På promenad i Glunten

Ej synlig i bild: kaninen som drev Naim vansinnig

Det närmar sig

I helgen har jag och husse (mest husse) satt stolp runt hela ängen. Till veckan kommer fårnätet och till helgen räknar vi med att hela hägnet ska vara klart.

Folk i byn är lite nyfikna på vad vi gör. Ingen har dock hittills dumförklarat oss för att vi bygger en hundrasthage på 4000 kvm, vilket vi var lite oroliga för i början. En del verkar till och med lite avundsjuka...

För att hundarna skulle hålla sig i skinnet och för att vi skulle få jobba ostört fick de stundtals vara inne i huset. Igor var förstås sur som ättika medan Naim låg på rygg i soffan och sov.

Nu är Naim i Uppsala med husse och ikväll ska jag vara stand-in för Erik på Igors hundkurs. På kvällens program står tydligen "hopp över hinder". Hoppa kan han ju, men det ska väl finslipas lite...

Appropå hundträning så har vi bett om att få låna grannes döva 16-åriga supersnälla border collie som övningsobjekt för Naim. Det skulle gå utmärkt tyckte han så till veckan blir det hårdträning.

Uppföljning: lättlurad men inte dum

Jaha. Det tog inte många minuter innan hämnden kom. När Igor väl blivit av med sitt ben gick han runt och såg lite olycklig ut, och sen började han trava runt i hallen vid dörren. Jag hatar ljudet av hans tassande fram och tillbaka, så jag släppte ut honom. Givetvis skulle Naim ut då på direkten med, så han fick följa med.
Knappt har jag hunnit sätta mig på stolen innan jag hör krafs krafs krafs på dörrent. Jag öppnar och Igor slinker in, kvickt som en vessla. Naim står ute och spanar och har inga intentioner av att komma in.
Fel val skulle det visa sig, för Igor sprang snabbt in i vardagsrummet, hoppar upp i soffan och snor det ben som Naim hade fått tidigare i förmiddags. Revenge is a dish best served cold...

Så lättlurad!

Igor är så himla lättlurad! Senaste halvtimmen har han ganska framgångsrikt försvarat ett tuggben han fått av mig, mest genom att ligga under min stol och visa tänderna när Naim kommer inom synhåll. Status quo alltså, och allt är frid och fröjd.
Den sluge araben har dock en hel arsenal av tricks att ta till för att lura lillgor. Den här gången utnyttjade han Igors nyfikenhet och försvarskänsla... Helt plötsligt kom han inrusande i rummet och ställde sig och tittade ut genom fönstret, med svansen på vakt. Det fanns naturligtvis ingenting där ute, och jag misstänker att Naim mycket väl visste det, för när godtrogne Igor då naturligtvis flyger upp och också vill titta ut (utan att tänka på att han är ca en halvmeter för kort för att kunna titta ut) så passar Naim kvickt på att ta benbiten som är kvar.
Tji fick Igor, och inte får han tillbaka benet via husses försorg heller. Jag vill inte att han ska studsa upp sådär för ingenting, och nu kostar det.

Smygpremiär

Igår blev bonden klar med vår äng. Nu är det harvat och donat efter konstens alla regler och det blev mycket bra, platt och stenfritt. Till våren kommer det växa klöver och timotej som vi (läs bonden) får klippa ner för att hålla den springbar.

Något staket har vi inte fått upp än, det projektet ska påbörjas i helgen, men vi tyckte ändå att Naim kunde få ta sig en liten premiär-springrunda.

Och hans utlåtande om smygpremiären?
SKITKUL! Som en 4 000 kvm stor sandlåda inkl massa lösa grästuvor- bättre blir det inte om man heter Naim Shahin.

Ska fota eller filma en snutt sen och lägga ut tror jag. Han är helt vansinnig.

Problemfri hundpassning

Det är inte svårt att vara hemma med hundarna när vädret är fint. Det enda man gör är att anlita den soliga trappan som hundvakt och sen märker man inte av dem på flera timmar. Skönt för oss allihopa.

