Idag fick Igor följa med mig till Uppsala då matte ska vara borta på tisdag. Tågresan gick utomordentligt bra, Igor var exemplarisk och låg och sov på sätet bredvid mig hela vägen. Det känns som att han sov mycket mer bekvämt än vad jag gjorde... Jag var så stolt över honom när vi rest klart!
Sen upptäckte jag varför Uppsala inte alltid är så roligt att gå i. Igor hittar saker att smaska i sig överallt och det luktar hund på i stort sett lika många platser. Minsta promenad tar lång tid av den orsaken, men när han väl går så går det snabbt. Jag tänkte på lunchpromenaden på hur mycket han utvecklats på ett år, för den promenad som då skulle tagit runt 40 minuter och inneburit mycket jobb från min sida tog nu 20 minuter och på sin höjd fick jag mana på honom när han hittat lite extra spännande tikspår.
Att komma upp till jobbet här var en höjdare. Igor sprang upp för trappan, något som väldigt sällan hände när vi gick hit dagligen... När dörren väl öppnades så slängde han sig in för att kunna hälsa på alla, om och om igen. Han hälsade så mycket att han var helt slut när frukostmötet började och var tvungen att sova litegrann, men sen vaknade han och tiggde lite ost, så då var allt som vanligt.
Igor gillade inte alls söndagens aktiviteter, åtminstone inte förmiddagen. Jag och matte tapetserade klart köket då, och Igor fick inte vara med. Han fick sitta ingallrad i vardagsrummet och belönade oss med några timmars trumpen tystnad. Till slut somnade han faktiskt, han orkade inte hålla vakt mer än tre timmar... Sen gottgjorde vi honom med en lång promenad och massa bus, och efter det fick han ligga och mysa med husse i soffan när han tittade på TV. En ganska bra avslutning på dagen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar