Högst konstigt

Utanför mitt jobb finns en inredningsbutik, och där väntade en överraskning på oss idag. Två duvor stod där och även om de brukar vara hemskt oskygga i Uppsala så var det här nåt extremt. De rörde inte en fena trots att den farlige Igor närmade sig. Till slut såg jag att de var skulpturer men om Igor någonsin förstod det är osäkert. Han fick inte pinka på dem dock, där drog jag gränsen

Pasta

Sådant som inte är så gott men som eventuellt kan ätas senare lägger naim gärna i soffan.

Påskpynt?

Är detta månne ett försenat och lite halvtaskigt påskpynt?








Nej, det är ett sätt att hindra denna saluki från att gräva...








...i det här hålet.







Tilläggas kan att unge herr Saluki fick sig sin en tredje dusch igår, och att mina nystädade golv inte alls längre är nystädade.

Hur svårt kan det vara?

Nu när snön är borta tänkte jag att vi skulle ta en promenad över den där bron som Igor hade så svårt för under vintersäsongen. 

Den här gången gick det betydligt snabbare för honom att samla mod nog att sakta börja krypa över. Han gick/kröp säkert tre meter den här gången, mycket noggrant inspekterande varje planka han skulle sätta tassen på. 

Med två meter kvar ungefär så brast det för min tappre lundehund. Han satsade återigen allt på ett kort och bara kastade sig framåt i vilda galoppsprång. Det gick väl lite sisådär, men över kom han iallafall. 

Rackarns rådjur

Ser ni rådjuret? Det är inte så lätt att se, men ungefär vid björken som står mitt på ängen står ett rådjur och betar obekymrat. Obekymrade kan inte vi vara riktigt, för de är sjukt svåra att upptäcka när de är ute och går. Vid gryning och skymning vågar jag inte släppa Naim alls, då är de nästan alltid ute. På dagarna släpper jag honom ibland, efter att ha dubbelkollat alla håll flera gånger. Damn it, varför måste de hålla på och käka i våra trakter? Gå ut i skogen eller nåt, jag vill ha ängar att släppa salukin på.

Ersättare till Råttan

Ni trogna bloggläsare vet att Råttan gick bort för ett bra tag sedan nu. Båda hundarna verkade rätt ledsna över det hela och Giraffen som inhandlades som substitut har aldrig blivit lika populär. Idag hittade Naim dock en ersättare till Råttan.
Vid premiärturen ner till stranden kom han springandes med något brunt i munen. På lite närmre håll kunde man se att det var en lurvig grej och på riktigt nära håll kunde det klart konstateras att det var en gnagare av något slag. Eftersom jag inte ville kolla allt för nära var den svår att artbestämma. Förmodligen var det ingen råtta utan en rejält stor mus, men helt klart något som Naim tyckte vi skulle ta med hem iallafall. Efter lite övertalning lämnade vi den kvar på stranden. Eftersom han har ett minne som en elefant är det bäst att ha honom kopplad förbi detta ställe närmsta halvåret.

På vägen hem hittade han något att rulla i som inte ens jag lyckades artbestämma, men det hela resulterade i en dusch när vi kom hem. Eftersom detta är andra gången i sitt liv (!) som Naim duschar var han rätt tveksam i början men kom snabbt på att det var helt ok.

Räven har också fått duscha. Med det nya specialschampot. Får se om det hjälper något mot klådan och mjälligheten.

Ikväll fick jag knyta fast Igor i grinden för han vägrade att gå in när jag skulle träna Naim. Det går nämligen inte att ha honom ute samtidigt som man tränar den svarte för då springer han runt fötterna på en och gör febrilt alla saker han kan för att få godis. Eftersom han hatar att sitta fast blev han förstås rejält sur, men han får skylla sig själv. Tyvärr tror jag inte att han har den slutledningsförmågan...

Långsamt

Man får inte ha bråttom när man går igenom parkerna i stan. Igor ska prompt rulla på varenda gräsplätt och blir hemskt sur om husse försöker snabba på promenaden

Rådjursspan

Naim spanar på rådjur. Man kan inte se det på bilden men öronen vibrerar av spänning.

Säkra vårtecken

Det som kommer fram i tö göms i snö. Vintern har kommit till yg. Igen.

Igor fick bada igår och idag har han fått en dos tantparfym. Mmmm...lossnar rätt mycket hår av honom nu. Tror dock att det mesta är "vanlig" hårfällning.

Äntligen hemma

Äntligen är hela flocken samlad hemma igen efter påskhelgen. Hundarna fick spendera påsken hos mattes föräldrar medan vi var i Malmö på visit, och det gick nog ingen större nöd på dem där. Naim hade retat gallfeber på deras tik till den milda grad att hon gömde sig i krypgrunden och vägrade komma ut på ett gäng timmar... När vi kom tillbaka på söndagskvällen blev de överlyckliga och gav oss presenter i form av leriga tassavtryck överallt.
Igor var lite smågrinig på måndagen, så på eftermiddagen stängde jag helt resolut in honom i sin bur. Han lade sig ner och sov utan större protester, skönt för honom att få komma undan litegrann. Nån timme senare skjutsade jag matte till tåget, och när jag väl kom tillbaka så släppte jag ut den lille ur buren. Han tog några stapplande steg ut till köket, ruskade på sig och lommade sen direkt tillbaka till buren igen. Han hade inget som helst intresse av att vara ute och härja, han ville få sova i fred. Svårt att tro att det är samma hund som får panik när man ska lyfta in honom i buren ibland.
Naim fick följa med på måndagskvällen när jag bilade ner till Uppsala. Det var hans tur att trava runt lite i Uppsala. Förra veckan när jag hade Igor med mig så såg vi hundar överallt. De dök upp i varje hörn, så jag var redo för lite rejäl hundmötesträning.
Resultatet? En flopp. Vi såg tre (3) hundar sammanlagt under vårt dygn i Uppsala, och bara en lyckades vi få till en passage mot (men då uppförde han sig bra). Det blev till att åka hemöver igen utan att ha fått särskilt mycket träning i den svarte, om man nu inte ska räkna bilåkandet som träning. Han sa inte ett knyst på hela vägen och sov nog tillochmed en del.
Givetvis hälsade Igor på sitt hem med att vrålskälla sekunden jag öppnade bagageluckan igårkväll... Alltid lika populärt.

Hundlös påsk

Vi är hos mina föräldrar i malmö över påsken, men hundarna fick vara hos mattes föräldrar i gävle. Nu saknar vi dem jättemycket, trots att vi åkte igårkväll. Massor med ytor för Naim och dofter för Igor. Det är inte lätt att vara hundlös

Kö

Igor väntar på sin tur på lekmattan.

Återbesök på SLU

Idag var jag och Igor på SLU för att prata med Kerstin Bergvall om Igors pseudo igen. Igor tyckte som vanligt att det var kul att sitta i väntrummet, men gå in till undersökning var ett stort no-no. Med lite övertalning kom vi in dock, med en omväg över vågen. Prick nio kilo väger vår lilla tjockis. Husses synder från lydnadsträningen har satt sina spår...
Kerstin tittade på honom, hmmade och berättade för en kollega om vad saker och ting innebar. Igor hade som vanligt hyffsat svår panik när jag lyfte upp honom på undersökningsbordet men tog det ändå med viss värdighet när han väl var där. Resten av vinterpälsen behöver jag inte bry mig så mycket om nu dock, den hårade han av sig där på bordet av ren stress...
Kontentan blev att vi ska köra en högre dosering av Ciklosporinet under en månads tid för att se om vi kan dämpa problemen. För att undvika magproblem ska vi testa att ge en kapsel på morgonen och en på kvällen. Blir ett himla mecklande med mediciner nu.

När vi satt och väntade på att få betala efteråt så kom en fin salukitik in och satt bredvid oss. Igor vart helt till sig eftersom hon löpte, riktigt hur han hade tänkt sig att det skulle kunna gå till vet jag inte, men till sig var han iallafall. Det var inte utan att jag var sugen på att föreslå ett byte rakt av, en fin salukitik mot en bättre begagnad lundehund :P

Ibland brister det...

Både Igor och Naim är rätt duktiga med att låta bli Elsas leksaker, men ibland brister det för den lilla lundehunden. Som idag tex då han gärna ville bita i de roliga sakerna som finns på Elsas lekfilt. Han satt snällt och tittade på, gjorde några försök att få vara med på ett hörn men blev åtsagd, gav upp och gick in i hallen och la sig. Några minuter efter att Elsa lämnat filten såg jag i ögonvrån hur Igor reste sig och sekunden senare satt han fast i trynet på grisen. Naturligtvis blev han åtsagd igen, men nu verkade han ändå lite nöjdare, som om han fått utlopp för sin fixidé.

Idag var Naim och jag och träffade tollarna igen. Det här är tredje gången och nu vet han vilka de är, han har ju till och med busat med den gamla tiken förra gången. Idag verkade han faktiskt riktigt förväntansfull när vi gick åt det hållet. Lite bus blev det. Säkert mer nästa gång.
Lite extra träning fick vi då vi fick tre hundmöten till på vägen. Verkar som att folk grävt fram sina hundar nu när det blivit vår.


Och så, lillgor, FÖRLÅT! Vi glömde din födelsedag i torsdags. GRATTIS PÅ 3-ÅRSDAGEN i efterskott. (Lite lyxleverpastej fick han som plåster på såren idag).

För tre år sedan såg han ut så här.








Igor 1 år. En bruten klo var inte det enda vi fick besöka SLU för. Vi funderade på att köpa klippkort.








2 år och rätt trotsig. Som här när han fått tag på ett baconpapper och vägrade släppa.






3 år och nästan rumsren. Man får inte vara för kräsen när man har lundehund =).

Mobbing

Naim biter Igor över ryggen. En favorit för att mobba den lilla räven.