Jaha. Det tog inte många minuter innan hämnden kom. När Igor väl blivit av med sitt ben gick han runt och såg lite olycklig ut, och sen började han trava runt i hallen vid dörren. Jag hatar ljudet av hans tassande fram och tillbaka, så jag släppte ut honom. Givetvis skulle Naim ut då på direkten med, så han fick följa med.
Knappt har jag hunnit sätta mig på stolen innan jag hör krafs krafs krafs på dörrent. Jag öppnar och Igor slinker in, kvickt som en vessla. Naim står ute och spanar och har inga intentioner av att komma in.
Fel val skulle det visa sig, för Igor sprang snabbt in i vardagsrummet, hoppar upp i soffan och snor det ben som Naim hade fått tidigare i förmiddags. Revenge is a dish best served cold...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar