Kallt

Hugaligen. Plötsligt så slog det till i termometern. När vi vaknade i morse var det -15 ute till hundarnas stora missnöje. Igor klarar kylan ganska så bra, hans underull är rejält tät nu så om kroppen är han varm, men för småtassarna är det värre. Så länge han springer så är det lugnt men när han stannar så ser man hur han lyfter upp tassarna i vädret, en i taget.
Naim däremot ser kylan som ett personligt angrepp. Det är otroligt tur att matte sydde om det där täcket så det passar hjälpligt, för nu kan han iallafall vara ute, men han tycker det är förfärligt kallt så länge som han inte springer. Det som gör att vi inte kan ta honom helt på allvar är att när han får upp ett spår eller liknande så struntar han i kylan. Med lite tid (och kanske att han blir fjortis) så kommer han nog kunna vara ute utan problem.

Med god förhoppning om framtiden

Naim har varit lite mer lättroad utomhus de senaste dagarna. Han vill helst inte med ut, men väl ute tycker han att det är rätt kul.

Här på jobbet har han blommat ut och hälsar glatt på alla kollegor (speciellt den som mutat honom med ost). Igår ville han absolut hälsa på människor i lilla konferanssalen också, men då fick jag säga stopp. De kände vi ju inte...

Jag har lämnat dem på rummet flera gånger idag. Igor ligger och sfinxar vid dörren, men är iallfall tyst. Naim ligger i sin säng och tar det lugnt. Han är så duktig! En gång gick han faktiskt upp och gnällde men sen gick han och lade sig igen. Jag hyser gott hopp om framtiden! Om Naim tar det lugnt gör säkert Igor det också. Han tröttnar väl på att sfinxa och somnar till slut. Bara han inte sitter och skriker så är vi nöjda.

Igår var Igor jättebusig. Man skulle kunna tro att det var han som är valp. Bland annat fick han lundehudsspel när han hittade en fläck med bar mark och sprang runt runt runt. Sen sprang han och jagade Naims svans på vägen hem. Skrutt!

Puh

Det där jobbiga som jag visste det skulle bli ibland med två hundar har infunnit sig för första gången. Och ja, det är ju självförvållat så egentligen ska jag inte klaga, men det känns ju alltid lite bättre när man fått göra det.

Jag har nämligen varit själv hemma med båda hundarna idag och igår och det blir ju lite körigt ibland. Milt sagt!

Idag har det faktsikt gått ganska bra, men igår var de minst sagt jävliga båda två. När den ena ville gå ville inte den andra. De skulle bara äta varandras mat. Naim gjorde en jättepöl på golvet på jobbet innan vi gick ut. Resten av dagen vägrade han att bajsa vilket alltid gör matte lite nojjig och på sin vakt. Igor hittade smask ute och vägrade att släppa. Igor spårade löptik och vägrade att lyssna. Naim slet åt andra hålet. Osv osv. Tror dock att jag lyckades få ihop det hela utan att någon av dem fick "pinas" för mycket iallafall. Men jisses, vad trött jag var på kvällen!

Idag har Naim haft ett nytt omsytt täcke på sig. Igors gamla började se ut som en liten väst på honom och för att han inte ska kunna skylla på att han fryser och därför vill in så har jag sytt om ett täcke som var lagom i längden men för stort kring mage och bog.

Naim är inte alltid helt respektfull mot Igor. Idag ville han ligga i bia-bädden istället för på täcket. Att Igor redan låg i bia-bädden såg han inte som något större problem. Han gick helt enkelt upp, satte sig på Igor och tänkte lägga sig på honom. Och inte lite så där med frambenen som han ofta gör, utan helt och hållet. Matte fick ingripa, och Igor såg ganska tacksam ut.

Bättre illa fäkta än fly?

Vi har tidigare konstaterat att lundehundar kanske inte är de bästa slagskämparna och här har vi den perfekta illustrationen för detta. När Igor blir ansatt så kör han en egen taktik, han slänger sig ner på rygg och fäktar med alla tassar han har samtidigt som man hör munnen gå klapp-klapp-klapp. Vi är lite tveksamma till om det är en vinnande taktik men Igor fortsätter köra den. Förut trodde vi att han var underlägsen och låg på rygg för att spela död, men nu har vi märkt att om Naim rör sig bort så studsar Igor upp direkt och anfaller, så det är nog bara en strategi för honom.
Idag har vi åkt bil några korta turer med bra resultat. Vi har mutat Naim skamlöst med husses magnifika sockerkaka och sett till att gå roliga promenader efter bilåkandet.

Otur

Igår åkte vi till Järvsö BK för att släppa hundarna en sväng. Det finns trevliga fält att springa på där. När vi kom fram var det en man med sina två golden längre bort på fälten, men vi tog ut våra hundar kopplade och planerade att gå åt motsatt håll. Vi hann bara 10 meter så ser jag hur hundarna kommer rusandes i full karriär! Naim blir livrädd och jag bestämmer mig för att lyfta upp honom fast det inte heller är bra. När det är två hundar som kommer springande är det ju så svårt att mota dem. Naim blev så rädd att han bajsade på sig och han var klart tagen efter det hela. Men hundarna åkte iväg och vi strosade runt ett tag på fälten för att han skulle få se att det inte var farligt. Han repade sig ok och vi tänkte inte mer på det.

Idag bestämde vi oss för att åka till Järvsöklack och låta hundarna springa. Halvvägs dit kräktes Naim och innan jag hann få ur honom ur buren kräktes han igen. På vägen hem gick det rätt bra, men sista biten började han dregla, vilket tyder på stress. Antingen tyckte han att det var otäckt att kräkas i bilen och var rädd att göra det igen eller så har han förknippat bilåkande med de farliga hundarna...Piss är det i vilket fall som helst, men nu får vi jobba på att åka korta bitar och ha roligt. Som tur är ligger ju jobbet lägligt till på så vis. Hoppas nu att han glömmer det hela för han var ju så bra på att åka bil tills idag.

Friiii som en fågel

Idag skulle matte ta ut Naim på en kort kissning (vi jobbar hårt på rumsrenheten) så jag fick ansvaret för att distrahera Igor. Låset på dörren krånglar dock så jag fick gå dit och öppna den, efter att ha sagt till Igor att sitta stilla. Medans matte krånglade sig ut med Naim i famnen så tittade jag ner. SWISCH! Mellan alla våra ben smet ett röd/svart streck ut på träbron och rann ner för trappen i blixtrande fart. Han var överlycklig över sin lilla kupp och sprallade runt där ute, mycket nöjd över att inte vara kopplad eller nåt. Efter att han fått härja av sig lite så kallade jag in honom och bad honom sitta ner nån meter bort. Sen kom den svåra biten, att komma fram till honom. Men han satt snällt kvar och lät mig lyfta upp honom och bära in honom.
Han var lite missnöjd med att komma in, men samtidigt nöjd över sitt tilltag.

Sova sked

Det är mysigt att sova tillsammans

Kaxpotta

Naim har blivit en riktig kaxpotta. Idag var vi faktsikt tvugna att säga åt honom när han gick för hårt åt på Igor under promenaden. Men han är duktig och lyssnar på vad vi säger så sen lekte de fint igen.

Efter en lång härlig härjtur i skogen var båda hundarna trötta och när jag gjorde middag blev det misstänkt tyst i vardagsrummet. När jag kikade in låg de och skedade i soffan. Igor längst ut och Naim bakom. De är så söta tillsammans!

Känns som att Naim är så pass säker nu att vi ska påbörja ensamhetsträningen så smått. Börjar med båda tillsammans och bara några minuter, för det kan ju Igor. Naim kan få något fel och gnälla när en av oss går på toa, men det som är bra är att han tröttnar efter ett tag och går och lägger sig. Så, OM han nu kommer gnälla när vi är borta så tror jag att han är en sådan hund som tröttnar och sover efter ett tag.

Imorgon är det fredag. Skönt med helg så att man kan ägna sig helhjärtat åt hundarna.

Vilket drama

Som jag skrev tidigare så har Naim varit orolig utomhus både måndag och tisdag. Igår kväll kom Igor hem och Naim blev en helt annan hund! Han lekte oavbrutet i 2 timmar och att följa med på promenad var jättekul! Igor boostar han självförtoende rejält! Kul, att se...Då vet vi att det bara är att köra på med båda hundarna så kommer hans självförtoende att växa ikapp snart.

