Just nu står inte stövare och människor som jagar med dem i så hög kurs hos mig.
Igår på förmiddagspromenaden fick vi vända efter 500 meter efter att jag såg en stövare komma lullande längre bort på vägen, med pejl och allt. När den inte hade någon ägare inom synhåll var inte jag sugen på att ta en konfrontation med mina hundar så det var bara att gå hem igen.
Idag hann vi inte mer än 100 meter från huset när det plötsligt dyker upp en stövare ett tiotal meter ifrån oss inne på kalhygget. Både Igor och Naim var lösa och tappade allt intresse för mig och mina Frolicar när de såg hunden. Igor började såklart stormskälla medan Naim var ganska passiv, stod mest och tittade och småmorrade lite. Sen fick Igor panik över att hans skällande inte hade effekt och flydde hemåt. Naim tog genast rygg på Igor och flydde än snabbare han. De stannade efter 40 meter och då lyckades jag faktiskt kalla in dem till mig. Sen gick vi långsamt hemåt igen, hundarna var vansinnigt intresserade/arga/vaksamma på den där stövaren, som struntade helt i oss och lullade över vägen och började nosa på ett av fälten.
Efter ett tag lyckades jag övertala dem att vi nog kunde gå därifrån. Naim var misstänksam och Igor förkrossad, han hade slagit om till att vilja leka med stövaren. En bit bort så möttes vi av ägaren som kom med bil från skogen för att plocka upp sin hundracka. Business as usual för honom antagligen, men jag är inte så nöjd över att ha främmande lösa hundar som travar runt mitt hus. Skadat att man får ha en sådan jakttyp samtidigt som de gnäller över att hundarna tas av vargar... Snart kommer några stövare stryka med av salukisar om det fortsätter såhär.
torsdag, oktober 30, 2008
onsdag, oktober 29, 2008
Snön vräker ner, tiddelipom
Hoppla, helt plötsligt så var luften full med stora snöflingor. I min enfald trodde jag att hundarna skulle bli lika till sig som jag blev, så jag ropade upp både Igor och Naim från deras viloplatser.
-"Kom hundarna, vi går ut och leker i snön!"
Bägge två kom naturligtvis studsande, yrvaket undrande vad husse nu hittat för roligt. Var det kanske nån katt eller tik där ute?
Besvikelsen var monumental när de väl tagit sig ut på farstutrappen. Ingen katt. Ingen tik. Bara skitkallt konstigt vatten i fast form. Två par mycket förebrående ögon vändes mot mig och det var bara att vända på klacken.
Ligga inne i soffan > jaga snöflingor.
-"Kom hundarna, vi går ut och leker i snön!"
Bägge två kom naturligtvis studsande, yrvaket undrande vad husse nu hittat för roligt. Var det kanske nån katt eller tik där ute?
Besvikelsen var monumental när de väl tagit sig ut på farstutrappen. Ingen katt. Ingen tik. Bara skitkallt konstigt vatten i fast form. Två par mycket förebrående ögon vändes mot mig och det var bara att vända på klacken.
Ligga inne i soffan > jaga snöflingor.
Calm and assertive
Naim är inte helt nöjd med att möta okända hundar. Igår testade jag att köra med Cesars standardtrick, att vara lugn och beslutsam vid våra hundmöten i Uppsala. Vi har försökt det litegrann tidigare, men det har bara funkat sisådär.
Jag vet inte om det är att Naim har mognat eller om jag var extra beslutsam (troligen isåfall pga förkylning och inget tålamod med tjafs) men jäklar vad det funkade bra. En myndig tillsägning (och en myndig handviftning) och sen gick han snällt bredvid mig. Spänd som en pianotråd iofs, men han skällde eller drog inte. Efter passagerna ville han gärna titta lite, men förutom det gick det som en dans.
söndag, oktober 26, 2008
Tomt
Naim har följt med husse till Uppsala och Igor är hos mina föräldrar så här hemma är det tomt just nu =( Sådana här kvällar inser man att man verkligen inte skulle vilja vara utan hundar, hur dryga de än kan vara ibland.
Fredag och lördag var vi dock hela flocken hos mina föräldrar.
Eftersom vi kan få hundpassning i Gävle passade jag och Erik på att i lugn och ro inhandla en del grejer och peppar, peppar, men Naim verkar äntligen ha lagt ner det här med att pipa konstant när vi är borta! Sen att han är himla härjig med Rizzla och en allmän odåga mellan varven, det är ju en helt annan sak.
Igor var lite trött och grining igår. Vet inte om han mår så bra. Pälsen tyder ju på att han inte gör det, men å andra sidan är han oftast himla pigg. Han har ju dock förmågan att stressa upp sig själv, t.ex. att han bara måste ha just Naims ben fast han har ett eget och kan sitta och pipa en lång stund i väntan på att få det osv. Tror faktiskt att vi får öva lite på det där med "gå-och-lägg-dig" för som det är nu tycker jag han har svårt att slappna av ibland. Ibland vankar han hela kvällar och verkar allmänt missnöjd.
Innan vi åkte till Gävle i fredags släppte vi hundarna lösa på halvön en sväng. Från att ha varit där nästan dagligen så var det väldigt länge sedan nu eftersom det gått får där hela sommaren och Naim tyckte det var SÅÅÅÅÅ kul att springa där. Det är verkligen en perfekt "salukiyta". Öppna, stora ytor men ändå lätt kuperat och oftast någon fågel att jaga. Dessutom vatten att plaska och dricka i.
Igor tycker också om halvön, kanske inte för de stora ytornas skull utan mer för bajsets skull, men ändå...Och trappen över stängslet som han vanligtvis måste samla mycket mod för att gå över tog han utan tvekan i stormfart både på in- och utvägen denna gång!
Fredag och lördag var vi dock hela flocken hos mina föräldrar.
Eftersom vi kan få hundpassning i Gävle passade jag och Erik på att i lugn och ro inhandla en del grejer och peppar, peppar, men Naim verkar äntligen ha lagt ner det här med att pipa konstant när vi är borta! Sen att han är himla härjig med Rizzla och en allmän odåga mellan varven, det är ju en helt annan sak.
Igor var lite trött och grining igår. Vet inte om han mår så bra. Pälsen tyder ju på att han inte gör det, men å andra sidan är han oftast himla pigg. Han har ju dock förmågan att stressa upp sig själv, t.ex. att han bara måste ha just Naims ben fast han har ett eget och kan sitta och pipa en lång stund i väntan på att få det osv. Tror faktiskt att vi får öva lite på det där med "gå-och-lägg-dig" för som det är nu tycker jag han har svårt att slappna av ibland. Ibland vankar han hela kvällar och verkar allmänt missnöjd.
Innan vi åkte till Gävle i fredags släppte vi hundarna lösa på halvön en sväng. Från att ha varit där nästan dagligen så var det väldigt länge sedan nu eftersom det gått får där hela sommaren och Naim tyckte det var SÅÅÅÅÅ kul att springa där. Det är verkligen en perfekt "salukiyta". Öppna, stora ytor men ändå lätt kuperat och oftast någon fågel att jaga. Dessutom vatten att plaska och dricka i.
Igor tycker också om halvön, kanske inte för de stora ytornas skull utan mer för bajsets skull, men ändå...Och trappen över stängslet som han vanligtvis måste samla mycket mod för att gå över tog han utan tvekan i stormfart både på in- och utvägen denna gång!
Rullsand
På väg till Uppsala stannade jag och Naim vid Rullsand, en stor strand utanför Gävle. Tanken var att han skulle få fnatt och springa som en tok, men det blev mest en massa nosande, lite vattenkänningar och några rusher. Han sov tungt i bilen sen så han blev nog nöjd trots allt...
torsdag, oktober 23, 2008
På spaning i Yg
Naim tar ett tungt och viktigt arbetspass på förmiddagen. Livet som vakthund är onekligen hårt. Vad gör egentligen facket åt den obekväma arbetsmiljön? Enbart EN kudde i sängen, rena salukimisshandeln
onsdag, oktober 22, 2008
Råttan är död
Så, efter 2,5 år och 2 hundar har råttan vandrat vidare.
Visst har den blivit skitig, svansen varit sliten, morrhåren avbitna och tänderna nergnagda, men den har tappert överlevt.
Nu var det Naim som slutligen tog dess liv genom att riva ur stoppning ur ett hål som han öppnat vid nosen. Kanske går den att laga men av erfarenhet så kommer små hundar ihåg vart hålen finns och öppnar dem igen så råttan får vandra vidare.
Kanske blir det en eftergångare eftersom vi ändå ska till IKEA i helgen? Inte för att någon kan ta råttans plats, men ändå...Giraffen kanske behöver en kompis.
Visst har den blivit skitig, svansen varit sliten, morrhåren avbitna och tänderna nergnagda, men den har tappert överlevt.
Nu var det Naim som slutligen tog dess liv genom att riva ur stoppning ur ett hål som han öppnat vid nosen. Kanske går den att laga men av erfarenhet så kommer små hundar ihåg vart hålen finns och öppnar dem igen så råttan får vandra vidare.
Kanske blir det en eftergångare eftersom vi ändå ska till IKEA i helgen? Inte för att någon kan ta råttans plats, men ändå...Giraffen kanske behöver en kompis.
tisdag, oktober 21, 2008
Argh
När man har Naim, ja då önskar man att det var Igor, och har man Igor så längtar man efter Naim. Jag håller på att bli tokig på Igor den här vändan till Uppsala.
Igor är på sitt sätt helt perfekt att ha på kontoret under arbetstid. Han är otroligt mysig, vill bli klappad av alla och tar inte så stor plats. Naim tar lite mer plats och har inte nåt större intresse av att sällskapa med mina arbetskamrater (såvida de inte har gotta). Dessutom kan jag med hyffsat gott samvete lämna Igor ensam här nån timme, men Naim gör jag helst inte det ännu.
Utanför kontoret däremot är rollerna omvända. Naim travar glatt på vart man än pekar, och även om hundmötena kan bli lite spända så är det så lätt, så lätt att promenera med honom. Igor är en mardröm. Han ska nosa överallt, pinka överallt och tjurvägrar titt som tätt. Om det bara var när han var rädd för nåt så kunde jag acceptera det lite lättare, men han kan ju komma in i bromsläge för att han inte fått lukta klart, och sen är det dålig stämning i flera minuter. Jag märker att jag får hjärtklappning av att gå med honom om jag har lite bråttom.
Tågresorna är sista faktorn. Igor är hur enkel som helst att åka tåg med. Naim är visserligen snäll och tyst, men han ska konstant ligga och sova på mig/mitt knä, och jag fruktar den dag då vi kommer i samma vagn som en annan hund. Då blir det spännande...
Kunde jag så skulle jag åka hit med Igor, ha Igor på kontoret men byta ut honom mot Naim såfort arbetstiden är över. Går det måntro?
Igor är på sitt sätt helt perfekt att ha på kontoret under arbetstid. Han är otroligt mysig, vill bli klappad av alla och tar inte så stor plats. Naim tar lite mer plats och har inte nåt större intresse av att sällskapa med mina arbetskamrater (såvida de inte har gotta). Dessutom kan jag med hyffsat gott samvete lämna Igor ensam här nån timme, men Naim gör jag helst inte det ännu.
Utanför kontoret däremot är rollerna omvända. Naim travar glatt på vart man än pekar, och även om hundmötena kan bli lite spända så är det så lätt, så lätt att promenera med honom. Igor är en mardröm. Han ska nosa överallt, pinka överallt och tjurvägrar titt som tätt. Om det bara var när han var rädd för nåt så kunde jag acceptera det lite lättare, men han kan ju komma in i bromsläge för att han inte fått lukta klart, och sen är det dålig stämning i flera minuter. Jag märker att jag får hjärtklappning av att gå med honom om jag har lite bråttom.
Tågresorna är sista faktorn. Igor är hur enkel som helst att åka tåg med. Naim är visserligen snäll och tyst, men han ska konstant ligga och sova på mig/mitt knä, och jag fruktar den dag då vi kommer i samma vagn som en annan hund. Då blir det spännande...
Kunde jag så skulle jag åka hit med Igor, ha Igor på kontoret men byta ut honom mot Naim såfort arbetstiden är över. Går det måntro?
Plask och salukifnatt
På väg hem från jobbet idag svängde jag förbi sandstranden för att låta Naim härja av sig. Det hela var förstås mycket uppskattat. Iallafall tills det lilla missödet skedde.
Fråga mig inte vad han tänkte, eller ens vad han egentligen gjorde, för jag såg inte hela dramat men det som utspelade sig var följande:
Naim försvann i 190 bakom ombyteshytten och sen hördes ett rejält plask. Det var tyst i några sekunder och sen hördes några nya rejäla plask. Vid det här laget hade även jag hunnit runt hytten och inser att Naim, som nu tagit sig upp, fått sig ett rejält helkroppsbad. Och då pratar vi verkligen från svanstipp till nos, från klo till öra!
Förmodligen har han missbedömt området med vass för att vara bärande mark och sprungit rakt ut. Och med hans hastighet hann han nog en bit innan han insåg missförståndet =)
Efter en korts stunds surande fick salukin förstås tokfnatt och sprang som en galning. Något som inte blev bättre när vi kom hem heller. Grästuvorna på ängen fick sig en rejäl omgång!
Fråga mig inte vad han tänkte, eller ens vad han egentligen gjorde, för jag såg inte hela dramat men det som utspelade sig var följande:
Naim försvann i 190 bakom ombyteshytten och sen hördes ett rejält plask. Det var tyst i några sekunder och sen hördes några nya rejäla plask. Vid det här laget hade även jag hunnit runt hytten och inser att Naim, som nu tagit sig upp, fått sig ett rejält helkroppsbad. Och då pratar vi verkligen från svanstipp till nos, från klo till öra!
Förmodligen har han missbedömt området med vass för att vara bärande mark och sprungit rakt ut. Och med hans hastighet hann han nog en bit innan han insåg missförståndet =)
Efter en korts stunds surande fick salukin förstås tokfnatt och sprang som en galning. Något som inte blev bättre när vi kom hem heller. Grästuvorna på ängen fick sig en rejäl omgång!
måndag, oktober 20, 2008
Något i Naims smak
I morse fick husse köra upp Igor i svinottan för att ta med honom till Uppsala. Naim låg nöjt kvar och mös med sin matte. Vid 7-tiden kunde han faktiskt tänka sig att gå ut och kissa men att följa till jobbet 45 minuter senare var förstås otänkbart. Han som hade det sååå skönt i soffan!
Nu är det dock bara två veckors arbete kvar för min och hundarnas del innan föräldrarledigheten. Och eftersom min rygg inte är helt glad åt att sitta 8 h om dagen på samma stol så ska jag jobba halvdagar hemma sista tiden och då får han ju möjlighet att mysa i sin soffa åtminstone halva dagarna =)
Vad lycklig han ska bli, Scnahimmen!
Igår jobbade vi lite mer på inhägnaden. Snart är den helt klar, men först måste vi köpa lite mer stängsel.
Nu är det dock bara två veckors arbete kvar för min och hundarnas del innan föräldrarledigheten. Och eftersom min rygg inte är helt glad åt att sitta 8 h om dagen på samma stol så ska jag jobba halvdagar hemma sista tiden och då får han ju möjlighet att mysa i sin soffa åtminstone halva dagarna =)
Vad lycklig han ska bli, Scnahimmen!
Igår jobbade vi lite mer på inhägnaden. Snart är den helt klar, men först måste vi köpa lite mer stängsel.
söndag, oktober 19, 2008
lördag, oktober 18, 2008
Höstpromenad
Solen visade sig från sin finaste sida under förmiddagen så vi tog med hundarna på en promenad runt Skryt. Det var några minusgrader i luften men när Naim väl fick upp farten så var kylan inte något problem längre.
Efter promenaden tog vi en fika på farstubron med två hundar som mer än gärna hade ätit upp alla våra bullar. Några bilder från dagen som visar hur den varit.
Efter promenaden tog vi en fika på farstubron med två hundar som mer än gärna hade ätit upp alla våra bullar. Några bilder från dagen som visar hur den varit.
fredag, oktober 17, 2008
Lydnadskursen dag 7 (Avslutning)
Sista kurstillfället skulle vi genomföra ett litet bruksprov. Man fick ha godis och hjälpmedel, så det var inte något hårt prov direkt, men ledarna skrev ner bedömning av momenten och kunde på så sätt ge lite feedback på vad man gör bra och vad man ska öva mer på.
Vädret var ganska uschligt, mulet, regnigt och kallt, så i kombination med mörkret så gav det väl inte de bästa förutsättningarna. Vi blev andra ekipage ut på planen, men Igor besvärades inte av några tävlingsnerver direkt utan skulle helt enligt sin vana trogen nosa överallt på vägen. Väl på plats så startade själva brukslydnaden.
Linförighet: Till min förvåning så var Igor en riktig klippa på det här. Vi har aldrig tränat särskilt mycket mer än bara starter och några svängar, men han gick som ett plåster bredvid mig hela rundan, vände utmärkt och slog ner rumpen direkt när jag stannade. Tränarna var lyriska över vår fina kontakt och hans koncentration, enda plumpen var att han kanske satte sig lite för snabbt i vänstersvängar ("snett sitt vänster" som det stod i protokollet). Mycket bra början av min lilla lundis, jag höll på att spricka av stolthet.
Framförgående: Mja, vi gick mot en kona med korv på, och det gick sisådär. Tveksam och långsam ut, men sen gick han rakt mot sin belöning. Vi har lite att jobba på dock.
Platsläggande: Vår paradgren som vi övat mycket på. Den gick helt åt pipan dock. Han var inte alls nå sugen på att lägga sig ner, varken hastighetsmässigt eller nudda-markenmässigt. Stor besvikelse. Som tur är missade ALLA hundar det här momentet, så vi ägare kom överens om att det måste varit den blöta och kalla marken som var orsaken, våra hundar är ju så duktiga egentligen.
Inkallning: Dagens lustigaste bedömning. Jag satte Igor och gick iväg och ställde mig. Medan jag väntade på kommandot att kalla in så bad jag tyst att inte Igor skulle sticka till mig, jag verkligen såg på honom hur det kröp i kroppen på honom för att få springa till husse. Han höll sig dock, och kom fint (om än lite långsamt) till mig. Ingången fick kritik, men det var mitt sullande med godiset som gjorde det. Det roliga var att de tyckte han var mycket koncentrerad och inte visade några tendenser alls till att dra. Om de bara visste...
Apportering: Den gren vi är sämst på, så jag hade inga som helst förhoppningar. Igor tjyvade när jag kastade apportbocken och sprang och nosade på den, och det var allt. Han vill inte alls ta upp den, men vi är inte riktig där ännu. Mer träning.
Hopp över hinder: Igor är lite tveksam till hoppet, men genomför det fint. Det stora problemet är att jag kastade små korvbitar för att han skulle hoppa, och dessa hade han otroligt svårt att hitta. Han har inte sin fars Viltspårschampiongener direkt... Lite kvar att träna där, men han är duktig.
Inte alltför bra betyg kanske ur tävlingssynpunkt, men jag är otroligt stolt över min lilla hund. Tänk att han kunde bli såhär bra på bara några veckor! Igor verkar tycka det är roligt att träna så vi går nog nån Appellkurs till i vår skulle jag tro.
Vädret var ganska uschligt, mulet, regnigt och kallt, så i kombination med mörkret så gav det väl inte de bästa förutsättningarna. Vi blev andra ekipage ut på planen, men Igor besvärades inte av några tävlingsnerver direkt utan skulle helt enligt sin vana trogen nosa överallt på vägen. Väl på plats så startade själva brukslydnaden.
Linförighet: Till min förvåning så var Igor en riktig klippa på det här. Vi har aldrig tränat särskilt mycket mer än bara starter och några svängar, men han gick som ett plåster bredvid mig hela rundan, vände utmärkt och slog ner rumpen direkt när jag stannade. Tränarna var lyriska över vår fina kontakt och hans koncentration, enda plumpen var att han kanske satte sig lite för snabbt i vänstersvängar ("snett sitt vänster" som det stod i protokollet). Mycket bra början av min lilla lundis, jag höll på att spricka av stolthet.
Framförgående: Mja, vi gick mot en kona med korv på, och det gick sisådär. Tveksam och långsam ut, men sen gick han rakt mot sin belöning. Vi har lite att jobba på dock.
Platsläggande: Vår paradgren som vi övat mycket på. Den gick helt åt pipan dock. Han var inte alls nå sugen på att lägga sig ner, varken hastighetsmässigt eller nudda-markenmässigt. Stor besvikelse. Som tur är missade ALLA hundar det här momentet, så vi ägare kom överens om att det måste varit den blöta och kalla marken som var orsaken, våra hundar är ju så duktiga egentligen.
Inkallning: Dagens lustigaste bedömning. Jag satte Igor och gick iväg och ställde mig. Medan jag väntade på kommandot att kalla in så bad jag tyst att inte Igor skulle sticka till mig, jag verkligen såg på honom hur det kröp i kroppen på honom för att få springa till husse. Han höll sig dock, och kom fint (om än lite långsamt) till mig. Ingången fick kritik, men det var mitt sullande med godiset som gjorde det. Det roliga var att de tyckte han var mycket koncentrerad och inte visade några tendenser alls till att dra. Om de bara visste...
Apportering: Den gren vi är sämst på, så jag hade inga som helst förhoppningar. Igor tjyvade när jag kastade apportbocken och sprang och nosade på den, och det var allt. Han vill inte alls ta upp den, men vi är inte riktig där ännu. Mer träning.
Hopp över hinder: Igor är lite tveksam till hoppet, men genomför det fint. Det stora problemet är att jag kastade små korvbitar för att han skulle hoppa, och dessa hade han otroligt svårt att hitta. Han har inte sin fars Viltspårschampiongener direkt... Lite kvar att träna där, men han är duktig.
Inte alltför bra betyg kanske ur tävlingssynpunkt, men jag är otroligt stolt över min lilla hund. Tänk att han kunde bli såhär bra på bara några veckor! Igor verkar tycka det är roligt att träna så vi går nog nån Appellkurs till i vår skulle jag tro.
torsdag, oktober 16, 2008
Fel viktklass
Varje gång jag och Igor varit på hundkurs så ska Igor försöka spöa Naim när han kommit hem. Det börjar ofta bra med en klättrande lundehund, men snart går det över styr och han får blåsa till reträtt. Fem minuter senare är det dags för nytt försök. Rinse and repeat
söndag, oktober 12, 2008
Väl godkänt
Vi testar ett lite mer energirikt foder till Naim, och såhär gott tyckte han det var. Matskålen är noggrant slickad och innehåller ingenting.
lördag, oktober 11, 2008
Gnäll i Uppsala
Matte, husse och Naim spenderar helgen i Uppsala pga jobb, så det blir rejält med miljöträning för Naim. Promenader genom stan, hundmöten, vänta i bilen när husse och matte köper barnsaker, sitta inne på cafe, you name it. Naims respons på det mesta är att vara gnällig. Jag som hade hoppats att det hade växt bort med valppälsen...
I morse fick han springa runt en massa på en stor gräsyta ute i Storvreta. Det var åtminstone roligt, man ser hur är totalt lycklig och bara rusar runt så mycket han kan. Lite synd att vi inte hittat fler sådana ytor här i Uppsala.
Igor får vila upp sig hos mormor och morfar. Enligt rapporterna hade han tydligen varit utomhus hela gårdagen för att sen släpa sig in fram mot kvällen. Han är verkligen motsatsen till Naim, regn och lite småkallt tycker han bara gör utomhusvistelsen roligare.
I morse fick han springa runt en massa på en stor gräsyta ute i Storvreta. Det var åtminstone roligt, man ser hur är totalt lycklig och bara rusar runt så mycket han kan. Lite synd att vi inte hittat fler sådana ytor här i Uppsala.
Igor får vila upp sig hos mormor och morfar. Enligt rapporterna hade han tydligen varit utomhus hela gårdagen för att sen släpa sig in fram mot kvällen. Han är verkligen motsatsen till Naim, regn och lite småkallt tycker han bara gör utomhusvistelsen roligare.
onsdag, oktober 08, 2008
Huga
Temperaturen har precis krypit över nollan så nu vågar vi oss ut. Naim är lätt missnöjd över kylan
tisdag, oktober 07, 2008
1 år idag
Hurra, hurra, hurra!
Idag fyller Naim ett år. Tyvärr glömde matte bort det hela och han fick nöja sig med lite extra gotta i maten. Och så här ser 1-åringen ut:
På kvällen har vi haft besök av en tik i Naims ålder. Mötet skulle kunna avhandlas i en uppsats på 40 p men jag nöjer mig med att konstatera att det hela gick ok.
Igor tog det hela med rätt stor värdighet men blev till slut så trött och kall att han ville gå in! Det skulle ju knappast ha hänt för 1 år sedan om det var en tik på hans tomt. Nu sover de båda.
Och så här ser 2,5-åringen ut:
Idag fyller Naim ett år. Tyvärr glömde matte bort det hela och han fick nöja sig med lite extra gotta i maten. Och så här ser 1-åringen ut:
På kvällen har vi haft besök av en tik i Naims ålder. Mötet skulle kunna avhandlas i en uppsats på 40 p men jag nöjer mig med att konstatera att det hela gick ok.
Igor tog det hela med rätt stor värdighet men blev till slut så trött och kall att han ville gå in! Det skulle ju knappast ha hänt för 1 år sedan om det var en tik på hans tomt. Nu sover de båda.
Och så här ser 2,5-åringen ut:
måndag, oktober 06, 2008
Tokspännande
Igår när vi gick längs den vanliga skogsvägen sprang Naim, som vanligt, in i skogen på diverse ställen. På ett ställe kom han dock för ovanlighetens skull inte ut på en gång igen.
Vi gick på men efter ett tag var jag tvungen att stanna och vissla. Något konstigt var det.
Efter en del ropande kom han till slut ut från skogen. Med en rådjursskånk!
Vid närmre efterforskning visade det sig att någon lagt två döda och passade rådjur bara ca 10 meter in från vägen.
Naim lämnade som tur var snällt ifrån sig sin skånk så att vi kunde gå vidare. Hade inte varit roligt om han fått för sig att bära runt på den hela promenaden. Eller ännu mindre, inte låtit sig bli kopplad. Hemskt spännande måste han iallafall tyckt att det var eftersom detta är första gången han inte kommit omedlebart när vi gått ifrån honom.
Blir väl att ha honom kopplad den där biten i fortsättningen. Synd, med tanke på att det är den väg vi går oftast och också den väg som är lämpligast att ha honom lös på (lång sikt etc). Nåja, förr eller senare försvinner väl det mesta och vi får väl gå dit och plocka upp benresterna sen.
Vi gick på men efter ett tag var jag tvungen att stanna och vissla. Något konstigt var det.
Efter en del ropande kom han till slut ut från skogen. Med en rådjursskånk!
Vid närmre efterforskning visade det sig att någon lagt två döda och passade rådjur bara ca 10 meter in från vägen.
Naim lämnade som tur var snällt ifrån sig sin skånk så att vi kunde gå vidare. Hade inte varit roligt om han fått för sig att bära runt på den hela promenaden. Eller ännu mindre, inte låtit sig bli kopplad. Hemskt spännande måste han iallafall tyckt att det var eftersom detta är första gången han inte kommit omedlebart när vi gått ifrån honom.
Blir väl att ha honom kopplad den där biten i fortsättningen. Synd, med tanke på att det är den väg vi går oftast och också den väg som är lämpligast att ha honom lös på (lång sikt etc). Nåja, förr eller senare försvinner väl det mesta och vi får väl gå dit och plocka upp benresterna sen.
lördag, oktober 04, 2008
Irländsk julafton
Svärföräldrarna, Linda och Naim tar upp soffan, Rizzla tog hundtäcket och Igor var kvick att ta sittkudden. Husse får helt vackert ta hundburen :(
Geggamojja
Hela ängen är en härlig pöl av geggamojja nu när det regnat konstant i några dagar. Naim älskar att springa där. Antar att det kittlar skönt mellan tårna. För att han skulle bli nöjd innan jag for till jobbet imorse fick han springa av sig trots att det blir rätt mycket torka när vi kommer in.
Tacken?
En geggig hund som dessutom ätit massor av kattbajs! Usch!!!!!
Avskyr när de äter kattbajs nästan lika mycket som jag avskyr katterna som bajsar på vår tomt. Borde råda koppeltvång/strikt uppsikt även föv katter. Ett jäkla herkel är vad det är.
Sen är ju katter i och för sig trevliga djur, men ändå...Då de bajsar på andras tomter står de inte högt i gunst.
Tacken?
En geggig hund som dessutom ätit massor av kattbajs! Usch!!!!!
Avskyr när de äter kattbajs nästan lika mycket som jag avskyr katterna som bajsar på vår tomt. Borde råda koppeltvång/strikt uppsikt även föv katter. Ett jäkla herkel är vad det är.
Sen är ju katter i och för sig trevliga djur, men ändå...Då de bajsar på andras tomter står de inte högt i gunst.
fredag, oktober 03, 2008
Lydnadskursen dag 6 (Ställande under gång)
Igår var det dags för sjätte träningstillfället (de duggar tätt nu) och givetvis så var det ösregn som gällde. Vi hade dagen till ära en annan lärare som hade lite annorlunda metodik än den vanliga, och jag var väldigt nyfiken på hur det skulle gå att lära Igor att stanna under gång. På Igors plussida är att han i vanliga fall mer än gärna bromsar, särskilt om det är dåligt väder. På minussidan finns att han gärna följer efter mig när han är osäker för att det är mörkt ute. Vad skulle ta överhanden?
Glädjande nog så var han väldigt duktig. Vi körde bara fram till stannandet, men det tvärnitade han på och gick inte en millimeter längre när husse väl kommenderade "STÅ". Husse fick ovett för att han inte belönade tillräckligt medan Igor lapade i sig berömmet.
Träningen avslutades med att vi skulle gå som i linförigheten, med hunden bredvid oss, men utan att ge några fotkommandon utan enbart jobba med kontakten. Här har vi nåt som jag måste bli bättre på, Igors fokus måste flyttas lite från godiset till mig istället. Till slut var träningen över, och även om vi bara varit ute i runt 40 minuter så var Igor dyngsur och tyckte nog bilen var en skön plats när man väl blivit torkad.
Glädjande nog så var han väldigt duktig. Vi körde bara fram till stannandet, men det tvärnitade han på och gick inte en millimeter längre när husse väl kommenderade "STÅ". Husse fick ovett för att han inte belönade tillräckligt medan Igor lapade i sig berömmet.
Träningen avslutades med att vi skulle gå som i linförigheten, med hunden bredvid oss, men utan att ge några fotkommandon utan enbart jobba med kontakten. Här har vi nåt som jag måste bli bättre på, Igors fokus måste flyttas lite från godiset till mig istället. Till slut var träningen över, och även om vi bara varit ute i runt 40 minuter så var Igor dyngsur och tyckte nog bilen var en skön plats när man väl blivit torkad.
Slarvgor
Vår lundehund är en riktig liten slarver!
Igår natt blev Igor nödig och väl ute drog han en låååång kiss. Eftersom det regnade ute och eftersom lundisen är trött på nätterna nu för tiden så sprang han dock efter det snabbt in och upp för trappen till sovrummet.
Nu var det min tur att besöka toan och under mitt besök hörde jag hur lundehunden struttade ner för trappen igen. Ärrad som man är av tidigare erfarenheter for tanken genom skallen att han kanske var bajsnödig och att jag kanske borde avbryta mina ärenden för att släppa ut honom igen. Men eftersom jag inte vill döma honom för gamla misstag beslöt jag mig för att han faktiskt i så fall skulle vänta de resterande 5 sekunderna OCH att han dessutom troligtvis inte alls var nödig utan bara kom ner för att vänta på mig då han tycker det är otäckt att gå in i sovrummet när det är mörkt (han är en liten fegis vår Igor).
Resultatet:
Två äckliga bajskorvar på hallgolvet!!!!
Var det för mycket bergärt att hålla sig i 5 sekunder till? Och varför gjorde han inte klart ute kan man undra?
Svaret är rätt givet...
Han är en liten slarver. Och dessutom så är han rätt bekväm av sig. Det är ju skönare att bajsa inne där det inte är kallt och regnar.
SKITHUND!
Igår natt blev Igor nödig och väl ute drog han en låååång kiss. Eftersom det regnade ute och eftersom lundisen är trött på nätterna nu för tiden så sprang han dock efter det snabbt in och upp för trappen till sovrummet.
Nu var det min tur att besöka toan och under mitt besök hörde jag hur lundehunden struttade ner för trappen igen. Ärrad som man är av tidigare erfarenheter for tanken genom skallen att han kanske var bajsnödig och att jag kanske borde avbryta mina ärenden för att släppa ut honom igen. Men eftersom jag inte vill döma honom för gamla misstag beslöt jag mig för att han faktiskt i så fall skulle vänta de resterande 5 sekunderna OCH att han dessutom troligtvis inte alls var nödig utan bara kom ner för att vänta på mig då han tycker det är otäckt att gå in i sovrummet när det är mörkt (han är en liten fegis vår Igor).
Resultatet:
Två äckliga bajskorvar på hallgolvet!!!!
Var det för mycket bergärt att hålla sig i 5 sekunder till? Och varför gjorde han inte klart ute kan man undra?
Svaret är rätt givet...
Han är en liten slarver. Och dessutom så är han rätt bekväm av sig. Det är ju skönare att bajsa inne där det inte är kallt och regnar.
SKITHUND!
torsdag, oktober 02, 2008
MEN SLUTA REGNA!
Suck, regn igen. Det har regnat hela dagen verkligen, förutom en liten stund vid lunch då jag passade på att gå ut med hundarna. Lagom till att vi var som längst bort så började det såklart ösregna. Tvi tvi tvi.
Hundarna håller sig mest inne och sover som tur är, annars hade jag nog inte stått ut. Frågan är bara hur det blir med kvällens kurs, Igor lär ju inte prestera särskilt bra i ösregn och några futtiga plusgrader...
Hundarna håller sig mest inne och sover som tur är, annars hade jag nog inte stått ut. Frågan är bara hur det blir med kvällens kurs, Igor lär ju inte prestera särskilt bra i ösregn och några futtiga plusgrader...
Lydnadskurs dag 5 (Hopp och inkallning)
Jag fick vara stand-in istället för Erik på Igors kurs i måndags. Kvällens moment var hopp och inkallning. Sammanfattningsvis kan man säga att Igor var duktig.
Vi började med att träna på att skicka hundarna över hindret och det gick faktiskt bättre än förväntat. Igor fattade galoppen direkt även om det krävdes att man slängde över en korvbit.
Inkallningen gick lite sämre för han bestämmer ju gärna själv när han har väntat klart. Det hela är dock vårt fel eftersom vi har, utan att tänka på det, tränat in "hit" som ett dubbelkommando. Han tolkar helt enkelt att vi vänder oss om som ett kommando att komma.
Detta ställer förstås till problem även vid platsliggningen. Men vi jobbar sakta med säkert bort denna reaktion och vi kommer säkert till rätta med den så småningom.
Vi började med att träna på att skicka hundarna över hindret och det gick faktiskt bättre än förväntat. Igor fattade galoppen direkt även om det krävdes att man slängde över en korvbit.
Inkallningen gick lite sämre för han bestämmer ju gärna själv när han har väntat klart. Det hela är dock vårt fel eftersom vi har, utan att tänka på det, tränat in "hit" som ett dubbelkommando. Han tolkar helt enkelt att vi vänder oss om som ett kommando att komma.
Detta ställer förstås till problem även vid platsliggningen. Men vi jobbar sakta med säkert bort denna reaktion och vi kommer säkert till rätta med den så småningom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
