Puh

Vilken värmbölja! Efter en vecka med temperaturer som oftast legat runt -20 så var det en befrielse att se att det bara var -10 idag. Till hundarnas (mest Naims) stora lycka innebar det att vi kunde ta en lite längre promenad på förmiddagen utan att tassar och ungar skulle bli frusna.
Vi tog en längre vända längs skoterspåren som går över fälten och Naim sprang som besatt. Stora lovar fram och tillbaka, med diverse avstickare för att springa längs rådjursspår, och sen in till oss. Det enda man ser när han kommer forsande genom snön är ett moln av snörök och en stort saluki-leende. Att få springa ohejdat är verkligen det bästa han vet. På andra plats på Naims lista kommer nog att ligga i en säng och vila, vilket han gör nu. Jobbigt att vara ute!
Igors kliande har blivit lite värre igen så imorse fick han en cortison-tablett. Dags att vara lite vaksam på när han vill gå ut alltså, annars blir det olycka inomhus... Den unge herrn skulle nog föredra lite mindre snö än vad vi har, han har svårt att ta sig fram i terrängen och går mest på "fast" mark bredvid oss. Det hindrar inte att man kan härja på ganska bra ändå, men han saknar nog att kunna studsa ut i bushen.

Hur många tomtar har Igor?

När vi skaffade Naim flöt allt på ganska fridfullt och hundarna kunde till och med sova i samma säng. Ganska snart tyckte dock Igor att Naim blev för härjig , stor och snabb (med all rätt).
I somras tyckte han att Naim var asjobbig och stundtals var de faktiskt riktigt osams. Igor morrade konstant åt honom ett tag känns det som. Men sedan Naim så här på senhösten har kommit in i riktig könsmognad och har de faktiskt kommit bättre överens.

Nu håller de visserligen HELA tiden på och testar varandra men Igor är aldrig sur utan ger sig glatt på Naim i ständiga försök att dominera honom. Han klänger på honom, biter honom i nacken och när Naim ligger ner försöker han jucka på honom. Allt det är ju normalt om man är hund och vill dominera någon men så har Igor sitt lite mer ovanliga (?) tillvägagångssätt också;
Han slickar honom på snoppen och puffar och nafsar honom i pungen!!! Plus att han springer och biter honom i baklåren. Jag har aldrig sett andra hundar göra så... Är det kanske ytterligare en lundespecialitet? Eller är det bra Igor som inte har alla tomtar hemma? Risken för att det senaste alternativet är det rätta känns överhängande stor...

Gå på låda

Tvärtemot vad titeln kan ge för sinnesbilder så handlar det inte om att göra som katter (även om det såhär i efterskott kunnat vara väldigt praktiskt) utan det är Lundehundsällskapets decemberutmaning som det gäller. Man skulle helt enkelt få hunden att gå och sätta sig i en låda. Jag var skeptisk till att det skulle gå att lära Igor det men matte ansåg att det skulle gå på 30 minuter. Vi får nog kalla det oavgjort, för även om han inte kunde det fläckfritt efter de angivna minuterna så funkade det ibland och efter 60 minuter så sitter det ganska bra faktiskt. Lådan är ganska stor dock, men storleken har ingen betydelse!



Det fina vädret (-10, vindstilla och solsken) har gjort att Naim fått mycket löptid ute de senaste dagarna. Han har sprungit som en galning på täkten och när vi på lunchpromenaden gick längs ett skoterspår som går över ängarna så flög han fram som en virvelvind. Att han sjunker ner nån decimeter varje kliv verkar inte vara något problem för unge herr saluki.

Vallhund

Man tänker väl i första hand inte på salukisar som vallhundar men vi har kommit på att Naim är en bra sådan. Varje gång vi är ute med min fars hund och hon är lös så har hon en tendens till att inte vilja komma på inkallning. Så länge Naim är med och lös "trackar" han henne så mycket att hon alltid håller sig nära oss och blir mer än gärna uppkopplad bara vi säger åt honom att sluta. Igår var pappa ute med henne själv och fick stora problem med att få in henne. Som tur var kom Erik och Naim dem till mötes, Naim släpptes och han vallade in henne på 3 röda...

Att Naim var en gnutta svårare att koppla upp eftersom han var i extas över att få jaga Rizzla är en annan sak =)

Några julklappar fick hundarna inte men de har fått en hel del smask i jul. Det får duga...

Eniga

Naim och vi är eniga om ett par saker just nu...

1. Isen som klär hela vår by är ett härkel och man ska göra allt man kan för att få bort den. Naim bidrar på sitt lilla sätt genom att så fort han kommer ut på tomten ge den en omgång av krafs och slick.
När han är ute och springer på vägarna far han som en pingpongboll mellan snövallarna för på vägen finns det inget fäste. Och att inte springa är ju inget alternativ =)


2. Skinka är gott.

Idag betedde sig Naim så konstigt att vi misstänkte att han var sjuk. Verkade så hängig, såg ut som han sålt smöret och vankade fram och tillbaka. Till slut kom vi på vart skon klämde; Vi hade julskinkan i ugnen och han tyckte uppenbarligen att det tog för lång tid innan han fick smaka.

Lite deppig har han varit nu på kvällen också. Tyckte nog att han fick för lite skinka till middag...

Vakt

Igor vaktar sin kompis godisbollen. Han har listat ut hur den funkar och rullar den glatt så fort han ser den

Nypremiär i Ljusdal

Sedan Elsa föddes har vi inte gått några riktiga långpromenader med hela familjen men idag var temperaturen lovande och dessutom var det isgata hemma i byn så vi packade in hela flocken i bilen och styrde mot kyrksjön.

Det hela gick bra. Tyvärr inga hundmöten så Naims möta-hund-träning uteblev. Elsa sov dock gott hela turen och Igor snosade som en galning. Och gjorde klassikern. En bajs mer än vi hade påsar. Utanför en uppfart. Förstås.

Alla är nu trötta. Vissa sover redan. Andra skulle bra gräna villja sova. Alla utom Elsa dvs =(

Tråkigt väder

Efter att ha varit i Gävle några dagar är hundarna och vi tillbaka i Yg igen. Här börjar det bli plusgrader och lite småregn i luften så det är inte det minsta roligt att vara ute. Hundarna verkar hålla med. Efter en barnvagnspromenad i Färila vid lunchtid så sprang de upp till sovrummet och sov sen till klockan fem. Naim skulle inte ens följa med ut efter det utan matte fick locka ut honom med bullbitar... Han är inte vidare förtjust i ruskväder, den gode salukin.

Näh, nu får det bli lite schyssta minusgrader igen och kanske snöfall. Då får man fart på lundehundar såväl som salukisar!

Våld löser alla problem

Idag är det så där kallt igen. Minus 16 och hundarna får kramp i tassarna efter ca 20 minuter. Inga långpromenader alltså och därför krävs annan typ av aktivering. Igor försöker vi lära att stå i en låda (december-utmaningen på lundeforumet) vilket går så där. Jag har förbrukat mina 30 minuter nu och han ställer sig snällt i lådan om man pekar åt dess håll, men med bara röstkommande fattar han inte riktigt än. Men en halvtimme till och sen så... =)

Naim har tidigare inte riktigt fattat (eller så har han inte tyckt det varit kul) det här att man kan leta godisar under upp och nervända saker. Nu börjar han dock fatta grejen och vi har låtit honom komma åt en godis som gömts under en gammal vattenskål i plast. Formen och storleken gör att den är rätt svår men Naim har efter lite klurande kommit på den självklara lösningen: Våld!

Burken blir rejält krafsad, hoppad och biten på och förr eller senare studsar den till och godisen blir synlig. Jippie!

Igen

Var ute på vanliga promenaden längs skogsvägen nyss. Började ana oråd när det flög upp ett gäng korpar ca 50 meter bort. Och ja, mycket riktigt. Ännu ett rådjurskadaver slängt ca 5 meter från vägen. Naim hittade en skånk att bära på även denna gång och den här gången var han rätt vaktig mot Igor så det var svårt att få tag på honom. Efter lite trixande gick det dock...

Vore ju förträffligt om jägarna kunde bli lite mindre lata och slänga slaktavfallet en aning längre bort från vägen.

Sur som ättika

De senaste kvällarna har Naim varit sur som ättika när det blir nattedags. Redan under slutet på graviditeten så började vi bli hårda på att han inte skulle få sova med oss som förberedelse inför faktumet att det skulle ligga en liten plutt (till) i sängen, men ibland slarvade vi med det, särskilt om det blåste mycket ute och drog kallt vid väggarna. Det var heller inte så dumt att ha en varm saluki vid fötterna när man kom in efter att ha kissat av Igor mitt i natten.
Nu när Elsa är här har sängförbudet blivit striktare, och det vet han så väl. När vi ska bädda ner henne ur sängen ligger han såklart redan där i förväg och blänger på oss. Efter några uppmaningar masar han sig ner ur sängen, men inte till hundsängen, nej, han springer ut i gästrummet och lägger sig i sängen han sover i på dagarna. Går man in dit för att hämta honom så ser han obeskrivligt sur ur. Jag önskar det gick att få på bild, för det är obetalbart. Surt lommar han sen iväg till den återstående hundsängen och lägger sig ner med en demonstrativ suck. Han är en riktig primadonna vår gode Naim.
Igor i sin tur stormtrivs. Han kan välja och vraka mellan de två hundsängarna och provar ofta igenom bägge några gånger innan han bestämmer sig för vilken han föredrar mest för dagen. Naim är så upptagen med att vara sur att han inte ids bråka med Igor om sängplats...

Ikväll ska matte försöka lära Igor att ställa sig i en låda (decemberutmaningen på lundehundsforumet). Jag är ytterst skeptisk till att det ska gå, men matte hävdar att hon ska klara att lära in grunderna på en halvtimme. Vi återkommer med resultatet.

Mycket jobb att ta igen

I helgen har vi haft besök av Eriks syskon pch respektive. Detta resulterade i att Naim inte haft möjlighet att spana från gästrummet som han brukar. Idag är dock ordningen återställd och Naim verkar helt seriöst ivrig över att få sköta sitt "jobb" igen. Blir väl lite övertid idag kanske eftersom han ligger back.

Husse och Igor är i Uppsala idag så på fm var Naim, Elsa och jag för första gången själva ute på promenad. Naim skötte sig faktiskt exemplariskt och gick så fint, så fint bredvid barnvagnen.

Många dofter

Det finns tydligen förfärligt många dofter i Uppsala. Igor gör allt han kan för att kolla upp varenda en... Han njuter nog lite extra av att slippa vada fram genom snö hela tiden

Inte mycket nytt på hundfronten

Med en ny familjemedlem som tar tid, djup snö, minus 17 grader och kolsvart ute vi kl 15 samt att det inte finns några gatlycktor i Yg så blir det inte så värst mycket spännande saker med hundarna just nu. De får ju sina vanliga promenader och inne försöker vi hitta på så mycket roligt vi bara kan med dem men det är inte alltid fantasin räcker till. Tuggben och godis i paket tröttnar ju till och med hundarna på efter ett tag (även om jag börjar bli en hejjare på att göra riktigt kluriga paket nu).

Här om dagen tog vi med hela familjen till Ljusdal och gick. Igor älskar sdant medan Naim är lite mindre nöjd med sådana tilltag. Igår var vi också ut och sprang i djupsnön. Kul!

Ibland på kvällarna tar jag ner leklådan åt dem och det är iallafall uppskattat. Det är en låda full med leksaker och både Naim och Igor älskar att rota runt i den och titta vad som finns. Naim kan faktist leka med den riktigt länge. När han tröttnar på en sak går han och hämtar nästa och tar med den till soffan och dödar den och så vidare.

Längtar till sommaren (illa när vintern precis börjat) och till att Elsa är stor nog att följa med i bärsele ut i skogen på långpromenader. Det blir grejer det!

BADÅNGG!

Mitt under lunchsiestan så small det till nerifrån köket. Det lät som om ett skåp med glas ramlat i backen, men som tur är var det inte det. Det var istället Igors matskål som mitt under hans ätande helt sonika sprack! Igor blev inte så hemskt störd av det utan smaskade glatt vidare, fast nu på golvet...

Snö

Det har snöat oavbrutet i två dagar nu. Snöskottande husse och matte är lagom roade av snöandet men hundarna kan njuta lite mer av snön. Naim skuttar runt som en vettvilling. Man skulle kunna tro att ökenhund + snö inte gick ihop, men då tar man fel. Han älskar att rusa runt i snön. Det enda han verkar ogilla är när vi får pilla loss snökulorna under tassarna och mellan tårna.
För Igor är det lite mer en blandad välsignelse. Är han ensam och bara ute en liten stund så härjar han på, men eftersom snön är djupare än hans frigång så blir det jobbigt ganska snabbt för honom Om Naim dessutom är ute och leker så lämnar han helst inte ens farstun. Han har inte en chans att hinna undan den svarta blixten när Naim kommer sättande igenom snön så han tar det säkra före det osäkra. Man får handgripligen lyfta ut honom på tomten på morgonen för att han inte ska kissa på dörren...

Seriöst, hur envis kan en lundehund bli?

Naim och Igor brukar kunna få sig en smakbit av vår mat vid bordet och det har funkat fint. Ingen av dem har varit speciellt tiggiga för det. Men sedan Igor, och ibland även Naim, börjat vakta maten för den andra har vi slutat med denna vana. Naim lärde sig på några dagar att det inte blir någon mat och kommer inte ens och kollar längre. Igor däremot sitter HELA måltiderna igenom och väntar. Skulle säga att han är mer tiggig nu än innan. Och hur länge har vi försökt? Tja, åtminstone tre-fyra veckor. Men han ger inte upp. Hur kan de vara så förb.....t envisa?

Goda vänner

Naim och Rizzla blir allt mer goda vänner ju mer de träffas. Från att Naim varit rädd för Rizzla till att Rizzla tyckt att Naim varit en STOR odåga till att de nu faktiskt kan leka riktigt fint och till och med sova NÄRA bredvid varandra i soffan. Naim verkade tycka att Rizzlas tjocka päls var hur mysig som helst att gosa ner sig i.

Transporthjälp

Igor är minsann snäll han. När vi går med vagnen så hjälper han gärna till. På väg bort är han en turboladdning och på väg hem är han en idragen handbroms... Matchar i färg gör han också

Lundeväder

Några cm snö på marken och några minus i luften är perfekt för Igor. Han studsar fram som en duracellskanin och har vansinnigt kul

Vilken helg!

Vilken helg det har varit. Det hela började med att husse och matte kom hem med ett litet knytte. Hundarna har tagit det bra och accepterar Elsa utan problem.
På lördag förmiddag gick jag som vanligt med hundarna. Det hade snöat lite på natten så sikten var god. Vid postlådan scannade jag snabbt av åkrarna men såg ingenting, alltså släppte jag Naim och Igor lösa. Det brukar vara bra att få dem att springa av sig på raksträckan utanför huset först
för sen går de finare resten av promenaden. Nu hann vi inte mer än några meter förräns en skepnad klev ut ett hundratal meter bort bakom en gran på en åker. Jag var osäker på vad det var, men inte Naim. Han insåg att det var ett rådjur och satte efter det över åkrarna. Han sprang inte maxfart men fort nog för att komma långt bort snabbt. Han följde efter i 4-500 meter och sen vek de av in i skogen. Det var inte mycket annat att göra än att gå efter och titta. Väl där hittade jag en upprymd Saluki i skogsbrynet. När den "öppna" jakten var slut hade han tappat intresset.
Senare samma dag kom min föräldrar, så mer social träning för hundarna. Besöket gick bra men tyvärr så gjorde Naim illa tassen på söndagskvällen och har haltat sen dess. Inte sån stor inverkan idag dock, skadan är lite bättre och snöstorm utomhus. Inget som talar för att gå ut och härja alltså...

En människovalp

Naim är lite bekymrad över vad som precis kom hem. En söt liten flicka! Igor är mest nyfiken och verkar glad över att flocken blivit större

Utslagen

Oj vilken dag. Hundmöte på förmiddagspromenaden, besök av Jamal efter lunch, ensamhetsträning efter det och sen älgfärs till middag. Inte konstigt att man somnar när man ska läxa upp ett garnnystan på kvällen!

Naims nya intresse

Naim har visat ett nytt intresse...
Stickning! Han är sjukt intresserad av min stickning. Har fått tagit fram ett eget litet nystan till honom som han får leka med för att jag ska få vara i fred, och han tycker det är så kul så kul!

Imorgon blir det nog först hundträning på hundklubbenpå fm och sen träff med Jamal på em. Förhoppningsis två trötta hundar imorgonkväll alltså.

Jamal på besök

Idag var Jamal på besök igen. Naim kände igen honom ganska omedelbart och skällde därför nästan inget alls när de kom. Däremot var han så pass kaxig denna gång att lilla Jamal tyckte att han var rätt läbbig en stund. Naims tendes att morra en hel del i leken gör nämligen att Jamal blir osäker. Efter att lekt runt lite med Igor blev han dock också kaxigare och vågade småbusa lite med Naim också.





Naim och Jamal busar. Jamal med skräckblandad förtjusning.




Naim lugnade sig och blev den vuxna mogna efter att ha fått rasa av sig lite. Naims värdighet förstörs ju dock ibland av att han glömmer att ta in tungan...

Vaccination

Eftersom det var dags att vaccinera Naim och att det är praktiskt att vaccinera båda jyckarna samtidigt så hade vi till i morse bokat in vaccination av båda.

Lite nervösa var vi eftersom Naim aldrig varit till veterinär (bortsett från när han var jätteliten valp hos uppfödaren) och eftersom vi vet hur Igor kan bete sig. Nåväl, vaccinationerna brukar gå snabbt så vi resonerade som så att det borde gå bra.

Det gjorde det också. Veterinären var snabb som en vessla och ingen av hundarna fattade nog att de blev stuckna. Igor hann inte ens börja protestera. Skönt! Nu har vi det gjort för ett par år.

Uppsalahöst

Uppsala en höstdag sliter på den lilla lundehunden. Blåsten, duggregnet och alla spännande dofter kan suga musten ur vilken hund som helst. Tur vi ska hem till matte och Naim redan idag!

Salukimöte 2

Idag har Naim träffat salukivalpen Jamal för andra gången. Skällde förstås i början men lugnade sig snabbt och när vi efter ett tag gick in för att fika så somnade båda rätt omgående. Lugnt och avslappnat alltså. Så mycket lek blev det dock inte eftersom Jamal är lite för rädd för Naim när han flänger framför honom. Nyttig lärdom för Naim att han måste ta det lugnt och försiktigt om han vill att valpen ska våga leka.

Några träffar till och de leker säkert fint med varandra.

Salukimöte

Idag tog vi en sväng till Ljusdal och träffade Jamal, en 5 mån gammal saluki. Naim var rädd först men efter ett tag skulle det lekas. Igor verkade inte riktigt förstå vad som hände men var väldigt intresserad av den där valpen. Intresset avtog litegrann när Jamal började småbusa lite med Igor. Fasan lyste ur lundehundens ögon när han insåg att det var en till sån där jobbig smal rackare som hade så fasligt långa ben.

Inget löst härjande idag dock, det får vänta nån träff till. Kul var det iallafall!

HOPP

Naim har aldrig varit särskilt mycket för att hoppa över saker, förutom möjligtvis trädstammar i skogen. Kompostgaller har han aldrig ens försökt hoppa över på allvar så vi var ganska lugna när vi satte upp resten av staketet till täkten. De sista snuttarna var bara 90 cm höga men vi var övertygade om att det skulle räcka för att avskräcka honom från att hoppa ut, han hade ju inget att hoppa ut för att göra. 

Pyttsan. Precis när vi ska plocka ihop verktygen och gå därifrån så ser vi hur han lunkar fram till en nyuppsatt staketsektion bakom ladan och hur enkelt som helst bara hoppar över. Det såg inte ens ut som att han försökte, ungefär som när Stefan Holm tar ingångshöjden i VM. Motivationen: kattbajs. 

Det är bara att ta nya tag och sätta fast en till sektion ovanför den vi nyss satte dit. Skräphund. Varför kan han inte vara lika lat som Igor?

Björnspårning

I morse när vi gick morgonpromenad i Trödje så hittade hundarna några spännande spår. Experten matte slog snabbt fast att det var björn, bara några timmar gammalt. Otroligt roligt att följa efter tyckte hundarna

Jäkla stövare!

Just nu står inte stövare och människor som jagar med dem i så hög kurs hos mig.
Igår på förmiddagspromenaden fick vi vända efter 500 meter efter att jag såg en stövare komma lullande längre bort på vägen, med pejl och allt. När den inte hade någon ägare inom synhåll var inte jag sugen på att ta en konfrontation med mina hundar så det var bara att gå hem igen.
Idag hann vi inte mer än 100 meter från huset när det plötsligt dyker upp en stövare ett tiotal meter ifrån oss inne på kalhygget. Både Igor och Naim var lösa och tappade allt intresse för mig och mina Frolicar när de såg hunden. Igor började såklart stormskälla medan Naim var ganska passiv, stod mest och tittade och småmorrade lite. Sen fick Igor panik över att hans skällande inte hade effekt och flydde hemåt. Naim tog genast rygg på Igor och flydde än snabbare han. De stannade efter 40 meter och då lyckades jag faktiskt kalla in dem till mig. Sen gick vi långsamt hemåt igen, hundarna var vansinnigt intresserade/arga/vaksamma på den där stövaren, som struntade helt i oss och lullade över vägen och började nosa på ett av fälten.
Efter ett tag lyckades jag övertala dem att vi nog kunde gå därifrån. Naim var misstänksam och Igor förkrossad, han hade slagit om till att vilja leka med stövaren. En bit bort så möttes vi av ägaren som kom med bil från skogen för att plocka upp sin hundracka. Business as usual för honom antagligen, men jag är inte så nöjd över att ha främmande lösa hundar som travar runt mitt hus. Skadat att man får ha en sådan jakttyp samtidigt som de gnäller över att hundarna tas av vargar... Snart kommer några stövare stryka med av salukisar om det fortsätter såhär.

Snön vräker ner, tiddelipom

Hoppla, helt plötsligt så var luften full med stora snöflingor. I min enfald trodde jag att hundarna skulle bli lika till sig som jag blev, så jag ropade upp både Igor och Naim från deras viloplatser.
-"Kom hundarna, vi går ut och leker i snön!"
Bägge två kom naturligtvis studsande, yrvaket undrande vad husse nu hittat för roligt. Var det kanske nån katt eller tik där ute?
Besvikelsen var monumental när de väl tagit sig ut på farstutrappen. Ingen katt. Ingen tik. Bara skitkallt konstigt vatten i fast form. Två par mycket förebrående ögon vändes mot mig och det var bara att vända på klacken.
Ligga inne i soffan > jaga snöflingor.

Calm and assertive

Naim är inte helt nöjd med att möta okända hundar. Igår testade jag att köra med Cesars standardtrick, att vara lugn och beslutsam vid våra hundmöten i Uppsala. Vi har försökt det litegrann tidigare, men det har bara funkat sisådär.
Jag vet inte om det är att Naim har mognat eller om jag var extra beslutsam (troligen isåfall pga förkylning och inget tålamod med tjafs) men jäklar vad det funkade bra. En myndig tillsägning (och en myndig handviftning) och sen gick han snällt bredvid mig. Spänd som en pianotråd iofs, men han skällde eller drog inte. Efter passagerna ville han gärna titta lite, men förutom det gick det som en dans.

Tomt

Naim har följt med husse till Uppsala och Igor är hos mina föräldrar så här hemma är det tomt just nu =( Sådana här kvällar inser man att man verkligen inte skulle vilja vara utan hundar, hur dryga de än kan vara ibland.

Fredag och lördag var vi dock hela flocken hos mina föräldrar.
Eftersom vi kan få hundpassning i Gävle passade jag och Erik på att i lugn och ro inhandla en del grejer och peppar, peppar, men Naim verkar äntligen ha lagt ner det här med att pipa konstant när vi är borta! Sen att han är himla härjig med Rizzla och en allmän odåga mellan varven, det är ju en helt annan sak.

Igor var lite trött och grining igår. Vet inte om han mår så bra. Pälsen tyder ju på att han inte gör det, men å andra sidan är han oftast himla pigg. Han har ju dock förmågan att stressa upp sig själv, t.ex. att han bara måste ha just Naims ben fast han har ett eget och kan sitta och pipa en lång stund i väntan på att få det osv. Tror faktiskt att vi får öva lite på det där med "gå-och-lägg-dig" för som det är nu tycker jag han har svårt att slappna av ibland. Ibland vankar han hela kvällar och verkar allmänt missnöjd.

Innan vi åkte till Gävle i fredags släppte vi hundarna lösa på halvön en sväng. Från att ha varit där nästan dagligen så var det väldigt länge sedan nu eftersom det gått får där hela sommaren och Naim tyckte det var SÅÅÅÅÅ kul att springa där. Det är verkligen en perfekt "salukiyta". Öppna, stora ytor men ändå lätt kuperat och oftast någon fågel att jaga. Dessutom vatten att plaska och dricka i.

Igor tycker också om halvön, kanske inte för de stora ytornas skull utan mer för bajsets skull, men ändå...Och trappen över stängslet som han vanligtvis måste samla mycket mod för att gå över tog han utan tvekan i stormfart både på in- och utvägen denna gång!

Rullsand

På väg till Uppsala stannade jag och Naim vid Rullsand, en stor strand utanför Gävle. Tanken var att han skulle få fnatt och springa som en tok, men det blev mest en massa nosande, lite vattenkänningar och några rusher. Han sov tungt i bilen sen så han blev nog nöjd trots allt...

På spaning i Yg

Naim tar ett tungt och viktigt arbetspass på förmiddagen. Livet som vakthund är onekligen hårt. Vad gör egentligen facket åt den obekväma arbetsmiljön? Enbart EN kudde i sängen, rena salukimisshandeln

Råttan är död

Så, efter 2,5 år och 2 hundar har råttan vandrat vidare.
Visst har den blivit skitig, svansen varit sliten, morrhåren avbitna och tänderna nergnagda, men den har tappert överlevt.

Nu var det Naim som slutligen tog dess liv genom att riva ur stoppning ur ett hål som han öppnat vid nosen. Kanske går den att laga men av erfarenhet så kommer små hundar ihåg vart hålen finns och öppnar dem igen så råttan får vandra vidare.

Kanske blir det en eftergångare eftersom vi ändå ska till IKEA i helgen? Inte för att någon kan ta råttans plats, men ändå...Giraffen kanske behöver en kompis.

Argh

När man har Naim, ja då önskar man att det var Igor, och har man Igor så längtar man efter Naim. Jag håller på att bli tokig på Igor den här vändan till Uppsala.
Igor är på sitt sätt helt perfekt att ha på kontoret under arbetstid. Han är otroligt mysig, vill bli klappad av alla och tar inte så stor plats. Naim tar lite mer plats och har inte nåt större intresse av att sällskapa med mina arbetskamrater (såvida de inte har gotta). Dessutom kan jag med hyffsat gott samvete lämna Igor ensam här nån timme, men Naim gör jag helst inte det ännu.
Utanför kontoret däremot är rollerna omvända. Naim travar glatt på vart man än pekar, och även om hundmötena kan bli lite spända så är det så lätt, så lätt att promenera med honom. Igor är en mardröm. Han ska nosa överallt, pinka överallt och tjurvägrar titt som tätt. Om det bara var när han var rädd för nåt så kunde jag acceptera det lite lättare, men han kan ju komma in i bromsläge för att han inte fått lukta klart, och sen är det dålig stämning i flera minuter. Jag märker att jag får hjärtklappning av att gå med honom om jag har lite bråttom.
Tågresorna är sista faktorn. Igor är hur enkel som helst att åka tåg med. Naim är visserligen snäll och tyst, men han ska konstant ligga och sova på mig/mitt knä, och jag fruktar den dag då vi kommer i samma vagn som en annan hund. Då blir det spännande...

Kunde jag så skulle jag åka hit med Igor, ha Igor på kontoret men byta ut honom mot Naim såfort arbetstiden är över. Går det måntro?

Plask och salukifnatt

På väg hem från jobbet idag svängde jag förbi sandstranden för att låta Naim härja av sig. Det hela var förstås mycket uppskattat. Iallafall tills det lilla missödet skedde.
Fråga mig inte vad han tänkte, eller ens vad han egentligen gjorde, för jag såg inte hela dramat men det som utspelade sig var följande:
Naim försvann i 190 bakom ombyteshytten och sen hördes ett rejält plask. Det var tyst i några sekunder och sen hördes några nya rejäla plask. Vid det här laget hade även jag hunnit runt hytten och inser att Naim, som nu tagit sig upp, fått sig ett rejält helkroppsbad. Och då pratar vi verkligen från svanstipp till nos, från klo till öra!

Förmodligen har han missbedömt området med vass för att vara bärande mark och sprungit rakt ut. Och med hans hastighet hann han nog en bit innan han insåg missförståndet =)

Efter en korts stunds surande fick salukin förstås tokfnatt och sprang som en galning. Något som inte blev bättre när vi kom hem heller. Grästuvorna på ängen fick sig en rejäl omgång!

Något i Naims smak

I morse fick husse köra upp Igor i svinottan för att ta med honom till Uppsala. Naim låg nöjt kvar och mös med sin matte. Vid 7-tiden kunde han faktiskt tänka sig att gå ut och kissa men att följa till jobbet 45 minuter senare var förstås otänkbart. Han som hade det sååå skönt i soffan!

Nu är det dock bara två veckors arbete kvar för min och hundarnas del innan föräldrarledigheten. Och eftersom min rygg inte är helt glad åt att sitta 8 h om dagen på samma stol så ska jag jobba halvdagar hemma sista tiden och då får han ju möjlighet att mysa i sin soffa åtminstone halva dagarna =)
Vad lycklig han ska bli, Scnahimmen!

Igår jobbade vi lite mer på inhägnaden. Snart är den helt klar, men först måste vi köpa lite mer stängsel.

Jord

Någon har grävt friskt ute på täkten.

Höstpromenad

Solen visade sig från sin finaste sida under förmiddagen så vi tog med hundarna på en promenad runt Skryt. Det var några minusgrader i luften men när Naim väl fick upp farten så var kylan inte något problem längre.
Efter promenaden tog vi en fika på farstubron med två hundar som mer än gärna hade ätit upp alla våra bullar. Några bilder från dagen som visar hur den varit.

Lydnadskursen dag 7 (Avslutning)

Sista kurstillfället skulle vi genomföra ett litet bruksprov. Man fick ha godis och hjälpmedel, så det var inte något hårt prov direkt, men ledarna skrev ner bedömning av momenten och kunde på så sätt ge lite feedback på vad man gör bra och vad man ska öva mer på.
Vädret var ganska uschligt, mulet, regnigt och kallt, så i kombination med mörkret så gav det väl inte de bästa förutsättningarna. Vi blev andra ekipage ut på planen, men Igor besvärades inte av några tävlingsnerver direkt utan skulle helt enligt sin vana trogen nosa överallt på vägen. Väl på plats så startade själva brukslydnaden.
Linförighet: Till min förvåning så var Igor en riktig klippa på det här. Vi har aldrig tränat särskilt mycket mer än bara starter och några svängar, men han gick som ett plåster bredvid mig hela rundan, vände utmärkt och slog ner rumpen direkt när jag stannade. Tränarna var lyriska över vår fina kontakt och hans koncentration, enda plumpen var att han kanske satte sig lite för snabbt i vänstersvängar ("snett sitt vänster" som det stod i protokollet). Mycket bra början av min lilla lundis, jag höll på att spricka av stolthet.
Framförgående: Mja, vi gick mot en kona med korv på, och det gick sisådär. Tveksam och långsam ut, men sen gick han rakt mot sin belöning. Vi har lite att jobba på dock.
Platsläggande: Vår paradgren som vi övat mycket på. Den gick helt åt pipan dock. Han var inte alls nå sugen på att lägga sig ner, varken hastighetsmässigt eller nudda-markenmässigt. Stor besvikelse. Som tur är missade ALLA hundar det här momentet, så vi ägare kom överens om att det måste varit den blöta och kalla marken som var orsaken, våra hundar är ju så duktiga egentligen.
Inkallning: Dagens lustigaste bedömning. Jag satte Igor och gick iväg och ställde mig. Medan jag väntade på kommandot att kalla in så bad jag tyst att inte Igor skulle sticka till mig, jag verkligen såg på honom hur det kröp i kroppen på honom för att få springa till husse. Han höll sig dock, och kom fint (om än lite långsamt) till mig. Ingången fick kritik, men det var mitt sullande med godiset som gjorde det. Det roliga var att de tyckte han var mycket koncentrerad och inte visade några tendenser alls till att dra. Om de bara visste...
Apportering: Den gren vi är sämst på, så jag hade inga som helst förhoppningar. Igor tjyvade när jag kastade apportbocken och sprang och nosade på den, och det var allt. Han vill inte alls ta upp den, men vi är inte riktig där ännu. Mer träning.
Hopp över hinder: Igor är lite tveksam till hoppet, men genomför det fint. Det stora problemet är att jag kastade små korvbitar för att han skulle hoppa, och dessa hade han otroligt svårt att hitta. Han har inte sin fars Viltspårschampiongener direkt... Lite kvar att träna där, men han är duktig.

Inte alltför bra betyg kanske ur tävlingssynpunkt, men jag är otroligt stolt över min lilla hund. Tänk att han kunde bli såhär bra på bara några veckor! Igor verkar tycka det är roligt att träna så vi går nog nån Appellkurs till i vår skulle jag tro.

Fel viktklass

Varje gång jag och Igor varit på hundkurs så ska Igor försöka spöa Naim när han kommit hem. Det börjar ofta bra med en klättrande lundehund, men snart går det över styr och han får blåsa till reträtt. Fem minuter senare är det dags för nytt försök. Rinse and repeat

Väl godkänt

Vi testar ett lite mer energirikt foder till Naim, och såhär gott tyckte han det var. Matskålen är noggrant slickad och innehåller ingenting.

Gnäll i Uppsala

Matte, husse och Naim spenderar helgen i Uppsala pga jobb, så det blir rejält med miljöträning för Naim. Promenader genom stan, hundmöten, vänta i bilen när husse och matte köper barnsaker, sitta inne på cafe, you name it. Naims respons på det mesta är att vara gnällig. Jag som hade hoppats att det hade växt bort med valppälsen...
I morse fick han springa runt en massa på en stor gräsyta ute i Storvreta. Det var åtminstone roligt, man ser hur är totalt lycklig och bara rusar runt så mycket han kan. Lite synd att vi inte hittat fler sådana ytor här i Uppsala.

Igor får vila upp sig hos mormor och morfar. Enligt rapporterna hade han tydligen varit utomhus hela gårdagen för att sen släpa sig in fram mot kvällen. Han är verkligen motsatsen till Naim, regn och lite småkallt tycker han bara gör utomhusvistelsen roligare.

Huga

Temperaturen har precis krypit över nollan så nu vågar vi oss ut. Naim är lätt missnöjd över kylan

1 år idag

Hurra, hurra, hurra!
Idag fyller Naim ett år. Tyvärr glömde matte bort det hela och han fick nöja sig med lite extra gotta i maten. Och så här ser 1-åringen ut:









På kvällen har vi haft besök av en tik i Naims ålder. Mötet skulle kunna avhandlas i en uppsats på 40 p men jag nöjer mig med att konstatera att det hela gick ok.

Igor tog det hela med rätt stor värdighet men blev till slut så trött och kall att han ville gå in! Det skulle ju knappast ha hänt för 1 år sedan om det var en tik på hans tomt. Nu sover de båda.

Och så här ser 2,5-åringen ut:

Tokspännande

Igår när vi gick längs den vanliga skogsvägen sprang Naim, som vanligt, in i skogen på diverse ställen. På ett ställe kom han dock för ovanlighetens skull inte ut på en gång igen.

Vi gick på men efter ett tag var jag tvungen att stanna och vissla. Något konstigt var det.
Efter en del ropande kom han till slut ut från skogen. Med en rådjursskånk!
Vid närmre efterforskning visade det sig att någon lagt två döda och passade rådjur bara ca 10 meter in från vägen.

Naim lämnade som tur var snällt ifrån sig sin skånk så att vi kunde gå vidare. Hade inte varit roligt om han fått för sig att bära runt på den hela promenaden. Eller ännu mindre, inte låtit sig bli kopplad. Hemskt spännande måste han iallafall tyckt att det var eftersom detta är första gången han inte kommit omedlebart när vi gått ifrån honom.

Blir väl att ha honom kopplad den där biten i fortsättningen. Synd, med tanke på att det är den väg vi går oftast och också den väg som är lämpligast att ha honom lös på (lång sikt etc). Nåja, förr eller senare försvinner väl det mesta och vi får väl gå dit och plocka upp benresterna sen.

Irländsk julafton

Svärföräldrarna, Linda och Naim tar upp soffan, Rizzla tog hundtäcket och Igor var kvick att ta sittkudden. Husse får helt vackert ta hundburen :(

Geggamojja

Hela ängen är en härlig pöl av geggamojja nu när det regnat konstant i några dagar. Naim älskar att springa där. Antar att det kittlar skönt mellan tårna. För att han skulle bli nöjd innan jag for till jobbet imorse fick han springa av sig trots att det blir rätt mycket torka när vi kommer in.

Tacken?
En geggig hund som dessutom ätit massor av kattbajs! Usch!!!!!

Avskyr när de äter kattbajs nästan lika mycket som jag avskyr katterna som bajsar på vår tomt. Borde råda koppeltvång/strikt uppsikt även föv katter. Ett jäkla herkel är vad det är.

Sen är ju katter i och för sig trevliga djur, men ändå...Då de bajsar på andras tomter står de inte högt i gunst.

Lydnadskursen dag 6 (Ställande under gång)

Igår var det dags för sjätte träningstillfället (de duggar tätt nu) och givetvis så var det ösregn som gällde. Vi hade dagen till ära en annan lärare som hade lite annorlunda metodik än den vanliga, och jag var väldigt nyfiken på hur det skulle gå att lära Igor att stanna under gång. På Igors plussida är att han i vanliga fall mer än gärna bromsar, särskilt om det är dåligt väder. På minussidan finns att han gärna följer efter mig när han är osäker för att det är mörkt ute. Vad skulle ta överhanden?

Glädjande nog så var han väldigt duktig. Vi körde bara fram till stannandet, men det tvärnitade han på och gick inte en millimeter längre när husse väl kommenderade "STÅ". Husse fick ovett för att han inte belönade tillräckligt medan Igor lapade i sig berömmet.

Träningen avslutades med att vi skulle gå som i linförigheten, med hunden bredvid oss, men utan att ge några fotkommandon utan enbart jobba med kontakten. Här har vi nåt som jag måste bli bättre på, Igors fokus måste flyttas lite från godiset till mig istället. Till slut var träningen över, och även om vi bara varit ute i runt 40 minuter så var Igor dyngsur och tyckte nog bilen var en skön plats när man väl blivit torkad.

Slarvgor

Vår lundehund är en riktig liten slarver!
Igår natt blev Igor nödig och väl ute drog han en låååång kiss. Eftersom det regnade ute och eftersom lundisen är trött på nätterna nu för tiden så sprang han dock efter det snabbt in och upp för trappen till sovrummet.

Nu var det min tur att besöka toan och under mitt besök hörde jag hur lundehunden struttade ner för trappen igen. Ärrad som man är av tidigare erfarenheter for tanken genom skallen att han kanske var bajsnödig och att jag kanske borde avbryta mina ärenden för att släppa ut honom igen. Men eftersom jag inte vill döma honom för gamla misstag beslöt jag mig för att han faktiskt i så fall skulle vänta de resterande 5 sekunderna OCH att han dessutom troligtvis inte alls var nödig utan bara kom ner för att vänta på mig då han tycker det är otäckt att gå in i sovrummet när det är mörkt (han är en liten fegis vår Igor).

Resultatet:
Två äckliga bajskorvar på hallgolvet!!!!

Var det för mycket bergärt att hålla sig i 5 sekunder till? Och varför gjorde han inte klart ute kan man undra?

Svaret är rätt givet...
Han är en liten slarver. Och dessutom så är han rätt bekväm av sig. Det är ju skönare att bajsa inne där det inte är kallt och regnar.

SKITHUND!

MEN SLUTA REGNA!

Suck, regn igen. Det har regnat hela dagen verkligen, förutom en liten stund vid lunch då jag passade på att gå ut med hundarna. Lagom till att vi var som längst bort så började det såklart ösregna. Tvi tvi tvi.
Hundarna håller sig mest inne och sover som tur är, annars hade jag nog inte stått ut. Frågan är bara hur det blir med kvällens kurs, Igor lär ju inte prestera särskilt bra i ösregn och några futtiga plusgrader...

Lydnadskurs dag 5 (Hopp och inkallning)

Jag fick vara stand-in istället för Erik på Igors kurs i måndags. Kvällens moment var hopp och inkallning. Sammanfattningsvis kan man säga att Igor var duktig.

Vi började med att träna på att skicka hundarna över hindret och det gick faktiskt bättre än förväntat. Igor fattade galoppen direkt även om det krävdes att man slängde över en korvbit.
Inkallningen gick lite sämre för han bestämmer ju gärna själv när han har väntat klart. Det hela är dock vårt fel eftersom vi har, utan att tänka på det, tränat in "hit" som ett dubbelkommando. Han tolkar helt enkelt att vi vänder oss om som ett kommando att komma.
Detta ställer förstås till problem även vid platsliggningen. Men vi jobbar sakta med säkert bort denna reaktion och vi kommer säkert till rätta med den så småningom.

På promenad i Glunten

Ej synlig i bild: kaninen som drev Naim vansinnig

Det närmar sig

I helgen har jag och husse (mest husse) satt stolp runt hela ängen. Till veckan kommer fårnätet och till helgen räknar vi med att hela hägnet ska vara klart.

Folk i byn är lite nyfikna på vad vi gör. Ingen har dock hittills dumförklarat oss för att vi bygger en hundrasthage på 4000 kvm, vilket vi var lite oroliga för i början. En del verkar till och med lite avundsjuka...

För att hundarna skulle hålla sig i skinnet och för att vi skulle få jobba ostört fick de stundtals vara inne i huset. Igor var förstås sur som ättika medan Naim låg på rygg i soffan och sov.

Nu är Naim i Uppsala med husse och ikväll ska jag vara stand-in för Erik på Igors hundkurs. På kvällens program står tydligen "hopp över hinder". Hoppa kan han ju, men det ska väl finslipas lite...

Appropå hundträning så har vi bett om att få låna grannes döva 16-åriga supersnälla border collie som övningsobjekt för Naim. Det skulle gå utmärkt tyckte han så till veckan blir det hårdträning.

Uppföljning: lättlurad men inte dum

Jaha. Det tog inte många minuter innan hämnden kom. När Igor väl blivit av med sitt ben gick han runt och såg lite olycklig ut, och sen började han trava runt i hallen vid dörren. Jag hatar ljudet av hans tassande fram och tillbaka, så jag släppte ut honom. Givetvis skulle Naim ut då på direkten med, så han fick följa med.
Knappt har jag hunnit sätta mig på stolen innan jag hör krafs krafs krafs på dörrent. Jag öppnar och Igor slinker in, kvickt som en vessla. Naim står ute och spanar och har inga intentioner av att komma in.
Fel val skulle det visa sig, för Igor sprang snabbt in i vardagsrummet, hoppar upp i soffan och snor det ben som Naim hade fått tidigare i förmiddags. Revenge is a dish best served cold...

Så lättlurad!

Igor är så himla lättlurad! Senaste halvtimmen har han ganska framgångsrikt försvarat ett tuggben han fått av mig, mest genom att ligga under min stol och visa tänderna när Naim kommer inom synhåll. Status quo alltså, och allt är frid och fröjd.
Den sluge araben har dock en hel arsenal av tricks att ta till för att lura lillgor. Den här gången utnyttjade han Igors nyfikenhet och försvarskänsla... Helt plötsligt kom han inrusande i rummet och ställde sig och tittade ut genom fönstret, med svansen på vakt. Det fanns naturligtvis ingenting där ute, och jag misstänker att Naim mycket väl visste det, för när godtrogne Igor då naturligtvis flyger upp och också vill titta ut (utan att tänka på att han är ca en halvmeter för kort för att kunna titta ut) så passar Naim kvickt på att ta benbiten som är kvar.
Tji fick Igor, och inte får han tillbaka benet via husses försorg heller. Jag vill inte att han ska studsa upp sådär för ingenting, och nu kostar det.

Smygpremiär

Igår blev bonden klar med vår äng. Nu är det harvat och donat efter konstens alla regler och det blev mycket bra, platt och stenfritt. Till våren kommer det växa klöver och timotej som vi (läs bonden) får klippa ner för att hålla den springbar.

Något staket har vi inte fått upp än, det projektet ska påbörjas i helgen, men vi tyckte ändå att Naim kunde få ta sig en liten premiär-springrunda.

Och hans utlåtande om smygpremiären?
SKITKUL! Som en 4 000 kvm stor sandlåda inkl massa lösa grästuvor- bättre blir det inte om man heter Naim Shahin.

Ska fota eller filma en snutt sen och lägga ut tror jag. Han är helt vansinnig.

Problemfri hundpassning

Det är inte svårt att vara hemma med hundarna när vädret är fint. Det enda man gör är att anlita den soliga trappan som hundvakt och sen märker man inte av dem på flera timmar. Skönt för oss allihopa.

Eftermiddagsfika på trappen

Jag och hundarna tar en välförtjänt fika i solen. Naim är bra sugen på att sno mitt kaffe. Igor vill bara lapa sol och är hur nöjd som helst över vädret

Att jaga en saluki

Salukin och jag har varit hemma utan husse och Igor mån-tis. Det var ett tag sedan vi hade den konstalationen och jag hade faktiskt glömt hur emmlig han kan vara när halva flocken saknas.

Inte blir det bättre av att det är minusgrader på mornarna nu för tiden heller.
Igår när det var dags att åka till jobbet vägrade han att följa med. När jag tog fram kopplet sprang han upp och la sig på övervåningen och hur jag än ropade och mutade med godisburken så vägrade han att komma ner. Fick sonika gå upp för att hämta honom, men eftersom en saluki är snabb så slutade det med att jag fick stänga alla dörrar till de rum som innehåller soffor och sängar och sedan bestämt berätta att det var lika bra att komma med. Mycket motvilligt gick vi med på detta.

Såren på nosen ser mycket bättre ut, förmodligen inget behov av medicin alltså. Skruttgor, vår lilla sjuksköterska, är dock hemskt nyfiken på dem så något skit har det ju helt klart varit i dem.

Någon allmän nedsatt kondition har han då inte, Naim. Jäklar vad han kan springa den här hunden! Tog med honom på en långpromenad till tjärnen i måndags efter jobbet och om han varit emmlig och pipig på dagen så kan jag säga att han INTE var det under promenaden. Medan jag höll mig på grusvägen for han som en kanonkula in och ut ur skogen. Minst var 50:e meter var han in i skogen, snosade tills jag passerat och hoppade då ut igen (lämnad vill han ju inte bli).
Och det där med att ta samma väg ut ur skogen som han hopade in? Nej, inte en tanke på det. Han hoppar ju oftast in där det är lite öppet, men på vägen ut plöjer han igenom vad som helst. Faktsikt ett under att han inte gör illa sig mer han han gör.

Åkte till ljusdal för att träna hundmöten igår. Inte en enda hund träffade vi. Fast en hel del "otäcka" människor och katter som vi kunde träna vår nya teknik på. Det får duga.
Om ett par veckor ska jag ner till Sthlm och jobba och jag sover då i Uppsala. De kvällarna ska helt klart gå till hundmötesträning. Lite av ett träningsläger kan man säga =)

Lydnadskursen dag 4 (Framförgående)

Efter lite omstuvningar i schemat så var det då dags för momentet Framförgående, ett riktigt (jäkla) bruksmoment. Jag och Igor hade precis kommit från tåget från Uppsala så jag hade inga förhoppningar om att det skulle vara någon särskilt bra koncentration hos honom. På teorin gick vi igenom olika metoder för att träna framför, jag skippade snabbt konceptet "Lufthylla" och bestämde mig för att satsa på en betydligt mer verklig korvbit på en ställning. Igor fattade ganska snabbt vad han skulle göra, dvs på kommando rusa fram med sträckt koppel till korven och äta den. Bra Igor! När vi sen skulle lägga in att han skulle (på kommando) stanna framför och låta mig ge honom den så blev det svårare. Han satte sig direkt, vilket inte är bra. Måste jobba lite där.
Tränaren var mycket imponerad av vårt nedläggande så där fick vi en klapp på axeln. Platsliggning går lite sisådär fortfarande, iallafall när man är sex-sju hundar på rad. Men men, bara att nöta på. Vi har även kommit ett steg längre i Linförigheten, där ska vi nu träna på högersvängar. Unge herr lundehund svassar hemskt gärna ut i en stor sväng, paddel paddel paddel.
Köpte en klicker och apportbock i Uppsala, ska se om jag kan få upp intresset för apporten nu då.

Fin helg

Det har varit kanonväder i helgen! Kallt på mornarna men väldigt varmt och soligt på dagen. Naim har inte uppskattat minusgraderna så värst mycket men har njutit destu mer av solen. Igor har väl lite motsatt uppfattning, men så länge man får lata sig (och inte behöver vara ute och gå) så är solen mysig också.

Eriks föräldrar har varit på besök hela helgen och hundarna har tyckt att det varit mycket spännande. Lite läbbiga är de ju när de först kommer men efter ett par frolicar brukar de ligga med huvudena i deras knän och sova.

Dock verkar våra hundar ha väldigt dåligt minne båda två för det ska absolut skällas på dem varje morgon.

Igor är i Uppsala. Var ett tag sen nu. Tror han uppskattar det. Iallafall bitar av det.

Naim fick knottbett på nosen förra veckan. I fredags svullnade de upp och började spricka och blöda. Förmodligen någon bakterie i dem (han gräver ju som en bulldozer så det är ju inte chokerande på något vis) men de har börjat torka ut nu så det verkar läka av sig själv. Hade annars tänkt att ta honom till veterinären idag. Skönt att slippa det.

Lydnadskursen dag 3 (Nedläggande + Apport)

Med den sexiga magväskan fullproppad med Färilakorv gav Igor och jag oss i kast med att lära oss nedläggande under gång samt apportering. Igor var på hugget och var hur snabb som helst på nedläggandet så det fick vi beröm för. Vi har inte kommit så mycket längre än att jag under gången drar ner handen till marken och säger 'Ligg!', men det satt bra iallafall. Nu ska vi utöka med ett steg bort efter liggandet och parallellt med det träna att minska rörelsen vid själva kommandot. Kanske börja använda klicker tillochmed.
Precis innan vi visade lägget så kunde vi göra en lyckad budförning, Igor tyckte ledaren var jätteintressant och då är det bara att utnyttja det och träna på nåt svårt. Han är så duktig ibland, min lilla lundis.

Kvällens sorgebarn blev (inte helt oväntat) apporten. För att vara en hund som ska vara apporterande i grunden så har Igor väldigt lite behov av att bära nåt på kommando, allra minst en träbock.
Han vägrade konsekvent att bära på någon trots att jag testade alla knep vi kunde komma på. Läxan här blir att skaffa klicker och klicka såfort han visar sig minsta intresserad av en apportbock. Dessutom ska vi testa att binda ett snöre i en och dra så att Igor kan jaga. Det borde få igång honom.

Kvällens sista träningsdel blev platsliggning/sittning. Sittningen går hyffsat bra (som i att han kan sitta still i 15-20 sekunder innan jag inte vågar mer) men ligget är inte så bra som det skulle kunna vara. Vi fick beröm för våra framsteg dock (tack Kajan för tipset med belöning framför, det har hjälpt). Ingen ros utan ris dock, hon tycker Igor fokuserar alldeles för mycket på att hetsa fram till mig för belöning så nu ska vi testa att ha en godisbit bakom honom som han får ta när det är dags. Vi får väl se hur det går, men allt ska testas. Går säkert att använda klicker här med ;)

Trött liten hund

Igor är helt skadat trött efter kvällens träning. Vi får se om han ska sova med oss i sängen i natt igen som efter de andra träningarna

Kul sällskap...

Här går jag på förmiddagspromenad med två hundrumpor. Tack för utsikten grabbar!

En finnspets månne?

Nej, vi har inga funderingar på att skaffa en sådan. Den mina föräldrar har fungerat bra som avskräckande exempel. Däremot funderar jag på om det inte döljs en liten finnspets i Naim? Han har nämligen blivit barnsligt förtjust i ekorrar på sistone, precis som Rizzla.
Jaga, jaga, jaga!

De här två, med socker på...

Varför känner jag alltid ett sånt stort behov av att blogga när jag är ensam med hundarna? Har mina aningar om varför, men det hela får mig att känna mig som en dålig matte som inte kan ha dem båda själv utan att jämt behöva gnälla.

Men saken är den att de är båda helt drägliga, ja till och med nästan enkla att hantera en och en, men eftersom de är HELT olika i sinnet så blir många situationer rätt jobbiga när man ska försöka hantera dem båda samtidigt. Iallafall om man har några som helst krav på hur saker och ting ska gå till...

Exempel på sådant som kan ställa till det är:
...att Naim inte alls vill gå upp på morgonen medan Igor bara måste upp när han hör att husse går kl 5.30.
...att Igor när som helst på dygnet, och av vilken orsak som helst, är redo att stämma upp i ett lundevrål medan Naim förvirrat springer runt och undrar vad som är på gång. Det enda man skäller på är väl hundar?
...att Igor älskar när det är kallt ute medan Naim huttrande undrar varför man egentligen plågar honom så här?
...att Igor vill nosa läääänge på samma fläck medan Naim vill gå snabbt och raskt framåt. Helst 70 km/h, vilket även matte tycker är liiite snabbt.
...att Igor skäller på människor medan Naim skäller på hundar, vilket leder alltid till att båda skäller på allt.
...att Igor blir rädd när en ekorre hoppar oanmält hoppar fram på stigen medan Naim blir vansinning för att han inte får jaga den.
...att Naim ligger gärna och myser i bia-bädden medan Igor avskyr kroppskontakt med andra hundar (förutom löptikar) vilket alltid slutar i en brottningsmatch.
...att Igor vägrar att gå upp för trappen till jobbet medan Naim gärna tar den i två steg.

Till saken hör att när det gäller dessa två små herrar så lyder lagen; "är det inte den ena så är det alltid den andra". Och detta får mitt blogg-behov att öka rejält.

Nåja, en bebis på det här och alla problem borde väl bli mindre? Eller? (hoppas ni hör ironin i min röst).
Att jag måste blogga flera gånger om dagen löser sig nog dock för det lär man väl knappast ha tid med?

En korv och si så där 30 frolicar

Var på vår andra priavtlektion med Naim igår. Jag tycker det är väldigt givande. Vi tittade först lite på kontakten mellan oss och sedan gick vi igenom en teknik för hur jag kan använda klickern vid hundmöten. Till detta försvann hela min medtagna belöningen, en långkorv och si så där 5 frolicar i små små bitar. Som tur var hade instruktören med sig en påse frolicar som jag kunde få ta av när vi skulle till att sätta in hundar i bilden!

Det arrangerade hundmötet gick bra och vi kunde komma rätt nära utan att Naim gick i taket. Ska fortsätta att gå närmre och närmre med hjälp av vår nya klicker-metod. Hyser stort hopp om att han ska lära sig att inte skälla på hundar vi möter, om det så är på en meters håll.

Nästa gång ska jag dock ta med minst 4 korvar, för jäklar vad det krävs mängder av belöning när man tränar med klicker en timme!

Kankse till och med är dags att baka hundbullar igen. Det var länge sedan de fick det som belöning nu.

Den bittra ironin

Igår lärde ledarna på lydnadskursen ut ett trick för att få hundarna att ligga/sitta kvar i platsen. Tricket gick ut på att man lade hunden, gick nån meter med kopplet och sen drog man i det samtidigt som man sa "Stanna". Det fick effekten att hunden stretar emot och verkligen anstränger sig för att inte bli ivägdragen, vilket skulle leda till bättre platsliggning. Ett trick som låter ganska bra, särskilt när man har en lundehund med så väljoljade och effektiva lundebromsar som Igor.

Sagt och gjort, jag provar. Trots att Igor aldrig tidigare har tolererat att man ens råkar sträcka kopplet utan att han ska tjura och bromsa rejält så gick det helt åt pipan. Inte under hela hans livstid har han kommit in så snabbt och raskt vid minsta ryck av kopplet. Den så lovande träningsmetoden vart helt värdelös och gav helt fel effekt. Tillbaks på ruta ett alltså.

Lydnadskursen dag 2 (Platsliggning + Tandvisning)

Dags för andra kurstillfället. Igor och jag har nött en hel del på ingången till Fot under veckan, och eftersom vi tjyvtränat lite platsliggning på gården så var det med gott självförtroende som vi tog oss ann den här dagen. 

Efter en hyffsat kort teorigenomgång så körde vi igång med platsliggningen. Alla hundar lades upp och vi skulle gå "så långt vi kände oss trygga". Jag märkte att Igor var lite småspattig så jag tänkte inte gå så långt, bara fem-sex meter. Jag hann inte stå mer än ett tiotal sekunder innan Igor reste sig och gick mot mig. Gör om, gör rätt. Ledaren tyckte jag skulle stå mycket närmre och bara korta stunder, så Igor och jag tränade på två meters avstånd men kom knappt över 15 sekunder på det heller. Han var otroligt otrygg och ville inte alls vara ifrån mig. Vi måste träna mycket mer med andra hundar nära. 

Efter det bytte vi fält och skulle köra lite platssittning och tandvisning medan en annan ledare körde budföring. Platssittning gick mycket bättre, men han är jäkligt sugen på att springa fram till mig så det gäller att avbryta i tid och gå fram och belöna innan han hinner sticka. Tandvisningen gick hyffsat, ledaren kände direkt av hans lilla aversion mot att folk ska undersöka honom så hon nöjde sig med att pilla litegrann i ansiktet och ge godis. Hon tyckte dock att det var bra att han satt kvar och inte försökte sticka, så där finns det hopp. 

När vi redovisade vår "läxa" fick vi godkänt, men med anmärkning. Igor är bra, men jag har tränat in honom att titta på vänsterhanden istället för i mina ögon. Nya förhållningsorder till mig, och läxa att träna på kontakt mer. Dessutom ska vi nu jobba på första steget i själva transporten.

Budförningen gick inte alls bra. Han var fortfarande otrygg och ville inte lämna min sida, än mindre gå fram till en främmande person. När hon väl hade matat i honom massa godis så litade han på henne helt plötsligt (och de säger att man inte kan köpa kärlek...) och vi kunde genomföra några bud. Ingen ide att lägga krut på att få till bra ingångar, vi ska träna på att han ska gå fram till figuranter oavsett vem det är. Dags att ropa in alla grannar...

Det var en trött liten lundehund som kom hem sen. Han hoppade prompt upp i vår säng och har sovit som ett extra täcke till mig hela natten. Inte det vanligaste, men han var nog helt slut och ville ha oss som skydd mot allt.

Min!!!!!

Eftersom lunchprutten uteblivit för vår unge salukihane så tog jag ut honom på en kort tur innan vi skulle åka från jobbet. Det kissades och bajsades duktigt varpå vi gick upp på kontoret för att hämta husse och Skrutt. Chefen har haft sin gamla tik med sig sedan i måndags och Naim ville absolut lukta lite på hans rum där hon varit. Han snosade och nosade och jag övervägde faktiskt att han kanske tänkte lyfta på benet och dra en pink, men eftersom han knappt gör det ute och inte heller hos andra tikar, så tyckte jag inte risken var så stor. Hämtade mina nycklar och dessa
3 obevakade sekunder ledde naturligtvis till att han drog en pink. I hennes säng!

Eller ja, hennes och hennes. Tror det var där hela felet låg. Det är hennes från början men vi brukar låna den och ha den på vårt rum så både Igor och Naim får en stor BIA-bädd var att sova i (annars får en av dem nöja sig med Igors lilla). Nu hade ju tiken dock "lånat tillbaka" sin säng de dagar hon ska vara här och jag tror att Naim drabbades av lite Mitt-begär. Han tycker nog att det är hans säng och det ska förstås markeras...Nåja, note-to-self, lita inte för mycket på den svarta ynglingen när vi är hemma hos folk med tikar.

Natten har varit hektisk med kräkningar och vankningar. Vid 3 tiden somnade Igor (och vi)äntligen lite djupare och fick några timmars sammanhängande sömn inna klockan ringde. Vi fick massa oss upp, men tror ni Skrutt gjorde det?
Nä, just det. Man blir ju uppenbarligen trött av att springa in och ut på nätterna för att äta gräs och kräkas.
Nu verkar han dock pigg igen. Skönt. Det är ju hundkurs ikväll och allt.

Regn regn regn

Det här regnet kan väl sluta nångång. Det känns som det har regnat oavbrutet sen augusti och varje hundpromenad måste avslutas med att torka av hundarna (alternativt torka golvet). Det enda positiva med vätan är att hundarna är lugna och ganska så nöjda med att ligga inne på kontoret och sova dagstid. Promenaderna är raskt avklarade och sen myser de ner sig i sina sängar igen.

Trött i skallen

Vad jobbigt det är i Uppsala! Massa bilar, många människor och framför allt många hundar. Naim har varit väldigt duktig i våra hundmöten, på eftermiddagen gick vi förbi ett tiotal utan att han knappt morrade! Husse blev så stolt, det går nog träna den här hundrädslan med lite/mycket jobb

Ganska bra hundmöten

Jag har med Naim i Uppsala den här veckan med och än så länge går alla hundmöten bra. Han kan hålla sig hela vägen tills man gått förbi dem, men om vi är mindre än tio meter bort då så blir han lite till sig och ska morra och ha sig. Nåja, förut kunde han inte ens se en hund utan att få spel så det går helt klart framåt. Träna träna träna är det som gäller.
På jobbet ligger han mest och sover men får ibland pip-attacker. VÄX UPP hundracka. Det är inte farligt att husse går på toa.

Lydnadskursen dag 1 (Linförighet + Budbärning)

Igår var jag och Igor iväg på första riktiga träningstillfället på kursen i tävlingslydnad/appell. Det började med teori för husse, och där kände jag att vi kanske inte riiiiktigt låg på samma nivå som de andra ekipagen. Det är egentligen bara en annan deltagare som är lite färsk som jag vad gäller Lydnad, de andra har tävlat förut och har nött med sina hundar sen de var valpar. Nåja, vi kör på våra villkor så det får gå som det går. När vi sen skulle ut och träna dagens moment så regnade det såklart.
Ledaren började med att visa med sin border collie vad som skulle göras och... well... jag insåg redan där att jag och Igor nog skulle få träna en hel del. Vi pysslade på lite han och jag i väntan på vår tur, jag försökte trissa upp honom med snör-bollen men det går dåligt när andra hundar är nära. Då funkar bara korv. Vi fick inte visa så värst mycket av hur han går, ledaren tyckte vi skulle jobba mer på hur han satte sig bredvid och hur vi skulle komma igång med första steget. Igor är lite för passiv där tydligen. Sen spenderade vi runt 45 minuter på att vänta på att budbärandet skulle komma till vår tur.
Just ja. Det började ösregna när det närmade sig att bli vår tur (vår tur = sist). De andra valde att gå in då, vilket är förståeligt. Tyvärr blir Igor väldigt stressad av sånt, han vill följa med flocken, så han var lite osäker när vi skulle buda. Budbärandet gick ganska bra, han springer fint mellan personerna men har samma problem här som i linförigheten, dvs han vill inte sätta sig i nån fin fot. Han tycker att det räcker att komma fram och få godis. Där har vi lite att öva på, men det blir nog bra.
Sen blev det en stund i bilen för lillhunden innan vi kunde åka hem. Jag trodde han skulle vara skittrött när vi kom hem men det blev tvärtom! Han härjade som om han inte fått göra nåt på hela dan, vilket kanske inte husse var helt upplagd för, men det var bara att utnyttja situationen och jobba på att trissa in snör-bollen. Sen tröttnade han och somnade, och nu sover han med huvudet nerborrat i en filt, som för att slippa behöva höra/se nåt alls.

Börjar ta det hela personligt

Efter en totalt genomregning semester flexade jag ut ett par timmar igår för att hinna ta en långpromenad med Naim i den strålande höstsolen (husse och Igor skulle på kurs).

Åkte em-fixade lite-gjorde middag-störtregn.

Japp! Precis när jag började bli klar för avgång drog molnen in och det regnade inte lite heller. Vi fick skjuta upp promenaden en stund och sedan nöja oss med att gå i duggregnet. Undrar vad jag gjort för att förtjäna detta?

Inte så dum trots allt

Igor blir ofta anklagad för att kanske inte ha alla tomtar på loftet, men ibland visar han att det inte är enbart på söthet som lundehundarna har överlevt alla år.
Naim fick ett ben på förmiddagen och har legat och knaprat på det nån timme, men Igor fick inget (mest för att han inte tuggar på dem på jobbet). Han har dock legat och suktat efter Naims ben, antagligen mest för att det är Naims, och nu har han gjort slag i saken.
Första försöket var ganska rakt på: han klev in i Naims Bia-bädd och försökte mer eller mindre att brotta sig till benet. Det gick väl sådär, men han var verkligen ettrig och gav det ett rejält försök. Till slut fick han se sig bortkörd av Naim men skam den som ger sig!
Andra försöket blev mer utstuderat: Igor ställde sig en meter från bädden och retade Naim som naturligtvis inte kunde hålla sig från att studsa ur bädden, ge Igor ett nyp och sen hoppa tillbaka. Onödig smärta för Igor? Inte då. Med en metod värdig de gamla samuraierna hade han listat ut att lite smärta kan vara nödvändigt för att uppnå sitt mål, så när Naim trampade runt i bädden för att försöka hitta sitt ben igen så studsade Igor fram för att ta det. Han hade full koll på var benet låg och bara väntade på att Naim skulle röra sig. Det misslyckades några gånger men sen fick han tag på det. Naim var snabb på att ta tillbaka det men Igors plan fungerade! Efter ett tag slutade Naim falla för Igors lockmetoder och allt rann ut i sanden.

Privatlektionpremiär

Idag har vi varit på första privatlektionen jag och Naim. Inte så mycket träning denna gång men det känndes bra. Tränaren (Urika) kan säkert hjälpa oss en hel del.

Nu ska jag klicka in Naim (igen) för Ulrika tror att det kan hjälpa mycket, och det tror jag också. Erik och jag har pratat om det länge men inte kommit till skott.

Följetång följer.

En gnutta vettigare

Idag har hundarna faktiskt betett sig rätt bra, inte så fullt spattiga och dryga som igår och min ork är därför betydligt bättre. Blir kanske en promenad i metropolen Järvsö innan vi far hem till (den ännu större metropolen) Yg.

Det känns verkligen som HÖST nu, och inte bara lite höst utan superhöst. Jag som såg fram emot en varm och skön sommaraugusti känner mig rätt blåst. Börjar redan bäva inför den analkande vintern och dess mörker. Usch och fy, vad jobbigt det är när det är mörkt kl tre på dagarna. Inget man längtar efter.

Idag har husse varit och köpt en "andra-bil". En golf. Min förhoppning är att Naim bara ska älska att åka i den (varför han nu skulle göra det?)
Han är ju så fånig med bilåkandet. Han har slutat dregla och kräkas men han ska absolut inte sova utan ska ligga och titta ut lite småoroligt hela vägen. Han hoppar helst inte in i bilen utan man får tjata lite. MEN är det kallt, regningt eller på annat sätt otäckt ute så hoppar han in fortare än kvikt! Knäppis!

Man undrar ju faktiskt lite om det är vi som gör något fel med våra hundar eller om vi bara har haft oturen att få en som inte kan vara själv hemma och en som inte kan åka bil? Bästa kombinationen man kan tänka sig! =)

Minns med glädje hur lätt det var att ha hund som kunde både och. Har man hundar som kan vara själv hemma OCH som gillar att åka bil så är de faktiskt inga problem att ha hund!
Fast våra hundar har ju många andra bra kvaliteter, t.ex. att de kan vara lösa utan att någonsin lämna oss ur synhåll och att de är världens mysigaste.

Dessutom så är vi uppe i tre timmar då det gäller ensamlämnandet. Naim tar det hela med ro, Igor gillar det inte helt men får finna sig i det. Vår frihet känns enorm! Målet är väl att kunna lämna dem med lugn i själen och gott samvete i si så där 4-5 timmar.

Nu är det strax dags att gå hem. Hundarna är dock supertrötta och sover så där djupt och fokuserat i sina sängar. Måste vara regnet för dagen i sig har inte varit så ansträngande.

Nått slags nytt rekord

Igor är ute på tomten själv och har inte skällt på säkert 5 minuter. Måste vara något slags rekord. Annars skäller han så fort man stänger dörren och efter en första åtsägelse kan han hålla sig kanske 5 minuter till.

Hm, så där ja! Nu kom det! Ett äkta, härligt lundetjut. Tänkte väl jag också...

Hade tänkt att gå en längre promenad med hundarna när jag kom hem (blev en halvtimme i Järvsö efter jobbet)men efter att Naim smitit och ätit kattbajs på väg från bilen, vägrade komma in, och sedan härjade järnet med Igor samtidigt som jag försökte engagera mig i ett bilköp (vi behöver en andra bil) så tappade jag liksom orken. Som tur var verkade hundarna göra det också. Får väl kompensera med en längre promenad imorgon.

Naim har fått ett nytt ben, ett av lammkött. Verkar hemskt hårt men det är säkert bra för hans tänder för han har en antydan till tandsten. Bara han inte biter av sig en tand eller så...

Lundeuppenbarelse i Skarpnäck

I förmiddags när jag var mitt uppe i en match mot finska mästarlaget Karahoupla ute i Skarpnäck så såg jag plötsligt en kvinna komma gående med två hundar förbi planerna. Inte så oväntat kanske men något fångade min blick. Det tog inte lång tid innan kombinationen rödaktig färg + paddlande gång fick mig att misstänka lundehund och när sen jag såg hur den utan nån som helst vettig anledning tvärvägrade gå framåt så var saken klar. Det var en liten lundis som var ute och gick en morgonpromenad. Eftersom matchen i högsta grad höll på så kunde jag inte kila iväg och hälsa eller se om de stannade kvar i området men det är alltid kul att se lundehundar.

Det är lustigt hur en sån sak helt kan slå bort ens koncentration (tur att inte lagkaptenen var riktigt medveten om min fokus då) men samtidigt är det svårt att inte titta, man blir ju så glad varje gång man ser en lundehund som inte är ens egen.

Undra om det är just för att det inte är ens egen, så man slipper vägrandet själv...

Inga killar i sängen

Husse har varit i Sthlm och spelat frisbee och jag och hund-killarna har därför varit själv hemma. Trodde jag skulle få sällskap av naim i sängen hela nätterna men vår nya regel att han inte får sova i sängen på nätterna (eg att han bara får ligga där när överkastet är på) har tydligen satt sig och han hoppade självmant ner fast Erik inte var där och "krävde" sin plats. En dag när jag bara slängt upp överkastet från golvet hittade jag honom liggandes just på denna lilla hög också, så att lära honom att överkastet är ok att ligga på verkar alltså ha funkat. Vi var lite tveksamma till om det skulle göra det eller om vi skulle behöva ha ett totalförbud, men det går alltså bra. Tycker det är skönt eftersom det kan vara rätt mysigt att sova med hundarna på dagtid men på nätterna vill man ha större plats.

Igår natt ville Igor ut och kissa vid fyra-tiden och efter det ville faktiskt både han och naim sova i sängen. Riktigt mysigt, tyckte jag eftersom det lätt blir tomt i den stora dubbelsängen när Erik är borta annars, men efter ett tag hoppade de dock båda ner till respektive säng. Bra på sätt och vis, men lite nobbad känner man ju sig =)

Snahim har varit på knyckar-stigen igen. Denna gång var det ett skinkpaket som lockade för mycket. Hundracka!

Jag och Igor har varit och redovisat läxan idag och vi fick godkänt. Vi får alltså helt bestämt börja kursen. Eller ja, Erik och han får börja. Jag är lite glad att det är Erik osm ska gå för vissa moment kommer inte att bli lätta =P

För övrigt har de skött sig hyfsat i helgen, men de har ju två dagar kvar att reta gallfeberna på mig innan Erik kommer hem.

Vargvakt

Igor vaktar kontoret mot varg. Att skälla på dem är turligt nog riskfritt då de är inspärrade...

Avslöjad

I förrgårkväll hade jag gjort en härlig chai latte med skummad mjölk åt mig och en kopp the åt Erik. Eftersom jag skulle hämta mer saker placerade jag dessa på behörigt avstånd från salukin som låg i soffan och gosade, väl medveten om att sådant som står på kanten på bordet betraktas som lovligt gods.

Ca 1 minut senare kom Erik in i rummet och anklagade mig för att inte torkat upp det jag spillt på bordet??? Mycket riktigt. Där, mitt bordet, var det en hel del chai latte.

Eftersom jag visste att jag inte spillt slog genast mig tanken att det kanske var salukin som varit framme. Men han låg mycket snällt kvar på samma plats i soffan och såg hemskt oskyldig ut. Kanske jag hade spillt ändå?

Men så tittade Naim upp på mig och vad såg jag? Jo, en liten mjölkmustasch! Snacka om att vara "busted"!

Då har hundkräket ställt upp tassarna på bordet, smakat av latten och förmodligen tyckt at det var alldeles för varmt varpå han spilt ut en del. Tur att han inte välte hela muggen bara.

Igår kväll blev inget, förutom headsettet till telefonen (vilket han är löjligt förtjust i att sno och vi glömmer det gång på gång), snott. Hundarna var först lite sura över att det regnade men efter lite träning inomhus gick de och la sig och sov hela kvällen.

Lära lunde ligg

Igor och jag tränar flitigt på ligg från stående. Går rätt bra, men gör man inget tecken utan bara säger ligg vill han gärna slå ner rumpen först och sen "stega" sig ner med frambenen. Ingen apell-ligg direkt...

Unge herr saluki har en annan taktik. Han SLÄNGER sig ner i ligg så fort man nämner ett kommando och är lite för sen med belöningen. För övrigt har denne herre blivit i stort sett HELT döv. Som jag skrev förr börjar han slyngla till sig och dövheten blir värre för var dag. Fast sticker gör han inte, något som andra salukisar i denna ålder tydligen kan börja med...Alltid något positivt. Gäller väl bara att komma ihåg att detta förmodligen är den värsta perioden. Så har det varit med mina tidigare hanhundar iallafall. Om jag inte minns helt fel brukar den dock tyvärr hålla i sig ett par år =)

Idag på lunchen smaskade han förmodligen i sig något under en sådan tillfällig dövhetsperiod och till följd av detta kräktes han två gånger på vägen tillbaka till kontoret. Helst ville han stanna och vakta spyan också...

Appropå spyor så har Igor ju tydligen så tråkigt på jobbet att han får magkatarr och därför har han velat gå ut varje natt nu hela veckan. Usch, man blir så trött. Han ville inte ut en enda natt på hela semestern men nu börjas det tydligen igen...Vad göra? Det är ju inte så att han skulle bli lyckligare av att vara själv hemma och hunddagis är ju tveksamt om han gillar också. Sitta i box är ju inte hans grej riktigt. Dessutom rätt dyrt.
Kanske man ska bli hemmafru? Då skulle han trivas, skrutten. Nåja, snart blir ju antingen Erik eller jag hemma i 1,5 år så då får han som han vill då åtminstone. Undrar bara vad han kommer säga sen när det är dags att gå till jobbet igen efter det? Är nog bäst att upprätthålla rutinerna något under tiden, annars lär han ju dö...

Igor har fått sin första läxa

Igår var vi på "inträdesprov" och det gick bra. Han har en bit kvar till lydnadschampion om man säger så =), men han skulle iallafall få börja kursen.

Till nästa gång ska vi träna på ligg från stående och så ska vi försöka jobba upp Igors intresse för lek med leksaker.

Båda kan bli svårt, men inte omöjligt på något vis.

Igor gillar inte att jobba

Igor gillar verkligen inte att jobba. I morse var han minst lika svår att få ur sängen som igår fast klockan var mycket humanare. Väl här gör han allt han kan för att slippa gå upp för trappen till kontoret och när han till slut kommit in så ska han absolut inte var på mitt rum (fast det får han lov att vara ändå).

På lunchpromenaden idag fick stackarn ont i magen när vi närmade oss trappen, började sträcka på sig och så. Eller så simulerade han bara hundkräket? Det är faktiskt fullt möjligt...
Vet faktiskt inte varför han protesterar så mycket, för sååååå farligt är det inte här. Han tycker väl att det är lite långsamt, och det passar inte herr Lillgor.

Nu blir det kort promenad i Ljusdal och sedan vänta lite i bilen medan jag är på MVC, sen bär det av på inträdesprov! Igor och jag tar det hela med lite mer ro än husse, men nu har han ju satt press på oss med sin nervositet =)

Leka med annan hund

Gårdagskvällen spenderade jag och Naim hos våra vänner i Storvreta, med den lilla förändringen att det bara var jag, Naim och deras flat-tik Kinna som var där under större delen av kvällen. Vi var lite fundersamma på hur det skulle gå och om vi skulle våga ha dem lösa tillsammans, men det visade sig gå alldeles utmärkt. Kinna brydde sig inte särskilt mycket om Naim, som i sin tur gjorde sitt bästa för att busa upp henne. Lite lekte de dock när Kinna lagt beslag på en matslev och fick Naim att jaga henne litegrann. Kul tyckte bägge, men inte husse som avbröt innan saker skulle gått tokigt. Han är bra trött nu dock, det är nog första gången han lekt med en annan hund såpass mycket.

Ikväll: inträdesprov för Igor till Lydnads 1:an. Jag är tvärnervös.

Salukihagen tar form

Igår kom en bonde och slog vår äng. Det blev bra. Tror dock att vi ska låta plöja och så gräs på den också så att den blir ännu plattare till våren. Under hösten ska vi iallafall hägna in den så att vi kan utnyttja den som hundrastnings/träningsställe. Känns bra att ha ett stort, lättillgängligt och "säkert" ställe att kunna vara på med tanke på att det framöver kan bli svårare att ta sig ut i skogen lika ofta som nu då en bebis (människo-varianten =) ) väntas i höst.

Vi planerar mest att ha en öppen yta som Naim kan härja på, men även lite agillityhinder och ett hörn med sand så att han har något att gräva i också. Han blir ju så fullständigt i gasen då han får gräva lite =)

Igor ska naturligtvis också utnyttja hägnet, men han har ju egentligen inte lika stort behov av stora ytor som den lilla slyngelsalukin har.

Han börjar faktsikt bli en riktigt slyngel nu, Naim. Ska testa allt och alla. Specliellt svårtuktad är han dock inte. Lite dövhet drabbas han dock av titt som tätt.

Det vi fortfarande har problem med är hans hundrädsla och jag planerar att gå privatkurser med honom i höst. Igor får däremot gå på BK´s lydnads 1:a. Dvs om han klarar inträdesprovet. Imorgon ska han och jag "kvala in". Spännande att se hur det går...

Som jag misstänkte var hundarna inte speciellt glada i att gå upp kl 4.50 i morse. Men iväg kom vi iallafall. Hoppas nu att det går bra för husse och Naim i Uppsala.

Slöa dagar går mot sitt slut

Imorgon är sista semesterdagen :(
Jag tror dock att det är hundarna som kommer bli mest besvikna på att uptäcka att våra nya rutiner (kissa på morgonen, äta lite frukost, mysa i sängen med husse och matte ett par timmar, promenad, lunch, sova lite i gräset, tugga på ett ben, middag osv) inte ska vara för evigt. Här om dagen var vi tvugna att gå upp 6.00 och fick verkligen sparka ut dem. Allt före 8 tycker de är helt omänskligt nu för tiden...På måndag blir dt verkligen rivstart också eftersom jag ska skjutsa Erik till tåget vid 5.30. Gissa om det kommer bli populärt!?

Hundarna (läs Naim) blir bättre och bättre på att vara själv. Nu räcker det med att ta kompostgallret så går han och lägger sig i soffan som en liten kanelbulle. Igor får vi förstås jaga in som vanligt och han väntar alltid lika otåligt på at vi ska komma tillbaka. Fördelen med hus är att vi kan smygkolla på dem genom fönstret när vi kommer hem. Även om Igor vägrar att avvika från kompostgallret så ligger han där och sover verkar det som.