut en hel påse Polly på golvet (som mamman sedan ej plockade upp!). Igor blev ivrig och ville ha Polly men efter en liten tvist mellan oss lade han sig och sov igen. Sedan började dock barnet med en "lek" som gick ut på att snurra runt i stolen, titta på Igor och skrika gällt. Om och om igen. Igor vaknade naturligtvis av detta och efter lite ny övertalning struntade han i barnet. Nu började dock ännu fler människor strömma på och jag var vid flertalet tillfällen tvungen att lyfta upp Igor så att folk skulle kunna gå förbi. Varje gång jag lyfte Igor skrek barnet gällt igen, och inte för att jag är någon barnpsykolog men jag kan då säga att barnet var INTE rädd för Igor utan det var mer uppmärksamhetsgrej, möjligtvis en skräckblandadförtjusning. Dessutom var Igor inte i någon som helst möjlighet till direktkontakt med barnet. När detta utspelats för 5:e gången, det var varmt, trångt och tåget stannade för sjuttonde gången så rynkade jag nog på ena ögonbrynet och drog en liten suck. Mest över hela situationen. Men nej, det skulle jag inte ha gjort, för raskt fick jag en utskällning av barnets mamma som hävdade att jag minnsan skulle acceptera att hennes barn var hundrädd!!!! Va!? Vad ville hon att JAG skulle göra åt det? För det första så var hennes son inte rädd, utan bara dryg, och det var ju hennes barn som gång på gång vände sig om och tittade på Igor som låg ett par meter bort. Skulle jag vända huvudet på ungen åt henne? Skulle jag be honom sluta göra ljud som kan spräcka trumhinnor? Skulle jag plockat upp efter dem så att Igor inte skulle vilja ta godisarna? Till råga på allt så blev det faktiskt en stol ledig bredvid dem under färdens gång, men eftersom pojken verkade trissad och golvet var fullt med Polly så tog jag inte den platsen av hänsyn till dem. Vad fick man för det? Jo, skit. Och sådant gör mig vansinnigt arg!!! Dessutom när Igor betett sig perfekt och ändå klagar de! Jag hade lust att läxa upp henne rejält, men eftersom det var så mycket folk på tåget så orkade jag inte börja tjafsa utan sa bara att: jag har inte gjort något...och ryckte på axlarna.
Nästa gång ska jag inte göra det utan ta konflikten hur mycket folk det än är. Det är dags att vi hundägare inte är så hunsade utan börjar hävda vår rätt i samhället!
tisdag, juli 24, 2007
På jobbet igen
Idag är Igor med mig på jobbet, åtminstone på förmiddagen. Matte ska försöka ta nya passbilder och lite annat jox, så då var det lika bra att jag tog med unge herrn på morgonen. Han var inte helt sugen på att traska ner till stan i svinottan men när vi väl kommit igång så gick det ganska kvickt. Det var en äldre man bakom oss som gick konstigt och det saktade ner vår framfart rejält. Igor klarar inte av att släppa en sådan grej. Väl på jobbet så kollade han upp om medarbetarna var där, sen gick han och lade sig. Inget skällande alls när folk kommit, det är knappt han har gått upp och hälsat på dem. Markant skillnad mot förut när norska flygalarmet gick igång bara folk gick i trapphuset.
Vi gjorde ett litet försök att ta stygnen själva igår. Försök och försök, vi insåg snabbt att vår sax inte skulle räcka så vi nöjde oss med att träna Igor i att vi skulle få pilla lite på såren och dra i stygnen. Mutad med små ostbitar så är han villig att acceptera nästan vadsomhelst. Matte ska kolla med veterinären om hjälp med stygntagning, får se vad de svarar.
Vi gjorde ett litet försök att ta stygnen själva igår. Försök och försök, vi insåg snabbt att vår sax inte skulle räcka så vi nöjde oss med att träna Igor i att vi skulle få pilla lite på såren och dra i stygnen. Mutad med små ostbitar så är han villig att acceptera nästan vadsomhelst. Matte ska kolla med veterinären om hjälp med stygntagning, får se vad de svarar.
måndag, juli 23, 2007
Pedagogik i all ära
Igor går bättre och bättre trots att det är varmt ute och vi är nöjda. I morse var han nästan inget strulig alls på vägen hem förrän han kom till innergården. Då skulle han absolut inte gå in! Pedagogisk som jag är så vill jag helst att han ska lära sig att han tjänar på att gå in så jag släppte lös honom och gjorde honom intresserad av en pinne. När vi nästan lekt oss hela vägen in vek Igor blixtsnabbt av in i en buske och kommer ut med en död fågel. En rätt stor variant. Igor vet att detta inte är så uppskattat från vår sida så han intog från början "hålla-sig-borta-från-matte-posen".
I det här läget förbannade jag mig själv för att jag släppt lös honom för jag hade ingen som helst lust att jaga hund med död fågel. Tänkte att här gäller det nu att vara slug. Så jag berömde honom jättemycket och sa att det var en jättefin fågel han hittat samtidigt som jag lockade på honom. Efter en stunds funderande beslutade Igor sig för att komma till mig, med fågeln i munnen förstås. En sådan godbit lämnar man ju inte! Eftersom han var så duktig så ville pedagogiska jag nu inte ta ifrån honom fågeln eftersom han då skulle lära sig att aldrig komma om han hittat något äckligt, men jag ville heller inte ha död fågel med upp i lägenheten. Överlade med mig själv för en stund och kom fram till att få Igor att gräva ner fågeln måste vara den bästa lösningen, och borde inte vara så svårt eftersom han gärna gräver ner saker.
Lotsade honom till en buske och jorå, visst började han gräva ner fågeln! För en stund blev jag nästan lite mallig över min idé som upenbarligen fungerade perfekt! Nu tycker han att han vunnit fast egentligen så har jag vunnit! Det grävdes och puttades jord en bra stund och sedan kom han ut från busken. Med fågeln i munnen!!!! Uppenbarligen hade han ångrat sig angående sitt val av gömställe och skulle nu ta ett annat.
Och vad gör man inte för att få sin plan att fungera. Vi gick till ett nytt ställe. Gräva, gräva...men nej, så länge matte tittar går det ju inte. Nytt ställe igen. Jag vände mig bort. Gräva, gräva...nej, matte tittar nog ändå. Nytt ställe igen...Jag bestämmer mig för att släppa koppel och gå bortåt för att försäkra om att jag inte tittar. Gräva, gräva, men nej matte vänta på mig! Jag tar fågeln med mig. Suck. Ignorera honom ett tag för att se om han ska gräva igen. Nej, inget gräva utan bara piggt tittande med en frågande blick: vart tycker du vi ska gå med fågeln nu matte?
Eftersom allt detta utspelade sig på vår innergård med fullt med fönster och grannar som kan se så började jag känna att vi släpat runt tillräckligt länge på denna döda fågel och bestämde mig för att skita i allt vad pedagogik heter och ta ifrån honom fågeln.
Efter en stor protest från Igors sida, lite morrande, faktiskt ganska hårt bitande i mattes tumme och en rejäl uppläxning från min sida så lämande vi fågeln i en buske och Igor gick mycket moloket upp till lägenheten!
Huruvida Igor kommer gå att kalla in nästa gång han hittar något äckligt (and trust me, he will!) är oklart, men helt klart är dock att Igor har den elakste matten i världen! Helt värdelös är hon helt enkelt! Att hon inte fattar att uppskatta en död fågel!
I det här läget förbannade jag mig själv för att jag släppt lös honom för jag hade ingen som helst lust att jaga hund med död fågel. Tänkte att här gäller det nu att vara slug. Så jag berömde honom jättemycket och sa att det var en jättefin fågel han hittat samtidigt som jag lockade på honom. Efter en stunds funderande beslutade Igor sig för att komma till mig, med fågeln i munnen förstås. En sådan godbit lämnar man ju inte! Eftersom han var så duktig så ville pedagogiska jag nu inte ta ifrån honom fågeln eftersom han då skulle lära sig att aldrig komma om han hittat något äckligt, men jag ville heller inte ha död fågel med upp i lägenheten. Överlade med mig själv för en stund och kom fram till att få Igor att gräva ner fågeln måste vara den bästa lösningen, och borde inte vara så svårt eftersom han gärna gräver ner saker.
Lotsade honom till en buske och jorå, visst började han gräva ner fågeln! För en stund blev jag nästan lite mallig över min idé som upenbarligen fungerade perfekt! Nu tycker han att han vunnit fast egentligen så har jag vunnit! Det grävdes och puttades jord en bra stund och sedan kom han ut från busken. Med fågeln i munnen!!!! Uppenbarligen hade han ångrat sig angående sitt val av gömställe och skulle nu ta ett annat.
Och vad gör man inte för att få sin plan att fungera. Vi gick till ett nytt ställe. Gräva, gräva...men nej, så länge matte tittar går det ju inte. Nytt ställe igen. Jag vände mig bort. Gräva, gräva...nej, matte tittar nog ändå. Nytt ställe igen...Jag bestämmer mig för att släppa koppel och gå bortåt för att försäkra om att jag inte tittar. Gräva, gräva, men nej matte vänta på mig! Jag tar fågeln med mig. Suck. Ignorera honom ett tag för att se om han ska gräva igen. Nej, inget gräva utan bara piggt tittande med en frågande blick: vart tycker du vi ska gå med fågeln nu matte?
Eftersom allt detta utspelade sig på vår innergård med fullt med fönster och grannar som kan se så började jag känna att vi släpat runt tillräckligt länge på denna döda fågel och bestämde mig för att skita i allt vad pedagogik heter och ta ifrån honom fågeln.
Efter en stor protest från Igors sida, lite morrande, faktiskt ganska hårt bitande i mattes tumme och en rejäl uppläxning från min sida så lämande vi fågeln i en buske och Igor gick mycket moloket upp till lägenheten!
Huruvida Igor kommer gå att kalla in nästa gång han hittar något äckligt (and trust me, he will!) är oklart, men helt klart är dock att Igor har den elakste matten i världen! Helt värdelös är hon helt enkelt! Att hon inte fattar att uppskatta en död fågel!
lördag, juli 21, 2007
Ännu en med tomt
Igår var vi på besök hos ett par kompisar som nyss köpt hus. Igor visade återigen tydligt att det här med tomt där man kan gå lös är ju det bästa som finns. De hade dessutom en veranda ut mot vägen som man kunde stå på och skälla på alla som gick förbi. Urhärligt, helt enkelt!
Vi hade egentligen inte planerat att sova över men planerna ändrades och Igor och jag delade en 80 cm bred tältsäng i stort sett hela natten. Båda var lite slitna efter natten men Igor kom igång då vi begav oss på en rolig promenad där han fick jaga deras hund på ett stort fält. Sen var det hemfärd som gällde. Precis som när vi lämnade min systers tomt i måndags så satte han sig och gnällde i bilen (vilket han inte gör annars). En stilla protest mot att åka ifrån det roliga? Tja, man vet ju inte hur de tänker, men vi kan då inte tolka det som bågot annat.
Eftermiddagen fick Igor spendera i k'llaren med oss eftersom vi bestämt oss för att städa ur förråden. Inte så kul men lite spännande ändå. Tyckte vi nog alla tre. Efter det avrundade vi kvällen med middag ute på Åkanten. Igor fick smaka bröd. Mums! Nu har vi en trött hund igen.
Igor kan ju försöka ge oss hur dåligt samvete han vill över att inte har någon tomt att vara på men ingen kan då påstå att han har för lite att göra på dagarna iallfall! Mer "vardags-aktiverad" hund får man nog leta efter. Fast det är ju bara tack vare att han inte kan vara ensam hemma egentligen...Och det ska vi råda bot på nu när husse går tillbaka till jobbet på måndag och vi blir ensamma hemma (hm, jo, jag vet att jag sagt det förr, men nu ska jag ge det ett försök till. Skam den som ger sig!)
Vi hade egentligen inte planerat att sova över men planerna ändrades och Igor och jag delade en 80 cm bred tältsäng i stort sett hela natten. Båda var lite slitna efter natten men Igor kom igång då vi begav oss på en rolig promenad där han fick jaga deras hund på ett stort fält. Sen var det hemfärd som gällde. Precis som när vi lämnade min systers tomt i måndags så satte han sig och gnällde i bilen (vilket han inte gör annars). En stilla protest mot att åka ifrån det roliga? Tja, man vet ju inte hur de tänker, men vi kan då inte tolka det som bågot annat.
Eftermiddagen fick Igor spendera i k'llaren med oss eftersom vi bestämt oss för att städa ur förråden. Inte så kul men lite spännande ändå. Tyckte vi nog alla tre. Efter det avrundade vi kvällen med middag ute på Åkanten. Igor fick smaka bröd. Mums! Nu har vi en trött hund igen.
Igor kan ju försöka ge oss hur dåligt samvete han vill över att inte har någon tomt att vara på men ingen kan då påstå att han har för lite att göra på dagarna iallfall! Mer "vardags-aktiverad" hund får man nog leta efter. Fast det är ju bara tack vare att han inte kan vara ensam hemma egentligen...Och det ska vi råda bot på nu när husse går tillbaka till jobbet på måndag och vi blir ensamma hemma (hm, jo, jag vet att jag sagt det förr, men nu ska jag ge det ett försök till. Skam den som ger sig!)
Sur och misstänksam
Igor låter sina stygn vara, iallafall för det mesta. För ett par dagar sedan blev han så intensiv med sitt slickande att vi tog fram tratten och satte på honom den. Resulterade i mycket missnöjd lundehund. Han behövde dock bara ha den en liten stund för att komma på att det är mycket bättre att låta stygnen vara. Och sedan dess har vi bara behövt lägga fram den då han visat tendenser till att bli intensiv i sitt slickande så har han slutat.
Eftersom husse och jag försöker få ordning på vårt hem så packade vi upp alla bröllopspresenter för ett par dagar sedan och där ibland var igelkottshunden (skoskrapa). Jag ställde fram den och Igor gick genast dit för att titta. När jag gick förbi nästa gång stod han kvar och blängde och samma sak nästa och nästa. Högst misstänksam sak tydligen! Jag var tvungen att plocka fram den mitt på golvet och klappa på den innan han vågade sig fram så här mycket.
Men när han väl nosat på den och försäkrat sig om att den var död så gick han raskt över till "jag-ska-bita-dig-stadiet", och när det inte var uppskattat av matte så körde han...
Eftersom husse och jag försöker få ordning på vårt hem så packade vi upp alla bröllopspresenter för ett par dagar sedan och där ibland var igelkottshunden (skoskrapa). Jag ställde fram den och Igor gick genast dit för att titta. När jag gick förbi nästa gång stod han kvar och blängde och samma sak nästa och nästa. Högst misstänksam sak tydligen! Jag var tvungen att plocka fram den mitt på golvet och klappa på den innan han vågade sig fram så här mycket.
Men när han väl nosat på den och försäkrat sig om att den var död så gick han raskt över till "jag-ska-bita-dig-stadiet", och när det inte var uppskattat av matte så körde han...
..."då-ska-jag-iallafall-krafsa-på- dig-stuket" ett tag.Numera är igelkotthunden en accepterad medlem i vår familj som Igor inte längre visar något större intresse!
torsdag, juli 19, 2007
Städdag
På förmiddagen gick vi och fikade på kvarterets café. Det var mysigt i solen tyckte Igor. Kanske kunde han ha fått smaka mer bulle men annars var det nog perfekt i hans värld. Ja, och så den där pudeln som gick förbi då, den var han inte heller förrtjust i. Blev rejält utskälld.
Efter fikat gick vi hem och husse och matte satte igång med skåpsrensning och storstäd. Igor sprang som vanligt fram och tillbaka för att inte missa något men gav efter ca 1 timme upp och däckade i sängen.
Efter det bar det iväg en snabbis till elaffärerna för att kolla på ny kaffebryggare åt husse och matte. Då fick Igor vara i bilen. Efter en snabb middag hemma gav vi oss återigen iväg, och denna gång for vi till husse och mattes kompisar som håller på att renovera deras nyköpta lägenhet. Där var allt också spännande, och lite läskigt, men det hela avrundades med en trevlig fika i det gröna och sedan lite tokfnatteri (Igor springer runt runt runt och vänder gång på gång mot en och hoppar upp mot en i luften) på den stora gräsplanen.
Sen åkte hem och nu sover Igor i soffan. Han hade inga som helst planer på att flytta på sig när jag var in dit för en stund sen. "Han får ligga kvar för han väcker ju oss om han behöver gå ut..." sa jag till husse och sedan insåg jag vad härligt det var att säga så! Det trodde nog vi inte var möjligt för ett halvår sedan (stolt).
Och förresten så fungerar knepet med att lägga en godisbit i trapphuset utmärkt. Igor har snabbt listat ut detta och går med raska steg hemåt! Åtminstone när vi är riktigt nära hem. Men det är ju trevligt att åtminstone slippa släpa de sista 100 metrarna.
Efter fikat gick vi hem och husse och matte satte igång med skåpsrensning och storstäd. Igor sprang som vanligt fram och tillbaka för att inte missa något men gav efter ca 1 timme upp och däckade i sängen.
Efter det bar det iväg en snabbis till elaffärerna för att kolla på ny kaffebryggare åt husse och matte. Då fick Igor vara i bilen. Efter en snabb middag hemma gav vi oss återigen iväg, och denna gång for vi till husse och mattes kompisar som håller på att renovera deras nyköpta lägenhet. Där var allt också spännande, och lite läskigt, men det hela avrundades med en trevlig fika i det gröna och sedan lite tokfnatteri (Igor springer runt runt runt och vänder gång på gång mot en och hoppar upp mot en i luften) på den stora gräsplanen.
Sen åkte hem och nu sover Igor i soffan. Han hade inga som helst planer på att flytta på sig när jag var in dit för en stund sen. "Han får ligga kvar för han väcker ju oss om han behöver gå ut..." sa jag till husse och sedan insåg jag vad härligt det var att säga så! Det trodde nog vi inte var möjligt för ett halvår sedan (stolt).
Och förresten så fungerar knepet med att lägga en godisbit i trapphuset utmärkt. Igor har snabbt listat ut detta och går med raska steg hemåt! Åtminstone när vi är riktigt nära hem. Men det är ju trevligt att åtminstone slippa släpa de sista 100 metrarna.
Spännande promenad
Idag var vi ute på en högst spännande promenad! Vi rattad Skodan ut mot Fjällnora för en liten prommis, men blev så upprörda över den nyinförda parkeringsavgiften (vi hade inte ett korvöre på oss) så vi körde lite längre in i skogen, förbi själva badet. Efter en kilometer så hittade vi ett annat promenadstråk, en stig som var 4,3 km lång. Vi gick iväg på den med Igor lös på stigen (han tvärvägrar ju gå in i skogen och lämna stigarna) och märkte att det var en väldigt spännande stig. Det fanns broar, träspångar, mystiska båtar, hästar, klippor, branta partier samt inte minst en flotte som man fick använda för att ta sig över ett vattendrag! Här var Igor till en början modig och tassade självmant ut på bryggan, men när han märkte att den slutade i vatten så vände han om. När vi sen kallade på honom när flotten var inhalad så kröp han bredbent mot oss på bryggan, gnällandes. Han vågade inte hela vägen, men vi är ändå stolta över vår lilla skrutt. Han kämpade väl. När vi kom hem så sov han i sex timmar, och har inte varit särskilt aktiv efter sömnen heller. Det var mycket tankearbete för en liten hund.
I tisdags träffade vi på en lundehundsägare på centralstationen. Man blir alltid lika förvånad när någon faktiskt har en lundis, och som dessutom bor i närheten. Kul kul.
I tisdags träffade vi på en lundehundsägare på centralstationen. Man blir alltid lika förvånad när någon faktiskt har en lundis, och som dessutom bor i närheten. Kul kul.
onsdag, juli 18, 2007
Igors stygn
Nu när Igor är på hemmaplan igen får han nöja sig med "bara" promenader och inget vara ute och glutta hela dagarna. Verkar väl inte helt nöjd med det men han har faktiskt, peppar peppar, gått på bra de senaste dagarna.
Idag har vi dessutom testat en ny variant för att han ska gå på lite bättre på hemvägen och det är att jag lägger något litet gotta i trapphuset som han sedan får när vi kommer tillbaka. På så vis tänker jag mig att när vi kommer nära hem, och han vanligtvis lägger i fyrfotsbromse, så kanske han kommer på att det finns ju gotta inne och sätter lite mer fart. Får se hur det går...
Igors behöver ju inte ha sina bandage längre och han har nu slutat slicka på såren verkar de som. de blir ju liksom inte intressanta när de torkar upp. De ser fina ut så det ska nog inte bli några problem med läkningen. Lite konstigt dock att se en lundehund utan extra tår.
Idag har vi dessutom testat en ny variant för att han ska gå på lite bättre på hemvägen och det är att jag lägger något litet gotta i trapphuset som han sedan får när vi kommer tillbaka. På så vis tänker jag mig att när vi kommer nära hem, och han vanligtvis lägger i fyrfotsbromse, så kanske han kommer på att det finns ju gotta inne och sätter lite mer fart. Får se hur det går...
Igors behöver ju inte ha sina bandage längre och han har nu slutat slicka på såren verkar de som. de blir ju liksom inte intressanta när de torkar upp. De ser fina ut så det ska nog inte bli några problem med läkningen. Lite konstigt dock att se en lundehund utan extra tår.
tisdag, juli 17, 2007
Igor gillar hus med gård
Efter helgens resande så har en sak etsat sig fast: Igor är en sucker för att ha hus med en gård. Hos mina föräldrar fick han en liten inhägnad utanför altanen som han kunde gå ner till, och hos svägerskan så fick han stora delar av gräsmattan att strutta runt på.
Hos föräldrarna så vägrade han fortfarande att gå ner till källaren. Han blir nojig och vill inte alls ner när vi går dit så nu testade vi att helt sonika lämna honom ensam på ovanvåningen medan vi tittade på filmer från bröllopet. När jag smög upp längs trappen en kvart senare för att se vad han gjorde så hittade jag honom spanandes ute på altanen. Han blev glad åt att se mig, men istället för att följa med ner så lade han sig under köksbordet. Sådana saker gör oss övertygade om att han kan vara ensam hemma utan större problem, han vill bara inte/lägenheten är för laddad för honom.
Hos svägerskan var han mer utomhus, och skällde ut alla som gick förbi i bostadsområdet. Till hans sorg så är det ingen av de som blir utskällda som tar honom på allvar. Han ser så söt ut att alla bara ler och vinkar åt honom när han försöker vara stor och farlig. Han var gnällig på hemresan vilket fick mig och matte att oroligt titta bak på honom stup i kvarten ifall han var sjuk eller om tassarna värkte, men det verkar mest ha varit surhet från hans sida.
Igår kväll tog vi av bandagen enligt veterinärens rekommendationer. Han har sniffat och slickat lite på såren, konstigt vore annars, men säger man till så ger han sig. Han är väldigt bra på att släppa sådana "traumatiska" händelser, vilken annan hund som helst hade kunnat vara besatt av stygn i sina tassar. Han är duktig, vår skruttgor!
Hos föräldrarna så vägrade han fortfarande att gå ner till källaren. Han blir nojig och vill inte alls ner när vi går dit så nu testade vi att helt sonika lämna honom ensam på ovanvåningen medan vi tittade på filmer från bröllopet. När jag smög upp längs trappen en kvart senare för att se vad han gjorde så hittade jag honom spanandes ute på altanen. Han blev glad åt att se mig, men istället för att följa med ner så lade han sig under köksbordet. Sådana saker gör oss övertygade om att han kan vara ensam hemma utan större problem, han vill bara inte/lägenheten är för laddad för honom.
Hos svägerskan var han mer utomhus, och skällde ut alla som gick förbi i bostadsområdet. Till hans sorg så är det ingen av de som blir utskällda som tar honom på allvar. Han ser så söt ut att alla bara ler och vinkar åt honom när han försöker vara stor och farlig. Han var gnällig på hemresan vilket fick mig och matte att oroligt titta bak på honom stup i kvarten ifall han var sjuk eller om tassarna värkte, men det verkar mest ha varit surhet från hans sida.
Igår kväll tog vi av bandagen enligt veterinärens rekommendationer. Han har sniffat och slickat lite på såren, konstigt vore annars, men säger man till så ger han sig. Han är väldigt bra på att släppa sådana "traumatiska" händelser, vilken annan hund som helst hade kunnat vara besatt av stygn i sina tassar. Han är duktig, vår skruttgor!
fredag, juli 13, 2007
sjuklingen ok
Igor har repat sig rejält från gårdagens operation och idag har han inte velat gjort något annat än att gå raska promenader. Nästan iallafall... Han har sovit sött också.
Det har gått överraskande bra att byta bandage på honom och såren ser bra ut. 2 dagar till och sedan slipper han dem också. Dvs så vida han inte slickar för mycket på såren.
Imorgon åker vi på en liten road-trip. Först till Falun och sedan till metropolen Kungsör. Det blir nog trevligt för både Igor och oss.
Idag har han 2 röda benvärmare istället för en röd och en blå som igår. Mycket chict! Fashion-dog Igor!
Det har gått överraskande bra att byta bandage på honom och såren ser bra ut. 2 dagar till och sedan slipper han dem också. Dvs så vida han inte slickar för mycket på såren.
Imorgon åker vi på en liten road-trip. Först till Falun och sedan till metropolen Kungsör. Det blir nog trevligt för både Igor och oss.
