Nyårsafton

Ut med det gamla, in med det nya! För många hundägare är nyårsafton en jobbig helg då raketer och smällare förstör livet för många hundar. Vi har tur med Igor, han reagerar inte alls på dem. Trots att det smäller till ibland utanför så ligger han och snarkar i soffan utan att röra ett enda morrhår. Kunde han bara vara lika bra på att vara ensam så skulle vi vara överlyckliga... Vi har börjat om från scratch nu och är nere på tvåminutersintervaller. Surt, men vi hoppas att det ska fastna den här gången. Kanske blir 2008 det år då Igor lär sig vara ensam hemma?

GOTT NYTT ÅR!

Icke sa nicke

Vi har varit i Gävle ett par dagar. Där var också min syster och hennes barn, och man slås varje gång av att Igor verkligen är underbart snäll med dem. Den äldsta (3,5 år) snosar han bara lite på då och då, och fast sonen i fråga studnstals kan vara rätt vild så tar Igor det hela med ro. Han låter sig snällt tillrättavisas av lillkillens - "Nejje Igoj, gå härifrån"! då han faller för frestelsen att pussa honom i nacken när han leker med lego eller dyl.

"Morfar" styckade en tjäder en av dagarana och Igor tittade storögt och intresserat på. Fast äta tjäderkött? Njäe, det ville han inte. Verkar äckligt! Fjädrarna var däremot smaskiga att tugga på och roliga att retas med.

Idag kom vi hem och testade med stor förväntan D.A.P. Ett slags feromoner som ska fungera lugnande på hundar som exempelvis har svårt att vara själv hemma. Förhoppningarna var stora. Igor var supertrött efter ett par intensiva dagar i Gävle och med hjälp av DAPen skulle han kanske känna sig lugn och inte skrika om vi lämnade honom...
Men icke sa nicke! Igor skrek lika mycket som vanligt!
Får ge det några fler försök, men förhoppningarna har ju tagits ner rätt rejält. Jä..ar, skulle man kunna säga för nu börjar alternativen ta slut. Har testat det mesta, men inget hjälper.

Vi har dock 2 varianter kvar:

1. Lämna låååång stund och se om han inser att det faktiskt inte hjälper att skrika.

2. Antiskällhalsband

Skulle behöva tips av någon som ensamhetstränat massor av hundar som inte kan vara själv hemma. De olika metoderna (lämna ofta, liten stund, göra roligt, litet utrymme etc) kan vi ju liksom, men nu skulle vi verkligen behöva någon som kunde säga att det brukar bli si och så, så många gör så här, så många reagrerar så där, det brukar gå över efter osv osv. Men finns det någon sådan? Och alla hundar är ju så olika att det finns nog tyvärr inget statistik, "brukar" eller "vanligtvis".

Julafton

Igår firade Igor sin andra julafton någonsin. Han fick "ärva" en julklappskartong av husse och i den lade vi skinka. Det var en kartong av lite tjockare typ så Igor fick slita rejält innan han fick upp den. Han är så söt när man ger honom sådana kartonger för då ställer han sig på dem, tar tag i ett uppslitet hörn och sedan drar han så att hela hans lilla kropp skakar. När han inte orkar göra så mer tar han kartongen och slänger upp den i luften, låter den landa och tittar om något ramlat ut. Om inte så börjar han om igen. Sötgor.


För övrigt var vi mest i Eriks familjs stuga och åt god mat. Där finns det låga fönster och gluttgor ville förstås helst av allt bara stå och glutta och skälla på allt som rörde sig. Ja, allt som inte rörde sig också för all del. Matte och husse gillade inte den idén riktigt så Igor fick nöja sig med att tugga på ett ben istället. Fick helt klart godkänt det också från Igors sida, åtminstone så länge någon håller i det åt honom.

Det lackar mot jul

Igår fyllde jag år och både min och Eriks familj kom på besök. Lycka, lycka, lycka. Jättekul, tyckte Igor! Han älskar när vi är en STOR flock. Kanske känner han sig lite extra stor och kaxig då?

Rizzla och min familj åkte hem efter middagen, men Eriks familj är kvar över julen och det tycker Igor är bra. Blir extra mycket mys så.

I natt sov vi i soffan i vardagsrummet och Igor på sin madrass. Framåt morgonen ville han dock upp till oss och mysa, och då fick husse finna sig i att sova med ytterst lite täcke och matte fick en kall nos i magen. MELLAN ska det vara.

Imorgon är det jul. Vi har inte köpt något åt Igor, men han får väl en bit skinka inslagen i papper så blir han lycklig! Eller ett snöre då...

Igor och Wii är inte kompatibla

Igor har accepterat att husse sitter och viftar i soffan ibland samtidigt som det låter konstigt från TVn. Att spela på ett Wii innebär ofta att man sitter ner lite lagom nersjunken i soffan och har underarmarna vilande på låren medans man spelar (för de oinsatta så spelar man med två fjärrkontroller ungefär). Husses lår är dock favoritställe för Igor att vila huvudet på när han ligger i soffan, så igår inträffade en intressekonflikt.
Husse slet som ett djur med att klara av vattentemplet i Zelda och Igor var trött från att ha massakrerat ett flingpaket. Så under en lite lugnare spelperiod hoppade han upp i soffan, mös ner sig bredvid och lade huvudet på min arm/lår. Väldigt trevligt, men sen när det hettade till igen i spelet så behövde jag vifta runt lite... till Igors stora missnöje. Han försökte härda ut ett tag men till slut surnade han till och hoppade ner på golvet. Sen blängde han på mig en stund i surmulen tystnad innan han slocknade igen.

Snörgor

Om man vill göra Igor riktigt glad nån gång då ska man ge honom följande: Ett skosnöre. Helst ett som suttit (eller sitter) på husses skor (helst några han behöver om några minuter...). När Igor får ett snöre att tugga på så blir han helt salig. Man ser hur han tycker att det är höjdpunkten på dagen när han tuggar och drar i det. Bäst är det när man kan tugga längst in i munnen, med de stora tänderna där bak. Då sluter han nästan ögonen helt och får ett extasiskt uttryck i ansiktet. Han blir fantastiskt nöjd när han sen lyckas bita av snöret och kan sen gå och lägga sig, fullt tillfreds med sin insats. Allt som återstår är för husse och matte att plocka upp snörstumparna och kanske laga sina skor...

Tillbaka till byn

Nu är Igor tillbaka i byn. Tror han tycker det är skönt. Det är spännande i Uppsala med mycket dofter och så, men här kan han ta det lugnare och jag tror han uppskattar det. Igår när Erik och han kom hem så hämtade han varenda leksak och skulle visa dem för oss. Tror han saknat rosa bollen, giraffen, råttan och benet :)

Igors ensamhetsträning har falerat och tagit ett par steg bakåt. Sista gångera vi lämnat honom har han suttit och tjutit hela tiden. Vad hände? undrar man. Det gick ju så bra ett tag.

Vi ska väl inte ge upp än, men för varje gång som han går bakåt i utvecklingen igen känner jag att alternativet att skaffa en till hund kommer allt närmre FAST det egentligen inte är ett bra beslut. Helst vill vi ha en valp i så fall, men det är ju sååå tidskrävande (även om en valp av annan ras troligtvis behagar bli rumsren en gnutta snabbare och kanske kan tänka sig att flytta sina små valptassar några meter framåt redan vid 6 månaders ålder). En vuxen hund är ju också ok, men där är utbudet mycket mer begränsat om man vill ha en hund som matchar Igor OCH vår livssituation. Känner mig faktiskt bekymrad över situationen just nu.

Igor tar det hela med ro dock. Han är inte ett dugg medveten om de problem han ställer till med för att han inte behagar att vara själv en liten stund. Hundracka!

Med hund i storstan

Den största skillnaden mellan att ha Igor i Järvsö jämfört Uppsala är mängden personer som kommer och vill prata om Igor. Det är flera varje promenad här som kommer fram och vill prata om eller hälsa på Igor. En del vet att det är en lundehund medan andra bara tycker han är väldigt fin. Smicker över ens hund är ett bra sätt att starta ett samtal på :D
I Järvsö har det hänt några få gånger att folk har frågat om Igor, men över lag tror jag inte de är så imponerade av vår lilla spjuver till hund. Det är inte så man kan ha honom med sig i skogen och ställa björnar direkt... Möjligtvis skulle han kunna få en björn att skratta ihjäl sig med alla sina tokiga infall.

Idag har Igor legat och sovit precis hela dagen. Han är helt utmattad från gårdagens utflykt till ett par vänner och deras tik. Igor slappnade inte av en enda gång utan skulle utforska deras hus om och om igen. Man vet aldrig var det finns något gruskorn som man kan tugga på! Snart tar vi tåget norrut igen, så det blir till att rasta honom lite trött innan dess, annars blir det en bökig resa.

I storstan igen

Idag fick Igor följa med mig till Uppsala då matte ska vara borta på tisdag. Tågresan gick utomordentligt bra, Igor var exemplarisk och låg och sov på sätet bredvid mig hela vägen. Det känns som att han sov mycket mer bekvämt än vad jag gjorde... Jag var så stolt över honom när vi rest klart!
Sen upptäckte jag varför Uppsala inte alltid är så roligt att gå i. Igor hittar saker att smaska i sig överallt och det luktar hund på i stort sett lika många platser. Minsta promenad tar lång tid av den orsaken, men när han väl går så går det snabbt. Jag tänkte på lunchpromenaden på hur mycket han utvecklats på ett år, för den promenad som då skulle tagit runt 40 minuter och inneburit mycket jobb från min sida tog nu 20 minuter och på sin höjd fick jag mana på honom när han hittat lite extra spännande tikspår.

Att komma upp till jobbet här var en höjdare. Igor sprang upp för trappan, något som väldigt sällan hände när vi gick hit dagligen... När dörren väl öppnades så slängde han sig in för att kunna hälsa på alla, om och om igen. Han hälsade så mycket att han var helt slut när frukostmötet började och var tvungen att sova litegrann, men sen vaknade han och tiggde lite ost, så då var allt som vanligt.

Igor gillade inte alls söndagens aktiviteter, åtminstone inte förmiddagen. Jag och matte tapetserade klart köket då, och Igor fick inte vara med. Han fick sitta ingallrad i vardagsrummet och belönade oss med några timmars trumpen tystnad. Till slut somnade han faktiskt, han orkade inte hålla vakt mer än tre timmar... Sen gottgjorde vi honom med en lång promenad och massa bus, och efter det fick han ligga och mysa med husse i soffan när han tittade på TV. En ganska bra avslutning på dagen.

Stackars stackars Igor

Idag har vi tapetserat om i sovrummet och eftersom någon inte kunde låta bli att titta på allt vi tog i och stoppade nosen i klisterhinken så fick någon vara utanför rummet. Åh, han tyckte synd om sig själv i åtskilliga timmar innan han gick och la sig i vardagsrummet. Vad är det med lundehundar och stängda dörrar? Verkar som att de bara MÅSTE vara på andra sidan...

Det är fortfarande 14-17 minusgarder här så det blir inga långa promenader med Igor. Synd, för vädret är för övrigt strålande.

Idag fick Igor en ny dos "tantparfym" (en olja mot hans torrhet i huden). Lukter inte gott! men vi tyckte han behövde det för han har börjat mjälla något hemskt igen. kanske är det kylan som gör att huden mjällar för han har inga fläckar just nu.

Kallt om småtassarna

Det har blivit lite kyligare här i Järvsö de senaste dagarna. Just nu när jag tittar på termometern ligger den och kretsar runt -18, så det biter lite i kinderna när man går utomhus. Igor är inte helt förtjust i det hela, men tar det med gott mod. Han springer konstant när han är ute för att hålla värmen, så man har inga som helst problem med att få honom att gå framåt. Det värsta är när man måste stå still och vänta på något. Då fryser han om sina små lundetassar, och ser otroligt ömklig ut när han lyfter upp ett ben i taget för att inte ha kontakt med så mycket snö. Höjden av opraktiskhet var nog imorse när han skulle prutta. Då ställde han sig ihopkrupen som vanligt, men lyfte sen upp en av baktassarna. Det såg inte ut som den mest optimala ställningen....
Igors GPS fungerar osvikligt dock. Så fort vi är på väg hem och är inom några hundra meter så börjar han dra. Inte som på sommaren dock, när han vill bortåt, nej, nu ska han hem, och snabbt ska det gå. Det är vi inte helt vana vid...

Varför har vi då inte täcke på hundrackarn? Helt enkelt för att Igor avskyr att ha täcke på sig. Han ser otroligt sårad ut när vi sätter på det, och jag är ytterst tveksam till att han skulle göra ifrån sig alls om han har det på sig, oavsett hur nödig han är. Ska testa lite på förmiddagssvängen idag, men jag har inga höga förhoppningar.

Vinterpromenad

Efter att ha surat hela förmiddagen inne på mitt rum så blev det äntligen dags för lunchpromenad för Igor. Även jag såg fram emot den, för det är en fantastiskt fin dag idag. Några centimeter nysnö ute på stigarna i skogen, solen lyser, lätt snödis i luften och runt tian minus. Igor var hur härjig som helst men fick snabbt upp ett rävspår. Det bra med Igor är att även om spåret må vara jätteintressant så väntar han ändå in en innan han fortsätter, så man behöver inte vara orolig över att han ska dra till andra sidan sjumilaskogen. Efter en stund så hittade han en stor sten där räven varit uppe och gått, så den skulle han prompt upp på. Perfekt för Igor. Utsikt, spårmöjligheter samt bra att markera på. Han blev lite brydd när jag skulle gå därifrån men hoppade till slut ner. När jag sen vek av från spåret så blev han mindre nöjd. Motvilligt följde han efter mig, men inte längre sprallandes fram och tillbaka utan mer en sammanbiten sur promenad hack i häl på mig. Undra om han började frysa lite när vi kom tillbaka, för de sista femti meterna så drog han verkligen hemåt och ville in.
När jag torkade smält snö från honom så upptäckte jag att han mjällade nåt otroligt. Det var flagor av skinn överallt i pälsen på sidorna. Får han ännu ett utbrott av pseudo vet jag inte vad vi ska göra.

Hemma igen

Skrutt är hemma igen!

Vi hämtade honom i fredags och då ville han faktsikt följa med oss. Igor avgudar ju Rizzla i vanliga fall, men jag tror han var lite less på Rizzla för hon ska bestämma hela tiden. Han får inte sno saker, får inte läxa upp täcket, inte springa runt runt på gården, inte bita i buskarna osv. Då blir hon sur och springer omkull honom.

Verkar som sagt som att han inte gillat henne lika mycket den här gången för han har tydligen visat tänderna ett par gånger åt henne. Vilket gjort Rizzla mycket frövånad. Ena gången var när han hittat en bit älgkött på golvet och Rizzla ville titta. Han som inte ens äter älgkött!

Gått upp i vikt har han iallafall gjort. Han äter mycket där. Kan bero på att de blandar i lite godare saker än vi gör, men sen så hetsar de ju varandra att äta upp först också. Lite mer fett skadar dock inte på Igor, speciellt inte nu när det är kallt.

Sedan i fredags har han sovit och sovit. Vi har haft besök i helgen men det har han knappt noterat. Idag tyckte han dock att det var jättekul att springa på isen som bildats när modden frös till is i natt. Han åkte kana ner för en hel backe idag och verkade faktiskt tycka det var rätt kul.

Igor verkar också nöjd över att ha sina leksaker och tuggben igen. Giraffen fick sig en omgång när han kom hem.

Och så är han lite mer kräsen med maten här hemma. Smakar på alla kulor och spottar ut de som inte är goda (dvs har leverpastej eller annt gott på sig). Fast sen äter han upp alla ändå i slutändan!

Ingen hund hemma

Igår kom jag hem från Uppsala efter att ha varit borta några dagar. Varje tisdag när jag kommit hem så har jag öppnat dörren och sen hör jag ett *duns* *tass tass tass tass*. Det är Igor som kastar sig ner från soffan och kommer springande för att hälsa. Efter att ha hälsat och krypit runt mina fötter så springer han sen i full fart till soffan igen för att inte bli av med sin uppvärmda plats. Sen brukar han ligga där och mysa medan vi tittar på TV.
Igår kom det ingen hund, för han är hos hundvakt tills på fredag. Han har det kalasbra där och vi får tusen gånger mer gjort här utan honom samt slipper kvällspromenaden, men jag saknar honom ändå. Det är tomt utan min lilla lundis.

Lugn vecka

Igor och jag har varit hos mina föräldrar i helgen och Igor får stanna tills på fredag. Jag och husse ska fara och flänga lite under veckan och då har han det bättre där. Himla tur att Igor kan vara hos mina föräldrar ibland!

Hundrackar´n både bajsade och kissade inne inatt! Utan att ens tassa lite oroligt först, så som han alltid gör hemma om han är nödig. Han fuskar så när vi är där! Grrrrrrr! Tur att han är hård och fin i magen iallafall...

Nåja, det kommer bli skönt i en dag. Kanske två. Men sen kommer jag sakna skrutt som vanligt! Ska iallafall passa på att träna i lugn och ro och kanske handla lite julklappar. Stressigt att göra det med Igor i bilen annars. fast nu går ensamhetsträningen framåt och han kan vara ensam en halvtimme utan att gnälla. Ibland åtminstone...

Det snöar

"Es schneit. August ist müde aber Willi ist froh"
En av de tidigaste texter vi hade i högstadietyskan var just den meningen. Den handlade om August och hans tax Willi, och den här gången hade det snöat och den lilla hunden var överlycklig. August var inte lika sprallig över snöandet dock.
Så känns det lite idag faktiskt. Det har snöat hela dagen här i Järvsö och Igor är helt till sig när vi går ut. Han klarar av att gå hyffsat fint några meter men sen brister det för honom. Han bara måste tokspringa framåt, trots att han sitter fast i kopplet. Som tur är så var husse lite förstående under lunchpromenaden och gick iväg till halvön där man kan släppa honom lös. Springa springa springa. Han åt som en häst när vi kom in igen och sen somnade han direkt. Sen dess har han fått ligga i buren utan att knappt ge ett livstecken ifrån sig. Han är trött, men lycklig.

Klurig liten hundracka

Igår kväll fick igor vara själv på kontoret medan jag hade visning. Att dömma av att han var rätt trissad när jag kom tillbaka och att han gjorde små glädjeskutt hela vägen hem, så har han förmodligen suttit och tyckt rätt synd om sig själv.

Idag fick han också vara på mitt rum i 3 timmar eftersom jag hade rovdjursskola. Min kollega har gått fram och tillbaka under den tiden, men enligt henne har han varit tyst och ibland legat i sängen. Duktig hund!

Tidigare idag var Igor lös på kontoret och jag höll på att förbereda i rummet intill. Dörren där emellan var stängd. Helt plötsligt kom Igor insvassandes lite ignorant i rummet. Då har hundrackaren gått till andra dörren i kontoret, kommit på att den var lite öppen, puttat upp den, gått ut och sedan letat reda på mig. Han är lite klurig när han vill...

Han fick ta några sniffar på pälsarna, men när han började bita på lotassarna var det nog och han åkte in på mitt rum igen!

Rizzla på besök

Igår kom mattes föräldrar på besök och med sig hade de Igors favorit: Rizzla. De två härjade runt ganska mycket omedelbart de kom in, och vi beslöt oss för att åka iväg till Kyrkön och ta en liten promenad där för att titta på varggropen som finns där ute. Det kanske skulle trötta ut hundarna lite och ge oss lite lugn och ro. Sagt och gjort, vi åkte ut dit och tog ur Rizzla ur bilen. När vi sen skulle ta ur Igor ur buren så smet den rackaren genom ett dödsföraktande hopp och sprang iväg. Han skulle absolut inte lyda oss eller komma in. Han kretsade runt oss och gjorde räder förbi Rizzla, men var hal som en ål att få tag på. Till slut lyckades vi få fatt honom genom att vandra bort till ett träd som han inte kunde motstå att pinka lite på.
När väl den pärsen var över så började vi gå. Vi har blivit lite stolta över Igor som tack vare tips från hundkursen har börjat hantera det här med hundar framför och bakom allt bättre. Blir han för envis så vänder hundföraren och går bort några meter och efter några upprepningar av detta så brukar han uppföra sig mycket bättre. Så icke nu med Rizzla. Han var helt besatt av att komma fram till henne, oavsett vad vi gjorde. Så fort han får gå förbi henne så lugnar han sig dock, tills hon går förbi igen. Han är konstig...
Sen fick han och Rizzla sitta i bilen medan vi andra var och tittade på Rovdjurscentrats utställning. Mycket fint minsann. Igor sov jäkla bra på eftermiddagen sen.

Sorkgor

Vår lilla hund är en riktig sorkletare. Idag jobbade jag hemifrån eftersom vaktmästaren skulle komma på besök, så Igor och jag lyxade lite på lunchen och gick till halvön där han kan springa fritt. Det generella mönstret för Igor när han var fri var följande:

1. Spetsa öronen
2. Studsa som en Springbock iväg från stigen ut över snötäckt ängsmark ca fem meter
3. Lyssna spänt nån sekund
4. Doppa ner nosen (ibland hela huvudet) djupt ner i snön och gräv runt ett tag
5. Upptäck att husse har gått 20 meter
6. Spring så fort lundebenen kan tills vi är ifatt husse och har sprungit före några meter
7. Upprepa

Såhär tillbringade vi en kvart eller så på halvön. När vi väl kommit hem var Igor tvärtrött och har vilat fram tills nu.

Igår kväll gick vi på JBKs öppna träning i ett ridhus. Igor var helt förtrollad av alla hundar där, men vi lyckades köra ganska mycket kontaktövningar med honom och han var väldigt duktig. Däremot kände vi att det var lite överkurs när de flesta andra började träna platsliggning och lämnade sina hundar liggande ensamma i flera minuter... Igor skulle nog tyckt det varit perfekt om vi också gjort det, tänk så många hundar han skulle kunnat hälsa på då utan att husse och matte lade sig i!

Täcker den Igor?

Igår kväll skulle husse och matte vara med på en träningsmatch mot Viksjöfors i Bollnäs. Igor skulle få sitta i bilen, men eftersom vi är lite oroliga över att han ska frysa så skrotade vi fram det täcke som vi köpte förra vintern när vi tyckte att han såg kall ut. Det kom inte till så mycket användning förra säsongen då vintern tog slut ungefär två dagar efter att vi köpt det, men nu skulle vi försöka ha det på honom i bilen.
Igor gillade inte alls att ha det på sig när vi skulle gå. Faktum är att han inte ens ville gå framåt med det på sig, så det blev till att bära honom. Protestgor satt upp i buren nästan hela vägen till Bollnäs, men när vi kände efter för att kolla så att det inte blev för varmt för honom så var han ganska behagligt tempererad. Sagt och gjort, vi lämnade honom i bilen och gick in. En timme senare kom vi ut för att se om han överlevt och till vår förvåning (och glädje) så låg han ner i bilen i väntade snällt. Svårt att säga om han sovit, men han hade åtminstone lagt sig ner nån gång. Vi tog ut honom och lät honom härja av sig lite innan det blev dags att åka hem. Täcket hade funkat men han var väldigt glad över att bli av med det.

Inatt har han legat som klistrad mellan mina knän. Han stod upp i sängen och var mycket orolig medan jag gjorde mig sovklar, och när jag väl kröp ner under täcket så nästan tryckte han ner mig och kastade sig mellan knäna för att komma till ro så snabbt som möjligt. Här fanns ingen tid att förlora, husse-korgen skulle fram så fort som möjligt till vår lille prins.

Ikväll funderar vi på att gå på JBKs öppna träning för att trötta ut honom rejält, och sen... Sen ska vi lämna honom ensam i kanske 25 minuter och gå och ta en galen kopp kaffe på fiket bredvid! Det får bli en combat-kaffe tror jag, för man kommer vara så nojig hela tiden och bara vilja springa hem och kolla till honom, men står vi utanför huset i en halvtimme och väntar så kommer våra grannar tro att vi är knäppa.

Lite blandat

Igor var hos hundvakt i måndags och matte-nojjig som man är så var jag lite nervös hur det skulle gå. Det var ju ändå första gången opch allt...
När jag kom för att hämta Igor fick jag reda på att det tagit så lång tid att öppna dörren för att de legat och vilat i sängen tillsammans. Det gick med andra ord bra :)

Igår var vi på lydnadskurs igen. Gick väl si så där. Vi skulle träna inkallning med störningsmoment och det gick som sagt hyfsat, men man måste tjata lite för att han ska lyssna. Ska nog köra med långlina ett tag. Och kontaktövningar.

Igår morse var Igor skruttig. Verkade ha ont i magen och ville inte ta emot medicin (som göms i lite leverpastej). Kräktes lite galla och sen verkade det släppa för sedan dess har det varit full fart på honom. Ja, förutom igår kväll då när han var däckad som vanligt efter kursen...

Nya hundvakter

Ikväll ska Igor vara hos sin nya hundvakt för första gången, eller ja, snarare hundvakter.
Nedanför oss bor en farbror och en dam (i varsin lägenhet), båda i 80 års åldern, som är väldigt trevliga. Vi har samtalat i trappen ofta och igår var vi och fikade hos damen. Eftersom båda haft hund i yngre da´r och verkar vara mycket förtjusta i Igor passade vi på att fråga om de ville passa skrutt ibland. Det ville de gärna, så ikväll ska Igor få vara där medan jag tränar. Husse är ju i U:a.

Lite nervös, men det går säkert jättebra. Bara inte Igor äter upp deras långhåriga mattor :(
Igår hittade han också en sådan där svamp som man sätter i adventsljusstaken och svalde den nästan när han vägrade att släppa. Sån´t får han inte göra. Varken för gamlingarnas eller hans skull.

Halleluja moment

Idag hade vi lite av ett halleluja moment, som Kishti skulle ha sagt. På förmiddagen var vi ute i nära två timmar och tog två varv runt den halvö som ligger vid Ljusnan. Halvvägs in på första varvet insåg vi att det var en fantastisk vinterdag och att vi behövde kameran. Vi orkade inte riktigt med att vända, så det slutade med att vi gick rundan, gick hem och hämtade kameran och sen gick vi ett varv till, nu med kameran i högsta hugg. Igor var överallt och trivdes som bara den, även om skaren kan vara lite otäck ibland.Efter promenaden började husse och matte att baka kanelbullar och då fick lilla Igor sitta i buren som står i köket och vila lite. Han har blivit bra på att lägga sig ner väldigt snabbt där nu och vi tog även en tio minuter lång promenad medan han var kvar i buren, utan att han ens pep till. Han låg ner när vi kom in igen och verkade ha legat hela tiden. Efter att vi hade hållit på och pysslat nån halvtimme till så öppnade vi burdörren så han kunde hoppa ut, vilket han gjorde. Döm om vår förvåning (och stora glädje) när han går ut, sträcker på sig, nosar på ett tuggben och sen går in i buren igen! Helt frivilligt! Vi var i sjunde himlen av lycka, äntligen ser han buren som ett bra och tryggt ställe som är att föredra när man ska sova. Han låg där en bra stund och efter att precis ha hälsat på mig när jag skrev det här så gick han tillbaka in i buren för att sova lite till.
Vi är så stolta över vår lilla hund!

Igor är hungrig

Igors mage har ju strulat lite, men nu verkar den faktiskt på allvar vara i form igen. Och jisses, vad han är hungrig! Först ville han ju inte äta och sedan har vi givit honom rätt lite mat åt gången för att han inte ska spy upp den igen. Idag fick han dock en rejäl lunch och det sa bara slafs! Mumma! Han ska få en rejäl middag också.

Han har ju varit rätt pigg hela tiden, men jag känner mig säker på att magen är bra nu för idag härjade han på extra mycket ute. Han tycker att det är så vansinnigt kul med snö. Eller så fryser han bara om tassarna och det är därför han springer som en tok :)

Härj härj härj

Igor mår mycket bättre idag. Han väckte oss mitt i natten för att kräkas, men efter den trevliga överraskningen så höll han sig relativt frisk resten av natten. På morgonen var han ganska så pigg när vi gick till jobbet. Mycket snö är alltid kul tycker Igor. Förmiddagen fick han spendera inne hos husse men istället för att ligga ner och vila så stod han mest och spanade ut i korridoren. Vargarna fick sig en skällning genom fönstret med...
På lunchpromenaden gick vi på stigar som inte var upptrampade ännu, så det var ganska tjockt med snö där. Igor härjade rejält. Han sprang, hoppade, studsade och snosade överallt. Han kunde vara borta bakom nån snöhög, och när man kallade på honom så såg man ett snömoln komma mot en. Galopp galopp galopp. Han lyckades gräva fram en död näbbmus med, men då var husse snabb och tog bort den. Efter det var det lika bra att sätta på kopplet igen för att undvika att han skulle spåra sig tillbaka från andra sidan jorden. Han kan vara fantastiskt envis när det gäller att hitta gammalt äckligt snask.
Han har ätit bra idag, först fick han små portioner under dagen och nu på kvällen har han fått lite större. Inga tecken på att han mår illa och han har heller inte varit så apatisk och håglös som tidigare under veckan.

Dagens höjdpunkt för husse och matte var när vi skyndade iväg till ICA för att handla, utan Igor! Han fick sitta i buren hemma medan vi spelade in eventuella ljud han gjorde. I 12 minuter och 19 sekunder var vi borta, men det enda han gjort var att kläcka ur sig tre låga och korta gnäll under den perioden. Han låg tillochmed ner i buren när vi kom hem igen. Vi ser ett ljus i slutet av tunneln.

Världens bästa hund?

Kursen gick bra idag! Igor var så duktig!

Vi började med att gå en kort promenad på led och Igor gjorde som förra gången, dvs drog och slet för att komma ikapp. Att stanna och låta honom slaka kopplet funkar bra, han sätter sig på en gång, men i samma hundradels sekund som man lyfter foten själv, drar han igång igen med full fart. Instruktören gav tipset att vända håll så fort han stretar framåt mot hundarna och det funkade! Efter några gånger gick Igor och tittade på mig som värsta brukshunden. Det ska vi använda oss mycket av!

Vi tränade även på att folk ska kunna komma fram och hälsa utan att hundarna hoppar, kunna sitta bredvid varandra, kunna möta varandra, kunna bära väskor samtidigt som man har kontroll på hunden osv osv. Allt det där kan Igor och han klarade det mesta galant. Nästa gång ska vi träna inkallning när vi möter människor. Kan gå bra, men den dag vi ska träna inkallning då man möter hundar...Oj, oj, oj. Det blir en riktig utmaning!

På slutet av träningen var Igor så trött att han valde att sätta sig så långt bort från hundarna han kunde med ryggen mot dem. Han valde nog helt enkelt att inte se dem för han orkade inte konfrontera mig något mer. Tror det är bra...

Lite risig än

Igor är inte helt bra än. Han är lite lös i magen, men han får behålla maten iallafall. Rätt pigg förutom det så det blir hundkurs ikväll trots strulande mage.

Igor älskar snön! Han tycker att det är hur kul som helst att skutta i djupsnö och han har blivit en riktig liten sorkjägare. Han slänger sig ner i snön efter dessa små djur hela tiden och kommer sedan fnysandes upp. Alltid utan sork förstås. Rizzla skulle bara ruska på huvudet om hon såg honom...

Pigg och sur igen

I morse tyckte jag synd om Igor för han att han spytt flera gånger igår (och i natt) och knappt ätit en matbit sedan i lördags. Jag kan säga att han nu är frisk igen! Surgor vill bara vara ute och spralla i snön och inte alls vara inne på mattes jobb. Dessutom har han fått behålla maten idag så faran är över för denna gång också. Skönt!

Imorgon är det hundkurs igen. Spännande att se hur det kommer gå denna gång.

Långpromenad

Idag har vi tagit en riktig långpromenad i skogen. Var ute i 2,5 timme och pulsade i nysnön så nu är skrutt riktigt trött.

Igor är pigg som en mört, men de senaste 2 dagarna har han inte ätit riktigt som han brukar. Han petar i sig lite men lämnar rätt mycket. Kanske har han ont i halsen? Var lite risisg i magen idag så han kan ju må lite illa också...Vi avaktar och ser vad som händer.

Eftersom Igor varit lite torr i huden på de nya fläckarna har vi haft på dermoscent, så nu luktar han tant igen :(

Halvlyckad premiär

Man kan väl säga att kursen i tisdags gick si så där.

Vi skulle först träna att gå på led två och två med hundarna på varsin sida. Hunden bredvid struntade Igor helt i men hunden framför...Panik, panik, panik. Måste fram! Han drog och stretade i 40 minuter oavsett vilken hund som gick före (vi alternarade). Och att försöka få någon kontakt med honom...Glöm det! Men så är det också Igors svåraste moment, att ha hund som går ifrån honom. Det slår an på hans "lämna- mig- inte-gener" rejält...

På vägen tillbaka var vi bara 3 hundar för de andra fortsatte framåt och då gick det bra. Igor snosade på sin sida och struntade i de andra som gick bredvid. Då var han också kontaktbar.

Han var dock rätt duktig på att sitta still bredvid de andra hundarna fast de satt nära och att "mingla", dvs gå förbi andra hundar på olika långt avstånd.

Nu börjar allvaret

Idag ska Igor börja en "vett och etikett-kurs" för hundar.
När vi undersökte möjligheterna att gå kurs till våren upptäckte vi att det börjar en kurs nu. Ja, nu var det tydligen ingen kurs i egentlig mening utan alla medlemmar i Järvsö BK som vill jobba med sina hundar ska träffas varje tisdag ett tag framöver och träna vardagslydnad. Det ska dock tydligen vara instruktör där så varför det inte kallas kurs är lite luddigt just nu...Verkar dock vara helt perfekt för oss.

Den komer rätt lämpligt också för Igor har varit hemskt bråkig de senaste dagarna. Han lyssnar inte för 5 öre och springer hej vilt och letar saker att äta när vi är ute. Får nöta lite kontaktövningar tror jag...

Dessutom öser det ner snömodd här vilket inte gjorde mig gladare i morse när vi gick till jobbet.

Löpgor

Idag tog jag med mig Igor upp till löparspåret för första gången här i Järvsö. Mina planer var att vi skulle försöka springa 2,5km, men med våra tidigare motionspass i minne så insåg jag att det nog inte skulle gå så bra.
Igor slog mig dock med häpnad. Han sprang i full karriär bredvid mig hela varvet. Efter 1,5 km när jag tappade lite fart så gick han till och med upp och drog ett tag! Inte en enda tvärvägring, inga hopp in i skogen och knappt någon nersaktning alls under hela löprundan. När vi kommit i mål så fortsatte vi och sprang hem av bara farten. Jag är så stolt över honom!

Helgen har vi annars spenderat i Gävle. Igor har socialiserat (bråkat, skällt, sniffat i rumpan) med Rizzla medans husse och matte har träffat bekanta. Den nyfallna snön gjorde honom ännu mer yster och jag tror att han kommer vara ganska så trött ikväll...

Rådjurssäker hund?

I morse när jag och Igor travade upp mot jobbet (äntligen i Järvsö igen) så övervägde jag att släppa honom lös när vi kommit in i skogspartiet som ligger i början av backen. Han har ett underskott av att få härja fritt känns det som, efter att ha traskat runt i koppel några dagar i Uppsala (husse har dåligt samvete). Av nån orsak så kopplade jag inte lös honom i början av stigen utan vi gick tillsammans några meter in i skogsdungen.
STUDS STUDS.
Plötsligt hoppar ett rådjur över stigen, tio meter framför oss. Igor höll sig alert och framåt, men drog inte som en slädhund i kopplet utan höll sig relativt nära framför mig. Rådjuret stannade på vår högra sida och jag kunde se ett till stående på vänster sida, ett tiotal meter in. Jag funderade på vad Igor skulle göra. Skulle han bli rädd? Aggressiv? Prata lite kanske? Till min förvåning så gjorde han inte så mycket. Han traskade framåt längs stigen, spanande åt sidorna efter fler studs-djur, men verkade varken rädd eller arg. Vågar man tro att han är någorlunda rådjurssäker kanske?

Sen sket sig allt längre upp i backen. Där släppte jag honom och raskt och kvickt sprang han fram till en hund som kom runt en krök. En orgie i skällande och ragg från Igors sida blev resultatet där. Suck. Husse fick gå fram och be om ursäkt.

Jobbigt att sova borta

Igor och jag kämpar på med vårt backpacker-liv här i Uppsala. I måndags blev det till att ta en lång promenad efter jobbet, vi hade lite skräp i lägenheten som måste till återvinningscentralen i Boländerna, så det var bara att vända i dörren och ta med sig grejerna bort mot industriområdet. Det tog 40 minuter att ta sig dit i mörker och kyla. Som grädde på moset började det även ösregna när vi kom fram och skulle slänga skräpet :( Igor gillade inte alls allt ljud, ljus och konstiga containrar på återvinningscentralen utan sprang glatt därifrån när vi vände. Sen 40 minuter hemåt och därefter en efterlängtad middag både för blötgor och mig. Fördelen med det hela var att Igor sov ganska gott på natten iallafall.
Igår efter jobbet åkte vi i ett fullsmockat pendeltåg ut till Storvreta för att besöka några vänner med hund. Igor blev mycket glad över att få träffa den här tiken igen, men när vi "vuxna" sen gick upp på övervåningen för att riva lite golv ja då blev det annat ljud i skällan. Gnäll gnäll, jag är inte där husse är. Gnäll gnäll. När vi väl kommit hem vid elvatiden insåg jag att frysen måste frostas av, så hela natten slamrade det från köket när isbitar ramlade ner genom gallrena. I början vaknade Igor till varje gång, men efter nån timme så struntade han helt i det. Han är så duktig, min lilla hund!
Ikväll ska vi sova i en riktig säng igen. Det ser vi fram emot.

Den stora tågresan

Idag gjorde Igor och jag en vidunderlig resa. I svinottan gick matte upp för att rasta Igor, och sen tog jag med mig honom på tåget till Uppsala. I tre timmar skulle vi resa, så jag var lite nervös innan för hur det skulle gå. Igor tog det ganska lugnt dock, han spenderade nån timme med att titta i vagnen (vilken var nästan tom fram till Ockelbo), och från Gävle så sov han på sätet bredvid mig. Vi tog en kort sväng på perrongen i Gävle, men det var så stressigt där så Igor ville inte ens pinka lite.

När han kommit upp till jobbet här i Uppsala så blev han överlycklig och sprang fram och tillbaka för att hälsa på alla. Nu har han lugnat ner sig betydligt och sover så mycket han bara kan.

Lunde-edge

Igår var vi visserligen till Ljusdal där det var rätt mycket folk på grund av world cupen i bandy, men i övrigt har helgen varit lugn. Fast Igor tycker säkert att helgen varit lika spännande som alltid då han på sitt vanliga Igor-vis testar gränserna, lite "living on the edge" som man säger. Man kan ju tex testa att dra i filten för att se om kompostgallret välter, kika över kanten på bron eller ge sig iväg utan synhåll från husse och matte på jakt efter en fågel.

Wrrao wraao wrrraaaooo

Igor sitter på mitt skrivbord och är upprörd. Han har spanat och spanat genom fönstret (med tassarna på fönsterbrädan) och plötsligt ser jag i ögonvrån hur han stelnar till och börjar protestprata. Wrrraaaoo wraaao wrraaaao. Inge mycket högre än så, för då kanske vargarna som han protesterar mot morrar tillbaka, men tillräckligt högt för att husse ska få veta att det minsann är något konstigt där ute som skulle behöva tas hand om.

Fullständig koll har han, den lilla skrutten. Det är inte mycket man ser av dem när de tassar fram genom skogen, men det lilla som rör sig har han stenkoll på.

Konstigt omlopp

Igor verkar ha lite tjall på sina inre omlopp. I natt gjorde han nämligen en JÄTTEPÖL inne, sen bajsade han 3 gånger på morgonpromenaden, men har sedan dess inte bajsat alls. Ovanligt. han håller sig annars strikt till 2 ggr morgon, 1 gång lunch, 1 gång på väg hem och 1 gång på kvällskissen (här kan han avvika något).
Det var också otroligt länge sedan han kissade inne. När jag hittade pölen genom att trampa i den i morse så skruttade han genast ihop sig lite och viftade på svansen. Den lilla rackarn vet alltså att det är fel och kom ihåg att han kissat inne i natt. Rackarns hund!
Nåja, i nya lägenheten är det plastgolv överallt så han kan egentligen kissa som han vill.

Husse och jag är lite sugna på att köpa hus. Hittade ett med 8 000 kvm tomt. 5 000 kunde användas som bete. Tror ni det räcker för en lundehund :)?

Duktiga Igor

Igor är ganska så duktig när han är uppe på jobbet. Igår gick han självmant in och lade sig på mattes rum, trots att dörren var öppen och hon satt ute i fikarummet på möte. Hela eftermiddagen låg han också där inne och snarkade, och nu ligger han inne på mitt rum och sover så det står härliga till. Han kvittar all den här vilan mot att härja maximalt när han väl får springa fritt på våra promenader, men med tanke på att det blir några sådana stunder per dag i skogen så är han nog ganska nöjd. Med temperaturer som börjar krypa runt noll och inte så mycket vinterpäls framväxt så kryper han mer än gärna ihop i en varm filt och myser.

Igår lämnade vi honom i buren samtidigt som vi fixade mat. I över två minuter stod vi i trapphuset och lyssnade spänt, men Igor var tyst som en mus och låg ner när vi kom in. Vilka framsteg! Hoppas inga grannar såg oss bara, vi måste sett bisarra ut när vi stod fullt påklädda i trappen och bara lyssnade.

På lunchen idag tänkte vi traska upp mot slalombackarna för att se hur det ser ut där. Jag kan tänka mig att en viss liten lundehund kommer springa upp och ner för backarna som om det inte fanns någon morgondag.

Lite bilder

Jag la upp lite bilder som vi tog på lundehundspromenaden i söndags på nätet. De finns att beskåda om man klickar HÄR
Jag ska försöka sätta lite kommentarer där jag vet vilka hundar som är vilka, men ser ni en bild och känner igen någon av hundarna får ni gärna lägga in det som kommentar (eller skriva en vanlig kommentar om ni känner för det).

Ikväll ska vi hämta upp Igor + en massa älgkött. Igor blir nog glad åt att se oss igen hoppas jag, men älgkött brukar han inte gilla, så det får husse och matte ha för sig själva.

Lundehundspromenad

Igår var vi på lundehundspromenad i Gävle tillsammans med fyra andra lundisar: Sune, Huldra, Lovis och Ludde. Igor var helt till sig och brydde sig såklart inte ett dugg om husse eller matte. Allt gick ut på att vara nära tikarna, särskilt den unga damen Lovis. Sune uppskattade inte riktigt att den här unge snorvalpen kom och försökte sno hans damer, så han läxade (ganska välförtjänt) upp Igor en del. Dumgor lär sig dock sällan, så han var förbi Sune flera gånger efter det bara för att testa. Dryga Igor... Att få fem lundehundar på bild samtidigt är nära nog omöjligt, fyra var det bästa jag lyckades åstadkomma. Jag har några bilder till på hundarna (bland annat några på en sur Ludde efter att han plurrat ner i vattnet), ska se om jag kan få upp dem i vettig storlek på någon plats.

Igor var fantastiskt trött igår kväll efter allt springande.

Igor åker på kollo igen

Nu funkar det riktigt bra med Igor på jobbet. Han verkar ha fattat att man mest ska sova på den här arbetsplatsen också.
Dessutom trivs han ju bra med att få gå skogspromenader varje lunch. Idag konstaterade vi återigen att han faktikst blivit mer intresserad av jakt. Inte så att han jagar allt, men han visar tydligt intresse för fåglar och springer ganska långt in i skogen för att följa efter dem. Dessutom markerar han för fågel nu för tiden.

Här nedan en bild från vår matsäckslunch vid tjärnen igår.









Han tycker också att det är spännande att titta på vargarna, och vill gärna stå och kika på dem varje lunch. Eftersom vi dock har annat att göra brukar vi mota in honom efter en kort stund. Igår fick han dock sitta på husses skrivbord och titta ut i varghägnet.




Imorgon åker Igor på kollo igen. Eller ja, först kommer vi vara alla 3 i Gävle över helgen men sen får skrutt stanna i Gävle 2 dagar eftersom vi ska flänga fram och tillbaka mellan Järvsö-Uppsala- Stockholm måndag och tisdag.

På söndag ska vi passa på att gå på lundeträffen. Det ska bli kul. Undrar vad Igor säger när han får träffa så många andra lundisar på en och samma gång?

En lunch i det gröna

Igår packade jag och matte väskan med mackor och varm choklad för att äta lunch utomhus vid en liten tjärn som ligger uppe vid jobbet. Igor fick till sin stora glädje vara helt lös, och vi hade sett framför oss hur vi skulle sitta och mysa på en bänk vid vattenbrynet medan Igor härjade runt bland träden. Blev det så? Inte riktigt. Det blåste svinkallt så mysandet kom helt av sig och ersattes av huttrande. Igors härjande inskränkte sig till att gå runt och maniskt leta efter brödsmulor och annat ätbart i närheten av oss, fram tills en dagisgrupp kom förbi och skulle leka lite. De var uppenbart livsfarliga, så Igor reste ragg och skällde som besatt. Han väljer då sina tillfällen... Kidsen brydde sig inte ett skvatt om honom dock, de var nog vana vid betydligt större och mer respektingivande hundar.

Billig lundehund till salu

Igor är rätt billig nu. Han har i och för sig skött sig hyfsat då han varit på mitt rum, men han har skällt på allt då jag släppt ut honom i de gemensamma utrymmet. Och här försöker man liksom vara snäll mot honom!
Dessutom har den sluga lilla rackaren listat ut att jag inte kommer åt honom om han går under matbordet så jag har flera gånger fått kräla längs golvet idag. Plus att han varit allmänt döv på promenaderna OCH käkat bajs.
Budgivningen börjar på 5 kr!

Igor börjar få vanan inne

Igor har varit lugn idag på jobbet. Var lite spattig på morgonen men har annars skött sig fint. Ja, förutom att han gärna snor saker och helst av allt vill snoka runt på de andras rum hela tiden. Stänger jag in honom på mitt rum lägger han sig dock och sover.

Idag på lunchpromenaden gick jag och funderade på de björnattacker som skett i Sverige nyligen och helt plötsligt brakar det till bakom mig och Igor och jag hinner se något svart i ögonvrån. Pulsen blev rätt hög innan jag hann se att det var en stor gordon setter som rusat på oss och sedan iväg igen. Vart han kom ifrån han jag inte uppfatta, och han försvann lika fort som han kom. Ingen ägare såg jag heller...

Igor blev minst lika rädd som mig och gjorde sitt vanliga ångestfyllda skrik vid "attacken". Tror han fick en liten chock för sen stod han och tittade i en blåbärstuva länge och ville inte gå därifrån. Efter det hoppade han upp på en sten och vägrade att komma ner. Han hämtade sig dock snart och vi gick och kikade lite på vargarna i hägnet vid kontoret. Igor pratade lite klassiskt lundehundssnack (ni som hört en lunde "prata" vet vad jag menar) med dem och det gav honom en självförtroende kick och nu är han sitt vanliga jag igen :)

Andra dagen på jobet

Igor har varit sin andra dag på nya jobbet nu. Man kan väl inte riktigt påstå att han är döförtjust i att vara på mitt rum större delen av dagen, men han har tagit det lugnare idag än igår så om en vecka eller så kommer nog han sova lugnt hela dagarna (precis som han gjort på husses jobb).

Även om Igor tycker lite synd om sig själv så har han det rätt bra. En skön säng, smaskig lunch och en 40 minuters promenad lös i skogen med nysnön gnistandes i solen. Sämre än så kan man faktiskt ha det...

Dessutom kan han roa sig själv rätt bra. Här fiskar han efter en makaron som han tappat ner i vattenskålen.

Vi bor i Järvsö

Nu är vi äntligen här. Jag hämtade upp Igor igår kväll från hans lilla semester, och det var nog i grevens tid. Han var så trött att han knappt ville gå ut när dörren öppnades. Tvärslocknade i bilen.
När vi kom fram var han fortfarande groggy, men skulle prompt nosa på allt. Han hade lite svårt att komma till ro, men hittade till slut sin säng med filt i, och där lade han sig. Sen låg han kvar där, tillochmed efter att vi hade lagt oss i ett annat rum. Tyvärr kom han och väckte oss vid ett och även vid fem, han hade blivit risig i kistan så det var bara att ta ut honom. Mellan nattsvängarna sov han på madrass i vårt rum, han ville inte sova med oss, ovanligt nog.
I morse gick vi upp hit till Rovdjurscentrum med en speedad Igor framför oss. Allt var spännande. Allt utom att sitta inne hos husse och/eller matte, det var inte alls roligt. Nu har han somnat på mitt rum, och tur är väl det. Han har en gigantisk sömnskuld att betala igen...

Sista dan i stan

Idag är det Igors sista dag i Uppsala, åtminstone såvitt vi vet nu. Han kommer säkert följa med mig nångång ner, men i huvudsak så är det bo i Järvsö som gäller framöver för den unge mannen.
Syns några tecken på separationsångest då? Nej, inte direkt (inte för att han ens vet vad som ska hända), men han blir nog glad över att slippa ifrån den tomma lägenheten. Han är som en osalig ande där inne.

Utomhus är han betydligt lättare att ha att göra med. Han har gått fint och raskt, varit ganska lydig när andra hundar är nära och vi har mysigt tillsammans. Ibland går han så fin fot helt spontant att man bara går och njuter.

Svårt att se om schampot har haft nån effekt. Jag tycker han ser ut som han gjorde för någon vecka sen, men med mitt minne så ska man inte dra för stora växlar. Ska bli intressant att se vad matte har att säga ikväll när vi möter henne. Igor kommer bli tokig av glädje, han har letat efter henne varje dag där hemma. Sen får han vara på hundkollo hos mormor över helgen medan husse och matte tar långhelg.

Syskonträff

Igår kväll bilade jag och Igor oss ut till Sunnersta för att träffa brorsan Egon, och till Igors lycka var även halvsystern Taffy där. Vi hussar, mattar och lillmattar som var med tog hundarna på en promenad i höstmörkret (ujj vad mörkt det blir nu) och fick se dem härja runt i nån timme. Igor är såklart mest intresserad av Taffy, men han leker en hel del med Egon nu med, även om han är lite fundersam på vad Egon egentligen är (kastreringen leder till sånt).
Egon är fortfarande lite större än Igor, han är helt klart pappa Everts pojke, men trots storleksskillnaderna på runt ett halvt kilo så biter vår lille soldat ifrån rejält när de ryker ihop. Egon är oftast överst, men Igor är envis och långsint, precis som mot oss...

När jag kom hem så var Igor rejält trött och gick direkt och lade sig. Husse kunde utan minsta dåligt samvete titta på House och äta chips, för Igor var fullständigt utslagen. Han har varit trött idag med, så gårdagskvällen var nog ansträngande för hans lilla hjärna.

Elaka husse

Husse har inte många bonuspoäng nu inte. Det började igår efter jobbet. När vi kom i närheten av hemmet så började det regna, så Igor fick inte riktigt stanna och sega som han brukar. Till råga på allt så gick vi inte in heller, utan husse gick bort till bilen och stuvade in en lätt missnöjd hund där. Sen åkte jag och handlade medan Igor fick sitta i bilen -> inte helt nöjd.
När vi väl kommit hem beslöt jag mig för att ta tjuren vid hornen och ge Igor hans dusch. Oj vad sur han var. Tio minuter kan kännas som en kort tidsperiod, men när man ska ha en blöt och schamponerad lundehund inspärrad i duschen så är det närapå oändligt långt. Efteråt sprang vi ut och härjade på framsidan, vilket för Igor innehöll mycket rullande i gräset. Att säga att han blev renare efter duschen är grov osanning. Sen gick vi in och försökte torka Igor igen, vilket är fruktlöst. Man kommer inte åt vätan i hans päls.
När han väl lugnat ner sig efter nån timme så sov han sen hela kvällen. Skönt för husse som kunde ta det lite lugnt. Tyvärr så sprang han upp flera gånger under natten, vilket är bökigt nu för det ekar överallt hemma.

Som om det inte räckte med detta så lämnades Igor "själv" på kontoret en timme i förmiddags. Arbetskamraterna fick ta hand om Igor medan jag gjorde ett besök hos mäklaren, och även om han gillar dem så är det bara husse som räknas på riktigt. Både värmande och oroande...

Alldeles ensamma

Jag och Igor är helt ensamma här i Uppsala några dagar nu. Efter helgens flyttande blev matte kvar i Järvsö och vi får klara oss själva i en nästan tom lägenhet. Igor tyckte den var mycket skum igår, alla rummen var ju tomma! Efter att elaka husse lämnat honom ensam en liten stund så uppenbarades iallafall en madrass och en TV, men mycket mer än så finns inte. Om man tyckte det var trångt med Igor i sängen innan så var det ingenting mot när man bara har en enslig madrass på golvet. Han ligger helt ogenerat mitt på den, och ignorerar alla fina vinkar om att han nog kunde flytta sig lite mot kanten så att husse får lite yta. Oj vad vi har bökat runt inatt.
Idag har han varit lite spattig på jobbet, men det är hanterbart. Hanterbart får vi dock se om kvällen blir, jag ska duscha Igor helt själv och schamponera in nåt medel. Det lär gå sådär, och jag kommer nog inte bli så uppskattad av unge herrn. Nåja, kanske kan muta honom med lite lax ikväll.

Snart bär det av

Imorgon flyttar vi!
Igor har hjälpt mig att packa hela veckan och han är lite orolig. Han är nog bekymmrad över att bli lämnad ensam kvar.

Eftersom han mest kommer vara ivägen när vi ska flytta sakerna får han vara hos hundvakt hela helgen, sen är husse och han i U:a mån-tors, sen får han vara hos mina föräldrar eftersom vi ska resa bort några dagar, men sen får han komma upp till Järvsö. Ser fram emot det.

Vatten på sin kvarn

Igor har fått vatten på sin kvarn... Han har nämligen alltid misstänkt att hästar är opålitliga djur och i dag fick han rätt. Typ...

Han och jag gick längs med en hästhage på lunchpromenaden och hästarna som var i hagen ville gärna bli klappade, vilket jag tyckte var trevligt. Igor stod, som vanligt, lite bakom mig och var beredd att fly om någon av dem skulle anfalla.

Eftersom hästhagen var låååång och många hästar kom fram så blev till och med Igor stursk efter ett tag och gick fram och nosade på en av dem. Han blev själv så till sig över sin modighet att han blev sprallig och bjöd in denna häst till lek. Dumma hästen fattade dock inget så Igor la ner projektet.

Kort stund därefter drullar Igor in i elstängslet och blir naturligtvis livrädd när han får en stöt. Han blev riktigt spak. På vägen tillbaka vägrade han att titta på hästarna. Jag försökte pedagogiskt gå fram och klappa en häst då och då men Igor ville inte kännas vid dem. Han satte sig så långt bort det gick och tittade bort. Stackars surgor! Nu inte bara misstänker han att hästar är farliga, nu vet han att det är så. För enligt honom var det ju helt klart en av dessa otäcka varelser som gjorde illa honom.

Nåja, antingen är det hela bra för då vågar han kanske inte gå fram om vi skulle möta en häst när han är lös eller så blir han vansinning och skäller allt han kan. Får väl se...

I och med denna händelse så insåg jag dock hur effektivt ett elhalsband skulle vara :)
(SKÄMT!!!)
Så lydig som Igor var på hemvägen har han inte varit på länge. Kanske var han inte helt säker på at det inte var jag som gjorde illa honom och tänkte att det är väl bäst att var till lags. Lilla skrutt!

Kanske inte rätt taktik trots allt

De resterande 33 gångerna hjälpte inte heller. Inte heller att lämna i 1 timme i sträck och inte heller att stänga in honom med riktig dörr i 2 timmar medan vi packade. Hundkräket skäller och vägrar att gå och lägga sig hur länge vi än försöker trötta ut honom. Eller ja, skäller gör han när vi är borta men han vägrar fortfarande att slappna av och gå och lägga sig även om vi är hemma.
Det ironiska är att han väldigt ofta ligger i andra rum och sover så länge dörrar är öppna, men stänger man en dörr eller sätter för kompostgaller så står han och vill ut. Till vilket pris som helst verkar det som. Kanske är det fel taktik trots allt...

Vi ville ha honom i ett rum av flera orsaker:
1) alla säger att det är bra att de får ett litet utrymme att röra sig på
2) vi vill inte att han står vid ytterdörren och skäller för då ekar det i hela trappen
3) tänkte att det skulle vara lättare för honom att förstå att vi förväntar oss att han ska vara ensam hemma om man kör samma rum hela tiden

Fast nu har jag bestämt att det nog inte är rätt taktik, trots allt. Visst, man kanske måste ge det mycket längre tid än vad vi gjort egentligen, men jag har bara en sådan där magkänsla av att detta inte är bästa sättet. Ska byta taktik till att lämna lika ofta men med att han får gå fritt i lägenheten. Kanske med antiskällhalsband på (de är ju bara så otroligt dyra).

Hoppas våra nya grannar i Järvsö kommer vara antingen
1) väldigt tålmodiga förlåtande
eller
2) döva

Igår fick Igor sin första behandling med schampot som ska ta bort jästinfektionen på hans kala fläckar. gick rätt bra trots att det skulle verka 10 minuter, men sen fick han naturligtvis fnatt och var tvungen att springa fort, fort, fort.

Man blir ju vansinnig

Ok. Eftersom Igor var så stressad och igång hos veterinären i 2 timmar så var han rejält trött när vi kom hem och jag tänkte att detta var ett perfekt tillfälle att träna honom i att vara ensam hemma. Följande procedur utspelade sig:

Rigga webkamera så att husse kan titta på Igor medan jag är borta
Gallra in Igor i sovrummet
Snöra på sig skorna (Igor gnällskriker som vanligt när man gör detta)
Hotar honom med vattenflaskan
Tar på jackan och går
Hör lång väg hur Igor skäller
Återvänder 10 minuter senare och hör att han fortfarande skäller

Blir arg och bestämmer mig för att trötta ut honom. Gallret får vara kvar och jag ska ta på skor och jacka och gå ut och låsa 70 gånger (insåg från början att 70 var högt antal men tänkte nu eller aldrig).

2,5 timme senare var jag bara på 33 gånger och det var dags för oss att åka till våra vänner, men kontentan är att Igor aldrig ens slog ner häcken i golvet. I 2,5 timme stod han alltså vid kompostgallret och väntade på att bli utsläppt. Och 32 gånger (notera ej 33!) gnällde han lika mycket när jag tog på skorna. Jag blir tokig på denna hund!!!!!

Idag ska han få de resterande 32 gångerna på sig att skärpa sig, och vi kommer fortsätta så här tills han inser att det inte spelar någon som helst roll hur länge han skäller och gnäller. Blir han inte bättre inom ett par veckor så är hans dagar till att bli bärare av antiskällhalsband väldigt få.

Stissgor

Idag har vi varit till veterinären med Igors nya fläckar. "Domen" blev ökad medicindos i ett par månader eller tills fläckarna försvinner. Vi ska dessutom tvätta med ett schampo 2 ggr/vecka i 3 veckor för han hade tydligen fått ett litet angrepp av jäst och bakterier i huden på de kala fläckarna.

Igor brukar vara lugn i väntrummet på SLU men inte denn agång. Nejdå, stiss, stiss, stiss. Gnäll, gnäll, gnäll, stress, stress, stress. han var inte sig själv. Kanske hade det varit en löptik där?

Fika med Tage

Idag har Igor och jag städat det sista i lägenheten inför visningen. Efter det gick vi ner på stan för att träffa en kompis och hennes malteser Tage. Han är liten och söt, och Igor tyckte det var skitkul för han kunde köra lite med honom.

Tage beter sig faktiskt precis som Igor när han är i underläge (vilket han är 99% av gångerna). När hunden står still så klänger han med framtassarna i ansiktet på den. Om hunden visar sig dominant så lägger han sig på rygg och ser ut som om han kommer dö, men i samma stund som hunden vänder bort huvudet hoppar han upp och flyger på hunden igen. Ovant att se Igor som den "andra hunden" :)

Igor var dock en aning förvirrad för stundtals åkte Tage i sin väska på mattes axel och då förstod Igor inte alls vart Tage tagit vägen. Borta...

Dessutom träffade vi ett par söta tikar, några kaxiga hanar och ett par småbarn så när vi kom hem var Igor bra trött.

Eftersom matte är skittaskig så fick Igor vara själv hemma. Han gnällde konstant ca 5 minuter, sen då och då ca 10 minuter för att sedan övergå till små ynkliga gnäll med ganska långa mellanrum.
Nytt hopp har tänds i matte!

För övrigt har helgen varit bra och Igor har tyckt att det varit trevligt att husses syster varit på besök. Henne gillar han att slicka på benen. Det gör han iofs på alla, men hennes ben verkar vara de bästa!

Nya fläckar

Igor har varit väldigt fin i pälsen under våren och sommaren men de senaste veckorna har han tyvärr fått många nya fläckar. Detta tyder ju på att något har triggat igång hans pseudopelad igen så på måndag ska vi till vår "hudveterinär" och rådgöra. Kanske ökar vi dosen medicin? Vi får se...

För övrigt har det inte hänt mycket de senaste dagarna. Vi har fokus på att få lägenheten färdig för visning och Igor hjälper till så gott han kan, vilket ofta är rätt irriterande.

Ska bli lite spännande att se hur Igor klarar flytten. Vi har storartade planer på att köra hårt med ensamhetsträningen från första dagen i nya lägenheten. Vi tror nämligen att Igor är så smart (dum?) att han kan skilja på ställen och ställen när det gäller att vara ensam. Om han får lära sig på en gång att "här är man tydligen ensam ibland", så funkar det nog bättre än att öva på ett ställe (denna lägenhet) där ensamlämnandet blivit traumatiskt och laddat. Eller, ja, kanske griper vi efter de sista halmstråna när vi resonerar så men det är iallafall värt ett försök.
Funkar inte det blir nästa alternativ ett antiskällhalsband.
Han kommer ju faktiskt behöva kunna vara ensam på mitt rum på jobbet också utan att skälla, så det är viktigt att vi får det här att fungera nu.

Jakthund?

Även om Igor har jagat harar ett par gånger så kan man väl inte kalla honom jakthund direkt. Vi har tidigare konstaterat att han tycker att det är kul med saker som rör sig fort och han jagar dem gärna en liten bit, men sitter djuret stilla ser han dem inte. Inte verkar han använda sig av nosen speciellt mycket heller för han verkar aldrig få upp vittring på dem.

De senaste veckorna har jag dock sett ett nytt beteende hos Igor. Han ger sig längre ut i skogen för att nosa, han jagar sork i dikeskanterna (även om hans försök är tämligen tafatta i jmfr med Rizzlas) och han studsar fram i högt gräs för att kunna spana längre bort. Och idag tyckte han att vi skulle döda en ekorre!

På stigen i skogen satt en ekorre och när den fick syn på oss sprang den tjattrandes upp i ett träd. Igor, som förstås inte sett ekorren då den satt still, blev mycket till sig och försökte klättra längs stammen. Eftersom detta visade sig vara svårt tittade han på mig med en blick som jag sett många gånger förr, men inte på Igor, utan på våra jakthundar och den blicken säger; "matte, vi kan väl ta den? Du kan väl klättra upp och hämta ner den?"

Eftersom jag varken är speciellt bra på att klättra eller hade lust att döda ekorrar så gick vi vidare. En bit längre bort kom vi dock till ett fårstängsel och vi fick vända om. Igor blev helt till sig och sprang långt före mig till trädet med ekorren. Han kom ihåg exakt vilket träd det var och han tyckte även denna gång att vi skulle plocka ner den.

Har han månne fått upp jaktlusten, hunden vår?

Säga vad man vill

Igor kan verkligen gå en på nerverna ibland, men när man varit borta ett par dagar och "vilat" sig så tycker man genast att han är suverän!

Igår kom jag hem från en 2-dagarsvistelse hos min syster och en bättre välkomstkommitté än en glad lundehund kan man nog inte ha! Han blir så glad, så glad och han skruttar ihop sina öron till små, små rosetter! Sen så vill han jättegärna mysa nära och visa sina tuggben osv
En del påstår att hundar inte vet hur länge man varit borta...Bah! säger jag. Det är klart de vet, för han beter sig inte likadant när man varit borta över dagen eller bara några timmar.

Vi paddlar på

Igår när vi skulle gå hem från jobbet så fastnade vi vid tågövergången, odugliga SJ eller banverket eller nåt sånt sullar konstant där. Efter fem minuters väntan gav jag upp och tog med Igor till en tunnel som ligger längre bort. Han var så sprallig och sugen på att gå så jag bestämde mig för att nu jäklar skulle det gås i solen. Vi tog en rejäl omväg hem och Igor paddlade framåt utan paus hela tiden. Det tog runt 80 minuter att ta sig hem, men i hög fart. Det var först när vi kom nära hem som han började slöa lite.

I morse när jag gick upp så funderade jag på varför han går så dåligt med mig till jobbet. Med matte så kan han springa en timme på morgonpromenad, men med mig så surar han. Det slog mig att det skulle kunna vara för att jag väcker honom och drar iväg honom när han helst vill sova (vem skulle inte sura över att nån drar en i koppel till jobbet när man är trött?), så jag testade en annan variant. Jag åt frukost, mornade mig, klädde på mig och packade utan att väcka Igor, och sen satte jag mig vid TVn och spelade lite TV-spel. Det slår nämligen aldrig fel, spelar jag nåt så kommer Igor och stör. Samma nu, efter några minuter hörde man tass tass tass och sen stog Igor där och pockade på uppmärksamhet. På med kopplet och iväg. Jag tog en längre väg ner till jobbet men trots det så kom vi ner lika snabbt. Han drog ivrigt ända ner till järnvägsstationen, efter det trulade han lite genom stan, men vi hade ändå gått ner i raskt tempo så husse var nöjd. Är det såhär som man ska tackla en sur liten lundis måntro?

Vattenproblem

En förfärligt svår situation utspelade sig nyss. En av Igors torrisar hade ramlat ner i hans vattenskål (troligen på grund av hans sätt att äta, det flyger matrester överallt när han envisas med att tugga med öppen mun) och där fick den ju inte ligga.
Igor försökte på alla sätt och vis att få upp den. Han fiskade med tassen i vattnet. Han försökte lapa upp den. Inget hjälpte. Till slut doppade han ner nästan hela nosen i skålen och gurglade på nåt sätt fram den lätt uppluckrade torrisen. Seger! Mycket nöjd gick han smaskande runt på kontoret för att visa alla att han minsann hade fått tag på sin torris.
Husse var mindre nöjd över att få torka halva golvet efter dräll-gor.

En ok helg

Vi började fira helgen med att ta en promenad i regn och blåst på fredagkväll. Efter middagen hade vi helt enkelt inget att göra så vi åkte ut till Linnés hammarby för att gå lite där. Tyvärr blev vädret inte bättre (vilket var vår ursprungliga plan), utan vi gick bara en kort promenad och åkte hem. Igor verkade dock nöjd ändå.

Lördagen bestod av diverse saker:
Promenad vid brukshundklubben, handla skor åt matte, vara hos mattes kompis och hjälpa till att öppna stora möbelkartonger och busa med strumpan (en lek som har blivit tradition där och som Igor avgudar), bil till Sthlm, promenad i storstan och därefter middag hos vänner.

Middagen hos vänner gick som vanligt ganska smärtfritt (han börjar ju bli vuxen nu), men Igor hamnar lätt i pyssel-mood när han kommer bort. Till alla värdars stora förtret är ett av dessa "pyssel" att leta dammtussar. Gång på gång kommer Igor med en dammtuss i munnen eller i morrhåren, vilket på något vis blir genant om värdarna är åt det mer pedantiska hållet (som tur är har vi inte så många sådana vänner). Och han letar noga, inte bara i hörnen. Nejdå, under möbler, bakom böcker i bokhyllor osv.

Söndagen har bestått av morgonpromenad i strålande sol och em-promenad i regn. Därimellan inte så mycket. Em-promenaden innehöll dock mycket spring och Igor blev rejält trött och nöjd.

I helgen kom vi också på en strålande affärsidé! Lundehundar, inkluderat Igor, gillar att äta bajs av diverse slag, bland annat hästsbajs (om det är färskt förstås). Vi kom på att om man skaffar sig si så där 20 lundehundar så skulle man kunna åka runt till hästägare och erbjuda dem mockning till ett modest pris. Bara att släppa in lundisarna i boxen och vips är skiten borta! Tada!!! Att ingen tänkt på det förr är ju otroligt egentligen!

Surgor

Igor är sur idag. Det började miserabelt, med elaka husse som tvingade upp honom i svinottan för att gå till jobbet. Inte alls populärt och Igor visade tydligt vad han tyckte om att promenera ner till stan genom att dra benen efter sig.
Väl på jobbet blev han sur när han inte fick mat på direkten. Sen blev han lite sur över att han inte fick min mat när det väl var lunchdags.
Väl på lunchpromenaden så släppte jag honom lös i Engelska Parken. Ganska snart hittade han något att smaska i sig -> sur igen när husse då kopplade honom. Jag tänkte ändå vara lite snäll och släppa honom igen, den här gången i parken vid Helga Trefaldighet. Det belönades direkt med att Igor snattade upp en näsduk full med nåt gojs som han inte skulle släppa. Koppla igen när jag fått honom att stanna, sen plocka ur munnen. Ewww.
Vår bra kommunikation fortsatte direkt... En annan hund uppenbarade sig och Igor ville hälsa. Njet från husse, och surning igen. Sen gick han i surmulen tystnad spikrakt till jobbet, utan att titta nånstans annat än framåt. Snabbt gick det dock, så husse var nöjd. Nu ligger han och sover, förhoppningsvis för att vakna upp på en gladare sida.

Soffpotatisen Igor

Trots Hågapromenaden var Igor på sitt riktiga pyssel- och bushumör igårkväll. Han gnagde länge på benet, rev i soffan, vi lekte jaga, han dödade kuddarna, vi tränade trix, spårade och gömde benet under burk. Till slut blev han trött och somnade. I soffan förstås. Såg riktigt skönt ut...

Blötgor

Vilket pissväder! Igor var bra blöt och lerig idag efter promenaden i Håga. Vi slapp dock det värsta regnet. Tur!

Igår försökte vi, återigen, ge Igor lite älgkött. Usch, tvi och bläe! Han står fast vid att älgkött INTE går att äta. Vare sig tillagat eller rått. Konstig hund det här...

Vilka ställen det finns!

På väg till Gävle igår stannade vi till på en snabbvisit hos en anann lundehundsägare (tack för titten :) ). Vi ville kika lite på hennes tik och det är ju alltid trevligt att utbyta lite lunde-erfarenheter. Igor tyckte nog att han hamnat i sjunde himlen, för där fanns 3 tikar att nosa i rumpen och dessutom ett helt gäng med spännande katter! Ååååh, så spännande det var!!!!!

Resten av helgen hade Igor sina vanliga Gävle-rutiner, dvs han var ute på tomten hela dagarna och han gjorde sitt allra bästa för att driva Rizzla till vansinne.

Imorse hade tydligen mina käre far släppt ut Igor tidigt för att låta honom kissa och sedan gått och lagt sig igen i tron om att Igor skulle säga till när han ville in. Och visst gjorde han det. Det är bara det att när Igor säger till att han vill in så hypnotiserar han dörren tills någon öppnar. Att skälla till, eller på något annat sätt försöka dra uppmärksamheten till sig, verkar han tycka är helt klart överreklamerat. 1 timme senare gick pappa upp och då stod Igor och skakade på trappen. Lilla skrutt! En liten stund senare ville han dock ut igen, så något större men verkade han inte ha fått.

Brottet

Brottet

Gärningsmannen

Igår hördes en hård duns från vardagsrummet. När vi kom dit såg vi blomkrukan ligga trasig på golvet och Igor stod förskräckt på lagomt avstånd och tittade på den. HUR kunde den välta, guuuud, vad läbbigt!

Jorå, matte och husse har en aning om hur det hela gått till...

Krukan, som är en rätt stor kruka, står på golvet och denna växt har ända sedan Igor var valp varit något som intresserat honom mycket. Han har gärna velat bita och riva i den, medan vi har föredragit att han inte gjort det. Vi har, så att säga, haft några gräl om detta!

Det var dock mycket länge sedan han var på den nu men uppenbarligen måste längtan blivit för stor och han testade förmodligen att dra i ett av bladen igår. Och ja, resultatet kan ju skådas ovan!

Eftersom golvet blev fullt av porslin och grus och ingen av oss hade tid att ta upp det precis då så hamnade gärningsmannen bakom galler ett tag. Där satt han och såg MYCKET skamsen ut tills han blev utsläppt igen.

Nåja, en växt mindre att frakta till Järvsö vid flytten.

En råttwailer?

En av mina kollegor kom idag med en perfekt beskrivning av vad Igor är för hundras: En råttwailer.

• Rått som i att han springer runt som en liten råtta mest hela tiden.
• Wailer för att han närhelst vi får besök (särskilt av städtanten) sätter igång och ylar, dvs wailar som om han vore Mariah Carey.

En mycket bra beskrivning av min lilla skrutthund.

Nytt strövområde

Igår efter jobbet så tog vi en sväng förbi diverse lampaffärer för att försöka hitta en snygg lampa till köket (men kammade noll) och Igor fick sitta i bilen och ha tråkigt. Trots att vi nästan var blinda av hunger efteråt så valde vi att ta ut rackaren på en promenad innan vi fixade middag. På en ren chansning så styrde vi in bilen upp mot Slavsta, ovanför Årsta. Otippat nog så var det väldigt fint. Många nybyggda bostadshus, öppna fält samt några skogsdungar. Vi traskade över E4:an till ett litet skogsområde på andra sidan där Igor fick härja lite. Oj vad han sprang. Fram, tillbaka, runt, upp, ner, igenom en lerpöl, upprepa. Skulle vi flytta till Uppsala igen kanske det här området vore ett alternativ, Igor gillade det helt klart.

Såren på halsen läker fint. Vi kommer nog inte ta bort några mer sårskorpor där utan nu får det läka ihop helt. Håll tummarna för att det inte finns kvar nåt skräp i halsen, nu får det räcka med olyckor för lilla Igor.

Den lille återfallsförbrytaren

I morse när jag slet mig ur sängen (en timme senare än vad väckarklockan tyckte om, men va tusan, det ösregnade) så hade Igor inga som helst planer på att kliva upp. Han låg nöjd kvar och mös med matte. På väg mot köket upptäckte jag nåt i vardagsrummet som inte borde varit där: en kisspöl. Mycket konfunderad väckte jag matte som vagt kunde minnas att Igor nog hade varit uppe och skruttat runt lite i hallen, hon kunde dessutom erinra sig att han jagat svansen lite, men allvarligare försöka att väcka oss än så gjordes inte. Nåja, en gång kan han slippa undan med den lille rackaren. Han var inte helt sugen på att trava ner till stan med mig sen, stackaren hade säkert varit vaken ganska länge under natten.

Vi hade usel timing under lunchpromenaden. Massivt ösregn och åskväder gjorde att promenaden kortades ner till en kvart, jag tror inte Igor någonsin sprungit hemåt så kvickt som han gjorde när vi vände om. Sen dess har han legat och gosat ner sig i sin filt så mycket han bara kan.

Igor byter jobb

Igår var vi på kräftskiva nr 2 och Igor var naturligtvis med. Igor tillbringade hela kvällen med att alternera mellan sina 3 favoritsysselsättningar hos detta par (rota i vedlåren, riva upp isolering och lugga fårfällen). Och, ja så nosade han förstås tiken i rumpen! Icke att förglömma!

Hur som helst så var han helt däckad när han kom hem och hade faktiskt mage att morra åt husse när han skulle flytta honom från sin huvudkudde vid läggdags. Aja, aja, vilken idé, men som tur är så gör han bara så då han är riktigt, riktigt skittrött!

Idag har vi tittat på lite miniorfrisbee i regnet och lunchat hemma hos ett par vänner. Igor har varit nöjd.

Nu är det förresten klart att Igor får vara med mig på mitt nya jobb så från och med månadskiftet byter Igor jobb och börjar på rovdjurscentret De 5 stora. Ett steg uppåt i karriärsstegen skulle jag säga!

Lycka är en rosa boll

Igors drän sköter sig fint. Tar väl bort det på måndag eller tisdag och hoppas då att det ska bli bra den här gången.

I morse ville Igor ut kl 7 och det kan man väl köpa efter en lång natts sömn...
På tidiga helgdagar brukar jag gå till fältet som ligger bara 200 meter härifrån och släppa honom lös så att han får springa av sig efter nattens stillaliggande. Detta brukar vara en mycket uppskattad aktivitet. Idag blev den extra rolig för Igor hittade en liten rosa boll! Och vad han raceade! Hur kul som helst att springa runt, runt med denna boll! När han ville ligga och massakera den sa matte dock ifrån. Trökmatte!

Ny dränering

Igors knöl var fylld med var igen, om än inte lika mycket den här gången. Förmodligen har det blivit en liten "ficka" med var kvar som de inte lyckades dränera sist och det är denna som växt. Nu ska vi köra samma tur som förra gången, dvs dränering3-5 dagar och antibiotika 10 dagar, sen ska han förhoppningsvis vara frisk.

Drygt, men vi är fortfarande lättade över att knölen trots allt bara är en varböld och inte cancer eller så...

Knölgor

Säg den lycka som varar. Igors knöl på halsen som opererades gick ner jättebra och det var bara en liten klutt kvar av den fram tills igår. Skönt tyckte vi, en hund som är i stort sett frisk!
Idag så märkte vi att den har växt till sig igen :( Upp till SLU med Igor för matte, sen får vi hoppas och se vad det är.

Mäklaren som var på besök idag hälsades det noggrannt på (efter en utskällning såklart). Sen blev det mystiskt tyst när vi kollade igenom köket. Oroad gick jag till hallen för att se om det var bus på gång... Jajamensan. Där stod en lycklig hund och viftade på svansen medan han glatt tuggade på mäklarens skosnören. Jag tror inte de hann bitas av helt, men lite smågnagda blev de allt. Han är för HEMSK på snören.

Hunden ÄR människans bästa vän

På morgonpromenaden träffade Igor och jag ovanligt många hundar och det slog mig att alla dessa hundägare njuter förmodligen av den underbara morgonen precis lika mycket som jag (7 c och strålande sol är verkligen perfekt!). Frågan är om vi alla skulle ha kommit ut på en promenad kl 7 en torsdag om vi inte hade hund? Förmodligen inte, är svaret. Man hade hastat iväg till jobbet eller legat kvar i sängen. På sin höjd läst tidningen lite längre. Inte för att jag inte tänkt den tanken förr, men nu blev jag återigen påmind om vilken stor fördel det är att ha hund sådana dagar!
"Som pricken över i" för denna tankebana, så var det sista hundekipaget vi träffade en pojke och hans jack russel. De lekte jaga kring en bänk och båda såg sannerligen lyckliga ut. Vi har sett dem förr och när man ser dem blir man glad ända in i själen! Jag tycker verkligen att det är härligt att se barn och hundar leka och ha ömsesidig glädje av varndra. Att 2 skilda arter gör så hör inte till det helt vanliga...

Paddel, paddel, paddel

Igor paddlar på så bra nu för tiden! Han började gå bättre redan för typ en månad sedan, men sedan det blivit svalare ute går han ännu bättre. Nu får man småspringa för att hålla hans tempo och han gör inga som helst tjurvägringar längre. Helt i mattes smak!
På så vis har vi också hittat några nya trevliga promenadvägar som förr varit lite för långt bort för att vara lämpliga. Kul, kul.

I morse kom en mäklare för att värdera vår lägenhet och Igor hälsade naturligtvis med sedvanligt skällande för att sedan gå över till ivrigt svansviftande och snosande. När folk väl kommit in blir Igor alltid högst exalterad över vår nya "flockmedlem" och ska absolut vara med "där det händer", dvs i knät på mäklarens finbyxor eller i densammes väska. Eftersom vi fått reda på att denne var en aning hundallergisk så verkade detta inte som någon strålande idé utan vi stängde in honom i sovrummet. Det tyckte Igor var högst tråkigt och gnällde högljutt ett par gånger. Mäklaren var dock inte långvarig utan Igor blev utsläppt snabbt igen och, till hans stora glädje, så gick vi en långpromenad. Igår fick han nämligen bara några vanliga kisspromenader a la 30 minuter eftersom vädret var pisstråkigt och vi behövde städa lägenhet hela dagen. Trökmatte!

Husse är hemma!

Igår kom husse hem och Igor blev så glad. Jag tror att han saknat sin husse lite. När någon av oss är borta blir han liksom lite spattig. Kanske inte orolig direkt, men pockig på uppmärksamhet. Men det är klart, han får ju bara hälften av uppmärksamheten han är van vid att ha när bara den ena av oss är hemma. Hur som helst så låg han med huvudet i knä på husse och sov hela kvällen igår. Så söta...


Ensamhetsträningen går hemskt dåligt. Han måste bara haft en lyrisk knäpp i förrgår. Suck!

Och så den stora nyheten! Det verkar som om Igor (och vi) kommer bli Hälsingebo i höst. Får se till att hitta nya hundvänner åt honom där uppe så att han inte saknar sina kompisar här för mycket. Fast det blir nog inte så svårt för stället verkar krylla av hundar! Kul!

Nja

Nja, jag misstänkte väl det. Bakslaget i ensamhetsträningen kom redan idag då Igor protesterade högljutt bara jag tog på mig skorna. Fast efter en åtsägning att vara tyst och stanna så verkar det som om han satt tyst och väntade, om än lite oroligt och mycket, mycket sorgset.

Vi började dagen med att gå 1,5 timmespromenad för att han skulle bli trött, men det verkade inte hjälpa med tanke på att han orkade protestera när jag gick. Nu har vi varit och gått 6:an i raskt tempo för att bättra på tröttheten så nu ska vi ensamhetsträna mera ända till ikväll då husse kommer hem!

Hallelulja

För att ge den rätta känslan måste ni tänka er en gosspelkör som sjunger hallelulja för fulla muggar när ni läser följande:

IGOR KAN VARA ENSAM HEMMA!

Jo, det är sant. Verkar som om han börjar fatta grejen. Igår var han ju ensam hemma 30 minuter utan att säga något. Idag har jag lämnat honom flera lite kortare stunder och han har inte sagt något någon gång. De flesta gånger har han gått upp och tittat men inget mer och 2 gånger har han legat kvar i sängen när jag kommit tillbaka!

Vilken hund! Han börjar bli perfekt (om nu denna trend håller i sig)...

Det går framåt

Idag började vi dagen med att gå ner på stan och äta frukost på ett café. Mysigt värre!

På vägen hem köpte vi ett nytt halsband åt Igor. Han har ett halvstryp som funkar bra, dvs han kan inte krypa ur det, men det är så brett att det tar i såret hela tiden. Nu köpte vi ett smalare som dessutom ska glida upp lite lättare då han inte drar (eg blir dragen). Har provgått det och det verkar funka perfekt.
Under tiden som Igor haft slang och färska sår har vi velat ha halsband på honom utan har haft sele och man märker direkt skillnad på hur han går. Så fort selet kommer på så börjar han trilskas och vägrar att gå, segar fram och ska snosa på allt. Han vet nämligen att han kan tvärvägra sig ur det. Sen när halsbandet kommer på så går han hur fint som helst!

Vid lunch fick Igor vara själv hemma medan jag skjutsade husse till tåget. Vi spelade in det hela med en web-kamera och det verkar som om han var tyst hela tiden!!!!
Han gick inte och lade sig, men verkade inte jättestressad heller. Kanske börjar ensamhetsträningen gå framåt? Ska man våga tro det?

En lundehund till!

Idag har Igor varit med husse på jobbet. Skällde ut städerskan som vanligt, men för övrigt mycket lugn.

Efter jobbet tog vi en tur i Hågadalen och precis när vi kom till bilen mötte vi en, för oss, okänd lundehund med ägare! Brutus hette han. En trevlig kille på 3 år. Det var lite snurr i kopplet ett tag, men sedan brydde de inte sig så mycket om varandra. Efter en liten stund kom dock en golden förbi och genast blev lundisarna en enad styrka som skällde ut dennna stackars hund. Båda verkade mycket nöjda över den uppenbart lyckade bedriften att skrämma bort inkräktaren.

Morgontrött

I måndags tog vi ut dräneringsslangen. Det gick faktiskt bra. Han var ganska lugn när sköterskan tog stygnen och sedan slangen. Lite kråmande och en del muntlig protest bara, men annars så...

På eftermiddagen åkte vi till "mormor och morfar" och Igor fick till sin stora förtjusning leka med Rizzla. Rizzla var högst imponerad av såret han hade på halsen. Helt klart suspekt och något som måste nosas noga på!

Igår morse bar det sedan av till Järvsö eftersom matte skulle på jobbintervju där. Igor fick en spännande dag med:
lunch ute, skogspromenad, 2 timmars spanande utanför rovdjurscentret, middag på uteservering tillsammans med en vorsther, snabbbesök på brukshundklubb, leka med samma vorsther i dennes hus, leka med 3 vorsthrar och titta på rapphöns.

Han sov som en klubbad säl på hemvägen, och i morse när husse gick till jobbet gick han som vanligt upp varpå jag också klädde på mig och förberedde mig för morgonrundan. När jag kom ut från toan hade han dock lagt sig till rätta i sängen igen och trots pockande och lockande från min sida ville han absolut inte gå ut. Så j--la tött fortfarande :) Och än så länge har han inte gjort någon ansats för att gå ut...Tog hårt på honom det där.

Wiigor

Ikväll har vi och Igor varit på besök hos vänner som har ett sådant där nytt TV-spel "wii". Vi skulle först testa att spela tennis, dubbel. Husse och matte mot våra vänner. Koncentrerade som vi var så tänkte vi inte riktigt på Igor men efter en stund kom han springandes runt våra fötter och gnällde och gnällde och såg mycket bekymrad ut. Vi tog ut honom för kanske var han nödig. Men, nejdå, inte var han nödig inte!
Upp igen och fortsatte spela varpå Igor fortsatte gnälla och vara nervös. Uppenbarligen gillade han inte att vi slog i luften efter något som han inte såg. När vi gick över till bowling tog han det dock lugnare och somnade under bordet.

Lite extra trött är han nu eftersom det inte bara finns kaniner utomhus att lukta på hos våra vänner utan också en kanin inne . Spännande, spännande!

Duktig hund

Igor är verkligen duktig när det gäller stygn och andra saker. Han bryr sig knappt om de två rörstumparna som hänger ut från halsen på honom. Vill klia lite ibland men slutar om man säger till honom. Så duktig så!
Och vi får tvätta honom noga också fast han rimligtvis borde vara ganska öm. På så vis är han inte mesig...

Ikväll har vi varit på kräftskiva. Igor var naturligtvis med och han har varit mycket alert hela kvällen. Minsta ljud har han kollat in och nu är han så trött, så trött. Kommer sova skönt i natt. Matte och husse också...

Skicka räkningen till Rizzla?

Som ett tillägg kan väl göras att veterinären hade frågat om han lekt mycket med någon hund på sistone. Det kunde nämligen vara så att han fått en liten, liten skråma av en tand eller dyligt och att det då kommit bakterier innanför huden som sedan blivit "inkapslade" där och legat och gojsat till sig.

Och ja, visst har han lekt med hundar på sistone. Både med Rizzla och med Kinna, och Rizzlas och Igors favoritlek går ju faktiskt ut på att just ligga och bita varandra i strupen (?).

Slut på det lekandet i fortsättningen alltså!

Faran över!

Veterinären ringde precis och meddelade hur det var med Igor. Tydligen var det "bara" en vanlig böld full med bakterier och gojs. Inte så fräscht kanske men den är bara att tömma och dränera några dagar. Jämfört med en cysta så är det himmelriket. Dessutom får vi hämta vår tappre lille soldat redan om några timmar, så det är dubbel bonus. Få se om han har en krage på sig då, det lär ju vara lika uppskattat som alltid (dvs han ser dödligt sårad ut och tappar all livslust).

Operation (igen)

Jahapp. Efter att vi suttit uppe på SLUs akutmottagning nån timme så fick vi träffa akutläkaren (som visade sig vara tjänstgörande kirurg). Hon tog raskt beslut om operation, vad det än var så skulle det bort innan det blev värre. Nu sitter nog Igor i en bur och ylar, det är sövning och hela rasket en gång till. Vi skulle få hämta honom imorgon enligt planerna men om han är stressad och härjar ikväll så kanske vi får hämta honom redan ikväll.

Usch o tvi o blä. Lagom kul.

Inte det svar vi ville ha

Jag tog Igor till veterinären idag. Hade hoppats på att de skulle säga att: "det kan vara så där ibland. Förmodligen en svullen lymfknöl eller en inflamerad spottkörtel. Inget att oroa sig för. Försvinner spontant. "
Men tyvärr var svaret inte så. Veterinären hade ingen aning om vad det var, men det var inte normalt och det var mycket oroväckande på en sådan ung hund. Vi har fått en remiss till SLU och ska dit för en biopsi. När vet vi inte ännu. Måste ringa imorgon.

Lilla, lilla skrutt! Han förtjänar inte detta!

Det tar verkligen aldrig slut

Suck. Jaha, efter att vi glatt konsaterat att vår hund artat sig både fysiskt och psykiskt på sistone så är det dags för nästa bekymmer. Igor har de senaste två dagarna utvecklat ett "gäddhäng"med en knöl i under hakan. Knölen är nog mycket troligt struphuvudet, men vi tycker det känns stort, och hänget är defenitivt nytt. Blir veterinärbesök imorgon! Han är pigg som en räka, men man vill ju liksom kolla...

Det här tar verkligen aldrig slut...Snart kommer de nog misstänka oss för hundmisshandel eller något sådant. Snudd på genant...Och försäkringsbolaget, vad ska de tro? Försäkringbedrägeri på hög nivå mån tro?

Hur som helst, morgondagen får utvisa vad det kan tänkas vara. Dags att be till högre makter igen!

Idag var jag och Igor ute och gick i Sunnersta medan husse sprang, och Igor blev mycket förvånad när det plötsligt kom en bajskorv gåendes tvärsöver motionsspåret. Det var 2 skalbaggar som släpade på bajsen och jag kan ju erkänna att jag, biolognörden, fann det hela rätt fascinerande, men Igor var ännu mer fascinerad och han observerade det hela väldigt, väldigt länge. På mycket, mycket nära håll. Han verkade inte tro sina ögon. För en sekund verkade som att han tänkte sno bajsen från dem, han öppnade munnen för att ta den, men kom på att: nämen, jag äter ju inte bajs längre. Så han lät de vandra iväg. Som tur var kom husse springandes just då och bröt hypnosen för annars hade vi nog stått kvar och tittat fortfarande. Och jag kan inte klandra honom...Man blir ju liksom lite nyfiken:
Vart skulle de egentligen?
vad skulle de ha den till?
Samarbetade de eller var de bara två skalbaggar som var osams men råkade dra åt samma håll?
Frågorna är många...

Hundbesök på jobbet

Min arbetskamrat kom förbi idag med sin ridgeback. 5 månader gammal och 30 kg tung... Igor blev råförbannad och fräste och skulle anfalla. Han kom nog ihåg hur valpen hade sprungit omkull honom några månader tidigare, och nu skulle det göras upp. Funkar inte riktigt på ett kontor, så vi ska nog släppa dem utomhus någongång så de kan upprätta en rangordning. Bra att se att Igor har fått lite mer hår på bröstet och inte är så himla underlägsen hela tiden.

Husse är så tråkig!

Suck.
Pust.
Snark.

Igor spar inte på omdömena idag. Han har legat i korgen på jobbet och suckat och pustat hela förmiddagen. Mina försök att pigga upp tillvaron med lite spårning av ost hjälpte för stunden, men sen när leken var slut så lommade han iväg till korgen, slängde sig ner i den och släppte ut en stor och bedrövad suck. Det är bara att acceptera fakta är jag rädd, husses jobb är inte lika roligt som att få leka med en annan hund (särskilt en tik).

Fortfarande fuktigt ute, men Igor tar det nästan bättre än mig. Han paddlar på fint under promenaderna medans jag känner för att ta en dusch så snart jag kliver utanför dörren.