Eftermiddagsfika på trappen

Jag och hundarna tar en välförtjänt fika i solen. Naim är bra sugen på att sno mitt kaffe. Igor vill bara lapa sol och är hur nöjd som helst över vädret

Att jaga en saluki

Salukin och jag har varit hemma utan husse och Igor mån-tis. Det var ett tag sedan vi hade den konstalationen och jag hade faktiskt glömt hur emmlig han kan vara när halva flocken saknas.

Inte blir det bättre av att det är minusgrader på mornarna nu för tiden heller.
Igår när det var dags att åka till jobbet vägrade han att följa med. När jag tog fram kopplet sprang han upp och la sig på övervåningen och hur jag än ropade och mutade med godisburken så vägrade han att komma ner. Fick sonika gå upp för att hämta honom, men eftersom en saluki är snabb så slutade det med att jag fick stänga alla dörrar till de rum som innehåller soffor och sängar och sedan bestämt berätta att det var lika bra att komma med. Mycket motvilligt gick vi med på detta.

Såren på nosen ser mycket bättre ut, förmodligen inget behov av medicin alltså. Skruttgor, vår lilla sjuksköterska, är dock hemskt nyfiken på dem så något skit har det ju helt klart varit i dem.

Någon allmän nedsatt kondition har han då inte, Naim. Jäklar vad han kan springa den här hunden! Tog med honom på en långpromenad till tjärnen i måndags efter jobbet och om han varit emmlig och pipig på dagen så kan jag säga att han INTE var det under promenaden. Medan jag höll mig på grusvägen for han som en kanonkula in och ut ur skogen. Minst var 50:e meter var han in i skogen, snosade tills jag passerat och hoppade då ut igen (lämnad vill han ju inte bli).
Och det där med att ta samma väg ut ur skogen som han hopade in? Nej, inte en tanke på det. Han hoppar ju oftast in där det är lite öppet, men på vägen ut plöjer han igenom vad som helst. Faktsikt ett under att han inte gör illa sig mer han han gör.

Åkte till ljusdal för att träna hundmöten igår. Inte en enda hund träffade vi. Fast en hel del "otäcka" människor och katter som vi kunde träna vår nya teknik på. Det får duga.
Om ett par veckor ska jag ner till Sthlm och jobba och jag sover då i Uppsala. De kvällarna ska helt klart gå till hundmötesträning. Lite av ett träningsläger kan man säga =)

Lydnadskursen dag 4 (Framförgående)

Efter lite omstuvningar i schemat så var det då dags för momentet Framförgående, ett riktigt (jäkla) bruksmoment. Jag och Igor hade precis kommit från tåget från Uppsala så jag hade inga förhoppningar om att det skulle vara någon särskilt bra koncentration hos honom. På teorin gick vi igenom olika metoder för att träna framför, jag skippade snabbt konceptet "Lufthylla" och bestämde mig för att satsa på en betydligt mer verklig korvbit på en ställning. Igor fattade ganska snabbt vad han skulle göra, dvs på kommando rusa fram med sträckt koppel till korven och äta den. Bra Igor! När vi sen skulle lägga in att han skulle (på kommando) stanna framför och låta mig ge honom den så blev det svårare. Han satte sig direkt, vilket inte är bra. Måste jobba lite där.
Tränaren var mycket imponerad av vårt nedläggande så där fick vi en klapp på axeln. Platsliggning går lite sisådär fortfarande, iallafall när man är sex-sju hundar på rad. Men men, bara att nöta på. Vi har även kommit ett steg längre i Linförigheten, där ska vi nu träna på högersvängar. Unge herr lundehund svassar hemskt gärna ut i en stor sväng, paddel paddel paddel.
Köpte en klicker och apportbock i Uppsala, ska se om jag kan få upp intresset för apporten nu då.

Fin helg

Det har varit kanonväder i helgen! Kallt på mornarna men väldigt varmt och soligt på dagen. Naim har inte uppskattat minusgraderna så värst mycket men har njutit destu mer av solen. Igor har väl lite motsatt uppfattning, men så länge man får lata sig (och inte behöver vara ute och gå) så är solen mysig också.

Eriks föräldrar har varit på besök hela helgen och hundarna har tyckt att det varit mycket spännande. Lite läbbiga är de ju när de först kommer men efter ett par frolicar brukar de ligga med huvudena i deras knän och sova.

Dock verkar våra hundar ha väldigt dåligt minne båda två för det ska absolut skällas på dem varje morgon.

Igor är i Uppsala. Var ett tag sen nu. Tror han uppskattar det. Iallafall bitar av det.

Naim fick knottbett på nosen förra veckan. I fredags svullnade de upp och började spricka och blöda. Förmodligen någon bakterie i dem (han gräver ju som en bulldozer så det är ju inte chokerande på något vis) men de har börjat torka ut nu så det verkar läka av sig själv. Hade annars tänkt att ta honom till veterinären idag. Skönt att slippa det.

Lydnadskursen dag 3 (Nedläggande + Apport)

Med den sexiga magväskan fullproppad med Färilakorv gav Igor och jag oss i kast med att lära oss nedläggande under gång samt apportering. Igor var på hugget och var hur snabb som helst på nedläggandet så det fick vi beröm för. Vi har inte kommit så mycket längre än att jag under gången drar ner handen till marken och säger 'Ligg!', men det satt bra iallafall. Nu ska vi utöka med ett steg bort efter liggandet och parallellt med det träna att minska rörelsen vid själva kommandot. Kanske börja använda klicker tillochmed.
Precis innan vi visade lägget så kunde vi göra en lyckad budförning, Igor tyckte ledaren var jätteintressant och då är det bara att utnyttja det och träna på nåt svårt. Han är så duktig ibland, min lilla lundis.

Kvällens sorgebarn blev (inte helt oväntat) apporten. För att vara en hund som ska vara apporterande i grunden så har Igor väldigt lite behov av att bära nåt på kommando, allra minst en träbock.
Han vägrade konsekvent att bära på någon trots att jag testade alla knep vi kunde komma på. Läxan här blir att skaffa klicker och klicka såfort han visar sig minsta intresserad av en apportbock. Dessutom ska vi testa att binda ett snöre i en och dra så att Igor kan jaga. Det borde få igång honom.

Kvällens sista träningsdel blev platsliggning/sittning. Sittningen går hyffsat bra (som i att han kan sitta still i 15-20 sekunder innan jag inte vågar mer) men ligget är inte så bra som det skulle kunna vara. Vi fick beröm för våra framsteg dock (tack Kajan för tipset med belöning framför, det har hjälpt). Ingen ros utan ris dock, hon tycker Igor fokuserar alldeles för mycket på att hetsa fram till mig för belöning så nu ska vi testa att ha en godisbit bakom honom som han får ta när det är dags. Vi får väl se hur det går, men allt ska testas. Går säkert att använda klicker här med ;)

Trött liten hund

Igor är helt skadat trött efter kvällens träning. Vi får se om han ska sova med oss i sängen i natt igen som efter de andra träningarna

Kul sällskap...

Här går jag på förmiddagspromenad med två hundrumpor. Tack för utsikten grabbar!

En finnspets månne?

Nej, vi har inga funderingar på att skaffa en sådan. Den mina föräldrar har fungerat bra som avskräckande exempel. Däremot funderar jag på om det inte döljs en liten finnspets i Naim? Han har nämligen blivit barnsligt förtjust i ekorrar på sistone, precis som Rizzla.
Jaga, jaga, jaga!

De här två, med socker på...

Varför känner jag alltid ett sånt stort behov av att blogga när jag är ensam med hundarna? Har mina aningar om varför, men det hela får mig att känna mig som en dålig matte som inte kan ha dem båda själv utan att jämt behöva gnälla.

Men saken är den att de är båda helt drägliga, ja till och med nästan enkla att hantera en och en, men eftersom de är HELT olika i sinnet så blir många situationer rätt jobbiga när man ska försöka hantera dem båda samtidigt. Iallafall om man har några som helst krav på hur saker och ting ska gå till...

