Dambesök

Dambesök har vi haft idag. Och herrbesök också.

Våra vänner var här med sina två hundar, en hane och en tik, och Igor var förstås till sig över tiken. Den här tiken säger till på skarpen när hanar är dryga, och nu är det ju så att just dryghet är Igors paradgren och därför blev det en hel del åtsägningar. Lite tog han väl åt sig men det verkade ändå som att han var fast övertygad om att han hade "halva inne". Minst. Tokhund!

Naim var inte sååååå upprörd på dessa hundar, verkar som att han minns dem fast det var ett bra tag sedan de sågs sist. Han vågade sig till och med på med lite bus med tiken. En aning skräckblandad förtjusning var det nog, men ändå...

Hanen kommer han dock inte överens med. Han förstår inte att Naim är rädd och ska ge honom på moppenn när han skäller. Något som får Naim att bli ännu räddare. Men så länge de är skilda åt med ett kompostgaller bryr de sig inte märkvärt om varandra så det är ändå helt ok.
Igor verkar betrakta hanen som något som ibland råkar vara i vägen när han ska nosa tiken i rumpan.

Btw, så blev Naim jagad av en schäfer här om dagen. Erik hade gått ut med hundarna och efter en kort stund kom Naim tillbaka själv. Visade sig att grannarnas två hundar kommit rusande och Erik insåg att han inte hade en chans att mota två hundar och samtidigt ha koll på både Igor och Naim. Så han släppte Naim i förhoppning om att han skulle springa hem, vilket var exakt det han gjorde. Nu följde tyvärr schäfern efter en bit men snabb är han ju så ingen schäfer hinner ifatt honom och han verkade faktiskt inte alls speciellt stressad. Lite extra koll från fönstret höll han på kvällen, bara så där utifall, men inget annat.

Härja i snö

Naim och Igor har lite olika förutsättningar för att ta sig fram i snö, vilket märktes ganska tydligt på gårdagens promenad. Vi traskade över fälten och in i skogen och sen tillbaka. 

Den svarta blixten tyckte det var väldigt roligt. Han sprang och sprang och sprang. Såhär såg det ut mest hela tiden. Om tassarna knappt hinner nudda marken så blir snön inte så jobbig, och långa ben hjälper ju till.

Igor hade det kämpigare. Snön var upp till över magen på honom, så oftast så pulsade han bakom mig i mina fotspår. Ibland gjorde han avancemang dock, oftast för att jaga ikapp Naim. Han lyckades aldrig riktigt...

Efter den slitsamma promenaden var det dags att jobba lite. Ingen rast och ingen ro för våra små hundar.

Igor på hemmaplan

Naim är i Uppsala med husse så Igor är kvar hemma och gör Yg osäkert. Eller ja, själv tycker han troligtvis säkert för så fort man släpper ut honom börjar han vrålskälla. Vet faktiskt inte om han vet vad han skäller på...En livsfara kan ju bara inte vara utanför dörren VARJE gång. Eller?

Nåja, igår fick han iallafall följa till mitt jobb eftersom jag hade lite ärenden dit. Han skötte sig faktiskt rätt bra trots att han var tvungen att gå in "galler-vägen", åka hiss och dessutom vara själv på rummet ett par timmar. Vara-självandet var väl det som gick sämst, men vad gör man? Vi kan ju inte "dadda" med honom ständigt.

Salukipromenad

Årets dåligaste bild. Den är dock ett bevis på att Naim träffade en väldigt trevlig hund idag. Vi traskade upp till stadsskogen och mötte där Ghanim (som faktiskt är halvbror till Naim, "brother with another mother" som det så fint heter) samt hans husse och matte.
Morr och skäll såklart från Naim till en början, men vi började promenera direkt och då lugnade han sig. Sen gick han och tittade lite försynt på den där andra salukin utan att riktigt veta hur han skulle bete sig, men efter ett tiotal minuter så traskade de på bredvid varandra utan att Naim brydde sig nämnvärt. Det är guld värt när man träffar hundar som kan tolka Naims rädsla på rätt sätt och inte bryr sig så mycket i allt oväsen han för. Under promenadens gång så nosade de på samma ställen och Naim gjorde tillomed lite lekinviter. Strålande tyckte husse som var lite nervös innan över hur han skulle bete sig. Hundträffandet har legat lite i träda sen november, med undantag för vinthundspromenaden häromveckan.
Väl hemma så pep han tills jag hade serverat middagen, vilken försvann i en himla fart. Nu ligger han och sover gott och funderar nog på vad som egentligen hände. En hund som var snäll mot honom? Mer sånt här och han kommer nog att bli betydligt mindre rädd för andra hundar.

Packa

Man får vara på sin vakt när man packar väskor i det här huset. Igor är sjukligt nyfiken och skulle mer än gärna packa ner sig själv. Den här veckan får han snällt stanna hemma dock, Naim får den stora äran att dela tågvagn med husse.

Tjockt med snö

Det är tvärmycket snö i luften och marken idag. Hundarna och jag gjorde en oväntad manöver och gick över de närmaste ängarna och sen in i skogen. Kul tyckte Naim som gladeligen forsar fram i snön. Jobbigt tycker Igor som måste dubbelhoppa för att ens ta sig framåt. Snön når upp till över magen på honom på de öppna ytorna, men inne i skogen kunde han ta sig fram lite lättare. En sån promenad till i eftermiddag och hundarna kommer vara rejält möra.

Vanans makt!

Igor är en hund som gillar rutiner och vanor. Avvikelser betraktas som onödiga och ibland rent ut av livsfarliga.

Från vår farstu finns två dörrar. En som leder ut till verandan och en till riktig bron. Eftersom det är lättare att ta ner vagnen via verandan så är det rätt ofta som jag går ut den vägen nu för tiden. Igor och Naim likaså. Medan Naim sedan väntar vid grinden så springer Igor in igen och väntar på att bli utsläppt via den andra dörren =) Ibland undrar man ju hur det står till i lundeskallen!

Kär?

Mycket oväntat så löpte mammas och pappas tik nu när vi var där sön-tis. Gissa om våra killar var till sig? Speciellt Naim som inte riktigt träffat någon löptik medan han varit könsmogen var mycket förtjust och även nu när vi är hemma så verkar han rastlös och vankig? Är han kär månne?

Strålande väder idag. Dags för långprommis...

Vinthundspromenad

Idag var vi på vinthundspromenad ute i Föne. En drös borzoier, whippetar, salukisar och några till var där. Naim var rädd först men lugnade ner sig mot slutet. Igor var i sjunde himlen. Massa tikar! Vi såg knappt till honom när han väl var lös

Igen

Jaha. Suck. Igen. En kisspöl på golvet. Antagligen Igor men med tanke på Naims små misstag på sistone så vet man inte. Bövlans hundar!

En långpromenad fick de sig idag dock även om en av dem (vem vet vi ju inte) inte förtjänar det...

En sån dag

Jaha, det är en sån dag idag. Hundarna vägrar gå ur sina sängar, i Naims fall vår säng, efter att ha känt av kylan på morgonpromenaden.

Sötgor

Kan man annat än älska en hund som är såhär söt?

Fashion bor inte här

Jag och Igor är i Uppsala idag igen. Igor är helt till sig så klart och ska stanna överallt. Lundebromsen slår till titt som tätt till min stora förtret. Vädret är vidrigt, jag fick silvertejpa ihop de trasiga höstskorna för att undvika översvämning. Classy.

Onåd

Naim Shahin har varit i onåd hos husse idag. Vid lunchtid skulle matte åka in till Ljusdal en sväng, så jag var ensam med hundarna och vår dotter. Alla låg och sov, så jag trodde det skulle bli en enkel historia. Men ack vad jag bedrog mig...
Efter en kvart hörde jag hur Naim började hulka uppe i sitt spaningsrum. Raskt sprang jag dit och lyfte ner honom från sängen, ganska säker på att här skulle det kräkas galla. Med tanke på att han är otroligt ovillig att äta något på förmiddagen (förutom skinkskivor som äts ur handen) så har vi lärt oss känna igen det ljudet och dess effekter. Lyftande lyckades och upp kom en brun sörja. Naturligtvis, eftersom matvägrandet inte inbegriper de hästlortar som ligger på vägarna här och var och som Naim tog en smakbit ur på förmiddagspromenaden. Nåväl, efter fullbordat dåd så springer han ut ur rummet och ner för trappen, med mig i hälarna för att kunna ge lite smask för att förhindra mer olyckor. När jag väl kommer ifatt honom i vardagsrummet ser jag hur han står och vaktar en brun gegga i soffan :( Hundskrället har tyckt att bästa sak som fanns att göra var att hoppa upp i soffan och fortsätta sina hulkningar där. Hur han kunnat välja att dynga ur sig det i sin favoritviloplats är en gåta, borde han inte ha valt någon annan plats?
Att försöka reda upp hela situationen med kräkor här och var, en hund som desperat behöver nåt att äta, en hund som bara är nyfiken på allt (och skällig) samt en gråtande unge var ungefär så långt från en "enkel historia" som man kunde komma...

Tur att han är en så charmerande hund, framemot eftermiddagen så var vi kompisar igen, även om det kommer bli hårdare frukostrutiner framöver. Tvätta soffa från kräks är ingen höjdare.

Leksakshärj

Resultatet av Naims claimande av leksakerna i hundlådan blir som vanligt en fullproppad soffa. Kul har han dock, mest populär är pipbilen

Bråck

Igor blir mer och mer kaxig mot Naim, åtminstone när de är inomhus. Utomhus är bägge medvetna om att Naim är fullständigt överlägsen på alla sätt och vis. Han kan springar i cirklar runt lundehunden, som mest ligger och sprattlar. 

Inomhus däremot är det Igor som är en plåga för Naim. Så ofta som han bara kan så är han på Naim, oavsett plats och tillfälle. Han har tillochmed börjat hoppa upp i soffan bara för att bråka med Naim, och då ska man komma ihåg att Igor absolut inte kan hoppa upp i soffan när det gäller att mysa med husse eller matte där. Såhär ser fler och fler av våra dagar ut... Naim skulle nog kunna säga till honom på skarpen, men för det mesta så är han ganska så passiv och tycker nog att det är en kul lek. För Igor är det blodigt allvar.

Stryk

En isklump vid vägkanten muckade gräl under förmiddagspromenaden. Naim tog hand om det hela och gav den en rejäl omgång

Lite väl morsk

Idag har det blivit varmare och vi har kunnat vara ute längre med hundarna utan att de fått kramp eller blivit för kalla. Naim tog det lite väl långt och skulle inte bara vara ute och härja en hel del, han skulle tillochmed stanna kvar ute när vi andra gick in. Han sprang runt en hel del och satt sen på trappen och spanade en bra lång stund. Han skulle absolut inte komma in när vi frågade, och även om han hade täcke på sig så var det -17 ute. För nån månad sen skulle han ha vägrat att ens visa nostippen ute vid den temperaturen!
Igor var inte lika pigg på att vara ute, däremot så fick han följa med in till Färila och ta en promenad på kvällskvisten. Mycket uppskattat av lilla lundisen som paddlade på så mycket han kunde och nosade överallt. På kvällen så överraskade de oss med att leka snällt med en snörstump tillsammans, helt utan att vi påverkat dem eller ens startat leken. De utvecklas när man som minst anar det.

Mysteriet med Naims olycka

Suck. Dubbelsuck. SUCK!!!
Vi var lite fundersamma i morse över varför Naim hade dragit en pink inne. Nog för att Igor hade gjort en hög i samma rum under natten, men den var borta och borde inte ha triggat salukin. Förklaringen kom senare på eftermiddagen, när min mor tittade på min fars kängor, som stod innanför dörren. Trots att han inte hade varit ute tidigare under dagen så var det en mystisk pöl under en av dem...
[Trumvirvel]
Hela kängan var blöt, och det tog inte lång tid innan hela händelseförloppet stod klart för oss. Mitt i natten har Igor smygit ner från sovrummet utan att väcka någon av oss. Han har sen tassat fram till ytterdörren och väntat på att bli utsläppt (gud förbjude att man skulle krafsa eller skälla eller vadsomhelst). När det inte gått fort nog har han tittat sig omkring, sett ett lämpligt föremål och sedan släppt loss. Eftersom inte det hjälpte så kackade han sen på golvet. När Naim sen kom ner på morgonkvisten kände han såklart lukten av Igors pöl och antog nog att "hey, idag är det kallt, storebrorsan får tydligen pinka inne då, jag får säkert det med". Kanske inte helt korrekt, men klart mycket bättre än att han skulle skvätta inomhus bara för att.
Igor står inte så hemskt högt i värde just nu. Tur att han är så söt.

Köldvakt

Trots att det är skitkallt ute så ska Naim prompt sitta på trappen och spana. Det extratjocka täcket är gudasänt idag

Hopp och förtvivlan

Våra hundar får oss att pendla mellan enorm stolthet och djup besvikelse.

Igår när vi var ut gjorde Naim några rejält långa repor på ängarna men varje gång vi kallade in honom kom han som skjuten ur en kanon tillbaka. Mycket stolta var vi över vår lydiga saluki.

I morse sjönk dock stoltheten. Han inledde med att pinka inne. Ingen markeringskiss eller så utan bara en rejäl valpkiss mitt på hallgolvet. Och det var precis när jag var på väg att släppa ut honom, jag höll till och med i handtaget!!!!! Vad fick han för sig då?
En stund senare på själva morgonpromenaden såg han grannhunden på ca 600 meters håll och drog iväg mot dem. Han vände inte förrän han var nästan framme. Skithund. Att det dessutom var den hundilskna (eller ja, rädda) STORA schäfern som han sprang mot gjorde ju saken inte bättre. Undrar hur han tänkte då...Inget förmodligen.

Och lunderäven då? Igår kväll gick han till dörren och ville ut. Bajsade på en gång och gick in. Gissa om vi var stolta!? Men sen då? Jo, anledningen till att han inte ville ut i morse var för att han gjort inne i natt. Kände att det luktade skumt när jag kom ner i morse men anklagade avloppet alternativt mina stackars svärföräldrar som är på besök. I själva verket har Igor tydligen varit upp i natt och bajsat en STOR och mycket illaluktande hög på golvet. Ingen av oss har vaknat så de tidigare misstänkta svärföräldrarna hade tagit reda på det.

Nåja, rätt söta är de iallafall...Tur för dem.

Svinkallt

Morgonen börjar inte så lovande. Mätaren står på -28 grader utomhus och inte ens Igor vill gå upp ur sin bädd för att ta en morgonpink. Det är sannerligen ett tecken på att det är lite för kallt när ens lundis är beredd att hålla sig för att slippa gå ut... Naim ska vi inte tala om. Han har legat som ett andra täcke på mig och matte hela natten, oavsett hur mycket man rör sig och "råkar" puffa på honom så flyttar han sig inte, han följer bara med i rörelsen som ett oljelager och ligger sen kvar, ostörd.
Min gissning är att dagens rastningsturer kommer att bli korta och intensiva, med en saluki som springer så snabbt han kan för att undvika att nudda mark och en lundehund som vill vända stup i kvarten. Husse? Husse hade helst inte ens gått ut.

Utnyttjande av husse och mattes trötthet

Eftersom Naim ligger PÅ en i sängen och inte bredvid så lärde vi honom att han inte fick ligga med oss på nätterna utan bara med lov på dagtid. Detta gick strålande. Ibland hoppade han upp på nätterna men då sa vi bara åt honom att hoppa ner och han lydde...

Nu är vi så trötta på nätterna att vi inte märker när han hoppar upp och detta har salukin snabbt börjat utnyttja. Så gott som varje amningstillfälle upptäcker jag av att han ligger och gosar i vår säng. Nu håller han sig dock mest i fotändan så det gör inte så mycket, men ändå...

Klara inriktningar

När vi tar ner leklådan åt hundarna visar sig deras hundars olika intressen tydligt. Igor letar reda på allt med snören ochförsöker frenetiskt tugga av dem medan Naim samlar ihop allt som piper och härjar med dem i soffan. Rätt praktiskt att samma lekasaker inte roar dem dock...

Gott Nytt År!

Sådärja. Då var det 2009. Övergången till det nya året gick ganska smidigt, det hördes visserligen en hel del smällar inifrån Färila och Yg men inget ute hos de närmasta grannarna. Att Igor inte bryr sig visste vi sen förut men Naim var vi fundersamma på med tanke på att han är lite i spökåldern och är lite hispig ibland. Han tog det dock lugnt hela kvällen och verkade inte bry sig nämnvärt. Han var betydligt med stressad och oroad över de älgbiffar som låg på en bänk i köket. Han hade svårt att släppa dem mentalt och var där och kollade läget stup i kvarten. Tack vare mattes generositet fick han en hel biff till middag och sen var det en mycket belåten saluki som låg och ålade i soffan.

Nu ser vi fram emot ett nytt år med våra hundar!