Ny dränering

Igors knöl var fylld med var igen, om än inte lika mycket den här gången. Förmodligen har det blivit en liten "ficka" med var kvar som de inte lyckades dränera sist och det är denna som växt. Nu ska vi köra samma tur som förra gången, dvs dränering3-5 dagar och antibiotika 10 dagar, sen ska han förhoppningsvis vara frisk.

Drygt, men vi är fortfarande lättade över att knölen trots allt bara är en varböld och inte cancer eller så...

Knölgor

Säg den lycka som varar. Igors knöl på halsen som opererades gick ner jättebra och det var bara en liten klutt kvar av den fram tills igår. Skönt tyckte vi, en hund som är i stort sett frisk!
Idag så märkte vi att den har växt till sig igen :( Upp till SLU med Igor för matte, sen får vi hoppas och se vad det är.

Mäklaren som var på besök idag hälsades det noggrannt på (efter en utskällning såklart). Sen blev det mystiskt tyst när vi kollade igenom köket. Oroad gick jag till hallen för att se om det var bus på gång... Jajamensan. Där stod en lycklig hund och viftade på svansen medan han glatt tuggade på mäklarens skosnören. Jag tror inte de hann bitas av helt, men lite smågnagda blev de allt. Han är för HEMSK på snören.

Hunden ÄR människans bästa vän

På morgonpromenaden träffade Igor och jag ovanligt många hundar och det slog mig att alla dessa hundägare njuter förmodligen av den underbara morgonen precis lika mycket som jag (7 c och strålande sol är verkligen perfekt!). Frågan är om vi alla skulle ha kommit ut på en promenad kl 7 en torsdag om vi inte hade hund? Förmodligen inte, är svaret. Man hade hastat iväg till jobbet eller legat kvar i sängen. På sin höjd läst tidningen lite längre. Inte för att jag inte tänkt den tanken förr, men nu blev jag återigen påmind om vilken stor fördel det är att ha hund sådana dagar!
"Som pricken över i" för denna tankebana, så var det sista hundekipaget vi träffade en pojke och hans jack russel. De lekte jaga kring en bänk och båda såg sannerligen lyckliga ut. Vi har sett dem förr och när man ser dem blir man glad ända in i själen! Jag tycker verkligen att det är härligt att se barn och hundar leka och ha ömsesidig glädje av varndra. Att 2 skilda arter gör så hör inte till det helt vanliga...

Paddel, paddel, paddel

Igor paddlar på så bra nu för tiden! Han började gå bättre redan för typ en månad sedan, men sedan det blivit svalare ute går han ännu bättre. Nu får man småspringa för att hålla hans tempo och han gör inga som helst tjurvägringar längre. Helt i mattes smak!
På så vis har vi också hittat några nya trevliga promenadvägar som förr varit lite för långt bort för att vara lämpliga. Kul, kul.

I morse kom en mäklare för att värdera vår lägenhet och Igor hälsade naturligtvis med sedvanligt skällande för att sedan gå över till ivrigt svansviftande och snosande. När folk väl kommit in blir Igor alltid högst exalterad över vår nya "flockmedlem" och ska absolut vara med "där det händer", dvs i knät på mäklarens finbyxor eller i densammes väska. Eftersom vi fått reda på att denne var en aning hundallergisk så verkade detta inte som någon strålande idé utan vi stängde in honom i sovrummet. Det tyckte Igor var högst tråkigt och gnällde högljutt ett par gånger. Mäklaren var dock inte långvarig utan Igor blev utsläppt snabbt igen och, till hans stora glädje, så gick vi en långpromenad. Igår fick han nämligen bara några vanliga kisspromenader a la 30 minuter eftersom vädret var pisstråkigt och vi behövde städa lägenhet hela dagen. Trökmatte!

Husse är hemma!

Igår kom husse hem och Igor blev så glad. Jag tror att han saknat sin husse lite. När någon av oss är borta blir han liksom lite spattig. Kanske inte orolig direkt, men pockig på uppmärksamhet. Men det är klart, han får ju bara hälften av uppmärksamheten han är van vid att ha när bara den ena av oss är hemma. Hur som helst så låg han med huvudet i knä på husse och sov hela kvällen igår. Så söta...


Ensamhetsträningen går hemskt dåligt. Han måste bara haft en lyrisk knäpp i förrgår. Suck!

Och så den stora nyheten! Det verkar som om Igor (och vi) kommer bli Hälsingebo i höst. Får se till att hitta nya hundvänner åt honom där uppe så att han inte saknar sina kompisar här för mycket. Fast det blir nog inte så svårt för stället verkar krylla av hundar! Kul!

Nja

Nja, jag misstänkte väl det. Bakslaget i ensamhetsträningen kom redan idag då Igor protesterade högljutt bara jag tog på mig skorna. Fast efter en åtsägning att vara tyst och stanna så verkar det som om han satt tyst och väntade, om än lite oroligt och mycket, mycket sorgset.

Vi började dagen med att gå 1,5 timmespromenad för att han skulle bli trött, men det verkade inte hjälpa med tanke på att han orkade protestera när jag gick. Nu har vi varit och gått 6:an i raskt tempo för att bättra på tröttheten så nu ska vi ensamhetsträna mera ända till ikväll då husse kommer hem!

Hallelulja

För att ge den rätta känslan måste ni tänka er en gosspelkör som sjunger hallelulja för fulla muggar när ni läser följande:

IGOR KAN VARA ENSAM HEMMA!

Jo, det är sant. Verkar som om han börjar fatta grejen. Igår var han ju ensam hemma 30 minuter utan att säga något. Idag har jag lämnat honom flera lite kortare stunder och han har inte sagt något någon gång. De flesta gånger har han gått upp och tittat men inget mer och 2 gånger har han legat kvar i sängen när jag kommit tillbaka!

Vilken hund! Han börjar bli perfekt (om nu denna trend håller i sig)...

Det går framåt

Idag började vi dagen med att gå ner på stan och äta frukost på ett café. Mysigt värre!

På vägen hem köpte vi ett nytt halsband åt Igor. Han har ett halvstryp som funkar bra, dvs han kan inte krypa ur det, men det är så brett att det tar i såret hela tiden. Nu köpte vi ett smalare som dessutom ska glida upp lite lättare då han inte drar (eg blir dragen). Har provgått det och det verkar funka perfekt.
Under tiden som Igor haft slang och färska sår har vi velat ha halsband på honom utan har haft sele och man märker direkt skillnad på hur han går. Så fort selet kommer på så börjar han trilskas och vägrar att gå, segar fram och ska snosa på allt. Han vet nämligen att han kan tvärvägra sig ur det. Sen när halsbandet kommer på så går han hur fint som helst!

Vid lunch fick Igor vara själv hemma medan jag skjutsade husse till tåget. Vi spelade in det hela med en web-kamera och det verkar som om han var tyst hela tiden!!!!
Han gick inte och lade sig, men verkade inte jättestressad heller. Kanske börjar ensamhetsträningen gå framåt? Ska man våga tro det?

En lundehund till!

Idag har Igor varit med husse på jobbet. Skällde ut städerskan som vanligt, men för övrigt mycket lugn.

Efter jobbet tog vi en tur i Hågadalen och precis när vi kom till bilen mötte vi en, för oss, okänd lundehund med ägare! Brutus hette han. En trevlig kille på 3 år. Det var lite snurr i kopplet ett tag, men sedan brydde de inte sig så mycket om varandra. Efter en liten stund kom dock en golden förbi och genast blev lundisarna en enad styrka som skällde ut dennna stackars hund. Båda verkade mycket nöjda över den uppenbart lyckade bedriften att skrämma bort inkräktaren.

Morgontrött

I måndags tog vi ut dräneringsslangen. Det gick faktiskt bra. Han var ganska lugn när sköterskan tog stygnen och sedan slangen. Lite kråmande och en del muntlig protest bara, men annars så...

På eftermiddagen åkte vi till "mormor och morfar" och Igor fick till sin stora förtjusning leka med Rizzla. Rizzla var högst imponerad av såret han hade på halsen. Helt klart suspekt och något som måste nosas noga på!

Igår morse bar det sedan av till Järvsö eftersom matte skulle på jobbintervju där. Igor fick en spännande dag med:
lunch ute, skogspromenad, 2 timmars spanande utanför rovdjurscentret, middag på uteservering tillsammans med en vorsther, snabbbesök på brukshundklubb, leka med samma vorsther i dennes hus, leka med 3 vorsthrar och titta på rapphöns.

Han sov som en klubbad säl på hemvägen, och i morse när husse gick till jobbet gick han som vanligt upp varpå jag också klädde på mig och förberedde mig för morgonrundan. När jag kom ut från toan hade han dock lagt sig till rätta i sängen igen och trots pockande och lockande från min sida ville han absolut inte gå ut. Så j--la tött fortfarande :) Och än så länge har han inte gjort någon ansats för att gå ut...Tog hårt på honom det där.

Wiigor

Ikväll har vi och Igor varit på besök hos vänner som har ett sådant där nytt TV-spel "wii". Vi skulle först testa att spela tennis, dubbel. Husse och matte mot våra vänner. Koncentrerade som vi var så tänkte vi inte riktigt på Igor men efter en stund kom han springandes runt våra fötter och gnällde och gnällde och såg mycket bekymrad ut. Vi tog ut honom för kanske var han nödig. Men, nejdå, inte var han nödig inte!
Upp igen och fortsatte spela varpå Igor fortsatte gnälla och vara nervös. Uppenbarligen gillade han inte att vi slog i luften efter något som han inte såg. När vi gick över till bowling tog han det dock lugnare och somnade under bordet.

Lite extra trött är han nu eftersom det inte bara finns kaniner utomhus att lukta på hos våra vänner utan också en kanin inne . Spännande, spännande!

Duktig hund

Igor är verkligen duktig när det gäller stygn och andra saker. Han bryr sig knappt om de två rörstumparna som hänger ut från halsen på honom. Vill klia lite ibland men slutar om man säger till honom. Så duktig så!
Och vi får tvätta honom noga också fast han rimligtvis borde vara ganska öm. På så vis är han inte mesig...

Ikväll har vi varit på kräftskiva. Igor var naturligtvis med och han har varit mycket alert hela kvällen. Minsta ljud har han kollat in och nu är han så trött, så trött. Kommer sova skönt i natt. Matte och husse också...

Skicka räkningen till Rizzla?

Som ett tillägg kan väl göras att veterinären hade frågat om han lekt mycket med någon hund på sistone. Det kunde nämligen vara så att han fått en liten, liten skråma av en tand eller dyligt och att det då kommit bakterier innanför huden som sedan blivit "inkapslade" där och legat och gojsat till sig.

Och ja, visst har han lekt med hundar på sistone. Både med Rizzla och med Kinna, och Rizzlas och Igors favoritlek går ju faktiskt ut på att just ligga och bita varandra i strupen (?).

Slut på det lekandet i fortsättningen alltså!

Faran över!

Veterinären ringde precis och meddelade hur det var med Igor. Tydligen var det "bara" en vanlig böld full med bakterier och gojs. Inte så fräscht kanske men den är bara att tömma och dränera några dagar. Jämfört med en cysta så är det himmelriket. Dessutom får vi hämta vår tappre lille soldat redan om några timmar, så det är dubbel bonus. Få se om han har en krage på sig då, det lär ju vara lika uppskattat som alltid (dvs han ser dödligt sårad ut och tappar all livslust).

Operation (igen)

Jahapp. Efter att vi suttit uppe på SLUs akutmottagning nån timme så fick vi träffa akutläkaren (som visade sig vara tjänstgörande kirurg). Hon tog raskt beslut om operation, vad det än var så skulle det bort innan det blev värre. Nu sitter nog Igor i en bur och ylar, det är sövning och hela rasket en gång till. Vi skulle få hämta honom imorgon enligt planerna men om han är stressad och härjar ikväll så kanske vi får hämta honom redan ikväll.

Usch o tvi o blä. Lagom kul.

Inte det svar vi ville ha

Jag tog Igor till veterinären idag. Hade hoppats på att de skulle säga att: "det kan vara så där ibland. Förmodligen en svullen lymfknöl eller en inflamerad spottkörtel. Inget att oroa sig för. Försvinner spontant. "
Men tyvärr var svaret inte så. Veterinären hade ingen aning om vad det var, men det var inte normalt och det var mycket oroväckande på en sådan ung hund. Vi har fått en remiss till SLU och ska dit för en biopsi. När vet vi inte ännu. Måste ringa imorgon.

Lilla, lilla skrutt! Han förtjänar inte detta!

Det tar verkligen aldrig slut

Suck. Jaha, efter att vi glatt konsaterat att vår hund artat sig både fysiskt och psykiskt på sistone så är det dags för nästa bekymmer. Igor har de senaste två dagarna utvecklat ett "gäddhäng"med en knöl i under hakan. Knölen är nog mycket troligt struphuvudet, men vi tycker det känns stort, och hänget är defenitivt nytt. Blir veterinärbesök imorgon! Han är pigg som en räka, men man vill ju liksom kolla...

Det här tar verkligen aldrig slut...Snart kommer de nog misstänka oss för hundmisshandel eller något sådant. Snudd på genant...Och försäkringsbolaget, vad ska de tro? Försäkringbedrägeri på hög nivå mån tro?

Hur som helst, morgondagen får utvisa vad det kan tänkas vara. Dags att be till högre makter igen!

Idag var jag och Igor ute och gick i Sunnersta medan husse sprang, och Igor blev mycket förvånad när det plötsligt kom en bajskorv gåendes tvärsöver motionsspåret. Det var 2 skalbaggar som släpade på bajsen och jag kan ju erkänna att jag, biolognörden, fann det hela rätt fascinerande, men Igor var ännu mer fascinerad och han observerade det hela väldigt, väldigt länge. På mycket, mycket nära håll. Han verkade inte tro sina ögon. För en sekund verkade som att han tänkte sno bajsen från dem, han öppnade munnen för att ta den, men kom på att: nämen, jag äter ju inte bajs längre. Så han lät de vandra iväg. Som tur var kom husse springandes just då och bröt hypnosen för annars hade vi nog stått kvar och tittat fortfarande. Och jag kan inte klandra honom...Man blir ju liksom lite nyfiken:
Vart skulle de egentligen?
vad skulle de ha den till?
Samarbetade de eller var de bara två skalbaggar som var osams men råkade dra åt samma håll?
Frågorna är många...

Hundbesök på jobbet

Min arbetskamrat kom förbi idag med sin ridgeback. 5 månader gammal och 30 kg tung... Igor blev råförbannad och fräste och skulle anfalla. Han kom nog ihåg hur valpen hade sprungit omkull honom några månader tidigare, och nu skulle det göras upp. Funkar inte riktigt på ett kontor, så vi ska nog släppa dem utomhus någongång så de kan upprätta en rangordning. Bra att se att Igor har fått lite mer hår på bröstet och inte är så himla underlägsen hela tiden.

Husse är så tråkig!

Suck.
Pust.
Snark.

Igor spar inte på omdömena idag. Han har legat i korgen på jobbet och suckat och pustat hela förmiddagen. Mina försök att pigga upp tillvaron med lite spårning av ost hjälpte för stunden, men sen när leken var slut så lommade han iväg till korgen, slängde sig ner i den och släppte ut en stor och bedrövad suck. Det är bara att acceptera fakta är jag rädd, husses jobb är inte lika roligt som att få leka med en annan hund (särskilt en tik).

Fortfarande fuktigt ute, men Igor tar det nästan bättre än mig. Han paddlar på fint under promenaderna medans jag känner för att ta en dusch så snart jag kliver utanför dörren.

Tjejbesök

Igår eftermiddag kom flat-tiken Kinna på besök och skulle stanna till idag. Naturligtvis jättespännande, men eftersom Igor är en mogen hund nu så blev det inte så mycket hysteriskt nosande i rumpen utan mest idogt slickande i mungipan.

Storleksskillnaden till trots så leker de bra. Leken går ut på att Kinna boxar Igor med sina framtassar och Igor parerar så gott han kan. Ser inte så bekvämt ut, men Igor verkar supernöjd bara han får uppmärksamhet.





Igor försöker få Kinnas uppmärksamhet då hon tröttnat på deras lek




Vi tog en långpromenad på kvällen, vilket båda hundarna verkade uppskatta och båda var trötta och nöjda när vi kom hem.

2 hundar skulle inte vara så dumt, men hur ska vi hinna med en valp till? Näe, det får nog vänta en si så där 10-15 år eller så. Då har barnen (som ännu ej är födda eller ens egentligen påtänkta) vuxit upp och vi har säkert ett behov av att göra något på vår fritid. Fast vad långt det låter...Omänskligt långt!

Friskgor

Nu så, frisk igen!

Var pigg som sjutton igårkväll så vi förmodade att det var på rätt väg med magen och vi hade rätt. Efter ett inferno av kräkande och bajsande igår så var morgonprutten hur fin som helst. Skönt. Som husse skrev igår, så blir man ju alltid lite nervös över IL-risken, även fast man vet att det mycket väl kan vara "vanlig" magsjuka.

Magics matte skrev en kommentar på gårdagens inlägg och det var bland annat att hon visste en lundehund som helt plötsligt kunde vara ensam hemma när den blev äldre. Och ja, vi skulle inte bli helt förvånade om det blev så med Igor heller. Han är nämligen så´n. Det går inte, det går inte, det går inte och så plötsligt: det går!

Så har det varit med:
- bilåkandet (slutade abrupt skrika en dag),
- sova på morgonen (fann plötsligt en dag nöjet i att sova till 8-9-snåret istället för 5.30-6.00),
- att hoppa upp i soffan (oj, det kunde jag visst!)
- ligga ner i bilen när matte och husse är borta (efter ett år med stelt sittande så fort vi försvann började han med att ligga ner och vänta, och inte sfinxa utan avkopplat ligga!)
- gå (en dag gick Igor till husses stora förvåning ända till jobbet, jmfr med 400 meter som förr)
- gå dit matte vill (mirakulöst nog så går Igor helt exemplariskt nu)

Fast visst, egentligen så kanske det inte är "helt plötsligt" alla gånger...Många saker har vi ju nött på bra med, som det senaste tex, att gå åt vissa håll utan att tjura. Det krävdes ju en viss träning för att få det att funka men sen släpper det liksom bara. Man tror att träningen inte hjälper, men sen upptäcker man en dag att det gör den visst. Så, note-to-self och till alla andra som kämpar med sina lundehundar:
Fortsätt träna! Det är lätt att glömma det när det går tugnt, men det verkar som om de bara behöver lite tid att fundera över om det är ett vettigt alternativ eller inte.

Risigor

Igor har haft en jobbig natt. Vi stack ut och sprang i Jälla igår kväll och det gick ganska bra. Igor var lite trött när vi kom hem (vid halv tio) så han gick och lade sig. Kvällspromenaden gick bra och när vi kröp till kojs trodde jag det skulle bli en vanlig natt. Icke. Jag fick gå upp ungefär en gång i timmen för att ta ut Igor/städa upp efter honom, det kom obra saker åt bägge hållen. Stannade hemma några timmar på morgonen för att låta honom vila lite, men vid nio gick vi ner till jobbet och då verkade han lite piggare. Han har sovit här hela förmiddagen och gör inte mycket väsen av sig. Hoppas han är bra igen sen och att det här bara var priset han får betala för att smaska i sig allt möjligt han hittar... Såfort han blir lös i magen får jag stressfaktor och blir rädd för IL.

Vi sliter hund på jobbet

Idag är Igor med mig på jobbet för att ge matte lite frihet från skrutthundar. Det gick bra att gå ner hit på morgonen, han var inte jättesugen på att gå ner mot stan men fann sig ganska bra i sitt öde. Större delen av dagen har gått åt till att sova samt att spana på städerskan. Lunchen blev en mycket uppskattad händelse, lax och ris är något som unge herrn tycker mycket om.

Det är ironiskt att idag när Igor kommer ligga och slöa större delen av dan så är det för en gångs skull lite svalare, snudd på regn. När han varit hemma med matte så har det varit för soligt och varmt för att kunna vara ute, och nu måste han vara inne med husse. Stackars lilla hund.

Varmt

Igor tycker det är varmt, MEN har har gått på förvånandsvärt bra ändå de gånger vi trotsat hettan och gått ut en sväng = matte är stolt!

Dessutom så har han gått RIKTIGT bra på mornar och kvällar när vi passat på att gått lite längre svängar i svalkan. Anledningen till att han går bättre tror jag beror på att han får vara hemma och "slipper" gå fram och tillbaka till stan. Han verkar ogilla den svängen mycket nu för tiden (trots att han verkar tycka att det är helt ok att var på Eriks jobb????), samt att jag varit STENHÅRT konsekvent på att om jag har bestämt att vi ska gå så ska vi gå! Och jag har inte segdragit i kopplet utan gjort ett snabbt lite hårdare (fast lugna, inte hårt så att det skadar) ryck i kopplet de gånger han vägrat samtidigt som jag barskt sagt nej. Detta verkar göra susen!
Nu kan jag göra ett lätt snabbt ryck när han vägrar och säga "här" och han traskar på. Naturligtvis ett halvt steg bakom mig med öronen lite lätt bakåtstrukna så att jag ska förstå att han gör det högst motvilligt. Jag menar, vad kunde man förvänta sig av en lundehund, men si matte är glad bara han går sen får han se hur sur ut han vill.

Dessutom brukar surheten gå över på ett par hundra meter för inom dess har han sett en fågel som bör jagas, en hund som ska hälsas på eller upptäckt att det var helt ok-spännande att lukta även där matte ville gå.

Ensamhetsträningen går däremot si så där. Jag sliter på men Igor visar inga större tecken på att acceptera att bli lämnad. Idag höll jag på i 2 timmar och gick in och ut i dörren med några minuters mellanrum för att han skulle lära sig att koppla av fast vi går i dörren. Men nej, inte den minsta avslappning här inte. Gnäll, gnäll och sfinx sfinx (Om han lägger sig ner så ligger han stel som en sfinx)! Hundracka!

Igor besöker jobbet

Husse har fått äran att ha Igor på jobbet några timmar nu på eftermiddagen då matte ska gå runt på stan. Först slank han runt vid ytterdörren för att försöka smita ut när matte skulle gå, men sen hon gått kunde han tänka sig att komma in i arbetsrummet och hälsa. Han har även hunnit med att dricka lite vatten innan han slängde sig ner på golvet och tvärsomnade.
Det är varmt för stackars lilla Igor, men han har gått fantastiskt bra de senaste dagarna, trots värmeböljan. Vi trodde han skulle vägra och ha sig, men inte då. Han har paddlat på, ofta med bra fart, och bara ibland stannat oresonligt länge. Kanske börjar han bli vuxen, vår lille spjuver?
Ensamhetsträningen hemma går med blandad framgång, men det är bara att kämpa på.

Ibland klarnar det

Vi har klurat länge på varför Igor inte vill gå ibland utan bara stannar och tittar på oss. Vi har haft många alternativ. Vi har pendlat mellan; ren trots och missnöje, uttråkning, rädsla och misstänksamhet. Nu har jag svaret! Det slog mig nämligen idag på morgonpromenaden att när vi är i stan så vägrar han alltid (åtminstone till 95 %) på vägen hemåt, men när vi är hos "mormor och morfar", som har stor läcker tomt som är asrolig att vara på, så vägrar han alltid bortåt men aldrig hemåt. Så, där är alltså svaret...RENT MISSNÖJE! Det passar helt enkelt inte alltid vår lilla prins att gå dit vi vill. Så måste det vara. Länge var vi inne på det där med misstänksamheten, men det är inte det. Han har nämligen en helt annan vägran och kroppshållning när han måste "lundechecka" något. Och varför skulle det falla sig att han alltid blev misstänksam åt ena hållet?
Nåja, det blir lättare och lättare hela tiden nu så till vintern har vi säkert en hund som går på alldeles utmärkt igen. Oavsett riktning!

Idag har husse och matte storstädat och Igor har som vanligt hängt över axeln, eller snarare fötterna, på oss. Efter 2 timmar verkade han tycka att vi letat färdigt efter vad vi nu letade efter och däckade i sängen.

Vi har också varit i Sävja och sprungit lösa i skogen. Kul, kul, kul! Igor fick leta efter en av oss flera gånger och det tycker han är jättekul.

Mindre roligt tycker han att det är att bli lämnad ensam hemma. Idag gick ensamhetsträningen inget bra. Första svängen gick hyfsat men de 2 andra svängarna gick inte bra alls. Gnäll, gnäll, gnäll.

I morse gjorde matte hundmat som vi ska ha och blanda i torrisarna ibland:


Ugnsbakad lax . En stor favorit!

Jobbigt att hålla koll

Igor jobbar hårt på att hålla vakt på sin tomt. Han är ute i stort sett dygnet runt, det är först när det mörknar som han kan tänka sig att komma in och sova. Det börjar märkas nu att han inte riktigt orkar vara lika sprallig som i början av veckan, men trots det så ska han inte vila särskilt mycket. Han kommer sova i en vecka när vi kommer tillbaka till Uppsala...

Igor fick korn på en liten groda på kvällssvängen. Mycket mycket intressant var den, men dumma husse och matte avbröt Igors undersökning alldeles för tidigt.