I förmiddags när jag var mitt uppe i en match mot finska mästarlaget Karahoupla ute i Skarpnäck så såg jag plötsligt en kvinna komma gående med två hundar förbi planerna. Inte så oväntat kanske men något fångade min blick. Det tog inte lång tid innan kombinationen rödaktig färg + paddlande gång fick mig att misstänka lundehund och när sen jag såg hur den utan nån som helst vettig anledning tvärvägrade gå framåt så var saken klar. Det var en liten lundis som var ute och gick en morgonpromenad. Eftersom matchen i högsta grad höll på så kunde jag inte kila iväg och hälsa eller se om de stannade kvar i området men det är alltid kul att se lundehundar.
Det är lustigt hur en sån sak helt kan slå bort ens koncentration (tur att inte lagkaptenen var riktigt medveten om min fokus då) men samtidigt är det svårt att inte titta, man blir ju så glad varje gång man ser en lundehund som inte är ens egen.
Undra om det är just för att det inte är ens egen, så man slipper vägrandet själv...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar