Slut på jollandet

Nu är det nog med trixandet med bandage och strumpor och tejp och gud vet vad. Idag får Igor gå utan skydd på tassen och än så länge har allt gått bra. Man kan verkligen se på honom hur kul han tycker att det är när han kan gå normalt igen.
Inget stort skydd som gör att man inte kan gå.
Inga hussar eller mattar som håller fast en så att något kan träs över tassen.
Ingen tejp som ska dras bort.
Ingen dum fixering vid tassen.

Kort sagt, nu är det bara glädje. Vi får vara försiktiga när vi går dock, undviker ställen som är väldigt smutsiga och/eller fulla med vassa pinnar och stenar. Det underlättar att det har varit så varmt och torrt på sistone.

Solen är bra

Igor gillar verkligen sol. Igår var det kalasväder på eftermiddagen, så jag och matte gick och satte oss på en bänk i parken ovanför Brantingstorg efter jobbet med Igor i släptåg. Vi satt på bänken och lapade sol medan Igor struttade runt på ett koppels avstånd.
Han skulle nog utan tvekan kunna ha stannat där hela dagen för här kombinerades hans två favoritsysselsättningar: Sitta/ligga i solen samt glo på folk som går förbi. Det var riktigt härligt att sitta där.

Nu är det bara idag och imorgon kvar av tass-skyddandet. Det går bra med varianten att tejpa fast babystrumpor runt tassen och såret ser fint ut. Alla vi tre längtar tills vi kan strunta i det dock, man kan verkligen se hur det kryper i kroppen på Igor när vi går korta svängar på gräs. Han vill ju spralla runt och då skär det i hjärtat när man måste lyfta upp honom istället, så att han inte skadar tassen.

Tapetsera

Idag bestämde vi oss för att tapetsera om köket. Vi började med att trötta ut Igor så att vi skulle få jobba ifred. Det är inte helt lätt när han har tassen i bandage och inte får röra sig så mycket. Vi kom på den excellenta iden att åka till Brukshundsklubben, för där borde det vara många spännande dofter. Mycket riktigt så var det det. Igor var helt begeistrad och efter en halvtimmes långsamt strosande och mycket nosande var han nöjd.

Vi spärrade av köket med ett galler och Igor låg på vakt utanför hela tiden. Efter några timmars observerande och funderande på vad vi egentligen gjorde, men bara för att lite senare väckas när husses föräldrar kom på besök. Igor älskar besök (så fort de kommit in och hälsat) och blev så till sig att han var tvungen att bita frenetiskt på sitt tuggben en timme. Sen blev det lite mer tapetsering, men då gav Igor upp och gick och lade sig i sängen. Där ligger han ännu och ser helt utslagen ut. Jobbigt att tapetsera minsann!

Äntligen väntar det som att han accepterar att vi tar av och på strumpan åtminstone. Lite gnäll och fäktande blir det, men det är en dröm jämfört med att försöka få på ett helt bandage...

Brottningsmatch

Okej , efter att 4 personer hjälpts åt att byta bandage på Igor igår så misstänkte vi att det inte skulle gå så bra idag. Vår grundplan var att göra honom jättetrött för att sedan möjligtvis ha en chans att byta. Sagt och gjort och vi tog med honom på en fika och promenad på stan och även en sväng in på Cervera. Han fick även sitta själv i bilen medan vi tittade på hundbur och tapeter. Och ja, Igor var jättetrött när vi kom hem. Men nej, det gick inte något alls bättre att byta bandage. Efter många, många försök och en sönderstressad hund och en sönderriven husse gav vi upp och satte på en babystrumpa. Igor verkar nöjd och nu är det bara att hoppas att det inte blir infekterat.
Kontenta och livslärdom: Det är inte fysiskt möjligt för 2 personer att sätta ett tassbandage på en lundehund!

Igor med stora vattentäta skon som gör att han kan gå ut fast det är blött ute. Inte helt populär att ta på och av. Dessutom irriterande eftersom man snubblar i den, tycker Igor.


Igor i sin babysocka med halksskydd :) Söt och ännu tröttare än tidigare idag. Lär bli en lugn lördagkväll för husse och matte!

Bandagebyte

Igor var med matte på hennes jobb idag, hon hade studiedag och när det inte är några lektioner så går det bra att vara där. De hade även passat på att byta bandaget under dagen, tanken var att ta hjälp av skolans veterinär vid omplåstrandet. Resultatet? Well, inte jättelätt direkt. Det hade krävts tre personer för att hålla honom så pass stilla att veterinären kunde lägga om bandaget igen.
Jag fasar för hur det ska gå imorgon när det bara är vi två. Det som såg så enkelt ut att göra på en nerdrogad Igor är en helt annan femma när han är vaken. Matte är ute nu för att försöka hitta någon typ av sko/strumpa som vi kan ha på, utifall att våra gemensamma krafter inte funkar.

Vi är bägge ense om att det bästa är om man inte håller i honom. Börjar man hålla fast honom så kämpar han emot, ju fastare man håller desto vildare kamp. Förståeligt, fastnade de i en grotta på väg mot en lunnefågel så kunde man inte lägga sig ner och dö, men opraktiskt. Krånglet är bara att han knappast kommer hålla tassen still när vi ska lägga om den, så pass öm lär den fortfarande vara då. Det blir en spännande lördag indeed...

Operation!

Jag tog tjuren vid hornen och åkte upp till SLU på en gång, för att försöka få en akuttid. Det gick på några minuter att komma in, de hade inte så många fall just då, så det var ett bra beslut. Efter en sedvanlig undersökning av student så kom veterinären (samma som förra gången) och konstaterade att det nog behövde sederas och opereras. Sagt och gjort, Igor fick en spruta sömnmedel och somnade sen fint. Efter en halvtimmes opererande var det klart.

Det visade sig att klon var helt av, så de hade fått ta bort den helt.
Inte så svårt kanske, det hade bara varit att ta loss den, den var helt lös. Sen visade de hur jag/vi ska bandagera om Igors tass, vilket ska göras varje dag i en vecka.

Såg lagom krångligt ut trots att Igor var rätt så borta, jag förutser att det kommer bli otroligt mycket svårare när han är pigg och spjärnar emot.

Nu är han fortfarande ganska slö, ligger mest och sover med ett stort paket på tassen.

Kloproblem eller ej

Vi lyckades titta på klon igår på Igors ömma tass. Matte tog fram sina fantastiska hundhanterartrix och fick honom att sitta stilla medans jag matade i honom godbitar samtidigt som vi tittade till klon. Den ser sned ut alltså, och har en del levrat blod runt "nagelbandet". Vår gissning är att den har spruckit/gått av, men det är inte mycket vi kan göra åt det hela. Han går bra, fick gå hela vägen hem igår utan problem, men det går inte att ha honom så öm och potentiellt skadad.

Summa summarum, jag har bokat tid (IGEN) på SLU, men det tidigaste de hade var måndag förmiddag, så jag funderar på att åka upp och försöka få en jourtid. Kan ta en evighet dock, så det är inte så roligt när man har massor att göra på jobbet.

Vad är fel?

Man blir så trött. Igor haltade inte så mycket idag, men vi tog bussen ändå. Han har gått bra hela dagen, men efter lunchen så sprallade vi lite, vilket slutade med att han sprang mot mig och skulle tvärbromsa framför mig. Han fick inte riktigt stopp, utan gled med vänstertassen in i min toffla litegrann, inte alls med hög fart. Genast började han skrika, och blödde rejält från klon. Tog en tag innan han slutade blöda, men jag får absolut inte känna eller titta runt klon. Husse fick skrubba golv som extra bonus.

Vad kan det vara för fel på tassen? Min gissning är nästan att klon är av på nåt sätt, jag kan inte komma på någon annan orsak. Men orka åka upp till SLU igen bara för att antagligen få höra att de inte kan göra något åt det.

Jobbig helg för Igor

I helgen var vi hundvakter åt Rizzla, Igors favorithund. Vi misstänkte att hans nyss läkta tass kanske inte riktigt skulle palla trycket, men allt eftersom helgen fortskred så gick det bra. Vi tog promenader och han bråkade med Rizzla (Rizzla bråkade med honom, Igor försökte leka). En timme innan avfärd hemåt på söndagen så lyckas han på nått vis göra illa tassen igen. Nu haltar han rejält igen, så vi är tillbaka på ruta ett. Suck pust stön.

Igor hann även med att kissa på ett bord när husse var för slö med att ta ut honom på morgonen (accepterbart för en lundis) men även att kissa på husses väska på kvällen, helt oprovocerat (oaccepterbart). Vår enda gissning är att han har sådan fokus på Rizzla när de är ute att han glömmer att kissa, det är först när han kommer in som han kommer på att han nog är lite nödig.

På Igors plussida den här helgen kan sättas att han hoppade upp i den ovanligt höga sängen utan sats eller nånting sånt. Han vet nog knappt själv hur han gjorde, men upp skulle han.

Vi har äntligen kommit oss för att lägga upp lite bilder på hemsidan igen. Det blir inte riktigt lika frekvent nu som när han var liten valp...

Soldyrkaren Igor

Varje morgon från halv åtta och framåt så lyser solen in genom mitt fönster på jobbet och når ner till golvet vid ena väggen. Där har Igor nu tagit som vana att gå och lägga sig när den når dit, och sen ligger han där som en katt och bara myser. Ibland tittar han upp och ligger och kisar mot mig utan att verka förstå vad han ser. Sen somnar han snabbt om efter en ljudlig suck.

Husse vill också vara hund...

Nytt besök på SLU

Idag var jag och Igor på SLU igen, den här gången för att kolla upp hans tass och vad som kunde varit fel med den. Veterinärstudenten ville ha ett munskydd på Igor, men det tyckte han otroligt illa om, så det var ingen ide. Han var ganska duktig när hon tog tempen på honom, så där blev husse stolt. Sen skulle vi kolla på tassen... Han gillar inte helt när man pillar på honom, men veterinären visade ett bra sätt att hålla fast honom på, och det funkade. Nu är han så pass smidig och samtidigt stark att han tog sig loss nån gång ändå, men det var ändå ett framsteg. Hon tittade på tassen och tog sen in sin handledare, som gjorde en noggran undersökning.
Grejen med SLU är att de utbildar nya veterinärer, så man får finna sig i att de går igenom allt på hunden oavsett vad som är fel, mest för att de ska få öva sig. På Igor finns ju en del att titta på...
Han hittade iallafall ett sår på tassen nära trampdynan, tog bort en hudflik som var lös och förklarade vad som troligen var problemet. Han hade ett sår som låg halvöppet, ungefär som när man själv dragit upp skinnflikar vid fingernaglarna typ. Nu kunde det läka bättre och borde vara bra tills efter helgen, annars skulle vi komma tillbaka.
Han går bättre nu tycker jag, så det var nog det som var orsaken. Vi får se hur han är ikväll.

Studenten hjälpte även till med att klippa ner hans besvärliga bakklor. De förstod att vi hade problem med dem, för det var min själ inte enkelt för henne heller trots en specialklotång och flinka händer. Kortare blev de iallafall, frågan är om inte vi också ska försöka hitta en liknande klotång för den verkade praktiskt som tusan. Klipp klipp.

Skruttiga lilla Igor

I natt var han som en osalig själ. Ett gick matte ut med honom på kissning, men trots det så studsade han upp säkert en gång i halvtimmen fram tills fyratiden när jag tog ut honom och verkligen väntade ut en bajsning. Han verkade hyggligt pigg i morse, haltade lite mindre men vi tog bussen ändå. På jobbet har han mest vilat, förutom när jag gick ut för att köpa mjölk.
Jag hörde i trappen hur han började skälla, men när jag kom tillbaka muttrade han mest. Chefen hade resolut sprutat lite vatten på honom med sprutan, och då hade han tystnat. Sen hade han gått runt och blängt på mina arbetskamrater resten av tiden. Kanske finns hopp ändå.

Han slukade i sig all lunchen, med effekten att han nyss (en halvtimme senare) kräktes upp allt. Lilla lilla skrutten.

Inga helande händer

Näeh, husse hade inte botat Igor. Snarare var allt för intressant för att han skulle bry sig i haltande. När vi gick hem tillsammans med matte igår så haltade han rejält, så pass att vi faktiskt tog bussen från Vaksala. Promenaderna har hållits korta och det blev buss även ner i morse.
Vi kan inte se något sår och ibland så går han ju normalt, men sen så rycker han liksom till och börjar halta. Att ta och undersöka tassen är det inte tal om, han får panik om vi rör den (men de andra tassarna går bra). Det lutar åt att jag får ta mig till SLU och gå till smådjursjouren.

Suck, varför kan han inte bara bli frisk och bra?

Eftermiddagsstatus

Mja, inte verkar det vara nåt större fel på honom idag inte. Inte mer än vanligt iallafall.
På lunchpromenaden paddlade han glatt iväg mot Engelska Parken utan att halta. Vid domkyrkan stannade han sen upp mitt i ett steg och lyfte tassen som för att säga 'Ooooo vad ont jag har'. Inget medlidande från husses sida gjorde att han småhaltade över vägen lite moloket, men sen såg han en karl klädd i sådana där självlysande orange/gula kläder som vägarbetare brukar ha, och det var ju vansinnigt intressant, så då glömde han att han var halt och lytt. Sen fanns det så många pinnar att bära på att det inte fanns tid för det heller.
När husse skulle gå på en gata som var rensopad från pinnar och grus, ja då blev det synd om honom igen. Stränga husse synade dock kverulanten Igors skada genom att kasta en kotte några meter fram. Voila! Botad hund. Jag skulle blivit veterinär istället. Väl på jobbet så hade vår kollega Paul kommit på besök. Igor avgudar Paul, så han var själaglad och sprang fram och tillbaka runt Paul. Nu är han lite utmattad av att han stojjat så mycket samt ätit som en varg.

Piggor

Husse is back och Igor är betydligt mycket piggare idag. När jag kom hem igår kväll så hälsade han såklart, men sen skulle det sovas. I morse tog jag ut honom halv sex (ALLTID halv sex. Kan han inte sova en halvtimme till nån gång) och då skulle det kissas och sen in snabbt snabbt. Han var mycket onöjd över att dörrarna inte var öppna för honom så att han kunde hoppa upp i sängen direkt.

När vi gick ner till jobbet så var han lite seg men haltade inget. Han var lite stel i rörelserna, men inget regelrätt haltande. Det gick inte så snabbt, men det gick iallafall framåt. När vi kommit till Vaksala torg var det snarare han som drog och stackars husse som fick bromsa in. Mina vader tyckte det var oerhört dumt med rask promenad, så det fick bli strosande. På jobbet har han varit som vanligt, så han är betydligt piggare och normalare än förut. Inget kliande alls under morgonen heller.

Haltgor

Igår kväll var vi till ett par kompisar och deras hund och tittade på melodifestivalen. Tiken i fråga var måttligt intresserad av Igor och blev högst irriterad då han försökta komma i närheten av henne. Igor tillbringade således kvällen med att sitta och titta på henne och gnälla högt alternativt gå runt runt i en cirkel på lagomt avstånd (gå fram vågar han inte). Då och då somnade han till av ren övertrötthet men vaknade snabbt och fortsatte. Trots detta kan man säga att han skötte sig hyfsat tills han kissade på tikens sovkudde! Vi hade precis avslutat samtalsämnet om hundar som markerar inomhus och jag hade (något stolt) konstaterat att Igor ibland kissar inne för att han är nödig men ALDRIG att han markerar på saker. Och vad händer? Jo, i samma andetag som jag säger detta lyfter hundrackan på benet och kissar på tikens sovkudde! Man får ju skämmas!

Nåväl, Igor verkade ju hyfsat pigg vilket var huvudsaken. Inget hostande, ytterst lite haltande och han travade på ganska bra på den gemensamma promenden.
Tyvärr kan jag inte säga det samma om idag. Vi gick visserligen en rätt lång morgonpromenad och då verkade han pigg men sen har han varit så trött igen. Kanske är det cortisonet men jag är inte helt säker. Han verkar liksom "nere". Och haltandet har blivit värre. Är han inte bättre imorgon är det bums iväg till veterinären igen.

Olyckskorpen Igor

Husse är på turnering hela helgen så jag passar på att uppdatera lite.

Ior har nu fått cortison i 3 dagar och kliandet verkar ha försvunnit. Vad jag har hört har han inte kliat sig en enda gång i natt. Cortisondosen är låg men han verkar bli trött och kissnödig av dem ändå (tydligen vanliga biverkningar). Igår sov han hela kvällen trots att vi inte gjort något speciellt och på mornarna kissar han en lååång stund när han kommer ut. I vanliga fall ska han småskvätta hur nödig han än verkar vara. Nå, hellere trött och kissis än klåda.

Som om Igor inte har nog med besvär så började han hosta och nysa igår och en gång gjorde han "inåtvända nysningar". Noskvalster eller kennelhosta(!), tänkte jag skräckslaget och visste inte riktigt vilket jag skulle föredra. Inatt och idag har han dock inte nyst något alls så det var nog bara något som irriterade honom i halsen eller nosen. Peppar peppar ta i trä... för jag tror inte någon av oss orkar något mer nu...

Eftersom Igor verkar trött beslutade jag mig, trots det strålande vädret, för att ställa in 5-timmarsturen med ett par kompisar och deras hund. Jag beslöt mig för att besöka en annan vän för en kortare promenad. Allt var perfekt i 10 minuter men sen haltade Igor och blödde på framtassen så det var bara at tvända och gå tillbaka. Förmodligen har han skurit sig på en vass iskant. Klon verkar hel så förhopningsvis går hältan över snart.
Skruttigor!

/matte

Kräks

Igor har sovit på förmiddagen som vanligt, men nyss gick han upp och lade sig som en sfinx på golvet. Sen ställde han sig upp och pep. Efter det började han hulka och kräktes upp ganska äcklig gegga. Den var ganska välsmält men kan kunde känna igen några torrisar bland det hela. Kom upp en hel del, men när han väl fått ur sig det så var han pigg. Tur att det är torsdag, den måttligt populära städerskan kommer påpassligt nog idag. Även om jag torkat upp och våtmoppat lite så vill man gärna att hon ska komma med tunga artilleriet.

Frågan är nu: Ska vi räkna gårdagens medicinering som avklarad, eller ska vi börja om från noll igen?

Återfallsförbrytaren Igor

Inatt stökade han och skulle ut vid tvåtiden. Efter att ha travat runt massor i sovrummet förbarmade sig matte och tog ut honom. Han tog några steg utomhus, drog en lång kissning och tvärvände sen in. När de kom in galopperade han till soffan och snälla matte lät honom sova där. Han kom ändå intassande till oss senare under natten så allt var som vanligt.

Tyvärr innebar "vanligt" även att han kissade i vardagsrummet :( Dock inte på min X-box den här gången, han nöjde sig med att lägga en liten pöl på kortsidan av TV-bänken. Skrutthund! Inge mer frihet nattetid där inte.

Pillrena hämtades igår efter en låååång väntan på apoteket. Som tur är så är pillren riktigt små och går dessutom att dela i fyra delar, vilket gör det väldigt mycket enklare att få i Igor dem. Vi gömde dem i leverpastej och Igor svalde dem nöjt med hull och hår. MUMS mera tack! Tre dar med ett piller om dagen först för att sedan gå ner till ett halvt piller varannan dag. Det ska nog funka.

Regn

Igor är inte direkt förtjust i regn. I morse så regnade det snorkallt regn när vi skulle ner till jobbet. Husse drog på sig regnstället och varma kläder men Igor har inget Gore-Tex. Han skruttade istället tätt tätt bakom mig för att undvika så mycket regn som möjligt. Efter en kvart eller så så fick han ge upp det, då var han så pass fuktig att det inte gjorde någon skillnad.
När vi närmade oss kontoret så blev det en himla fart på honom. Då kände han igen sig och visste precis var någonstans det var varmt och torrt. Praktiskt, det kan få regna lite mer. Sen blev han härjig när han fått torka lite och ätit. Springa springa springa fram och tillbaka i korridoren med olika leksaker i munnen. Det räcker med att man hukar sig lite så får han fnatt och springer en vända till. Sen dess har han legat i sin säng och sovit sött.

I eftermiddag ska jag ut till SLU och hämta ut medicinerna (förhoppningsvis).

Husse spårar upp receptet!

Jag fick det ärofulla uppdraget att snoka reda på vart det där receptet egentligen tog vägen av matte, och efter en hel del ringande kom jag fram till att det låg hos Posten och skulle komma fram imorgon. Det var ju en lite udda lösning, men bara vi får det så är jag nöjd.

Igor blev tydligen väldigt trött av gårdagens eskapader. När jag kom hem vid halv tolv så drog jag med honom ut på nattkissen, men det var sparsamt belönat. Lite pink här och var, det var allt. Inget pruttande blev det i morse heller, däremot så kräktes han upp lite av gårdagens middag. Han gjorde inget ifrån sig på väg till jobbet heller, och nån frukost ville han inte ha. Det skulle bara sovas. På lunchprommisen så var han bra seg ända fram tills han hade pruttat i Engelska parken. Från den stunden var allt som vanligt. Det var fullt med energi, han har ätit som en häst och stojjat runt en hel del. Skönt att han är tillbaka i gammalt slag igen :)

Matte fortsätter blogga

Egentligen är det husses tur att blogga eftersom det återigen är han som har skrutten på dagarna och det är då det mesta händer (alternativt det är då husse har tråkigt?). Idag har dock jag och Igor som varit i farten så jag fortsätter blogga på eget bevåg.

Idag fick jag nämligen åka från jobbet och hämta Igor för att åka och träffa hudspecialisten på Ultuna. Äntligen hade de fått svar från USA och nu visste hur de skulle behandla honom!
Vi ska göra enligt följande: först ska vi behandla slembildningen som uppkommer i Igors hårsäckar med cortison i 3 veckor. Därefter ska vi behandla själva håravfallet med en annan medicin retsen av livet. Så här i efterhand inser jag att jag inte vet om han ska fortsätta med cortison också eller om det bara var den andra medicinen, men hur som helst så blir det medicinering för alltid. Låter inte så kul men det var dock tydligen i väldigt låga doser så biverkningar ska han förhoppningsvis slippa. Skönt att veta för att behandla en 11 månaders hund med något som kommer ge biverkningar resten av livet känns inte vettigt.

Enda kruxet nu är att vi fick aldrig något recept!!!! Efter instruktionen "gå ut och vänta så kommer jag med receptet" väntade jag i nästan 2 timmar men inget hände. De i receptionen hade ingen aning om vart hon eller receptet skulle kunna tänkas vara och inte hade de något annat än ett direkt nummer till hennes rum heller (och där var hon inte). Det hela blir ännu lite krångligare i och med att denna veterinär bara jobbar på SLU på måndagar och annars inte verkar gå att nå. TYPISKT! NU vet vi hur och vad vi ska ge men vi har ingen medicin! Nåväl, jag får ta och söka lite på nätet. Kanske kan jag hitta hennes kontaktuppgifter på något sätt.

Måste också bara berätta att en bekant som jag inte sett på ett bra tag frågade hur det var med Igor. Jag svarade:
Jo, han har en sjukdom som ingen annan hund i Sverige haft tidigare, bara ena pungkulan har ramlat ner, några för många har på sistone påpekat hans underbett för att jag ska kunna neka längre, han kan inte vara ensam hemma och han är fortfarande inte rumsren, men tack det är bara bra!
För grejen är att det är det. När man brottas med tanken om eventuell avlivning så spelar dessa petitesser ingen roll. Man är glad bara man får behålla honom. Och det får vi som det verkar nu...tack och lov.

Slut på sportlovet

Hm, nu är ledigheten redan slut och jag tycker att vi inte har hunnit något alls. Veckan har gått alldeles för fort!
Största besvikelsen är att trots ihärdig ensamhetsträning så blir det inte bättre. Nej, ofta till och med sämre. Vissa gånger gnäller han bara lite tyst istället för att skallen ekar i hela trappen och då tänker man att det är på bättringsvägen men nästa gång kan han börja gnälla och skälla innan man ens hunnit lämna lägenheten.
Nej, lämna den här hunden ensam blir det nog aldrig tal om... Tyvärr. Kanske är det dags att testa sista varianten nu innan vi ger upp för gott? Dvs att stänga in honom i en bur när han är ensam. Först träna att han ska ligga i den lugnt och sansat medan vi är hemma men sedan att han ska vara lugn även när vi går. Ja, så får det bli! Imorgon=jag köpa bur!

Igor är inte som alla andra

På lunchpromenaden idag passade vi på att gå förbi en hundaffären för att köpa lite nytt godis. Åh, vad det är spännande där inne tycker Igor. Så mycket att lukta på... Bäst är nog den stora mjukishunden som står vid kopplena. Den vill han alltid bita i nosen. Godiset som ligger i korgar är han dock inte så imponerad av. Idag var det faktiskt en matte som påpekade att hon minsan inte skulle kunna ta med sin hund in i en hundaffär för då skulle han äta upp allt! Men, ja se, det är det som är det speciella med Igor! Han är nämligen en mycket kräsen hund som aldrig goffar i sig något (förutom visst äckel som han hittar ute då). Han ska alltid nosa noga för att sedan smaka lite försiktigt. Den minsta godisbit tuggar han noggrant. Att glupskt svälja som alla andra hundar gör skulle inte falla Igor in!
Det här har förstås både sina för- och nackdelar. Fördelen är att man inte behöver passa allt ätbart för honom. Nackdelen är att det aldrig går att muta honom med godis. Jag bävar för om vi måste ge honom tabletter av något slag för det kommer nog inte bli lätt. Eftersom det förmodligen inte kommer gå att "lura" i honom det så blir det säkert trycka-ner-i -halsen varianten. Och det lär ju knappast bli populärt...

Hur som helst. Jag köpte ett tuggben med våmfyllning åt honom. Tänkte att han kanske kunde ha det som sysselsättning under ensamhetsträningen. Men vilken flopp! Igor tyckte att benet var helt klart suspekt. Han gjorde upprepade försök att bita i det men verkade tycka att det luktade mycket illa. Till slut gick han stora lovar runt det och tittade olyckligt på mig. Vad skulle han göra med det där? Han bestämde sig för alternativet inget. Helt obrukbart!