Idag har han 2 röda benvärmare istället för en röd och en blå som igår. Mycket chict! Fashion-dog Igor!
torsdag, juli 12, 2007
Stackars Igor
Idag var det dags att åtgärda den besvärliga klon. Efter konsultation med veterinären så beslöt vi oss för att även ta bort den lilla sladderklon på den andra baktassen med. Igor skulle alltså få bandage på båda bakbenen, men inte så komplicerade varianter som när klon skulle fixas, utan de här skulle sitta på vristerna.
Igor var inte helt förtjust i iden att få en spruta men det gick snabbt och effektivt och han somnade kvickt. Husse och matte fick några Igor-fria timmar att fördriva på stan innan det var dags att hämta upp den trötte och nyopererade Igor. Bakbenen hade han små smäckra bandage runt och han är inte helt olik Susanne Lanefeldt med hennes benvärmare (för er som minns det härliga åttiotalet). Benen ville inte alls bära honom först, utan han sov i stort sett fram till sex när vi väl kommit hem. Det är svårt att inte lida i själen när man ser honom ligga och skaka när han sover.
Sträck på benen tjejer!
Kniiiiiiiip!
Efter en rejäl måltid piggnade han till sig och vi gick på en kort promenad. Livslusten verkade vara oförändrad, han skällde på hundar han inte såg, vägrade lite samt åt lite choklad som han hittade på marken. Business as usual. Nu sover han igen, men snart ska vi nog ta ut honom för en kort kort kiss-sväng innan det blir dags att... sova igen.
Igor var inte helt förtjust i iden att få en spruta men det gick snabbt och effektivt och han somnade kvickt. Husse och matte fick några Igor-fria timmar att fördriva på stan innan det var dags att hämta upp den trötte och nyopererade Igor. Bakbenen hade han små smäckra bandage runt och han är inte helt olik Susanne Lanefeldt med hennes benvärmare (för er som minns det härliga åttiotalet). Benen ville inte alls bära honom först, utan han sov i stort sett fram till sex när vi väl kommit hem. Det är svårt att inte lida i själen när man ser honom ligga och skaka när han sover.
Sträck på benen tjejer!
Kniiiiiiiip!
Efter en rejäl måltid piggnade han till sig och vi gick på en kort promenad. Livslusten verkade vara oförändrad, han skällde på hundar han inte såg, vägrade lite samt åt lite choklad som han hittade på marken. Business as usual. Nu sover han igen, men snart ska vi nog ta ut honom för en kort kort kiss-sväng innan det blir dags att... sova igen.
onsdag, juli 11, 2007
På hemmaplan igen
Nu är Igor hemma igen! Efter 9 dagar hos "mormor och morfar" är han äntligen tillbaka. Fast det där med äntligen är det nog bara vi som tycker. Igor har som vanligt stortrivts och varit ute från arla morgon till sen kväll. Till och med i spöregnet, vilket han inte gärna är ute i när det gäller vanliga koppelpromenader. Ja, suck, det känns som om vi måste köpa ett hus och en tomt åt Igor snart. Han tycker det är såååååå mysigt att vara ute och glutta på folk.
Det första vi fick göra när vi kom för att hämta Igor var att ta bort x antal fästingar. Mattes stackars föräldrar hade gjort sitt bästa, men Igor är hal som en ål och kan fräsa som en ilsk katt, så det är sannerligen inte lätt. De hade fått bort några stycken, men ville inte riskera att traumatisera honom och genom att ta i med hårdare tag än de gjorde, vilket de hade behövt göra om de skulle ha en chans att få bort dem. För oss gick det dock utan bråk. En gång i tiden gjorde han så där med oss också (vilket vi säkert skrivit om tidigare på bloggen) men nu för tiden verkar har han lärt sig att:
1) det är ingen som helst idé att protestera för vi är så där jobbiga hur han än gör
2) de gör för de mesta inte alls ont när husse och matte gör något
Imorgon kommer dock förtroendet sättas på spel igen då vi ska operera bort den konstiga klon. Stackars skrutt! Det är visserligen ett simpelt ingrepp men sen blir det tassbandagebyten, sorg och elände igen. Hoppas det går lättare denna gång än när han tagit bort klokapseln på framtassen för då var han upprörd och hade inte det minsta förtroende för oss. Då trodde vi att vi skulle "förstöra" honom och att han inte skulle lita alls på oss i fortsättningen, men i sanningens namn så var det väl då han "gav upp" och blev hanterlig igen. Vi var ju så illa tvugna att fortsätta fast han protesterade allt han kunde och det är väl den metoden som verkar funka bäst på Igor. Tjata, tjata, tjata och till slut går det. Det är ju bara det att man inte alltid är lika motiverad att hålla på när det inte är ett måste.