Exempel på sådant som kan ställa till det är:
...att Naim inte alls vill gå upp på morgonen medan Igor bara måste upp när han hör att husse går kl 5.30.
...att Igor när som helst på dygnet, och av vilken orsak som helst, är redo att stämma upp i ett lundevrål medan Naim förvirrat springer runt och undrar vad som är på gång. Det enda man skäller på är väl hundar?
...att Igor älskar när det är kallt ute medan Naim huttrande undrar varför man egentligen plågar honom så här?
...att Igor vill nosa läääänge på samma fläck medan Naim vill gå snabbt och raskt framåt. Helst 70 km/h, vilket även matte tycker är liiite snabbt.
...att Igor skäller på människor medan Naim skäller på hundar, vilket leder alltid till att båda skäller på allt.
...att Igor blir rädd när en ekorre hoppar oanmält hoppar fram på stigen medan Naim blir vansinning för att han inte får jaga den.
...att Naim ligger gärna och myser i bia-bädden medan Igor avskyr kroppskontakt med andra hundar (förutom löptikar) vilket alltid slutar i en brottningsmatch.
...att Igor vägrar att gå upp för trappen till jobbet medan Naim gärna tar den i två steg.

Till saken hör att när det gäller dessa två små herrar så lyder lagen; "är det inte den ena så är det alltid den andra". Och detta får mitt blogg-behov att öka rejält.

Nåja, en bebis på det här och alla problem borde väl bli mindre? Eller? (hoppas ni hör ironin i min röst).
Att jag måste blogga flera gånger om dagen löser sig nog dock för det lär man väl knappast ha tid med?

En korv och si så där 30 frolicar

Var på vår andra priavtlektion med Naim igår. Jag tycker det är väldigt givande. Vi tittade först lite på kontakten mellan oss och sedan gick vi igenom en teknik för hur jag kan använda klickern vid hundmöten. Till detta försvann hela min medtagna belöningen, en långkorv och si så där 5 frolicar i små små bitar. Som tur var hade instruktören med sig en påse frolicar som jag kunde få ta av när vi skulle till att sätta in hundar i bilden!

Det arrangerade hundmötet gick bra och vi kunde komma rätt nära utan att Naim gick i taket. Ska fortsätta att gå närmre och närmre med hjälp av vår nya klicker-metod. Hyser stort hopp om att han ska lära sig att inte skälla på hundar vi möter, om det så är på en meters håll.

Nästa gång ska jag dock ta med minst 4 korvar, för jäklar vad det krävs mängder av belöning när man tränar med klicker en timme!

Kankse till och med är dags att baka hundbullar igen. Det var länge sedan de fick det som belöning nu.

Den bittra ironin

Igår lärde ledarna på lydnadskursen ut ett trick för att få hundarna att ligga/sitta kvar i platsen. Tricket gick ut på att man lade hunden, gick nån meter med kopplet och sen drog man i det samtidigt som man sa "Stanna". Det fick effekten att hunden stretar emot och verkligen anstränger sig för att inte bli ivägdragen, vilket skulle leda till bättre platsliggning. Ett trick som låter ganska bra, särskilt när man har en lundehund med så väljoljade och effektiva lundebromsar som Igor.

Sagt och gjort, jag provar. Trots att Igor aldrig tidigare har tolererat att man ens råkar sträcka kopplet utan att han ska tjura och bromsa rejält så gick det helt åt pipan. Inte under hela hans livstid har han kommit in så snabbt och raskt vid minsta ryck av kopplet. Den så lovande träningsmetoden vart helt värdelös och gav helt fel effekt. Tillbaks på ruta ett alltså.

Lydnadskursen dag 2 (Platsliggning + Tandvisning)

Dags för andra kurstillfället. Igor och jag har nött en hel del på ingången till Fot under veckan, och eftersom vi tjyvtränat lite platsliggning på gården så var det med gott självförtroende som vi tog oss ann den här dagen. 

Efter en hyffsat kort teorigenomgång så körde vi igång med platsliggningen. Alla hundar lades upp och vi skulle gå "så långt vi kände oss trygga". Jag märkte att Igor var lite småspattig så jag tänkte inte gå så långt, bara fem-sex meter. Jag hann inte stå mer än ett tiotal sekunder innan Igor reste sig och gick mot mig. Gör om, gör rätt. Ledaren tyckte jag skulle stå mycket närmre och bara korta stunder, så Igor och jag tränade på två meters avstånd men kom knappt över 15 sekunder på det heller. Han var otroligt otrygg och ville inte alls vara ifrån mig. Vi måste träna mycket mer med andra hundar nära. 

Efter det bytte vi fält och skulle köra lite platssittning och tandvisning medan en annan ledare körde budföring. Platssittning gick mycket bättre, men han är jäkligt sugen på att springa fram till mig så det gäller att avbryta i tid och gå fram och belöna innan han hinner sticka. Tandvisningen gick hyffsat, ledaren kände direkt av hans lilla aversion mot att folk ska undersöka honom så hon nöjde sig med att pilla litegrann i ansiktet och ge godis. Hon tyckte dock att det var bra att han satt kvar och inte försökte sticka, så där finns det hopp. 

När vi redovisade vår "läxa" fick vi godkänt, men med anmärkning. Igor är bra, men jag har tränat in honom att titta på vänsterhanden istället för i mina ögon. Nya förhållningsorder till mig, och läxa att träna på kontakt mer. Dessutom ska vi nu jobba på första steget i själva transporten.

Budförningen gick inte alls bra. Han var fortfarande otrygg och ville inte lämna min sida, än mindre gå fram till en främmande person. När hon väl hade matat i honom massa godis så litade han på henne helt plötsligt (och de säger att man inte kan köpa kärlek...) och vi kunde genomföra några bud. Ingen ide att lägga krut på att få till bra ingångar, vi ska träna på att han ska gå fram till figuranter oavsett vem det är. Dags att ropa in alla grannar...

Det var en trött liten lundehund som kom hem sen. Han hoppade prompt upp i vår säng och har sovit som ett extra täcke till mig hela natten. Inte det vanligaste, men han var nog helt slut och ville ha oss som skydd mot allt.

Min!!!!!

Eftersom lunchprutten uteblivit för vår unge salukihane så tog jag ut honom på en kort tur innan vi skulle åka från jobbet. Det kissades och bajsades duktigt varpå vi gick upp på kontoret för att hämta husse och Skrutt. Chefen har haft sin gamla tik med sig sedan i måndags och Naim ville absolut lukta lite på hans rum där hon varit. Han snosade och nosade och jag övervägde faktiskt att han kanske tänkte lyfta på benet och dra en pink, men eftersom han knappt gör det ute och inte heller hos andra tikar, så tyckte jag inte risken var så stor. Hämtade mina nycklar och dessa
3 obevakade sekunder ledde naturligtvis till att han drog en pink. I hennes säng!

Eller ja, hennes och hennes. Tror det var där hela felet låg. Det är hennes från början men vi brukar låna den och ha den på vårt rum så både Igor och Naim får en stor BIA-bädd var att sova i (annars får en av dem nöja sig med Igors lilla). Nu hade ju tiken dock "lånat tillbaka" sin säng de dagar hon ska vara här och jag tror att Naim drabbades av lite Mitt-begär. Han tycker nog att det är hans säng och det ska förstås markeras...Nåja, note-to-self, lita inte för mycket på den svarta ynglingen när vi är hemma hos folk med tikar.

Natten har varit hektisk med kräkningar och vankningar. Vid 3 tiden somnade Igor (och vi)äntligen lite djupare och fick några timmars sammanhängande sömn inna klockan ringde. Vi fick massa oss upp, men tror ni Skrutt gjorde det?
Nä, just det. Man blir ju uppenbarligen trött av att springa in och ut på nätterna för att äta gräs och kräkas.
Nu verkar han dock pigg igen. Skönt. Det är ju hundkurs ikväll och allt.

Regn regn regn

Det här regnet kan väl sluta nångång. Det känns som det har regnat oavbrutet sen augusti och varje hundpromenad måste avslutas med att torka av hundarna (alternativt torka golvet). Det enda positiva med vätan är att hundarna är lugna och ganska så nöjda med att ligga inne på kontoret och sova dagstid. Promenaderna är raskt avklarade och sen myser de ner sig i sina sängar igen.

Trött i skallen

Vad jobbigt det är i Uppsala! Massa bilar, många människor och framför allt många hundar. Naim har varit väldigt duktig i våra hundmöten, på eftermiddagen gick vi förbi ett tiotal utan att han knappt morrade! Husse blev så stolt, det går nog träna den här hundrädslan med lite/mycket jobb

Ganska bra hundmöten

Jag har med Naim i Uppsala den här veckan med och än så länge går alla hundmöten bra. Han kan hålla sig hela vägen tills man gått förbi dem, men om vi är mindre än tio meter bort då så blir han lite till sig och ska morra och ha sig. Nåja, förut kunde han inte ens se en hund utan att få spel så det går helt klart framåt. Träna träna träna är det som gäller.
På jobbet ligger han mest och sover men får ibland pip-attacker. VÄX UPP hundracka. Det är inte farligt att husse går på toa.

Lydnadskursen dag 1 (Linförighet + Budbärning)

Igår var jag och Igor iväg på första riktiga träningstillfället på kursen i tävlingslydnad/appell. Det började med teori för husse, och där kände jag att vi kanske inte riiiiktigt låg på samma nivå som de andra ekipagen. Det är egentligen bara en annan deltagare som är lite färsk som jag vad gäller Lydnad, de andra har tävlat förut och har nött med sina hundar sen de var valpar. Nåja, vi kör på våra villkor så det får gå som det går. När vi sen skulle ut och träna dagens moment så regnade det såklart.
Ledaren började med att visa med sin border collie vad som skulle göras och... well... jag insåg redan där att jag och Igor nog skulle få träna en hel del. Vi pysslade på lite han och jag i väntan på vår tur, jag försökte trissa upp honom med snör-bollen men det går dåligt när andra hundar är nära. Då funkar bara korv. Vi fick inte visa så värst mycket av hur han går, ledaren tyckte vi skulle jobba mer på hur han satte sig bredvid och hur vi skulle komma igång med första steget. Igor är lite för passiv där tydligen. Sen spenderade vi runt 45 minuter på att vänta på att budbärandet skulle komma till vår tur.
Just ja. Det började ösregna när det närmade sig att bli vår tur (vår tur = sist). De andra valde att gå in då, vilket är förståeligt. Tyvärr blir Igor väldigt stressad av sånt, han vill följa med flocken, så han var lite osäker när vi skulle buda. Budbärandet gick ganska bra, han springer fint mellan personerna men har samma problem här som i linförigheten, dvs han vill inte sätta sig i nån fin fot. Han tycker att det räcker att komma fram och få godis. Där har vi lite att öva på, men det blir nog bra.
Sen blev det en stund i bilen för lillhunden innan vi kunde åka hem. Jag trodde han skulle vara skittrött när vi kom hem men det blev tvärtom! Han härjade som om han inte fått göra nåt på hela dan, vilket kanske inte husse var helt upplagd för, men det var bara att utnyttja situationen och jobba på att trissa in snör-bollen. Sen tröttnade han och somnade, och nu sover han med huvudet nerborrat i en filt, som för att slippa behöva höra/se nåt alls.

Börjar ta det hela personligt

Efter en totalt genomregning semester flexade jag ut ett par timmar igår för att hinna ta en långpromenad med Naim i den strålande höstsolen (husse och Igor skulle på kurs).

Åkte em-fixade lite-gjorde middag-störtregn.

Japp! Precis när jag började bli klar för avgång drog molnen in och det regnade inte lite heller. Vi fick skjuta upp promenaden en stund och sedan nöja oss med att gå i duggregnet. Undrar vad jag gjort för att förtjäna detta?

Inte så dum trots allt

Igor blir ofta anklagad för att kanske inte ha alla tomtar på loftet, men ibland visar han att det inte är enbart på söthet som lundehundarna har överlevt alla år.
Naim fick ett ben på förmiddagen och har legat och knaprat på det nån timme, men Igor fick inget (mest för att han inte tuggar på dem på jobbet). Han har dock legat och suktat efter Naims ben, antagligen mest för att det är Naims, och nu har han gjort slag i saken.
Första försöket var ganska rakt på: han klev in i Naims Bia-bädd och försökte mer eller mindre att brotta sig till benet. Det gick väl sådär, men han var verkligen ettrig och gav det ett rejält försök. Till slut fick han se sig bortkörd av Naim men skam den som ger sig!
Andra försöket blev mer utstuderat: Igor ställde sig en meter från bädden och retade Naim som naturligtvis inte kunde hålla sig från att studsa ur bädden, ge Igor ett nyp och sen hoppa tillbaka. Onödig smärta för Igor? Inte då. Med en metod värdig de gamla samuraierna hade han listat ut att lite smärta kan vara nödvändigt för att uppnå sitt mål, så när Naim trampade runt i bädden för att försöka hitta sitt ben igen så studsade Igor fram för att ta det. Han hade full koll på var benet låg och bara väntade på att Naim skulle röra sig. Det misslyckades några gånger men sen fick han tag på det. Naim var snabb på att ta tillbaka det men Igors plan fungerade! Efter ett tag slutade Naim falla för Igors lockmetoder och allt rann ut i sanden.

Privatlektionpremiär

Idag har vi varit på första privatlektionen jag och Naim. Inte så mycket träning denna gång men det känndes bra. Tränaren (Urika) kan säkert hjälpa oss en hel del.

Nu ska jag klicka in Naim (igen) för Ulrika tror att det kan hjälpa mycket, och det tror jag också. Erik och jag har pratat om det länge men inte kommit till skott.

Följetång följer.

En gnutta vettigare

Idag har hundarna faktiskt betett sig rätt bra, inte så fullt spattiga och dryga som igår och min ork är därför betydligt bättre. Blir kanske en promenad i metropolen Järvsö innan vi far hem till (den ännu större metropolen) Yg.

Det känns verkligen som HÖST nu, och inte bara lite höst utan superhöst. Jag som såg fram emot en varm och skön sommaraugusti känner mig rätt blåst. Börjar redan bäva inför den analkande vintern och dess mörker. Usch och fy, vad jobbigt det är när det är mörkt kl tre på dagarna. Inget man längtar efter.

Idag har husse varit och köpt en "andra-bil". En golf. Min förhoppning är att Naim bara ska älska att åka i den (varför han nu skulle göra det?)
Han är ju så fånig med bilåkandet. Han har slutat dregla och kräkas men han ska absolut inte sova utan ska ligga och titta ut lite småoroligt hela vägen. Han hoppar helst inte in i bilen utan man får tjata lite. MEN är det kallt, regningt eller på annat sätt otäckt ute så hoppar han in fortare än kvikt! Knäppis!

Man undrar ju faktiskt lite om det är vi som gör något fel med våra hundar eller om vi bara har haft oturen att få en som inte kan vara själv hemma och en som inte kan åka bil? Bästa kombinationen man kan tänka sig! =)

Minns med glädje hur lätt det var att ha hund som kunde både och. Har man hundar som kan vara själv hemma OCH som gillar att åka bil så är de faktiskt inga problem att ha hund!
Fast våra hundar har ju många andra bra kvaliteter, t.ex. att de kan vara lösa utan att någonsin lämna oss ur synhåll och att de är världens mysigaste.

Dessutom så är vi uppe i tre timmar då det gäller ensamlämnandet. Naim tar det hela med ro, Igor gillar det inte helt men får finna sig i det. Vår frihet känns enorm! Målet är väl att kunna lämna dem med lugn i själen och gott samvete i si så där 4-5 timmar.

Nu är det strax dags att gå hem. Hundarna är dock supertrötta och sover så där djupt och fokuserat i sina sängar. Måste vara regnet för dagen i sig har inte varit så ansträngande.

Nått slags nytt rekord

Igor är ute på tomten själv och har inte skällt på säkert 5 minuter. Måste vara något slags rekord. Annars skäller han så fort man stänger dörren och efter en första åtsägelse kan han hålla sig kanske 5 minuter till.

Hm, så där ja! Nu kom det! Ett äkta, härligt lundetjut. Tänkte väl jag också...

Hade tänkt att gå en längre promenad med hundarna när jag kom hem (blev en halvtimme i Järvsö efter jobbet)men efter att Naim smitit och ätit kattbajs på väg från bilen, vägrade komma in, och sedan härjade järnet med Igor samtidigt som jag försökte engagera mig i ett bilköp (vi behöver en andra bil) så tappade jag liksom orken. Som tur var verkade hundarna göra det också. Får väl kompensera med en längre promenad imorgon.

Naim har fått ett nytt ben, ett av lammkött. Verkar hemskt hårt men det är säkert bra för hans tänder för han har en antydan till tandsten. Bara han inte biter av sig en tand eller så...