Nyårsafton

Ut med det gamla, in med det nya! För många hundägare är nyårsafton en jobbig helg då raketer och smällare förstör livet för många hundar. Vi har tur med Igor, han reagerar inte alls på dem. Trots att det smäller till ibland utanför så ligger han och snarkar i soffan utan att röra ett enda morrhår. Kunde han bara vara lika bra på att vara ensam så skulle vi vara överlyckliga... Vi har börjat om från scratch nu och är nere på tvåminutersintervaller. Surt, men vi hoppas att det ska fastna den här gången. Kanske blir 2008 det år då Igor lär sig vara ensam hemma?

GOTT NYTT ÅR!

Icke sa nicke

Vi har varit i Gävle ett par dagar. Där var också min syster och hennes barn, och man slås varje gång av att Igor verkligen är underbart snäll med dem. Den äldsta (3,5 år) snosar han bara lite på då och då, och fast sonen i fråga studnstals kan vara rätt vild så tar Igor det hela med ro. Han låter sig snällt tillrättavisas av lillkillens - "Nejje Igoj, gå härifrån"! då han faller för frestelsen att pussa honom i nacken när han leker med lego eller dyl.

"Morfar" styckade en tjäder en av dagarana och Igor tittade storögt och intresserat på. Fast äta tjäderkött? Njäe, det ville han inte. Verkar äckligt! Fjädrarna var däremot smaskiga att tugga på och roliga att retas med.

Idag kom vi hem och testade med stor förväntan D.A.P. Ett slags feromoner som ska fungera lugnande på hundar som exempelvis har svårt att vara själv hemma. Förhoppningarna var stora. Igor var supertrött efter ett par intensiva dagar i Gävle och med hjälp av DAPen skulle han kanske känna sig lugn och inte skrika om vi lämnade honom...
Men icke sa nicke! Igor skrek lika mycket som vanligt!
Får ge det några fler försök, men förhoppningarna har ju tagits ner rätt rejält. Jä..ar, skulle man kunna säga för nu börjar alternativen ta slut. Har testat det mesta, men inget hjälper.

Vi har dock 2 varianter kvar:

1. Lämna låååång stund och se om han inser att det faktiskt inte hjälper att skrika.

2. Antiskällhalsband

Skulle behöva tips av någon som ensamhetstränat massor av hundar som inte kan vara själv hemma. De olika metoderna (lämna ofta, liten stund, göra roligt, litet utrymme etc) kan vi ju liksom, men nu skulle vi verkligen behöva någon som kunde säga att det brukar bli si och så, så många gör så här, så många reagrerar så där, det brukar gå över efter osv osv. Men finns det någon sådan? Och alla hundar är ju så olika att det finns nog tyvärr inget statistik, "brukar" eller "vanligtvis".

Julafton

Igår firade Igor sin andra julafton någonsin. Han fick "ärva" en julklappskartong av husse och i den lade vi skinka. Det var en kartong av lite tjockare typ så Igor fick slita rejält innan han fick upp den. Han är så söt när man ger honom sådana kartonger för då ställer han sig på dem, tar tag i ett uppslitet hörn och sedan drar han så att hela hans lilla kropp skakar. När han inte orkar göra så mer tar han kartongen och slänger upp den i luften, låter den landa och tittar om något ramlat ut. Om inte så börjar han om igen. Sötgor.


För övrigt var vi mest i Eriks familjs stuga och åt god mat. Där finns det låga fönster och gluttgor ville förstås helst av allt bara stå och glutta och skälla på allt som rörde sig. Ja, allt som inte rörde sig också för all del. Matte och husse gillade inte den idén riktigt så Igor fick nöja sig med att tugga på ett ben istället. Fick helt klart godkänt det också från Igors sida, åtminstone så länge någon håller i det åt honom.

Det lackar mot jul

Igår fyllde jag år och både min och Eriks familj kom på besök. Lycka, lycka, lycka. Jättekul, tyckte Igor! Han älskar när vi är en STOR flock. Kanske känner han sig lite extra stor och kaxig då?

Rizzla och min familj åkte hem efter middagen, men Eriks familj är kvar över julen och det tycker Igor är bra. Blir extra mycket mys så.

I natt sov vi i soffan i vardagsrummet och Igor på sin madrass. Framåt morgonen ville han dock upp till oss och mysa, och då fick husse finna sig i att sova med ytterst lite täcke och matte fick en kall nos i magen. MELLAN ska det vara.

Imorgon är det jul. Vi har inte köpt något åt Igor, men han får väl en bit skinka inslagen i papper så blir han lycklig! Eller ett snöre då...

Igor och Wii är inte kompatibla

Igor har accepterat att husse sitter och viftar i soffan ibland samtidigt som det låter konstigt från TVn. Att spela på ett Wii innebär ofta att man sitter ner lite lagom nersjunken i soffan och har underarmarna vilande på låren medans man spelar (för de oinsatta så spelar man med två fjärrkontroller ungefär). Husses lår är dock favoritställe för Igor att vila huvudet på när han ligger i soffan, så igår inträffade en intressekonflikt.
Husse slet som ett djur med att klara av vattentemplet i Zelda och Igor var trött från att ha massakrerat ett flingpaket. Så under en lite lugnare spelperiod hoppade han upp i soffan, mös ner sig bredvid och lade huvudet på min arm/lår. Väldigt trevligt, men sen när det hettade till igen i spelet så behövde jag vifta runt lite... till Igors stora missnöje. Han försökte härda ut ett tag men till slut surnade han till och hoppade ner på golvet. Sen blängde han på mig en stund i surmulen tystnad innan han slocknade igen.

Snörgor

Om man vill göra Igor riktigt glad nån gång då ska man ge honom följande: Ett skosnöre. Helst ett som suttit (eller sitter) på husses skor (helst några han behöver om några minuter...). När Igor får ett snöre att tugga på så blir han helt salig. Man ser hur han tycker att det är höjdpunkten på dagen när han tuggar och drar i det. Bäst är det när man kan tugga längst in i munnen, med de stora tänderna där bak. Då sluter han nästan ögonen helt och får ett extasiskt uttryck i ansiktet. Han blir fantastiskt nöjd när han sen lyckas bita av snöret och kan sen gå och lägga sig, fullt tillfreds med sin insats. Allt som återstår är för husse och matte att plocka upp snörstumparna och kanske laga sina skor...

Tillbaka till byn

Nu är Igor tillbaka i byn. Tror han tycker det är skönt. Det är spännande i Uppsala med mycket dofter och så, men här kan han ta det lugnare och jag tror han uppskattar det. Igår när Erik och han kom hem så hämtade han varenda leksak och skulle visa dem för oss. Tror han saknat rosa bollen, giraffen, råttan och benet :)

Igors ensamhetsträning har falerat och tagit ett par steg bakåt. Sista gångera vi lämnat honom har han suttit och tjutit hela tiden. Vad hände? undrar man. Det gick ju så bra ett tag.

Vi ska väl inte ge upp än, men för varje gång som han går bakåt i utvecklingen igen känner jag att alternativet att skaffa en till hund kommer allt närmre FAST det egentligen inte är ett bra beslut. Helst vill vi ha en valp i så fall, men det är ju sååå tidskrävande (även om en valp av annan ras troligtvis behagar bli rumsren en gnutta snabbare och kanske kan tänka sig att flytta sina små valptassar några meter framåt redan vid 6 månaders ålder). En vuxen hund är ju också ok, men där är utbudet mycket mer begränsat om man vill ha en hund som matchar Igor OCH vår livssituation. Känner mig faktiskt bekymrad över situationen just nu.

Igor tar det hela med ro dock. Han är inte ett dugg medveten om de problem han ställer till med för att han inte behagar att vara själv en liten stund. Hundracka!

Med hund i storstan

Den största skillnaden mellan att ha Igor i Järvsö jämfört Uppsala är mängden personer som kommer och vill prata om Igor. Det är flera varje promenad här som kommer fram och vill prata om eller hälsa på Igor. En del vet att det är en lundehund medan andra bara tycker han är väldigt fin. Smicker över ens hund är ett bra sätt att starta ett samtal på :D
I Järvsö har det hänt några få gånger att folk har frågat om Igor, men över lag tror jag inte de är så imponerade av vår lilla spjuver till hund. Det är inte så man kan ha honom med sig i skogen och ställa björnar direkt... Möjligtvis skulle han kunna få en björn att skratta ihjäl sig med alla sina tokiga infall.

Idag har Igor legat och sovit precis hela dagen. Han är helt utmattad från gårdagens utflykt till ett par vänner och deras tik. Igor slappnade inte av en enda gång utan skulle utforska deras hus om och om igen. Man vet aldrig var det finns något gruskorn som man kan tugga på! Snart tar vi tåget norrut igen, så det blir till att rasta honom lite trött innan dess, annars blir det en bökig resa.

I storstan igen

Idag fick Igor följa med mig till Uppsala då matte ska vara borta på tisdag. Tågresan gick utomordentligt bra, Igor var exemplarisk och låg och sov på sätet bredvid mig hela vägen. Det känns som att han sov mycket mer bekvämt än vad jag gjorde... Jag var så stolt över honom när vi rest klart!
Sen upptäckte jag varför Uppsala inte alltid är så roligt att gå i. Igor hittar saker att smaska i sig överallt och det luktar hund på i stort sett lika många platser. Minsta promenad tar lång tid av den orsaken, men när han väl går så går det snabbt. Jag tänkte på lunchpromenaden på hur mycket han utvecklats på ett år, för den promenad som då skulle tagit runt 40 minuter och inneburit mycket jobb från min sida tog nu 20 minuter och på sin höjd fick jag mana på honom när han hittat lite extra spännande tikspår.

Att komma upp till jobbet här var en höjdare. Igor sprang upp för trappan, något som väldigt sällan hände när vi gick hit dagligen... När dörren väl öppnades så slängde han sig in för att kunna hälsa på alla, om och om igen. Han hälsade så mycket att han var helt slut när frukostmötet började och var tvungen att sova litegrann, men sen vaknade han och tiggde lite ost, så då var allt som vanligt.

Igor gillade inte alls söndagens aktiviteter, åtminstone inte förmiddagen. Jag och matte tapetserade klart köket då, och Igor fick inte vara med. Han fick sitta ingallrad i vardagsrummet och belönade oss med några timmars trumpen tystnad. Till slut somnade han faktiskt, han orkade inte hålla vakt mer än tre timmar... Sen gottgjorde vi honom med en lång promenad och massa bus, och efter det fick han ligga och mysa med husse i soffan när han tittade på TV. En ganska bra avslutning på dagen.

Stackars stackars Igor

Idag har vi tapetserat om i sovrummet och eftersom någon inte kunde låta bli att titta på allt vi tog i och stoppade nosen i klisterhinken så fick någon vara utanför rummet. Åh, han tyckte synd om sig själv i åtskilliga timmar innan han gick och la sig i vardagsrummet. Vad är det med lundehundar och stängda dörrar? Verkar som att de bara MÅSTE vara på andra sidan...

Det är fortfarande 14-17 minusgarder här så det blir inga långa promenader med Igor. Synd, för vädret är för övrigt strålande.

Idag fick Igor en ny dos "tantparfym" (en olja mot hans torrhet i huden). Lukter inte gott! men vi tyckte han behövde det för han har börjat mjälla något hemskt igen. kanske är det kylan som gör att huden mjällar för han har inga fläckar just nu.

Kallt om småtassarna

Det har blivit lite kyligare här i Järvsö de senaste dagarna. Just nu när jag tittar på termometern ligger den och kretsar runt -18, så det biter lite i kinderna när man går utomhus. Igor är inte helt förtjust i det hela, men tar det med gott mod. Han springer konstant när han är ute för att hålla värmen, så man har inga som helst problem med att få honom att gå framåt. Det värsta är när man måste stå still och vänta på något. Då fryser han om sina små lundetassar, och ser otroligt ömklig ut när han lyfter upp ett ben i taget för att inte ha kontakt med så mycket snö. Höjden av opraktiskhet var nog imorse när han skulle prutta. Då ställde han sig ihopkrupen som vanligt, men lyfte sen upp en av baktassarna. Det såg inte ut som den mest optimala ställningen....
Igors GPS fungerar osvikligt dock. Så fort vi är på väg hem och är inom några hundra meter så börjar han dra. Inte som på sommaren dock, när han vill bortåt, nej, nu ska han hem, och snabbt ska det gå. Det är vi inte helt vana vid...

Varför har vi då inte täcke på hundrackarn? Helt enkelt för att Igor avskyr att ha täcke på sig. Han ser otroligt sårad ut när vi sätter på det, och jag är ytterst tveksam till att han skulle göra ifrån sig alls om han har det på sig, oavsett hur nödig han är. Ska testa lite på förmiddagssvängen idag, men jag har inga höga förhoppningar.

Vinterpromenad

Efter att ha surat hela förmiddagen inne på mitt rum så blev det äntligen dags för lunchpromenad för Igor. Även jag såg fram emot den, för det är en fantastiskt fin dag idag. Några centimeter nysnö ute på stigarna i skogen, solen lyser, lätt snödis i luften och runt tian minus. Igor var hur härjig som helst men fick snabbt upp ett rävspår. Det bra med Igor är att även om spåret må vara jätteintressant så väntar han ändå in en innan han fortsätter, så man behöver inte vara orolig över att han ska dra till andra sidan sjumilaskogen. Efter en stund så hittade han en stor sten där räven varit uppe och gått, så den skulle han prompt upp på. Perfekt för Igor. Utsikt, spårmöjligheter samt bra att markera på. Han blev lite brydd när jag skulle gå därifrån men hoppade till slut ner. När jag sen vek av från spåret så blev han mindre nöjd. Motvilligt följde han efter mig, men inte längre sprallandes fram och tillbaka utan mer en sammanbiten sur promenad hack i häl på mig. Undra om han började frysa lite när vi kom tillbaka, för de sista femti meterna så drog han verkligen hemåt och ville in.
När jag torkade smält snö från honom så upptäckte jag att han mjällade nåt otroligt. Det var flagor av skinn överallt i pälsen på sidorna. Får han ännu ett utbrott av pseudo vet jag inte vad vi ska göra.

Hemma igen

Skrutt är hemma igen!

Vi hämtade honom i fredags och då ville han faktsikt följa med oss. Igor avgudar ju Rizzla i vanliga fall, men jag tror han var lite less på Rizzla för hon ska bestämma hela tiden. Han får inte sno saker, får inte läxa upp täcket, inte springa runt runt på gården, inte bita i buskarna osv. Då blir hon sur och springer omkull honom.

Verkar som sagt som att han inte gillat henne lika mycket den här gången för han har tydligen visat tänderna ett par gånger åt henne. Vilket gjort Rizzla mycket frövånad. Ena gången var när han hittat en bit älgkött på golvet och Rizzla ville titta. Han som inte ens äter älgkött!

Gått upp i vikt har han iallafall gjort. Han äter mycket där. Kan bero på att de blandar i lite godare saker än vi gör, men sen så hetsar de ju varandra att äta upp först också. Lite mer fett skadar dock inte på Igor, speciellt inte nu när det är kallt.

Sedan i fredags har han sovit och sovit. Vi har haft besök i helgen men det har han knappt noterat. Idag tyckte han dock att det var jättekul att springa på isen som bildats när modden frös till is i natt. Han åkte kana ner för en hel backe idag och verkade faktiskt tycka det var rätt kul.

Igor verkar också nöjd över att ha sina leksaker och tuggben igen. Giraffen fick sig en omgång när han kom hem.

Och så är han lite mer kräsen med maten här hemma. Smakar på alla kulor och spottar ut de som inte är goda (dvs har leverpastej eller annt gott på sig). Fast sen äter han upp alla ändå i slutändan!

Ingen hund hemma

Igår kom jag hem från Uppsala efter att ha varit borta några dagar. Varje tisdag när jag kommit hem så har jag öppnat dörren och sen hör jag ett *duns* *tass tass tass tass*. Det är Igor som kastar sig ner från soffan och kommer springande för att hälsa. Efter att ha hälsat och krypit runt mina fötter så springer han sen i full fart till soffan igen för att inte bli av med sin uppvärmda plats. Sen brukar han ligga där och mysa medan vi tittar på TV.
Igår kom det ingen hund, för han är hos hundvakt tills på fredag. Han har det kalasbra där och vi får tusen gånger mer gjort här utan honom samt slipper kvällspromenaden, men jag saknar honom ändå. Det är tomt utan min lilla lundis.

Lugn vecka

Igor och jag har varit hos mina föräldrar i helgen och Igor får stanna tills på fredag. Jag och husse ska fara och flänga lite under veckan och då har han det bättre där. Himla tur att Igor kan vara hos mina föräldrar ibland!

Hundrackar´n både bajsade och kissade inne inatt! Utan att ens tassa lite oroligt först, så som han alltid gör hemma om han är nödig. Han fuskar så när vi är där! Grrrrrrr! Tur att han är hård och fin i magen iallafall...

Nåja, det kommer bli skönt i en dag. Kanske två. Men sen kommer jag sakna skrutt som vanligt! Ska iallafall passa på att träna i lugn och ro och kanske handla lite julklappar. Stressigt att göra det med Igor i bilen annars. fast nu går ensamhetsträningen framåt och han kan vara ensam en halvtimme utan att gnälla. Ibland åtminstone...