För fint väder

Det är varmt och soligt den här veckan, med effekten att Igor håller på att dö varje gång han sticker nosen utanför dörren. Han fixar verkligen inte sol och värme, utan flåsar konstant. Naim tar det hela med betydligt större ro.

Snart pappa

Snart blir Naim pappa. Vi är så nyfikna på att se vad som kommer ut... =)

Och så lite bakslag...
Eftersom Naim skött sig riktigt fint på hundkursen valde jag att ta med honom till midsommarfirandet där jag visste att det skulle vara många hundar. Dock var det mycket mer hundar än jag trodde (säkert 20 stycken) och Naim skötte sig INTE bra. Vrålade, slet och var allmänt fjantig.

Till råga på allt har han "vallat" Rizzla och de har råkat i luven på varandra ett par gånger i helgen. Ack, ack, ack. Lilla Snahim!!!!

Rallylydnad, dag 5

På femte passet skulle vi lägga egna banor. Vi delades upp i grupper om tre, fick förhållningsorder (välj 10 skyltar, varav 4 stationära) och skulle sen bygga ihop en bana och torrgå den.

Det låter enkelt, men i grupparbeten tar allt längre tid, så stackars Igor fick vänta en timme innan det var dags för honom att studsa ur bilen och äntra planen. Att gå "vår" bana var inte så svårt, jag visste ju exakt hur den låg, och Igor satte den finemang. Vi gick den några gånger för att ledarna skulle kunna ge kommentarer och för att vi sen skulle rätta till.

Att gå de andras bana var desto knepigare. Dels hade vi fått vänta bra länge innan det var dags, och dels så måste det ha varit en löptik som gått där innan, troligtvis nån i andra gruppen, för Igor gick som en magnet mot gräsmattan och klistrade fast ideligen. Att bara jobba med positiv feedback var tungt då, och snudd på omöjligt att få flyt på banan. Jag mer eller mindre släpade honom igenom vissa kontroller. Vi kom igenom till slut, men det var knappt.

Jägaren igor

Den fruktade jägaren Igor har nedlagt ett byte: en broms! Med mod i barm och kraft i arm (typ) högg han ner det usla flygfät.

Rallylydnad, dag 4

Fjärde gången så betade vi av resten av skyltarna, och här kom det några rackare som var oväntat svåra.

Först så var det Sitt/Ligg och gå runt, dvs Igor sitter eller ligger och jag rundar honom. En ganska enkel manöver som vi kan ganska bra. Utan koppel dvs. Här måste kopplet vara på och hållas ovanför huvudet och det visade sig vara problematiskt. Igor ville följa med blicken och flytta sig, vilket inte är ok. Efter lite träning med godis i vänsterhanden som roteras ovanför hans nos så fattade han dock galoppen.

Efter det kom Backa med tre stopp. Även den lätt, Igor behöver bara gå framför mig när jag backar och sätta sig när jag stannar. En baggis, om det inte vore för att han vill för mycket. Är jag ett uns för långsam med att säga sitt, eller väntar lite för länge med att gå när han sitter, ja då testar han ligg, fot, snurr etc. Jag fick jobba en hel del på att vara tydlig och klar i mina signaler så han skulle veta vad som gällde. Bakläxa till husse alltså.

Som grädde på moset kom även Ligg under gång. Det behärskar vi ganska bra från vanliga lydnaden, men här ska hunden studsa upp så fort armbågarna nuddar marken. Det var lite svårt att träna bort både för honom och mig.

Genomkörningen av banan gick dock bra, Igor satte alla momenten och fick som vanligt beröm av mig och ledarna. Sen gav jag mig på att gå en till gång när alla kört en vända, men det gick inte alls lika bra. Lika bra att lära sig att det tar mycket på den mentala orken med många svåra skyltar, både för Igor och mig. Resten av kursen verkar bli att göra hela banor och gå dem, så då blir det mer "action" och mindre korvstoppning i form av att nöta enskilda skyltar.

Poletten har ramlat ner

Idag var sista gången på Naims kurs. Lite snopet för det känndes som nyss den började.
Han har varit duktig salukin, och hundmöten blir mer och mer ok. Fast helt oförberedda möten på stan med lite hispiga hundar är fortfarande JÄTTEsvårt och det är ju målet att vi ska klara även det. Jobba, jobba...

Sedan parningen verkar det som att Naim kan tänka sig att åtminstone acceptera tikar även fast han inte känner dem. Verkar som att han förstått att de kan ju vara trevliga om man bara beter sig lite. Träffade t.ex. en border-tik förra veckan och henne accepterade han på 5 röda sekunder.

Rallylydnad, dag 3

Tredje träningstillfället kan sammanfattas i tre punkter:

1. Mygg
2. MH
3. Antikrundan

1: Det var jäkligt mycket mygg på klubben, vilket gjorde det lite bökigt när vi skulle vila mellan momenten. Jag hade som målsättning att vi skulle vila ofta och mycket för att se om Igor kunde hålla intensiteten i övningarna bättre, men myggen gjorde att väntan inte var så kul...

2: På en yta bredvid så tränade klubben några personer i att vara A-figuranter till MH-prov, och de ville gärna få lite hundar att öva på. Jag och Igor ställde upp, och han var ganska skeptisk till figuranten först och skulle inte gå fram hela vägen, men när han hade hämtat mig så gick det bra att kolla upp personen. Vansinnigt mycket mygg på den här buskiga delen av banan.

3: Antikrundan, eller som den egentligen heter "Förare vänster runt, hund höger runt", var den svåraste övningen som vi fick som nyhet den här gången. Det var lite slalomövningar med, men de är bara att gå lite fot vilket Igor klarar galant. Antikrundan däremot... (Den kallades så av ledarna eftersom "tecknet ser ut som ett stort A, och man rundar varandra"...) Jag tyckte den var svår. Övningen i sig är enkel, jag svänger ett halvt varv vänster, Igor svänger åt höger på min utsida. Igor fixar övningen om vi kör utan koppel, men det får man ju inte. Jag har fasliga problem att få ihop godis, koppel och sväng utan att sluta upp inlindad i rep. Jag tenderar att böja mig framåt vilket får Igor att stanna upp och backa lite, vilket inte är bra. Det är bara att nöta på antar jag tills jag kan flytta runt kopplet smidigt.

Genomkörningen av banan på slutet funkade bra, förutom att jag var vansinnig dum i huvudet och svängde höger istället för vänster en gång. Så svårt borde inte det inte vara att tyda pilar på en skylt...

En cykeltur

Idag på eftermiddagen var det lite småtråkigt väder. Molnigt, lite blåsigt och rent ut sagt trist. För att liva upp det hela testade vi något nytt: cykel med hela (nåja, inte matte som var borta) flocken!

Jag satte lillmatte i cykelstolen och kopplade upp hundarna. Först tänkte jag gå och leda cykeln till skogsbrynet och sen släppa hundarna lösa längs den vägen medan jag cyklade, men jag fick en sån bra känsla när jag började gå att jag beslöt mig för att testa att cykla med hundarna i koppel bredvid. Med en rejäl nervositet i kroppen trampade jag iväg så sakteliga. Naim flöt på som en dröm bredvid mig, och även Igor höll tempo fint. De lufsade på bra när vi cyklade men jag släppte Igor lös innan skogen, för att vi inte skulle få en dålig minnesbild. En tvärvägran kommer så snabbt... Naim släppte jag när vi kom in till skogsvägen och sen fick de springa lösa längs vägen när vi cyklade längs raksträckan och tillbaka. Igor fick paddla på rejält på hemvägen, för då var det nerför.

Jag kopplade upp igen när vi kom till skogsbrynet och hundarna fick "jogga" kopplade hela vägen hem med mig på cykeln. Igor började bli sliten när vi närmade oss huset, trots den makliga farten, men han tog sig hem utan problem iallafall. Det är nog bra för den unge herrn att få hålla lite högre fart ibland.

Kul att det funkade så bra, nu kan vi raskt utvidga vår aktionsradie utan att lillmatte måste riskera somna i vagnen.

Attack

Lite får man allt skämmas för sina hundar ibland. Ännu en gång har Naim nämligen sprungit och retat den halvinstabila grannhunden. Den här gången cyklade de förbi precis när vi kom ut från garaget med hundarna lösa. Naturligtvis kom Rambo lös och tänkte ge Naim lite stryk. Och vad händer då med vår helinstabila saluki? Jo, han tar flykt i garaget. Kvar står vi. Och Igor.
Mes, är vad han är! Nästa gång får han reda ut det hela själv!