Lydnadskursen dag 7 (Avslutning)

Sista kurstillfället skulle vi genomföra ett litet bruksprov. Man fick ha godis och hjälpmedel, så det var inte något hårt prov direkt, men ledarna skrev ner bedömning av momenten och kunde på så sätt ge lite feedback på vad man gör bra och vad man ska öva mer på.
Vädret var ganska uschligt, mulet, regnigt och kallt, så i kombination med mörkret så gav det väl inte de bästa förutsättningarna. Vi blev andra ekipage ut på planen, men Igor besvärades inte av några tävlingsnerver direkt utan skulle helt enligt sin vana trogen nosa överallt på vägen. Väl på plats så startade själva brukslydnaden.
Linförighet: Till min förvåning så var Igor en riktig klippa på det här. Vi har aldrig tränat särskilt mycket mer än bara starter och några svängar, men han gick som ett plåster bredvid mig hela rundan, vände utmärkt och slog ner rumpen direkt när jag stannade. Tränarna var lyriska över vår fina kontakt och hans koncentration, enda plumpen var att han kanske satte sig lite för snabbt i vänstersvängar ("snett sitt vänster" som det stod i protokollet). Mycket bra början av min lilla lundis, jag höll på att spricka av stolthet.
Framförgående: Mja, vi gick mot en kona med korv på, och det gick sisådär. Tveksam och långsam ut, men sen gick han rakt mot sin belöning. Vi har lite att jobba på dock.
Platsläggande: Vår paradgren som vi övat mycket på. Den gick helt åt pipan dock. Han var inte alls nå sugen på att lägga sig ner, varken hastighetsmässigt eller nudda-markenmässigt. Stor besvikelse. Som tur är missade ALLA hundar det här momentet, så vi ägare kom överens om att det måste varit den blöta och kalla marken som var orsaken, våra hundar är ju så duktiga egentligen.
Inkallning: Dagens lustigaste bedömning. Jag satte Igor och gick iväg och ställde mig. Medan jag väntade på kommandot att kalla in så bad jag tyst att inte Igor skulle sticka till mig, jag verkligen såg på honom hur det kröp i kroppen på honom för att få springa till husse. Han höll sig dock, och kom fint (om än lite långsamt) till mig. Ingången fick kritik, men det var mitt sullande med godiset som gjorde det. Det roliga var att de tyckte han var mycket koncentrerad och inte visade några tendenser alls till att dra. Om de bara visste...
Apportering: Den gren vi är sämst på, så jag hade inga som helst förhoppningar. Igor tjyvade när jag kastade apportbocken och sprang och nosade på den, och det var allt. Han vill inte alls ta upp den, men vi är inte riktig där ännu. Mer träning.
Hopp över hinder: Igor är lite tveksam till hoppet, men genomför det fint. Det stora problemet är att jag kastade små korvbitar för att han skulle hoppa, och dessa hade han otroligt svårt att hitta. Han har inte sin fars Viltspårschampiongener direkt... Lite kvar att träna där, men han är duktig.

Inte alltför bra betyg kanske ur tävlingssynpunkt, men jag är otroligt stolt över min lilla hund. Tänk att han kunde bli såhär bra på bara några veckor! Igor verkar tycka det är roligt att träna så vi går nog nån Appellkurs till i vår skulle jag tro.