Snart bär det av

Imorgon flyttar vi!
Igor har hjälpt mig att packa hela veckan och han är lite orolig. Han är nog bekymmrad över att bli lämnad ensam kvar.

Eftersom han mest kommer vara ivägen när vi ska flytta sakerna får han vara hos hundvakt hela helgen, sen är husse och han i U:a mån-tors, sen får han vara hos mina föräldrar eftersom vi ska resa bort några dagar, men sen får han komma upp till Järvsö. Ser fram emot det.

Vatten på sin kvarn

Igor har fått vatten på sin kvarn... Han har nämligen alltid misstänkt att hästar är opålitliga djur och i dag fick han rätt. Typ...

Han och jag gick längs med en hästhage på lunchpromenaden och hästarna som var i hagen ville gärna bli klappade, vilket jag tyckte var trevligt. Igor stod, som vanligt, lite bakom mig och var beredd att fly om någon av dem skulle anfalla.

Eftersom hästhagen var låååång och många hästar kom fram så blev till och med Igor stursk efter ett tag och gick fram och nosade på en av dem. Han blev själv så till sig över sin modighet att han blev sprallig och bjöd in denna häst till lek. Dumma hästen fattade dock inget så Igor la ner projektet.

Kort stund därefter drullar Igor in i elstängslet och blir naturligtvis livrädd när han får en stöt. Han blev riktigt spak. På vägen tillbaka vägrade han att titta på hästarna. Jag försökte pedagogiskt gå fram och klappa en häst då och då men Igor ville inte kännas vid dem. Han satte sig så långt bort det gick och tittade bort. Stackars surgor! Nu inte bara misstänker han att hästar är farliga, nu vet han att det är så. För enligt honom var det ju helt klart en av dessa otäcka varelser som gjorde illa honom.

Nåja, antingen är det hela bra för då vågar han kanske inte gå fram om vi skulle möta en häst när han är lös eller så blir han vansinning och skäller allt han kan. Får väl se...

I och med denna händelse så insåg jag dock hur effektivt ett elhalsband skulle vara :)
(SKÄMT!!!)
Så lydig som Igor var på hemvägen har han inte varit på länge. Kanske var han inte helt säker på at det inte var jag som gjorde illa honom och tänkte att det är väl bäst att var till lags. Lilla skrutt!

Kanske inte rätt taktik trots allt

De resterande 33 gångerna hjälpte inte heller. Inte heller att lämna i 1 timme i sträck och inte heller att stänga in honom med riktig dörr i 2 timmar medan vi packade. Hundkräket skäller och vägrar att gå och lägga sig hur länge vi än försöker trötta ut honom. Eller ja, skäller gör han när vi är borta men han vägrar fortfarande att slappna av och gå och lägga sig även om vi är hemma.
Det ironiska är att han väldigt ofta ligger i andra rum och sover så länge dörrar är öppna, men stänger man en dörr eller sätter för kompostgaller så står han och vill ut. Till vilket pris som helst verkar det som. Kanske är det fel taktik trots allt...

Vi ville ha honom i ett rum av flera orsaker:
1) alla säger att det är bra att de får ett litet utrymme att röra sig på
2) vi vill inte att han står vid ytterdörren och skäller för då ekar det i hela trappen
3) tänkte att det skulle vara lättare för honom att förstå att vi förväntar oss att han ska vara ensam hemma om man kör samma rum hela tiden

Fast nu har jag bestämt att det nog inte är rätt taktik, trots allt. Visst, man kanske måste ge det mycket längre tid än vad vi gjort egentligen, men jag har bara en sådan där magkänsla av att detta inte är bästa sättet. Ska byta taktik till att lämna lika ofta men med att han får gå fritt i lägenheten. Kanske med antiskällhalsband på (de är ju bara så otroligt dyra).

Hoppas våra nya grannar i Järvsö kommer vara antingen
1) väldigt tålmodiga förlåtande
eller
2) döva

Igår fick Igor sin första behandling med schampot som ska ta bort jästinfektionen på hans kala fläckar. gick rätt bra trots att det skulle verka 10 minuter, men sen fick han naturligtvis fnatt och var tvungen att springa fort, fort, fort.

Man blir ju vansinnig

Ok. Eftersom Igor var så stressad och igång hos veterinären i 2 timmar så var han rejält trött när vi kom hem och jag tänkte att detta var ett perfekt tillfälle att träna honom i att vara ensam hemma. Följande procedur utspelade sig:

Rigga webkamera så att husse kan titta på Igor medan jag är borta
Gallra in Igor i sovrummet
Snöra på sig skorna (Igor gnällskriker som vanligt när man gör detta)
Hotar honom med vattenflaskan
Tar på jackan och går
Hör lång väg hur Igor skäller
Återvänder 10 minuter senare och hör att han fortfarande skäller

Blir arg och bestämmer mig för att trötta ut honom. Gallret får vara kvar och jag ska ta på skor och jacka och gå ut och låsa 70 gånger (insåg från början att 70 var högt antal men tänkte nu eller aldrig).

2,5 timme senare var jag bara på 33 gånger och det var dags för oss att åka till våra vänner, men kontentan är att Igor aldrig ens slog ner häcken i golvet. I 2,5 timme stod han alltså vid kompostgallret och väntade på att bli utsläppt. Och 32 gånger (notera ej 33!) gnällde han lika mycket när jag tog på skorna. Jag blir tokig på denna hund!!!!!

Idag ska han få de resterande 32 gångerna på sig att skärpa sig, och vi kommer fortsätta så här tills han inser att det inte spelar någon som helst roll hur länge han skäller och gnäller. Blir han inte bättre inom ett par veckor så är hans dagar till att bli bärare av antiskällhalsband väldigt få.

Stissgor

Idag har vi varit till veterinären med Igors nya fläckar. "Domen" blev ökad medicindos i ett par månader eller tills fläckarna försvinner. Vi ska dessutom tvätta med ett schampo 2 ggr/vecka i 3 veckor för han hade tydligen fått ett litet angrepp av jäst och bakterier i huden på de kala fläckarna.

Igor brukar vara lugn i väntrummet på SLU men inte denn agång. Nejdå, stiss, stiss, stiss. Gnäll, gnäll, gnäll, stress, stress, stress. han var inte sig själv. Kanske hade det varit en löptik där?

Fika med Tage

Idag har Igor och jag städat det sista i lägenheten inför visningen. Efter det gick vi ner på stan för att träffa en kompis och hennes malteser Tage. Han är liten och söt, och Igor tyckte det var skitkul för han kunde köra lite med honom.

Tage beter sig faktiskt precis som Igor när han är i underläge (vilket han är 99% av gångerna). När hunden står still så klänger han med framtassarna i ansiktet på den. Om hunden visar sig dominant så lägger han sig på rygg och ser ut som om han kommer dö, men i samma stund som hunden vänder bort huvudet hoppar han upp och flyger på hunden igen. Ovant att se Igor som den "andra hunden" :)

Igor var dock en aning förvirrad för stundtals åkte Tage i sin väska på mattes axel och då förstod Igor inte alls vart Tage tagit vägen. Borta...

Dessutom träffade vi ett par söta tikar, några kaxiga hanar och ett par småbarn så när vi kom hem var Igor bra trött.

Eftersom matte är skittaskig så fick Igor vara själv hemma. Han gnällde konstant ca 5 minuter, sen då och då ca 10 minuter för att sedan övergå till små ynkliga gnäll med ganska långa mellanrum.
Nytt hopp har tänds i matte!

För övrigt har helgen varit bra och Igor har tyckt att det varit trevligt att husses syster varit på besök. Henne gillar han att slicka på benen. Det gör han iofs på alla, men hennes ben verkar vara de bästa!

Nya fläckar

Igor har varit väldigt fin i pälsen under våren och sommaren men de senaste veckorna har han tyvärr fått många nya fläckar. Detta tyder ju på att något har triggat igång hans pseudopelad igen så på måndag ska vi till vår "hudveterinär" och rådgöra. Kanske ökar vi dosen medicin? Vi får se...

För övrigt har det inte hänt mycket de senaste dagarna. Vi har fokus på att få lägenheten färdig för visning och Igor hjälper till så gott han kan, vilket ofta är rätt irriterande.

Ska bli lite spännande att se hur Igor klarar flytten. Vi har storartade planer på att köra hårt med ensamhetsträningen från första dagen i nya lägenheten. Vi tror nämligen att Igor är så smart (dum?) att han kan skilja på ställen och ställen när det gäller att vara ensam. Om han får lära sig på en gång att "här är man tydligen ensam ibland", så funkar det nog bättre än att öva på ett ställe (denna lägenhet) där ensamlämnandet blivit traumatiskt och laddat. Eller, ja, kanske griper vi efter de sista halmstråna när vi resonerar så men det är iallafall värt ett försök.
Funkar inte det blir nästa alternativ ett antiskällhalsband.
Han kommer ju faktiskt behöva kunna vara ensam på mitt rum på jobbet också utan att skälla, så det är viktigt att vi får det här att fungera nu.

Jakthund?

Även om Igor har jagat harar ett par gånger så kan man väl inte kalla honom jakthund direkt. Vi har tidigare konstaterat att han tycker att det är kul med saker som rör sig fort och han jagar dem gärna en liten bit, men sitter djuret stilla ser han dem inte. Inte verkar han använda sig av nosen speciellt mycket heller för han verkar aldrig få upp vittring på dem.

De senaste veckorna har jag dock sett ett nytt beteende hos Igor. Han ger sig längre ut i skogen för att nosa, han jagar sork i dikeskanterna (även om hans försök är tämligen tafatta i jmfr med Rizzlas) och han studsar fram i högt gräs för att kunna spana längre bort. Och idag tyckte han att vi skulle döda en ekorre!

På stigen i skogen satt en ekorre och när den fick syn på oss sprang den tjattrandes upp i ett träd. Igor, som förstås inte sett ekorren då den satt still, blev mycket till sig och försökte klättra längs stammen. Eftersom detta visade sig vara svårt tittade han på mig med en blick som jag sett många gånger förr, men inte på Igor, utan på våra jakthundar och den blicken säger; "matte, vi kan väl ta den? Du kan väl klättra upp och hämta ner den?"

Eftersom jag varken är speciellt bra på att klättra eller hade lust att döda ekorrar så gick vi vidare. En bit längre bort kom vi dock till ett fårstängsel och vi fick vända om. Igor blev helt till sig och sprang långt före mig till trädet med ekorren. Han kom ihåg exakt vilket träd det var och han tyckte även denna gång att vi skulle plocka ner den.

Har han månne fått upp jaktlusten, hunden vår?

Säga vad man vill

Igor kan verkligen gå en på nerverna ibland, men när man varit borta ett par dagar och "vilat" sig så tycker man genast att han är suverän!

Igår kom jag hem från en 2-dagarsvistelse hos min syster och en bättre välkomstkommitté än en glad lundehund kan man nog inte ha! Han blir så glad, så glad och han skruttar ihop sina öron till små, små rosetter! Sen så vill han jättegärna mysa nära och visa sina tuggben osv
En del påstår att hundar inte vet hur länge man varit borta...Bah! säger jag. Det är klart de vet, för han beter sig inte likadant när man varit borta över dagen eller bara några timmar.

Vi paddlar på

Igår när vi skulle gå hem från jobbet så fastnade vi vid tågövergången, odugliga SJ eller banverket eller nåt sånt sullar konstant där. Efter fem minuters väntan gav jag upp och tog med Igor till en tunnel som ligger längre bort. Han var så sprallig och sugen på att gå så jag bestämde mig för att nu jäklar skulle det gås i solen. Vi tog en rejäl omväg hem och Igor paddlade framåt utan paus hela tiden. Det tog runt 80 minuter att ta sig hem, men i hög fart. Det var först när vi kom nära hem som han började slöa lite.

I morse när jag gick upp så funderade jag på varför han går så dåligt med mig till jobbet. Med matte så kan han springa en timme på morgonpromenad, men med mig så surar han. Det slog mig att det skulle kunna vara för att jag väcker honom och drar iväg honom när han helst vill sova (vem skulle inte sura över att nån drar en i koppel till jobbet när man är trött?), så jag testade en annan variant. Jag åt frukost, mornade mig, klädde på mig och packade utan att väcka Igor, och sen satte jag mig vid TVn och spelade lite TV-spel. Det slår nämligen aldrig fel, spelar jag nåt så kommer Igor och stör. Samma nu, efter några minuter hörde man tass tass tass och sen stog Igor där och pockade på uppmärksamhet. På med kopplet och iväg. Jag tog en längre väg ner till jobbet men trots det så kom vi ner lika snabbt. Han drog ivrigt ända ner till järnvägsstationen, efter det trulade han lite genom stan, men vi hade ändå gått ner i raskt tempo så husse var nöjd. Är det såhär som man ska tackla en sur liten lundis måntro?

Vattenproblem

En förfärligt svår situation utspelade sig nyss. En av Igors torrisar hade ramlat ner i hans vattenskål (troligen på grund av hans sätt att äta, det flyger matrester överallt när han envisas med att tugga med öppen mun) och där fick den ju inte ligga.
Igor försökte på alla sätt och vis att få upp den. Han fiskade med tassen i vattnet. Han försökte lapa upp den. Inget hjälpte. Till slut doppade han ner nästan hela nosen i skålen och gurglade på nåt sätt fram den lätt uppluckrade torrisen. Seger! Mycket nöjd gick han smaskande runt på kontoret för att visa alla att han minsann hade fått tag på sin torris.
Husse var mindre nöjd över att få torka halva golvet efter dräll-gor.

En ok helg

Vi började fira helgen med att ta en promenad i regn och blåst på fredagkväll. Efter middagen hade vi helt enkelt inget att göra så vi åkte ut till Linnés hammarby för att gå lite där. Tyvärr blev vädret inte bättre (vilket var vår ursprungliga plan), utan vi gick bara en kort promenad och åkte hem. Igor verkade dock nöjd ändå.

Lördagen bestod av diverse saker:
Promenad vid brukshundklubben, handla skor åt matte, vara hos mattes kompis och hjälpa till att öppna stora möbelkartonger och busa med strumpan (en lek som har blivit tradition där och som Igor avgudar), bil till Sthlm, promenad i storstan och därefter middag hos vänner.

Middagen hos vänner gick som vanligt ganska smärtfritt (han börjar ju bli vuxen nu), men Igor hamnar lätt i pyssel-mood när han kommer bort. Till alla värdars stora förtret är ett av dessa "pyssel" att leta dammtussar. Gång på gång kommer Igor med en dammtuss i munnen eller i morrhåren, vilket på något vis blir genant om värdarna är åt det mer pedantiska hållet (som tur är har vi inte så många sådana vänner). Och han letar noga, inte bara i hörnen. Nejdå, under möbler, bakom böcker i bokhyllor osv.

Söndagen har bestått av morgonpromenad i strålande sol och em-promenad i regn. Därimellan inte så mycket. Em-promenaden innehöll dock mycket spring och Igor blev rejält trött och nöjd.

I helgen kom vi också på en strålande affärsidé! Lundehundar, inkluderat Igor, gillar att äta bajs av diverse slag, bland annat hästsbajs (om det är färskt förstås). Vi kom på att om man skaffar sig si så där 20 lundehundar så skulle man kunna åka runt till hästägare och erbjuda dem mockning till ett modest pris. Bara att släppa in lundisarna i boxen och vips är skiten borta! Tada!!! Att ingen tänkt på det förr är ju otroligt egentligen!

Surgor

Igor är sur idag. Det började miserabelt, med elaka husse som tvingade upp honom i svinottan för att gå till jobbet. Inte alls populärt och Igor visade tydligt vad han tyckte om att promenera ner till stan genom att dra benen efter sig.
Väl på jobbet blev han sur när han inte fick mat på direkten. Sen blev han lite sur över att han inte fick min mat när det väl var lunchdags.
Väl på lunchpromenaden så släppte jag honom lös i Engelska Parken. Ganska snart hittade han något att smaska i sig -> sur igen när husse då kopplade honom. Jag tänkte ändå vara lite snäll och släppa honom igen, den här gången i parken vid Helga Trefaldighet. Det belönades direkt med att Igor snattade upp en näsduk full med nåt gojs som han inte skulle släppa. Koppla igen när jag fått honom att stanna, sen plocka ur munnen. Ewww.
Vår bra kommunikation fortsatte direkt... En annan hund uppenbarade sig och Igor ville hälsa. Njet från husse, och surning igen. Sen gick han i surmulen tystnad spikrakt till jobbet, utan att titta nånstans annat än framåt. Snabbt gick det dock, så husse var nöjd. Nu ligger han och sover, förhoppningsvis för att vakna upp på en gladare sida.

Soffpotatisen Igor

Trots Hågapromenaden var Igor på sitt riktiga pyssel- och bushumör igårkväll. Han gnagde länge på benet, rev i soffan, vi lekte jaga, han dödade kuddarna, vi tränade trix, spårade och gömde benet under burk. Till slut blev han trött och somnade. I soffan förstås. Såg riktigt skönt ut...

Blötgor

Vilket pissväder! Igor var bra blöt och lerig idag efter promenaden i Håga. Vi slapp dock det värsta regnet. Tur!

Igår försökte vi, återigen, ge Igor lite älgkött. Usch, tvi och bläe! Han står fast vid att älgkött INTE går att äta. Vare sig tillagat eller rått. Konstig hund det här...

Vilka ställen det finns!

På väg till Gävle igår stannade vi till på en snabbvisit hos en anann lundehundsägare (tack för titten :) ). Vi ville kika lite på hennes tik och det är ju alltid trevligt att utbyta lite lunde-erfarenheter. Igor tyckte nog att han hamnat i sjunde himlen, för där fanns 3 tikar att nosa i rumpen och dessutom ett helt gäng med spännande katter! Ååååh, så spännande det var!!!!!

Resten av helgen hade Igor sina vanliga Gävle-rutiner, dvs han var ute på tomten hela dagarna och han gjorde sitt allra bästa för att driva Rizzla till vansinne.

Imorse hade tydligen mina käre far släppt ut Igor tidigt för att låta honom kissa och sedan gått och lagt sig igen i tron om att Igor skulle säga till när han ville in. Och visst gjorde han det. Det är bara det att när Igor säger till att han vill in så hypnotiserar han dörren tills någon öppnar. Att skälla till, eller på något annat sätt försöka dra uppmärksamheten till sig, verkar han tycka är helt klart överreklamerat. 1 timme senare gick pappa upp och då stod Igor och skakade på trappen. Lilla skrutt! En liten stund senare ville han dock ut igen, så något större men verkade han inte ha fått.

Brottet

Brottet

Gärningsmannen

Igår hördes en hård duns från vardagsrummet. När vi kom dit såg vi blomkrukan ligga trasig på golvet och Igor stod förskräckt på lagomt avstånd och tittade på den. HUR kunde den välta, guuuud, vad läbbigt!

Jorå, matte och husse har en aning om hur det hela gått till...

Krukan, som är en rätt stor kruka, står på golvet och denna växt har ända sedan Igor var valp varit något som intresserat honom mycket. Han har gärna velat bita och riva i den, medan vi har föredragit att han inte gjort det. Vi har, så att säga, haft några gräl om detta!

Det var dock mycket länge sedan han var på den nu men uppenbarligen måste längtan blivit för stor och han testade förmodligen att dra i ett av bladen igår. Och ja, resultatet kan ju skådas ovan!

Eftersom golvet blev fullt av porslin och grus och ingen av oss hade tid att ta upp det precis då så hamnade gärningsmannen bakom galler ett tag. Där satt han och såg MYCKET skamsen ut tills han blev utsläppt igen.

Nåja, en växt mindre att frakta till Järvsö vid flytten.

En råttwailer?

En av mina kollegor kom idag med en perfekt beskrivning av vad Igor är för hundras: En råttwailer.

• Rått som i att han springer runt som en liten råtta mest hela tiden.
• Wailer för att han närhelst vi får besök (särskilt av städtanten) sätter igång och ylar, dvs wailar som om han vore Mariah Carey.

En mycket bra beskrivning av min lilla skrutthund.

Nytt strövområde

Igår efter jobbet så tog vi en sväng förbi diverse lampaffärer för att försöka hitta en snygg lampa till köket (men kammade noll) och Igor fick sitta i bilen och ha tråkigt. Trots att vi nästan var blinda av hunger efteråt så valde vi att ta ut rackaren på en promenad innan vi fixade middag. På en ren chansning så styrde vi in bilen upp mot Slavsta, ovanför Årsta. Otippat nog så var det väldigt fint. Många nybyggda bostadshus, öppna fält samt några skogsdungar. Vi traskade över E4:an till ett litet skogsområde på andra sidan där Igor fick härja lite. Oj vad han sprang. Fram, tillbaka, runt, upp, ner, igenom en lerpöl, upprepa. Skulle vi flytta till Uppsala igen kanske det här området vore ett alternativ, Igor gillade det helt klart.

Såren på halsen läker fint. Vi kommer nog inte ta bort några mer sårskorpor där utan nu får det läka ihop helt. Håll tummarna för att det inte finns kvar nåt skräp i halsen, nu får det räcka med olyckor för lilla Igor.

Den lille återfallsförbrytaren

I morse när jag slet mig ur sängen (en timme senare än vad väckarklockan tyckte om, men va tusan, det ösregnade) så hade Igor inga som helst planer på att kliva upp. Han låg nöjd kvar och mös med matte. På väg mot köket upptäckte jag nåt i vardagsrummet som inte borde varit där: en kisspöl. Mycket konfunderad väckte jag matte som vagt kunde minnas att Igor nog hade varit uppe och skruttat runt lite i hallen, hon kunde dessutom erinra sig att han jagat svansen lite, men allvarligare försöka att väcka oss än så gjordes inte. Nåja, en gång kan han slippa undan med den lille rackaren. Han var inte helt sugen på att trava ner till stan med mig sen, stackaren hade säkert varit vaken ganska länge under natten.

Vi hade usel timing under lunchpromenaden. Massivt ösregn och åskväder gjorde att promenaden kortades ner till en kvart, jag tror inte Igor någonsin sprungit hemåt så kvickt som han gjorde när vi vände om. Sen dess har han legat och gosat ner sig i sin filt så mycket han bara kan.

Igor byter jobb

Igår var vi på kräftskiva nr 2 och Igor var naturligtvis med. Igor tillbringade hela kvällen med att alternera mellan sina 3 favoritsysselsättningar hos detta par (rota i vedlåren, riva upp isolering och lugga fårfällen). Och, ja så nosade han förstås tiken i rumpen! Icke att förglömma!

Hur som helst så var han helt däckad när han kom hem och hade faktiskt mage att morra åt husse när han skulle flytta honom från sin huvudkudde vid läggdags. Aja, aja, vilken idé, men som tur är så gör han bara så då han är riktigt, riktigt skittrött!

Idag har vi tittat på lite miniorfrisbee i regnet och lunchat hemma hos ett par vänner. Igor har varit nöjd.

Nu är det förresten klart att Igor får vara med mig på mitt nya jobb så från och med månadskiftet byter Igor jobb och börjar på rovdjurscentret De 5 stora. Ett steg uppåt i karriärsstegen skulle jag säga!

Lycka är en rosa boll

Igors drän sköter sig fint. Tar väl bort det på måndag eller tisdag och hoppas då att det ska bli bra den här gången.

I morse ville Igor ut kl 7 och det kan man väl köpa efter en lång natts sömn...
På tidiga helgdagar brukar jag gå till fältet som ligger bara 200 meter härifrån och släppa honom lös så att han får springa av sig efter nattens stillaliggande. Detta brukar vara en mycket uppskattad aktivitet. Idag blev den extra rolig för Igor hittade en liten rosa boll! Och vad han raceade! Hur kul som helst att springa runt, runt med denna boll! När han ville ligga och massakera den sa matte dock ifrån. Trökmatte!