Igor på sommarkollo

Husse och matte bor några dagar uppe i Gävle för att ge Igor lite mer utrymme. Att vara i lägenheten är inte det roligaste när det är sommar, så jag får pendla lite så att han har det roligt. Sånt är livet... Att se honom spralla runt på gräsmattan gör det värt restiden.

Igår tog vi oss upp till Hemlingby för att springa en sväng. Matte tog svärföräldrarnas Rizzla och jag fick äran att springa med Igor (första gången vi springer tillsammans).
0-2 meter:
Skrik och gråt. Igor kunde inte alls förstå varför Rizzla fick springa 5km och han skulle tvingas iväg på 2,5km. Han skulle absolut med henne.
2-400 meter:
Motvilligt rörde han sig framåt, för att sen stanna och titta tillbaka/kissa. Husse fick vända om och mana på igen.
400-700 meter:
Efter en snabb pruttning så blev Igor lite lättare i steget. Nu lunkade han 20-30 meter, sen stopp. Efter att husse apat sig i spåret så blev det intressant att komma fram till honom och då kunde vi springa lite till. Upprepa. Tur att det inte var så mycket folk i spåret, för då hade jag aldrig mer kunnat visa mig i Gävle igen... Jag hoppade runt som en tok för att locka med mig Igor.
700-1000 meter:
Igor joggade på ganska stadigt här, och jag fick upp hoppet. Det gick inte så snabbt, men det gick iallafall framåt utan stopp. Hans galopp är inte så snygg när han springar långsamt dock.
1000-2500 meter:
Här hände miraklet. En kvinna kom inspringande framför oss från ett sidospår och höll ganska hög fart (ungefär som jag hade vid vanlig löpning). Igor blev jätteintresserad och ville ikapp så han satte fart och sprang snabbare. Det var bara för mig att haka på och jogga bredvid. Han sprang på utan problem hela vägen till mål, han blev tveksam i sista backen men det var det enda kruxet. Jag blev så glad och stolt att jag höll på att spricka. Med lite träning och vana så kommer han nog kunna hålla samma fart betydligt längre. Det bästa vore om han lärde sig trava snabbt, men det kommer väl.