Vi har klurat länge på varför Igor inte vill gå ibland utan bara stannar och tittar på oss. Vi har haft många alternativ. Vi har pendlat mellan; ren trots och missnöje, uttråkning, rädsla och misstänksamhet. Nu har jag svaret! Det slog mig nämligen idag på morgonpromenaden att när vi är i stan så vägrar han alltid (åtminstone till 95 %) på vägen hemåt, men när vi är hos "mormor och morfar", som har stor läcker tomt som är asrolig att vara på, så vägrar han alltid bortåt men aldrig hemåt. Så, där är alltså svaret...RENT MISSNÖJE! Det passar helt enkelt inte alltid vår lilla prins att gå dit vi vill. Så måste det vara. Länge var vi inne på det där med misstänksamheten, men det är inte det. Han har nämligen en helt annan vägran och kroppshållning när han måste "lundechecka" något. Och varför skulle det falla sig att han alltid blev misstänksam åt ena hållet?
Nåja, det blir lättare och lättare hela tiden nu så till vintern har vi säkert en hund som går på alldeles utmärkt igen. Oavsett riktning!
Idag har husse och matte storstädat och Igor har som vanligt hängt över axeln, eller snarare fötterna, på oss. Efter 2 timmar verkade han tycka att vi letat färdigt efter vad vi nu letade efter och däckade i sängen.
Vi har också varit i Sävja och sprungit lösa i skogen. Kul, kul, kul! Igor fick leta efter en av oss flera gånger och det tycker han är jättekul.
Mindre roligt tycker han att det är att bli lämnad ensam hemma. Idag gick ensamhetsträningen inget bra. Första svängen gick hyfsat men de 2 andra svängarna gick inte bra alls. Gnäll, gnäll, gnäll.
I morse gjorde matte hundmat som vi ska ha och blanda i torrisarna ibland:
Ugnsbakad lax . En stor favorit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar