Bajsgor

Igår inträffade en skum grej. Vi satt och åt middag, och Igor tassade runt lite för att se om vi kanske råkat tappa nån matbit. Sen lommade han ut ur köket och in i vardagsrummet. Det blev mystiskt tyst, så matte gick iväg för att skälla ut honom när han troligen härjade i soffan. Till hennes förvåning stod han mitt i vardagsrummet och pruttade. Vi blev så paffa att vi inte ens skällde på honom, utan plockade bara upp det.

Konstigt, för han hade (helt enligt schemat) gjort ifrån sig två timmar tidigare på väg hem från jobbet. Vi fattar ingenting, och ingen typ av signal gav han heller. Han måste helt enkelt ha blivit väldigt nödig och tyckt att det var
a) onödigt att säga till samt
b) vardagsrummet passade bra att prutta i

Skrutthund.

Helgens hundträff

I söndags packade vi in Igor i SAABen och åkte ut till Sunnersta där vi skulle träffa Egon och Taffy (samt tillhörande hussar/mattar). Det var en fin vinterdag och hundarna tyckte det var otroligt kul att springa runt i flock. Igor gjorde allt han kunde för att sniffa Taffy lite här och var, och Egon gjorde sitt bästa för att sätta Igor på plats. Till vår förvåning så var Igor lika stor som Egon nu och hade nog ungefär samma matchvikt. Egon är dock hårdare i psyket och tog för det mesta ner den vekare Igor. Inte för att Igor verkade påverkas, han är lika ettrig ändå. Vi gick runt på fälten bort mot Ultuna och svängde tillbaka ungefär vid hål sexton på frisbeegolfbanan. Det var länge sen Igor träffade så många hundar på en och samma promenad, för vi stötte även på ett gäng till hundägare som var ute och promenerade. Det märktes att det var mycket för honom, för sen sov han som en stock när vi kom hem.

Det är kul att se flera lundisar springa runt tillsammans, så jag hoppas vi kan lyckas få till fler träffar under våren.

Besök hos veterinären

Idag var Igor hemma med matte så hon kunde ta honom till veterinären. Han har haft en kal fläck vid ena knäet några dar, och vi var lite oroliga. Vår misstanke att det var hårsäckskvalster fick inga stöd där, utan veterinären trodde mer att han hade gnagt bort det själv p.g.a. inflamerade analsäckar, vilket han hade. De passade på att rensa dessa när han ändå var där och... well... Igor gillade det inte så värst mycket. Efteråt var allt glömt och bara roligt, men det kan nog bli lurigare att få dit honom framöver.

Vi får hoppas att det var det som var problemet, och att problemet nu ger sig. Har inte hårgrejen löst sig om några veckor så får vi gå till (en annan) veterinär och kolla igen.

Snart kommer de hit så att matte kan gå och träna. Då ska vi nog sova massor efter en spännande dag.

Snöfall

Ännu mer snö! Nu får det ge sig. Igor tycker det är kul (lätt följa spår, man kan spralla runt i det och alla hundar kissar lätttillgängligt) men husse börjar tröttna på pulsandet. En vecka får räcka. Enda fördelen är att Igor är helt utschasad när vi kommer in från promenaderna, det är så mycket aktivitet i hans lilla skalle att han måste vila flera timmar efteråt.

Ett otippat resultat

Idag skulle jag ut på stan vid lunch, dels för att köpa lunch men även två par skosnören (någon har tuggat av snörena till både mina träningsskor samt kängor). Jag lämnade Igor tillsammans med Tobias (de andra var också ute på ärenden) och hastade iväg ner på stan.

Givetvis råkade jag ut för världens mest service-mindade kassörskor på Din Sko. De nöjde sig inte med att bara plocka fram "två par långa snören", utan det skulle färgmatchas till förbannelse mot mina kängor och plockas fram alla möjliga färger. Mina uttalanden om att "vilken färg som helst duger" ignorerades, här skulle det bli rätt. Till slut fick jag mina snören, och skyndade till ICA för att köpa en matlåda. Seg kassa givetvis, och vid det här laget var jag övertygad om att Igor skulle dels ha skrikit sig hes, dels ha kissat inne samt drivit mina medarbetare till vansinne.

Väl inne i trapphuset så hördes ingenting. Jag blev lite förvånad, men det har hänt förut att han tystnar för att han känner igen mina steg. Ingen reaktion när jag kom in, för Igor var inte ens innanför dörren. Först när jag hade rumstrerat runt lite i hallen kom han paddlande från lunchrummet och ville hälsa litegrann.

Jag var tvungen att fråga grabbarna vad som hänt, och det visade sig att Tobias hade sagt till honom att sätta sig och titta på ytterdörren, och sen berömt honom när han varit tyst då folk gått förbi utanför. Sen hade Igor tröttnat på att sitta där, och travat iväg till matrummet och lagt sig ner där medans de andra åt. Jag höll på att få dåndimpen när jag hörde det. Det finns hopp för honom trots allt!

Krasch krasch

Skruttgor ramlade ur sängen inatt vid ett-tiden. Det störde honom såpass mycket att han sen valde att gå upp en gång i halvtimmen fram tills fyra ungefär. Bra jobbigt för husse och matte. Det var inte förräns han fick använda mitt ben som huvudkudde som han kände sig lugn nog att sova oavbrutet fram till sex, då vi gick upp. Inte så oväntat så har han varit väldigt trött på jobbet, han försöker väl sova ikapp...

Snö är det bästa som finns

Oj vad det har snöat. Husse och matte var på bröllop under helgen, så Igor fick spendera helgen hos svärföräldrarna utanför Gävle. Det snöade friskt i fredags, så det fanns en hel del att skutta runt i och busa med Rizzla i. Han började nog bli lite trött på hennes hårdhänta lekande mot slutet dock.

Snön är han inte trött på ännu, och tur är väl det. Vi spenderade lunchen uppe i Engelska Parken, där det var upp mot 2 dm orörda snöfält att skutta runt i. Det går inte snabbt, det är inte värdigt på något sätt men ser väldigt roligt ut när han skuttar fram och tillbaka. Allt är spännande under och ovanpå snön. Det är inget fel på minnet heller, för han travade snörrätt mot det hål vid ett träd som han brukar försöka gräva upp gnagare ur, trots att det var ett tjockt snölager över allt.

Husse gillar också snön, för med den ute så går han faktiskt in utan att sätta sig på tvären. Det är skönt att komma in i värmen tycker även en liten hund, så han går glatt in när vi närmar oss porten. Helt otroligt.

Det är vansinnigt sött när han står still och spanar på något i snön. Efter ett tag drar han upp en tass i luften, för att marken är för kall. Sen byter han tass. Otroligt sött.

Sova själv

Vilka utvecklingssteg han tar ibland. De senaste dagarna har vi varit förbluffade över hur han helt plötsligt insett att han kan hoppa upp i soffan helt själv, men igår togs ett nytt steg.

När vi skulle borsta tänderna så tassade han in i vardagsrummet och hoppade upp i soffan för att lägga sig. Han gosade ner sig ganska bra där, så när vi skulle lägga oss låg han och sov. I vanliga fall hade vi lyft upp honom, tagit in honom i sovrummet och sen satt ett galler för dörröppningen så han inte springer runt och skäller på tidningsbudet, men igår tänkte vi att va fan, vi testar. Så han fick ligga kvar där.

Vi trodde han skulle komma tassande efter nån timme och undra vart vi var, för att sen skutta upp i sängen och somna på husses ben, men icke. När klockan ringde i morse hade vi inte blivit väckta en enda gång, och sängen var hundfri. Jag smög upp (hur mycket man nu kan smyga klockan sex på morgonen) och tittade in i vardagsrummet. Där i soffan låg en liten skrutt och tittade sömnigt på mig. Han hade inte rört sig på hela natten. Det trodde ingen av oss nånsin skulle hända.

Värdelöst väder

Tala om värdelöst väder. Is och snöblask på marken. Nollgradig temperatur. Iskallt regn som öser ner. Inte ens Igor ville vara ute särskilt mycket, och han brukar inte vara kräsen direkt. Vi tog en trekvarts promenad nu på morgonen ändå, så att han skulle få röra sig lite. Mot slutet blev han sprallig och ville rulla i blötsnön. Skönt hörru...

Nu när han fått frukost och varvat ner lite så sover han sött.

Ninja-matte

Jojo. I morse skulle matte upp tio minuter innan mig och Igor, och tänkte smyga upp som en ninja för att inte väcka oss. Allt funkade bra, tills hon kom till kompostgallret vi hade ställt vid öppningen till sovrummet. Det glömdes bort helt, och med mycket brak och buller så gick hon omkull det. Igor tyckte det var ett mycket dåligt sätt att vakna på, och blängde surt på gallret (som han redan innan tyckt varit otäckt).

Voj voj voj, jag säger då det. Smidig som en ninja.

Den lösa hunden

Igår kväll när vi tog kvällsrundan med Igor så gick vi runt i "småparkerna" mellan husen uppe i Sala Backe. Igor var lite till sig över att det snöade, och gick ganska nära framför oss och snusade lite.

Plötsligt ser vi nåt röra sig mellan våra fötter. Min första tanke var att det var Igors skugga, sen trodde jag att det var en hare. Sen ser vi att det är en liten Jack Russel som har smygit sig på oss utan att någon märkt honom. Igor blev lika förvånad som vi, och glömde helt bort att skälla. Han nosade lite, och sen började han leka med den andra hunden. Jag och matte tittade oss förvånat runt, men kunde inte se någon ägare någonstans. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra, utan lät dem leka lite medan vi funderade på vad vi skulle ta oss till. Sen såg vi ett ungt par komma gående (ingen stress här inte) över en gräsmatta, och det visade sig vara deras lilla vovve. Han hade bara stuckit iväg som ett skott när han vädrat Igor tydligen. Igor blev lite ledsen när de tog hans nya lekkamrat ifrån honom och skulle prompt upp i den andra hussens famn med.

Halv storm!

Oj vad det blåste igårkväll. Igor var inte helt nöjd över det. Träden knakade och massor med plastpåsar blåste läskigt runt omkring. Dessutom föll en del soptunnor och liknande omkull, och det är lömskt som tusan.

Sen är det inte så lätt att vrida kroppen och kissa högt när man håller på att blåsa omkull. Det är svårt att vara stöddig i kraftiga vindar när man bara väger lite över sju kilo...

På plussidan var att det blåste runt massa löv. Det är roligt att jaga löv.

Inatt sov han äntligen vettigt, makalöst vad mycket roligare det är att gå upp på morgonen om man har sovit ordentligt.

Nya bilder

Gjorde upp med det dåliga samvetet igår och lade upp lite av bilderna från höst/vintern på bildsidan. Att det ska vara så bökigt att välja ut och lägga upp.

När vi kollade igenom våra gamla bilder så kan man skönja ett tema: Igor sover. Vi har sjuuukt många bilder av Igor när han sover (ofta i soffan) och är helt bedårande. Då smälter husses hjärta och man vill bara gosa ner bredvid honom. Gör man det så får man dock fyra fotsvettsdoftande tassar upptryckta i ansiktet, så det är bäst att hålla sig borta.

Idag hade jag tagit ner hans Dia-bädd till jobbet, så han ska ha något bättre att sova på. Den har varit ganska populär, och han ser ut att sova skönt i den.

Igor åker tåg

I helgen åkte Igor tåg tillsammans med matte från Kungsör hem till Uppsala. Det gick tydligen bra, även om han skulle stå i mittgången och spana på alla hela vägen mellan Kungsör och Stockholm. Alla bevakades noga, men kvinnan som åt hamburgare var extra intressant. Han är inte så smidig eller smart heller, för när folk skulle förbi så flyttade han sig inte en millimeter utan bara blängde på dem. Han somnade tre minuter innan ankomst till Stockholms central, så då var det bara att väcka honom och trava runt tills nästa tåg skulle gå.

Mycket spännande fanns det i huvudstaden, men gatorna var skumma, för det var många hål i dem.

Resan mellan Stockholm -> Uppsala kan sammanfattas i att han somnade som en stock på en gång och sov utan att röra sig hela vägen hem.

Det verkar alltså som att han kan åka tåg. Skönt. Men man ska nog ha gjort honom lite mentalt trött innan, för annars blir det nog gnäll och stress.

Tillbaks på jobbet igen

Nu är saker som de ska vara igen. Igor är tillbaks på min arbetsplats, och sover som en stock efter att ha kalasat på tonfisk, skällt på dörren (massa tjyvar och skurkar som går förbi i trapphuset) samt dödat en repknut.

Undra om han är lite småkrasslig, han var uppe och stökade ungefär en gång i timmen inatt, men var inte nödig eller liknande. Man blir ju lite fundersam.

Läste om Zigge på Ziggebloggen, och slogs av hur mycket man hade glömt av de tidigare månaderna. Nu verkar Zigge vara lite vettigare än vår tokhund, men ändå. Rumsrenheten är även för oss en evig följetong. Man tror sig vara säker, men sen kommer en liten olycka för att man varit glömsk eller trott att han kan hålla sig tio minuter till medan man bara ska...

Nyår

Just ja. Det har varit nyår.

Vi spenderade nyårsafton ute i Trödje (dvs på landet) i tron att det skulle vara lugnt där. Ptschchh. Det small raketer som om det vore världskrig där ute. Men som tur är verkar Igor vara helt skottsäker, för han ignorerade dem helt. Mot tolvslaget när det small som värst tittade vi till honom, och då låg han och snarkade i en fotölj, fullständigt tillfreds med livet. Skönt att han tål fyrverkerier.

Det svåraste tricket bemästrat

Vårt bästa vapen för att göra Igor mentalt trött på sistone har varit att köra ett trick med honom. Han får sitta ner bredvid den av oss som tränar honom, och sen kastar vi en godbit nån meter framför honom. Han får inte ta den, utan ska gå med tränaren förbi godbiten några meter, och först på kommando så får han ta den. Det här har varit oerhört svårt för honom, ofta så stannar han framför den och stirrar på oss som om vi är tokiga. Vi kan väl inte på allvar mena att skinkbiten ska ligga kvar här? Under protest och med klar stress i blick så tar han sen en sväng runt godiset till oss, noga med att inte komma för nära, för det måste vara något fel på gottat. När han sen släpps så springer han glatt fram och äter. Det här har funkat fint, han blir fullständigt uttröttad av proceduren och allt tankearbete.

Tills igår. Igårkväll när han skulle tränas lite så kom bakslaget. Den sluga rackaren hade en ny teknik. När matte kastade godisen tittade han på henne. När hon gick tittade han på henne. När hon stannade tittade han på henne. När han sprang tittade han på henne. Han släppte henne inte med blicken, och undvek därmed att titta på den frestande godbiten. Han sprang rakt över den vid inkallning, och det var först vid släppandet som han koncentrerade sig på den. Han gjorde detta tre gånger på rad, så han verkar ha överlistat oss. Rackarns. Nu lär vi hitta på något annat utmanande att göra inne. Spårsök i lägenheten är för enkelt.