Idag skulle jag ut på stan vid lunch, dels för att köpa lunch men även två par skosnören (någon har tuggat av snörena till både mina träningsskor samt kängor). Jag lämnade Igor tillsammans med Tobias (de andra var också ute på ärenden) och hastade iväg ner på stan.
Givetvis råkade jag ut för världens mest service-mindade kassörskor på Din Sko. De nöjde sig inte med att bara plocka fram "två par långa snören", utan det skulle färgmatchas till förbannelse mot mina kängor och plockas fram alla möjliga färger. Mina uttalanden om att "vilken färg som helst duger" ignorerades, här skulle det bli rätt. Till slut fick jag mina snören, och skyndade till ICA för att köpa en matlåda. Seg kassa givetvis, och vid det här laget var jag övertygad om att Igor skulle dels ha skrikit sig hes, dels ha kissat inne samt drivit mina medarbetare till vansinne.
Väl inne i trapphuset så hördes ingenting. Jag blev lite förvånad, men det har hänt förut att han tystnar för att han känner igen mina steg. Ingen reaktion när jag kom in, för Igor var inte ens innanför dörren. Först när jag hade rumstrerat runt lite i hallen kom han paddlande från lunchrummet och ville hälsa litegrann.
Jag var tvungen att fråga grabbarna vad som hänt, och det visade sig att Tobias hade sagt till honom att sätta sig och titta på ytterdörren, och sen berömt honom när han varit tyst då folk gått förbi utanför. Sen hade Igor tröttnat på att sitta där, och travat iväg till matrummet och lagt sig ner där medans de andra åt. Jag höll på att få dåndimpen när jag hörde det. Det finns hopp för honom trots allt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det där med snören finns det fler lundehundar som gillar. Bullen har haft flera leksaker på snören... som numera är antingen bara snören eller bara leksaker... Typ snöre utan boll och boll utan snöre.... Skosnörena brukar få vara ifred nu för tiden, men så har det inte alltid varit.... Mvh Bullens matte
Skicka en kommentar