Som plåster på såren för att vi bökar med honom igen ska vi se till att åka och hälsa på massa roliga människor och ta honom till spännande platser tills tassen läkt igen, så att han åtminstone får mental stimulans.
En trött Igor i kvällsolen
Det första vi fick göra när vi kom för att hämta Igor var att ta bort x antal fästingar. Mattes stackars föräldrar hade gjort sitt bästa, men Igor är hal som en ål och kan fräsa som en ilsk katt, så det är sannerligen inte lätt. De hade fått bort några stycken, men ville inte riskera att traumatisera honom och genom att ta i med hårdare tag än de gjorde, vilket de hade behövt göra om de skulle ha en chans att få bort dem. För oss gick det dock utan bråk. En gång i tiden gjorde han så där med oss också (vilket vi säkert skrivit om tidigare på bloggen) men nu för tiden verkar har han lärt sig att:
1) det är ingen som helst idé att protestera för vi är så där jobbiga hur han än gör
2) de gör för de mesta inte alls ont när husse och matte gör något
Imorgon kommer dock förtroendet sättas på spel igen då vi ska operera bort den konstiga klon. Stackars skrutt! Det är visserligen ett simpelt ingrepp men sen blir det tassbandagebyten, sorg och elände igen. Hoppas det går lättare denna gång än när han tagit bort klokapseln på framtassen för då var han upprörd och hade inte det minsta förtroende för oss. Då trodde vi att vi skulle "förstöra" honom och att han inte skulle lita alls på oss i fortsättningen, men i sanningens namn så var det väl då han "gav upp" och blev hanterlig igen. Vi var ju så illa tvugna att fortsätta fast han protesterade allt han kunde och det är väl den metoden som verkar funka bäst på Igor. Tjata, tjata, tjata och till slut går det. Det är ju bara det att man inte alltid är lika motiverad att hålla på när det inte är ett måste.
Som plåster på såren för att vi bökar med honom igen ska vi se till att åka och hälsa på massa roliga människor och ta honom till spännande platser tills tassen läkt igen, så att han åtminstone får mental stimulans.
En trött Igor i kvällsolen
tisdag, juli 03, 2007
Sommarkollo
Igor fick vara hos hundvakt i helgen eftersom husse och matte gifte sig på lördagen. En del efterfrågade Igor och undrade varför han inte var med, men nej, jag tror inte han skulle ha kommit till sin rätt bland 80 personer. I och för sig så skulle han ha många att tigga mat av :)
Husses syster har till och med föreslagit Igor som ringbärare, men det är ju lätt att se vilken katastrof det skulle kunna sluta i. Så nej, ingen Igor på bröllop!
Hur som helst så fick Igor vara hos hundvakt och det gick jättebra. Dock hämtade vi honom i söndags bara för att skjutsa honom till mattes föräldrar igår igen. Där ska han få vara på sommarkollo i 9 dagar eftersom husse och matte ska på bröllopsresa. Vi kommer definitivt sakna skrutt, men vi är högst tveksamma över huruvida skrutt kommer sakna oss eller inte. Vi lutar mot inte...
Har man en lundehund med fascination för snören så kan det bli viss problem med att färdigställa festprogrammen...
...eller med att få ha sina bröllopspresenter i fred!
Husses syster har till och med föreslagit Igor som ringbärare, men det är ju lätt att se vilken katastrof det skulle kunna sluta i. Så nej, ingen Igor på bröllop!
Hur som helst så fick Igor vara hos hundvakt och det gick jättebra. Dock hämtade vi honom i söndags bara för att skjutsa honom till mattes föräldrar igår igen. Där ska han få vara på sommarkollo i 9 dagar eftersom husse och matte ska på bröllopsresa. Vi kommer definitivt sakna skrutt, men vi är högst tveksamma över huruvida skrutt kommer sakna oss eller inte. Vi lutar mot inte...
Har man en lundehund med fascination för snören så kan det bli viss problem med att färdigställa festprogrammen...
...eller med att få ha sina bröllopspresenter i fred!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
