Nya rutiner

Salukin har börjat med något nytt. Ungefär vid 3 varje natt går han upp och vill lägga sig i extrarummets säng. Första natten detta hände var i förra veckan och då hade en fluga skrämmt honom (ja, han är rädd för flygfän). Trodde det var därför, men sedan har detta fortsatt.

Egentligen vore det inga problem att han gick och la sig där, nej, riktigt skönt till och med men eftersom herr lundehund gärna kissar inne om han inte är inspärrad i sovrummet med oss så har vi ett kompostgaller för dörren.

Det hela slutar alltså med att Naim gnäller för att vi ska släppa ut honom och stänger vi för igen så gnäller han för att vi ska släppa in honom igen några timmar senare. Vet inte riktigt hur vi ska förhålla oss till detta. Har vi öppet får vi räkna med kiss inne. Lutar mot att Naim får behaga att sova med oss HELA natten.

Liten bilsemester

Husse och matte är på liten bilsemester vid medelpads kust. Det blir många spännande promenader för våra små hjältar, men även en del bilåkande. Naim är inte helt nöjd men står ut än så länge

Hoppsan

Igår sa jag till en kollega att jag inte visste hur rumsren Naim var och att jag fortfarande tog ut honom ganska ofta, MEN att det var flera månader sedan han gjorde något inne nu så förmodligen skulle han hålla sig mycket längre intervaller.

Senare på kvällen sa jag till Eriks syster och pojkvänn att vi tagit fram dörrmattan vi fått av dem för att Naim kissade på den andra när han var liten.

Och vad gör hundrackaren? Jo, en timme senare kissar han på just den dörrmattan! Och då var det bara ca 2-3 timmar sedan vi kom in. Nu är den duschad och utslängd på balkongen (tillsammans med den andra). Får se om den går att använda sen.

Ja, ja, Det gör väl inget, men det är så typiskt att det blir så där när man precis pratat om det. Den här gången var det iallafall inte Skruttgor som var den skyldige (vilket det däremot var förra fredagsmorgonen då min mor upptäckte att hennes mockaskor var hemskt blöta).

Hur många liv har en saluki?

Att en katt har sju nio liv vet ju alla, men hur många liv har egentligen en saluki? Börjar misstänka att det är betydligt fler än så iallafall. Ett oräknerligt antal gånger har jag med andan i halsen sett Naim göra det ena mer våghalsiga grejerna efter det andra. Peppar, peppar men som värst har han blivit lite halt och fått några mer eller mindre otcäka sår.

Som för ett par veckor sedan då vi var på halvön och han fick ett glädjerus över att ha hittat sin matte som varit skymd bakom en buske och var därför tvungen att slänga sig ut över en bred "svacka" i marken. Tyvärr missbedömde han djupet och dundrade rakt in i något i själva svackan, förmodligen en pinne, och rev upp två st 5 cm långa sår på benen. Pip, skrik och rejäl haltning förstås och matte trodde som vanligt att det var kört och faktiskt bar palukivalpen ett tag tills han sprattlande ville ner och springa igen.

Eller som i helgen då valpen satsade för fullt för att få tag på en sädesärla som satt på en sådan där u-formad brygga som ligger en bit ut i vattnet. Första hoppet gick galant men andra turen (innan husse och matte hunnit stoppa honom) landade han med magen på kanten och kravlade sedan febrilt upp på denna stålkant. Resultatet? Några nya sår och en blöt och lycklig saluki.

Och så igår då han i sin iver att försöka springa om mig i trappen upp till jobbet trampade utanför och ramlade ner. Var rätt högt, landade inte så bra, jag hann tänka brutna ben. Det enda som hände var dock att han tittade hemskt storögt på mig och undrade nog varför jag var så sur. I vanliga fall brukar matte ju nöja sig med att sätta en hand i ansiktet på honom och inte putta ner honom för trappen. Lite moloken var han ett tag efteråt, men inga fysika men.

Och så har vi då lundehunden som också sakta men säkert förbrukar sina liv. Inte för att han är så hemskt våghalsig (igår tex kröp han med andan i halsen skräckslaget upp för en 2 meter bred ramp som på högsta punkten var ca 1 meter), utan för att han gång på gång testar mitt tålamod med sina envisheter. Och lundehundsmanéer eller inte, det ÄR hemskt irriterande att han varje gång, jag upprepar VARJE gång, vi ska gå in måste tokvägra och slå ner sina fyra lundetassar. Jag blir vansinning! Och det är bara en av de saker som gör att han sakta med säkert närmar sig lundehimlen!!!

Fast, näe, helt seriöst...Salukin hoppas jag lugnar sig med åren så att vi får behålla honom länge och Igor, ja, honom skulle jag trots allt inte göra mig av med för alla pengar i världen.

På spaning

Eftersom det var fint väder igår beslutade vi oss för att ta bilen till våra kommande hemmamarker och undersöka omgivningen lite.

Först kikade vi på stranden där det var tillåtet att ha hundar. Helt ok och Naim tyckte att den lilla sanplätten som fanns där var mer än tillräcklig att härja på. Husse och Naim badade! Igor och jag tittade på från standen =)

Efter en snabb lunch bestående av färdiggjorda plättar tog vi en promenad mot huset för att undersöka några grusvägar i trakten.

Hundarna tyckte det var mycket spännande. När vi passerade "vårt" hus ville ingen av dem gå längre =) Båda skulle absolut in där. De små rackarna minns väl att vi varit där en gång tidigare (de var med och skrev konrakt). Eftersom det var rätt varmt gav vi upp och gick tillbaka.

Kontentan av dagen var att vi kommer trivas där allihopa.

Bajsrullaren

Urk.

Idag på kvällningen så tog vi med hundarna till halvön så att de skulle få härja av sig lite. Vi gick in i den inhägnade delen för att vara på den säkra sidan och släppte sen hundarna. Tyvärr upptäckte vi att det hade gått massa får/kor där relativt nyligen för det var fullt med färskt bajs. Hundarna var överlyckliga och sprang runt som om de hade kommit till ett fulldukat julbord.
Naim slängde sig sen ner i gräset och började rulla i nåt. Om och om igen. Tillslut fick jag gå dit för att jaga bort honom, och då satte han fart mot oss. Tyvärr sprang han rakt in i Igor som skrikande föll till marken. Det var nog inte ens meningen från Naims sida, men hög fart + hård kropp gör nog bra ont för Igor skrek och kröp framåt. När vi fick tag på honom så kunde vi inte hitta nåt fel, även om vi misstänkte allt från avslagen käke, brutna ben eller krossade organ. Han lugnade ner sig och sen kunde han traska runt som vanligt.
När vi väl släppt koncentrationen på Igor så tog vi och kopplade upp Naim. Då upptäcke vi hur han var helt skitig på sidan. Skitig i ordets rätta bemärkelse :( När vi kom tillbaka till badplatsen så strippade jag lite snabbt och vadade ut i den inte så varma Ljusnan för att tvätta av Naim litegrann. Efter den provisoriska tvätten blev han fullständigt tossig. Han sprang, sprang och sprang. Mest jagade han småfåglar som flög ute över ån, men dem kom han inte åt. Han gjorde några försök genom att springa ut på bryggan som finns där, men naturligtvis skadade han sig litegrann när han skulle hoppa ut till den för att gena lite.

Väl hemma så var det tvätt av saluki som gällde. Han var inte helt förtjust i att bli placerad i ett badkar och duschad men har man rullat i äckel så har man en dålig förhandlingsposition...

Tillbaka från semestern

Husse och jag har varit på semester i Malmö, men innan dess lämnade vi hundarna i Gävle och vi har också tilbringat ett par dagar där nu på sluttampen. Hundarna har med andra ord varit i Gävle i över en vecka.

Naim var förstås inte överlycklig över att bli lämnad men fann sig så småningom och var hyfsat nöjd så länge han fick skeda med "mormor" eller "morfar" på nätterna. Och vad mer kan en saluki egentligen begära? Det är bra för honom att vara ifrån oss. Tror han växer mentalt på det...

I närheten av mina föräldrar finns ett STORT grustag som ingen är i på helgerna och på kvällarna. Vi kom på att vi kunde åka dit och låta Naim springa. Gissa om han gillade det!? Sprallgor tyckte också det var kul.








Det går undan...





Det närmsta "utställningspose" vi kommit hittills. Får jobba lite på det tror jag...


Nu tycker vi alla fyra att det är skönt att vara hemma igen. Hundarana har några timmars sömn att ta igen och de jobbar hårt på det redan.

Surgor ett par dagar innan vi åkte. Han hade fåt tag på ett tomt baconpaket och ville inte lämna ifrån sig det. Det hela slutatde med att han satt under bordet i denna ställning en halvtimme innan jag till slut tröttnade och slet av honom det.

Semester

Vi har tagit kort semester och Igor njuter allt han kan i gröngräset

Markering

Naim har börjat lyfta på benet lite mer ofta nu. På morgonpromenaden så var han ofta framme och nosade där Igor nosade och ungefär på vart tredje ställe där Igor skvätt lite så såg man hur han travade fram och ostadigt som tusan lyfte lite på ena benet och pinkade iväg en liten markering. Sen ser han lite vilsen ut, som om han inte riktigt förstår vad han gjort. Han är söt, vår lilla saluki.
Hans största problem är att han fortfarande drar iväg rejäla valpkissar i början av promenaderna, så han har inte så mycket ammunition kvar när det sen kommer "viktiga" ställen på promenaden. Han lär sig nog snart av den rutinerade Igor, som tjyvhåller på sina droppar så långt det bara går.

Trött hund

Hämtade precis upp Igor i Gävle där han varit sen i fredags. Han är fantastiskt trött av att ha paddlat runt på svärföräldrarnas tomt i några dagar. När vi väl får flytta in i vårt hus kommer Igor bli överlycklig över att ha en egen gård att bestämma i. Jag har saknat min lilla hund när jag varit borta i några dar

Labrador-Saluki

Vi tog nyss en tidig morgonpromenad för att ge hundarna motion innan värmen. Naim sprang som besatt och tog 4-5 svängar ner i vattnet. Han är så lycklig i vatten att vi nog måste kolla stamtavlan efter labradorgener... Han ska ju vara en ökenhund!

Hoppsan!

Det där diket Naim skulle springa över var visst fullt med vatten... Han bryr sig inte så mycket dock, skakar sig lite och springer som en vettvilling

Vattenpaus

Akta dig Igor, man vet aldrig när vattnet kan anfalla. Bäst att ta det säkra före det osäkra och bara doppa framtassarna i den 5 cm djupa poolen när du dricker lite vatten

Sliten saluki

Naim verkar fortfarande sliten sen helgen. Igår frågade till och med min chef honom om han var trött =).
Som husse rapporterade i lördags gick LC lysande, men vi komer nog inte köra någon regelrät träning med honom utan mer åka dit OM tillfälle ges.
På lördagkväll tog vi en långpromenad längsmed havet. Mycket uppskattad av både skrutt och Scnahim.
Innan hemfärd på söndagen tog vi en promenad längs en grusväg och till husse och mattes måttliga förtjusning så slängde sig Naim likt en labrador ner i en grönaktig sörja till vattenpöl. Mycket mysigt! HELA han var blöt och det var skitkul att röja runt i sanden sen. Tyckte han iallafall.

Naim var "själv" mycket hos mina föräldrar medan vi gjorde diverse ärenden och det gillade han inte den här gången heller. Jag kan faktiskt inte förstå att han kan vara själv hemma hur bra som helst, men inte hos mina föräldrar där han har sällskap. Den här gången var Igor också med så jag trodde han skulle var lugnare, men nej då. Det hade gnällts och ylats och grejats till och från både på lördagen och söndagen. Mina föräldrar känner han och gillar så det borde inte var det som är felet heller. Knäpp hund! Han och Igor som ska vara där 4 dagar när vi åker till Malmö om ett par veckor. Får hoppas för mina föräldrars och Naims skull att han slutar upp med fjantandet.

Varmt

Man får inte ha bråttom när man promenerar med Igor i solsken. Han bokstavligen välter omkull varannan meter, oförmögen att gå nåt mer