Fast skam den som ger sig. Under skrivandets stund har han faktsikt börjat tugga på det. Och det ganska intensivt. Verkar vara användbart trots allt. Minsta närmande mot dörren får dock honom att stutsa upp och vilja följa så någon hjälp i ensamhetsträningen blir det nog inte.

/matte

Matte-rapport 2

Vissa dagar är Igor helt omöjlig att gå på promenad med. Han varierar mellan att dra som en tok, vägra att gå samt att snigla sig fram böjd som ett U över marken. Varför han ibland går på detta lustiga U-sätt vet vi inte riktigt. Att nosen är i marken förstår vi eftersom det alltid blir så när han ivrigt följer ett spår, men varför baken böjs ner som om han snart skulle sätta sig och bajsa är svårare. Vi tror dock att han försöker sänka tyngdpunkten så att vi inte ska kunna dra med honom från det intressanta spåret lika lätt. Med framgång, kan tilläggas. En sådan dag är det också helt omöjligt att gå förbi en hund och ännu svårare att stanna när matte säger till. Helst ska man hitta något äckligt att äta också.
Idag var en sådan dag! Jag hade tänkt att vår planerade långpromenad skulle bli jätteskön och rolig, men nej... Igor hade andra planer. Även om dessa dagar, tack och lov, inte är vanligt förekommande nu för tiden så blir jag såååå irriterad när de väl kommer!

I slutet av denna promenaden, när min bristningsgräns verkligen var nådd och jag bara ville hem, kom en schäfer gående bakom oss. Igor skulle absolut vända sig om och titta på den vartannat steg. Eftersom vi med stor framgång tränat på att han ska strunta i hundar om vi uppmanar honom till det så visste jag att han borde klara detta, men Igor hade just då inget som helst minne av denna typ av träning. Irriterad som jag var tog jag upp kampen trots att jag vet att det sällan lönar sig. Och mycket riktigt... Det slutade med att jag skyfflade honom framför mig med fötterna samtidigt som han blev mer och mer trissad på hunden. Till slut blev jag så less att jag helt sonika lyfte honom och gick samtidigt som jag försökte hindra honom från att kika över axeln. Han skulle helt enkelt inte få vinna den här kampen! Jag insåg dock hur hysteriskt opedagogisk jag var och släppte ner honom igen efter ett tag. Vid det här laget hade schäfern hunnit i fatt oss och jag bytte taktik. Om han ska vara omöjlig att få med sig ska han åtminstone sitta ner och titta när de går förbi. Jag väntade tålmodigt in schäfern som lydigt gick förbi vid sin husses sida. Nöjd var jag ända tills Igor, trots mina manande siiiit, slängde sig gnällande upp mot hunden. Schäferägaren log och påpekade att de fick hälsa om jag ville. Jamen, det var ju det jag INTE ville! Nåja, taktikbyte igen. Igor kommenderades att sitta ner igen för att sedan få tillåtelse att hälsa. Igor blev jättenöjd och inspekterade den gigantiska schäfern noga samtidigt som den snälla hussen (av någon konstig anledning :)) försökte ge goda råd. - "Det brukar hjälpa att använda sig av en bestämd och lugn röst"... - "Jo, jag brukar göra så men..." började jag men insåg sedan att det inte var lönt att försöka förklara. Att återge alla tidigare händelser under promenaden eller att försöka förklara lynnet på en lundehund skulle ta alldeles för lång tid. Så jag log och nickade.
Han har förstås rätt och han var bara snäll, men jag insåg att det borde finnas ett ordspråk som lyder som följande;

"Du skall icke döma andra innan du gått en mil med en lundhund"

Vi sniglade oss i allafall hemåt. Jag trött och Igor i U-form. Nu sover han tungt. Det är tydligen jobbigt att vara olydig.

/matte (som inser att det är tur att husse skriver i vanliga fall annars skulle det bli alldeles för långa historier jämt)