Kvällsmys.

Avslutning rallylydnaden

Igår var det avslutning för Khali på rallylydnadskursen. Uppladdningen var lite sisådär, jag var tvungen att vara i Uppsala på förmiddagen, så jag tog med mig hundrackaren i bilen på måndagskvällen och körde ner till storstan. Sen var vi där över natten och förmiddagen, och lagom till vi skulle bege oss norrut vid lunch så hade det börjat regna, kallt och räligt.
Regnade gjorde det även i Järvsö, så det var inte de bästa förutsättningarna. Khali verkade dock ta vätan med ro, tyvärr kan man inte säga detsamma om hur han hanterade de andra hundarna. Han var helt besatt av dem, särskilt tollartiken som han har ett gott öga till. Han skulle hela tiden hålla koll på henne, vilket gjorde det stört omöjligt att ta sig runt en bana. Khali fick sitta i bilen och lugna sig lite tills tollaren var klar, och de kunde bytas av.
När jag väl kunde gå med Khali utan att andra hundar (tikar) var synliga så gick det någorlunda bättre... tills det kom en till bil och ur den hoppade två flattar. Bang tjong, all koncentration bortblåst. Khali kunde bara titta på dem.

Vid det här laget gav jag upp. Det var ingen bra träningsdag, han ignorerade helt de korvbitar jag lockade med. Synd att få en sådan avslutning när resten av kursen ändå har gått över förväntan. Khali har utvecklats en hel del och vår kontakt har blivit rejält mycket bättre.

Över vintern blir nog målet att träna in bättre fot samt att lära honom vart hans bakben faktiskt är (ofta tror han att de sitter precis vid frambenen...), kanske att det sistnämnda får ske med hjälp av klicker och en låda. Skulle vara kul att testa den metoden på en saluki.

Ojdå och summering

Ojdå, vi har visst råkat glömma Naims 4 årsdag! Attans! Kanske är det därför han varit sur? Förlåt, söta, underbara lilla Naim.

Känns som det var ett tag sedan vi summerade läget för våra jyckar och det kan ju vara på sin plats nu när Naim blivit "farbror".

Naim har vuxit mentalt mellan år 3 och 4. Om det bror på ålder, träning eller omständigheter (t.ex att vi skaffade Khali) är dock svårt att säga. Han är iallafall lugnare med det mesta nu. Till exempel är bilåkandet knappt något problem längre och hundmöten kan han släppa på ett helt annat sätt än han kunde förr så länge vi är tydliga med vad som gäller. Med Elsa är han fortfarande underbar, även om hennes ålder och utökade förmåga att "hitta på saker" ibland slutar med en något lidande blick från Naim.

Khali har också utvecklats mycket de senaste månaderna. Nu kan han faktiskt koncentrera sig små stunder och han svarar därmed bättre på träning. Khali har alltid varit väldigt "välvillig" men pga bristande koncentrationsförmåga har han på en hundradelssekund kunnat tappat fokus på vad vi höll på med. Det värsta är att det inte alls har behövt vara något som hänt (ljud- eller synintryck) utan han har bara kunnat försvunnit ut i sin egen värld mitt i en övning och sedan varit helt nollställd gällande vad vi höll på med när "komat" släppt. Hur som helst, så är ju detta nu betydligt bättre...För övrigt är han en mycket glad, snäll hund som är betydligt mer lättillgänglig än sin far.

Naim och Khali har sina idéer om hur saker och ting ska vara och de är inte alltid överens, MEN oftast har de väldigt roligt ihop och vi tycker att det var rätt val att skaffa en till saluki. Ska bli spännande att se hur de har utvecklats om ytterligare ett år.

Snart dags för salkinämnden igen

Naim tycker nog snart att det är dags för att anmäla oss för ovarlig hantering av sauki igen. De senaste dagarna har inneburit en hel del långa sura blickar. Dels är det förstås alldeles för kallt ute, men vi har också lämnat honom hemma flera gånger när någon av oss gått iväg med Khali, barn har spelat munspel och vi har inte heller givit honom mer än några ynka hekto av de 25 kg köttfärs som vi köpte här om dagen. Måttet var nog nära rågat idag när han inte fick gå och äta älgen som jaktlaget slaktade i jaktboden några hundra meter här ifrån.

Den som väntar på nåt gott...

Naim punktmarkerar fläskpannkakan. Han tänker inte missa en smakbit.