Det låter enkelt, men i grupparbeten tar allt längre tid, så stackars Igor fick vänta en timme innan det var dags för honom att studsa ur bilen och äntra planen. Att gå "vår" bana var inte så svårt, jag visste ju exakt hur den låg, och Igor satte den finemang. Vi gick den några gånger för att ledarna skulle kunna ge kommentarer och för att vi sen skulle rätta till.
Att gå de andras bana var desto knepigare. Dels hade vi fått vänta bra länge innan det var dags, och dels så måste det ha varit en löptik som gått där innan, troligtvis nån i andra gruppen, för Igor gick som en magnet mot gräsmattan och klistrade fast ideligen. Att bara jobba med positiv feedback var tungt då, och snudd på omöjligt att få flyt på banan. Jag mer eller mindre släpade honom igenom vissa kontroller. Vi kom igenom till slut, men det var knappt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar