Årets dåligaste bild. Den är dock ett bevis på att Naim träffade en väldigt trevlig hund idag. Vi traskade upp till stadsskogen och mötte där Ghanim (som faktiskt är halvbror till Naim, "brother with another mother" som det så fint heter) samt hans husse och matte.
Morr och skäll såklart från Naim till en början, men vi började promenera direkt och då lugnade han sig. Sen gick han och tittade lite försynt på den där andra salukin utan att riktigt veta hur han skulle bete sig, men efter ett tiotal minuter så traskade de på bredvid varandra utan att Naim brydde sig nämnvärt. Det är guld värt när man träffar hundar som kan tolka Naims rädsla på rätt sätt och inte bryr sig så mycket i allt oväsen han för. Under promenadens gång så nosade de på samma ställen och Naim gjorde tillomed lite lekinviter. Strålande tyckte husse som var lite nervös innan över hur han skulle bete sig. Hundträffandet har legat lite i träda sen november, med undantag för vinthundspromenaden häromveckan.
Väl hemma så pep han tills jag hade serverat middagen, vilken försvann i en himla fart. Nu ligger han och sover gott och funderar nog på vad som egentligen hände. En hund som var snäll mot honom? Mer sånt här och han kommer nog att bli betydligt mindre rädd för andra hundar.
1 kommentar:
Nästa gång kanske de kan få leka lösa! och springa sådär jättefort på äkta salukivis! =)
Skicka en kommentar