Igår när vi skulle gå hem från jobbet så fastnade vi vid tågövergången, odugliga SJ eller banverket eller nåt sånt sullar konstant där. Efter fem minuters väntan gav jag upp och tog med Igor till en tunnel som ligger längre bort. Han var så sprallig och sugen på att gå så jag bestämde mig för att nu jäklar skulle det gås i solen. Vi tog en rejäl omväg hem och Igor paddlade framåt utan paus hela tiden. Det tog runt 80 minuter att ta sig hem, men i hög fart. Det var först när vi kom nära hem som han började slöa lite.
I morse när jag gick upp så funderade jag på varför han går så dåligt med mig till jobbet. Med matte så kan han springa en timme på morgonpromenad, men med mig så surar han. Det slog mig att det skulle kunna vara för att jag väcker honom och drar iväg honom när han helst vill sova (vem skulle inte sura över att nån drar en i koppel till jobbet när man är trött?), så jag testade en annan variant. Jag åt frukost, mornade mig, klädde på mig och packade utan att väcka Igor, och sen satte jag mig vid TVn och spelade lite TV-spel. Det slår nämligen aldrig fel, spelar jag nåt så kommer Igor och stör. Samma nu, efter några minuter hörde man tass tass tass och sen stog Igor där och pockade på uppmärksamhet. På med kopplet och iväg. Jag tog en längre väg ner till jobbet men trots det så kom vi ner lika snabbt. Han drog ivrigt ända ner till järnvägsstationen, efter det trulade han lite genom stan, men vi hade ändå gått ner i raskt tempo så husse var nöjd. Är det såhär som man ska tackla en sur liten lundis måntro?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar