Det går framåt

Idag började vi dagen med att gå ner på stan och äta frukost på ett café. Mysigt värre!

På vägen hem köpte vi ett nytt halsband åt Igor. Han har ett halvstryp som funkar bra, dvs han kan inte krypa ur det, men det är så brett att det tar i såret hela tiden. Nu köpte vi ett smalare som dessutom ska glida upp lite lättare då han inte drar (eg blir dragen). Har provgått det och det verkar funka perfekt.
Under tiden som Igor haft slang och färska sår har vi velat ha halsband på honom utan har haft sele och man märker direkt skillnad på hur han går. Så fort selet kommer på så börjar han trilskas och vägrar att gå, segar fram och ska snosa på allt. Han vet nämligen att han kan tvärvägra sig ur det. Sen när halsbandet kommer på så går han hur fint som helst!

Vid lunch fick Igor vara själv hemma medan jag skjutsade husse till tåget. Vi spelade in det hela med en web-kamera och det verkar som om han var tyst hela tiden!!!!
Han gick inte och lade sig, men verkade inte jättestressad heller. Kanske börjar ensamhetsträningen gå framåt? Ska man våga tro det?