Appropå att växa så har Naim vuxit en hel del. Man såg det nu när man kunde jämföra med Igor efter ett par dagar. Han har mest blivit högre men har också lagt på sig ca ett halvkilo i vikt sedan vi vägde honom sist.

Naim har lärt sig sitt och ligg, och han kan lite "snurra". Vi måste än så länge vara båda när vi tränar dem för annars blir den andra så ivrig och att den stör den andra.

Så till dramat som utspelat sig på morgonen. Naim är en riktig liten tjuv och han snor Igors ben så fort han kommer åt. Vi är noga med att de har ett varsitt ben, men flertalet gånger i morse lyckades Naim sno åt sig Igors ben och detta gjorde uppenbarligen Igor sur. När vi kom till jobbet så fick de ett varsitt ben för att lugna sig lite. Igor lade sig vid ytterdörren och tuggade på sitt och när jag skulle ta det av honom för att flytta på honom så vaktade han det, och inte bara lite utan rejält. Det brukar han aldrig göra så jag jobbade med att ta ifrån och ge tillbaka några gånger. Allt var frid och fröjd tills husse seden också skulle träna detta. Igor vaktade mycket igen och bet husse i fingret. Tror inte han siktade på fingret riktigt utan det var nog mer en protest mot allt, men ändå. Husse blödde och vi känner oss snopna eftersom det här är ett HELT nytt beteende från honom. Nu måste vi se till att;
1) De får bara ha ben när vi övervakar noga och Naim får inte sno Igors ben
2) Vi får jobba med att Igor ska ge ifrån sig sina saker som han alltid gjort

Igor vilar ut

Igor är med mig i Uppsala och vilar ut. Inte mycket till sällskap för en ensam husse inte. Jobbigt för honom att hålla valpen under kontroll

En riktig sjusovare

Naim är en riktig sjusovare! I morse fick jag släpa ut honom kl 7.30 och då kissade han en mindre sjö. Han vill INTE gå upp ur sängen! Skönt för oss visserligen (minns en valp som var väldigt morgonpigg ett tag), men man märker när han börjar bli nödig för då ligger han och sparkar och vrider och vänder vilket gör att man då och då får en valptass i magen eller ansiktet.

Appropå släpa så gillar ju Naim inte att vara utanför vårt hus. Igår tog jag därför pedagogiskt med mig kokt kyckling och valprackaren ut för att lära honom att det är trevligt ute. Vad händer? Jo, en hund börjar tokskälla en bit bort. Bara att kapitulera och lugnt och värdigt gå in. I morse laddade jag fickorna med sockerkaka (han är en sådan sucker för kakor) och gick ut. Allt gick strålande och Naim följde mig som en dröm. Några meter från bilen, som var vårt mål, kommer sopbilen indundrandes på gårdsplanen. Inte nog med att Naim blir lite ängslig utan den blockerar också vår bil. Eftersom jag inte visste hur lång tid det skulle ta så gick jag återigen min värdiga lugna gång mot trapphuset för att vänta där. Precis när jag ska öppna dörren kommer grannfrun ut med prasslande påsar och Naim blir lika rädd för henne som för sopbilen. Hon är alltid pratglad och vill förstås prata. Naim blir orolig men det kan vi nog inte bry oss om. Han får stå bredvid mig och upptäcka att det inte är farligt. Det är väl så vi får fortsätta vår träning.

Här på jobbet tycker han att mina kollegor är otäcka, men han har nosat en gång på dem. Tror det bästa är att de ignorerar honom tills han blir modigare. Hos uppfödaren slängde ju valparna sig på en så då var han minsan inte blyg.

Hopp och förtvivlan

Naim varierar rätt mycket i sitt beteende. Oftast känns han självständighet helt obefintlig, men ibland kopplar han av och kan vara i ett annat rum några minuter eller åtminstone inte gnäller så fort jag rör mig. Och ja, jag vet, han är bara 16 veckor och han har bara varit här i en vecka, så än så länge är det alldeles för tidigt att säga något om hans självständighet, men det känns ju onekligen liiiite som uppförsbacke när valpen tokgnäller för att man går på toa 20 sekunder. Jag är faktsikt förvånad över att han tagit flytten så hårt som han gjort...

Igår var en bra dag så då kändes det hoppfullt, men idag har han varit värre än på länge så nu känner jag mig mindre hoppfull. Nåja, det är bara att fortsätta jobba med att göra honom trygg och så får vi se hur det går. Mer än 1 vecka måste det ju få gå utan att man ska dra några förhastade slutsatser. Dessutom är inte husse och Igor hemma för de har åkt till Uppsala i morse så Naim är själv med mig och det kan ju ha sina bidragande orsaker till hans osäkerhet idag förstås (inte för att han brukar bry sig om att de går ut men ändå).

Det tråkigaste är förstås för Naim själv för han mår ju inte bra av att var stressad. Inne i lägenheten går det rätt bra, men går man ut vill han bara in igen. Han älskar ju att springa i skogen med Igor men idag skulle han bara in, in, in. Detta gör naturligtvis att man drar sig för att ta ut honom, men om han är inne hela dagen så får han inte springa av sig och då blir han otålig och ännu gnälligare och oroligare inne.

Nåja, för att poängtera det positiva så är han en lustig liten hund med stort behov av uppmärksamhet och är väldigt kelen. Han är redan duktig på att åka bil (åtminstone 5 minuter som det tar til jobbet) och rumsrenhetstrenden har vänt till det positiva igen.

Börja om från början

Naim har börjat kissa inne lite här och där (kissade på golvet i köket nyligen och på mattorna tidigare) så nu får vi nog backa 2 steg och lägga ut massor med tidningar. Det gick ju så bra i början, men kanske har vi haft för bråttom...Det verkar ju onekligen som så. Tror dessutom att han tycker det är lite otäckt ute så vi får jobba på den biten innan vi tar bort för många tidningar.

Igår var han ju gnällig, men idag har han tagit det lugnt. Legat i vardagsrummet fast vi varit i köket, inte reagerat på att jag gått ut osv. Var kanske något fel igår?

Första valptanden håller på att lossna! Fast å andra sidan så har han än så länge inte rört våra händer när vi busar så om han vill får han ha dem kvar hela livet :) har aldrig varit med om en valp som lekt så försiktigt. Inte ens skrutt. Och definitivt inte de monster till münsterländrar och finnspetsar som vi haft i familjen. Där fick man sätta på sig arbetshandskar om man inte ville bli helt sönderbiten när man busade med dem. Fast det blev fina och lugna hundar av dem också...Efter några år :)

Igor och Naim leker så fint ihop. De har verkligen glädje av varandra! Fast ibland springer Igor runt som en val och bardar med öppen mun och tycks säga - "Här, stoppa in strupen här då, så kan jag låtsas bita dig"! Naim förstår inte alltid det roliga i den leken. På kortet ser ni ett perfekt exempel på detta.

Idag fick vi äntligen lite sol på promenaden!

Matta=tidning?

Naim verkar de senaste dagarna fått för sig att mattor är samma sak som tidning. När Igor var valp tog vi bort alla mattor, men den här gången köpte vi två små billiga mattor på IKEA för att ha något på golvet i vardagsrum och kök. Naim kissade på båda igår så nu har de vikts ihop i ett hörn.

Dessutom gjorde han sin första bajs inne sedan han kommit hit :( Jag hade en visning igår kväll så Erik var hemma med hundarna och tydligen så var Naim väldigt orolig. Gnällt mest hela tiden. Det var konstigt eftersom jag varit borta förr och då har det gått bra. Oron ledde iallafall till att han bajsade inne. Det är åtminstone vår teori eftersom han inte bajsat inne på hela veckan OCH han hade bajsat ute en stund innan. Nåja, rumsren kommer han bli hur som helst, det råder det INGEN som helst tvivel om i det här huset. Han är så duktig så!

Idag har vi varit i skogen och sprungit igen. Tog en lite längre sväng än vi gjort innan. Jättekul, tyckte båda hundarna.
Vi passade också på att hämta hem en stor bur som jag kan låna från min chef. Naim har redan legat och vilat i den. Igor däremot är skeptisk som vanligt. Han kan mutas in, men sen måste han ut fort, fort , fort. Annars kanske man dööööör...

Hemskt väder och dilemma

Igår var det några minusgrader och perfekt för hundarna, idag är det nollgradigt och slaskigt! Usch, verkligen inget kul. Speciellt inte för Naim som blir blöt om sin valpmage. Vi åkte upp till skogen vid jobbet i morse och där var det som vanligt lite kallare och snö. Hundarna härjade rejält och sedan har de sovit tills för ett tag sedan. Tog dem på en liten tur efter maten men det är så blött att Naim bara vill in hela tiden. Jäkla väder!!!! Får hoppas på minusgrader till imorgon.

Alternativet är ju att köpa ett riktigt regntäcke till Naim (han har ett men det täcker inte hela magen) men eftersom han växer så det knakar så känns det lite onödigt. De brukar ju kunna vara riktigt dyra.

Så...Naim mår bra av at få springa av sig ett par gånger om dagen (koppelpromenader är ju inte riktigt hans grej än), men för att ta sig till de ställen som man kan springa på krävs att man går 5 -10 minuter. På den tiden hinner han trötna, om inte annat så drar han hela vägen hem vilket inte heller är önskvärt. Eller så kan man ju ta bilen då, men det känns inte heller bra att tjata för mycket i början. Kanske blir en till sväng med bilen på em ändå.

Naim äter varierat. Ibland slukar han allt, ibland vill han inte ha. Igor är dock bar sugen på Naims mat. Han sitter och väntar tills Naim går därifrån och sen vill han dit och äta. Sin egen mat bryr han sig inte så mycket om...

Lika som bär?

Det finns drastiska skillander mellan Naim och Igor, men de är väldigt lika också.

De är mjuka till sättet
De tycker om att leka jaga
De gillar att bita på snören
De tycker mer om att tugga på torkad tjurmuskel istället för vanligt ben
De äter långsamt
Råttan är bådas favoritleksak
Båda har är orange, svart och vita till färgen
De ÄLSKAR att ligga i soffan och mysa

Ganska lika va?

Naim är fin

Idag fick Naim åka bil i buren i baksätet med mig bredvid. Det gick jättebra. Han lade sig ner nästan omgående. Tänkte passa på att ta bilen till jobbet en gång per dag. Det är en kort bit, de kan härja i skogen när vi kommer fram och han kan samtidigt vänja sig lite långsamt att vara på jobbet. Där har han fått sin egen plats under skrivbordet och verkar tycka att det är hur mysigt som helst.

Någon börjar känna sig hemma

Idag har Naim gjort stora framsteg. Han gnäller nästan inget så länge jag är hemma och han gnäller måttligt när jag är borta. Han gick en hel promenad på 10 minuter utan att gnälla allsoch han kan lägga sig i ett annat rum än oss nu. Han och Igor har busat i skogen 2 ggr och han har till och med kaxat sig lite mot Igor. Tror någon börjar känna sig hemma :)

Igor har också varit kaxig. Jag vet inte om det blir i relation till Naims barnslighet eller om han faktsikt blivit mer vuxen. Han är lydig som få och han sätter Naim på plats med en värdig vuxenhet. Ibland tittar han på oss som - Vilken fjant! Men jag tror han gillar honom . De ligger nära vaarandra och sover och snosar varandra i mungipan då och då.

Börjar arta sig

Idag slutatde jag tidigt och vi åkte på en liten bilfärd till halvön. Hundarna fick chans att leka rejält och de jagade varandra runt runt. Naim blev sur ett par gånger för han halkade på isen och blev blöt och dessutom sprang han in i Erik en gång vilket tydligen gjorde lite ont, men överlag tyckte han att det var jätteroligt. När vi kom hem och steg ur bilen hälsade de på varandra och Igor slickade Naim lite i mungipan så det börjar arta sig. Nu är de trötta. Naim är mest trött förstås, men Igor är rätt nöjd han också.

Imorgon är det bara jag och en till kollega på jobbet så vi tänkte faktiskt ta med hundarna dit så att de får leka i skogen och Naim får chans att titta in stället innan vi börjar "på allvar" på måndag.

För övrigt lyssnar han fint på sitt namn nu. Och inkallningen är inga problem. Men så är han ju 3 månader också.

Två hundar

Sådär, nu har hundarna träffats. Det gick ganska bra igår, Naim är hyffsat rädd för Igor och gnäller en hel del, men Igor är fantastiskt snäll och hänsynsfull. Man blir så stolt över honom!

Tugg smask. Kan de tugga på varsitt ben så tar de det ganska lugnt iallafall.

Naim söker gärna skydd i soffan, dit Igor inte riktigt vågar hoppa upp

Efter några timmar kollapsade bägge hundarna i soffan med husse.

De har lite svårt att koppla av nu på morgonen, men de har vilat litegrann iallafall. Igor lade sig i sin bur för att vara ifred lite och Naim sover på täcket som ligger utanför buren. För oss får de gärna fortsätta så, vilken tur att Igor känner att buren är en säker plats! Om bara gnällim kunde sluta gnälla så vore allt perfekt. Han är ju bra intresserad av allt som Igor gör, men vågar inte riktigt leka med honom. Nåja, det kommer väl. Betydligt mindre gnäll nu än i söndags iallafall.

Oj, vad gnälligt!

Oj, vad han är gnällig Naim! Vi som tyckte han var så lugn i bilen på vägen hem och sa att det här blir nog iiiinga som helst problem. Fast då satt han förstås i knä, och så länge han får ligga nära är han hur nöjd som helst nu också. Så fort jag byter rum går han efter och gnäller. Bryr jag mig inte om honom springer han runt och letar en kort stund, men kommer tillbaka och lägger sig till slut för att sova eller tugga på ett ben. Han sover och äter iallfall som han ska och då kan det inte vara någon fara. Trots allt har han ju inte varit här mer än 2 dygn. Och ja, en valp helt utan "problem" i början, finns det tro? Knappast...

Idag har han gått upp för trappen flera gånger och ner för halva trappen en gång. Ner verkar alltså vara svårare. Uppför tar han flera trappsteg i taget, dvs han hoppar upp istället för går upp. Ser lite vanskligt ut men det går bra.

Inte helt förvånadnde så gillarNaim korv och skinka. Mycket!

Försökte få honom att sitta men det var svårt :) Får lugna oss med det tills hans lilla hjärna hunnit anpassa sig till det nya. Är ju inga brådska så att säga, mest bra för honom att få tänka lite...

Idag har vi faktiskt haft besök. En kille från Anticimex var hit för vi har en dålig lukt i lägenheten som vägrar ge sig. Naim ville inte hälsa men kom fram och stod bredvid mig stundtals. Resten av tiden låg han i soffan. Och gnällde förstås! Åh, en sådan gnällis!

Nu sover han iallafall så nu är det lugnt och tyst. Jag är också trött, inte bara i öronen, utan också av att ha en ny hund i hemmet. Det tar på krafterna att försöka lära känna en ny krabat.

Naim Shahin

Naim Shahin är Naims hela namn (vi har bestämt oss för naim för det är vad båda tänker när vi tänker på honom). Låter lika allvarligt och seriöst som han ser ut. Han tittar ofta en djup in i ögonen med sina mörka stora ögon och ser så allvarlig ut så. Man undrar vad han grunnar på...
Förmodligen vilka vi är och vart hans syskon tagit vägen. Han är inte helt nöjd och springer runt och gnäller och letar lite då och då, men han sover långa stunder emellan och då är han lugn som en filbunke.

Han gör ifrån sig lätt ute och har bara kissat inne en gång sedan vi kom hem. Vilken grej!!!! Fast skulle vi inte ta ut honom ofta så skulle han ju gladeligen göra inne (på tidning). Men bara att han kissar ute så fort man sätter ner honom gör ju träningen enklare än det var med unge herr Igor som aldrig ville kissa ute eftersom han kissade så bra inne!

Naim och jag har hittat ett par favoritlekar. Råttan under filten (krafsa med handen under filten) och godis i toarulle. Annars verkar han inte vilja leka så mycket, men det hänger väl ihop med att han saknar sina syskon än. Det är väl priset man får betala när man tar en 3 månaders istället för en 8 veckors valp. De minns sitt första hem bättre.

Igor har det bra hos mamma och pappa. Han snor saker av min far som bygger till ett rum och det är ju det bästa han vet. Han har också nerlagt sitt första byte. En näbbmus! Han fånagde den och dödade den helt själv. Man blir nästan lite stolt!

Naim

Igår åkte vi till Tyfors för att kolla på valparna och kanske ta med en hem om vi gillade dem. Precis som vi misstänkte så gillade vi dem och bestämde oss för Naim. Han är den lugnaste valpen i kullen och samtidigt den mest självständiga.

Idag åkte vi nöjda och glada hem med Naim. Hemfärden gick jättebra. Lite gnäll i början men sen sov han hela vägen.

Här hemma pendlar han mellan att vara supernöjd till att vara hemskt missnöjd. Just nu sover han i soffan med oss och av minen att döma är han mer åt nöjd hållet just nu :)
Att han är lite orolig är ju inte så konstigt. Hos uppfödaren fanns massor av hundar och här finns ju inga alls. Fast på tisdag kommer Igor. Hoppas de gillar varandra.

Utomhus trivs Naim inte alls. Gnäll, gnäll, gnäll! Det går säkert också över när han får kika runt i dagsljus. Hoppas vi...

Vi har fortfarande namnångest dock. Ska han heta Naim eller något annat? Vi funderade ett tag på Nadim (vän) eller Jamal (vacker) men nu är man så van vid Naim att det kanske blir det? Vi har satt deadline på innan vi lägger oss ikväll.

Lugnet inför stormen

Bäst att du vilar så mycket du bara kan, för nästa vecka kommer troligtvis en valp och jobbar dig trött...

Snö är bra roligt

NÅGON var väldigt full med energi på lunchen... Jag tror han nosade igenom varenda snödriva i Järvsö. Besöket hos veterinären verkar inte ha påverkat honom

Halsinfektion

Vi var till veterinären idag och precis som jag misstänkte så hade Igor en halsinfektion. Med anledning av att hostan varit väldigt mild och sporadisk skulle man skulle kunna misstänka att det inte skulle vara något fel på hunden utan bara en liten "fixidé" från hans håll, MEN vi har lärt oss med tiden att när det gäller Igor ska man anta det mest negativa så får man oftast rätt.

Nåja, nu är ju en halsinfektion inte så farligt. Lite antibiotika och det bör vara fixat. Fast för säkerhets skull tog vi ett odlingsprov för att få reda på vad det är för bakterie. Hjälper inte medicinen är det nämligen bra att veta det för annars kan processen dra ut på tiden. Och som sagt, inte för att vara negativ, men när det gäller Igor är det bäst att anta (eller åtminstone förbereda för) det mest negativa.

Sådana här saker brukade valigtvis inte smitta iallafall, vilket är bra med tanke på att Igor ska träffa Rizzla i helgen. De har dessutom setts under Igors hostperiod och hon verkar inte ha blivit smittad hittills.

Och själva besöket då? Jo, det gick rätt ok. Igor gick som vanligt glatt in i väntrummet och morskt in i undersökningsrummet. Rotade i ett obevakat ögonblick lite i en papperskorg (inte konstigt att hundrackarn får sjukdomar) medans vi pratade med veterinären och satt sedan snällt och väntade. Så lång allt gott. När veterinären ville lyssna på hjärta och lungor drabbades Igor av sedvanlig lundehundpanik! Fast besluten om att veterinären vile döda honom försöker han slänga sig ner från bordet. Bändhålla är det enda som gäller. Och tittandet i halsen då? Jo, gick över förväntan faktiskt och vi klarade det hyfsat på 3 personer :)

Länge sedan nu

Det var länge sedan Igor var till veterinären nu, men imorgon är det dags igen.
Han har gått runt och hostat i flera veckor nu så vi vill kolla upp det. Han hostar inte mycket, bara en eller ett par gånger om dagen, men det har hållt på så länge nu att vi vill få honom undersökt. Inte bra om han har en ihållande infektion. Inte bra om han smittar lillvalpen heller...

Hoppas att de går bra. Igor är ju inte alltid så medgörlig hos veterinären men husse och jag åker båda två så kan vi hjälpas åt att hålla. De är ju så viga de små rackarna.

Hoppas också att veterinären är bra och att undersökningen är av lättare slag, för vi har äntligen fått Igor hanterbar efter alla "traumatiska" undersökningar.
Nu för tiden får vi hålla tassen, titta i rumpen, borsta och pilla bäst vi vill. Åtminstone om en håller och en tittar.

För övrigt tror jag att Igor är lite tiksjuk. Den där löptiken steg honom åt huvudet och han beter sig lite skumt. Men men, det går väl över snart...

Vart tog tiken vägen?

Igår fick vi besök av ett par vänner och deras 3 hundar, 2 tikar och en hane. Till Igors stora förtjusning löpte en av tikarna! Wow, vilken jackpott! Inte bara besök, utan dessutom av en löptik!

Han tog det faktiskt förvånandsvärt lugnt i köket fast det var en löptik inspärrad i hallen.
Lite mer stressad blev han dock när hanen och han fick leka. Eller ja, leka och leka. I en timme övervägde Igor om han skulle försöka rida lite på honom eller inte, och den andra hunden tyckte mest han var dryg.

När tikarna skulle gå blev det dock ren och skär lundepanik! Gnäll, gnäll, gnäll. Jag kommer döööööö om ni lämnar mig!

Och på efterföljande promenader har han luktat noga efter den där tiken. Vart tog hon vägen egentligen?

Bergsbestigaren

I våra försök att lyckas med ensamhetsträningen med Igor så är vår nya taktik att göra honom rejält trött genom en rejäl promenad/aktivitet följt av en kvarts mental träning (dvs lydnad, spår, tricks) inomhus. Lördagens strapats blev lite mer ansträngande än en vanlig promenad, vi beslöt oss nämligen för att testa och se om vi kunde gå upp för Öjeberget upp till toppstugorna där. På väg upp hittade vi en brant stig som gick att använda, även om det var lite bökigt för oss utan lundehundstassar. Is under nyfallen snö är förrädiskt. Vi kom inte fram riktigt dit vi ville, men nära på iallafall. Vi kom fram på en campingplats uppe vid stugorna och något av det första vi möttes av där var två lösa hundar, en afghan och en boxer. De var väldigt nyfikna på Igor, och när ägarna väl kommit fram så fick de hälsa. Bägge två var tikar, och afghantjejen var intresserad av Igor men han skrämde henne litegrann. Då kände han sig nog lite stolt, vår lille prins.
Efter att ha gått upp sista biten så skulle vi ta oss ner igen. Den här gången testade vi "Trappstigen", vilket var uthuggna steg ur bergshällen med ett räcke bredvid. Fortfarande halt för husse och matte, men Igor var överallt. Han studsade fram över klipporna nästan helt utan vett och sans så vi gick med andan i halsgropen ibland. Men han är säker på tassarna den lille rackaren. Konstigt, han är bättre på att trava runt sådär än vad han är att gå på rak mark...

Resten av dagen tog vi det ganska lugnt, vi vågade oss tillochmed på att vara borta i 7 minuter. Allt verkade gå bra, så nu är vi nära tio minuter ensam. Spännande... eller inte.
Igor var helt utslagen på kvällen när vi satt och tittade på TV. Han rörde inte en tå (förutom snarkmusklerna) på flera timmar, och blev högst irriterad när det blev för varmt och han var tvungen att byta ställning. Ibland är det inte lätt att vara hund.

Ny snö och ny hund?

Idag har det kommit mycket snö, till Igors stora glädje förstås. Hans ben vägrar verkligen att stå stilla när det har snöat! Till och med Igor verkar lite förvånad över detta.

Vi har börjat om från scratch när det gäller ensamhetsträningen och det går bra. Vi är bara på 5 minuter men han säger ingenting. Han accepterar också en burk med leverpastej i som sysselsättning fast vi går ut. Nu ska vi tjata 5 minuters intervaller tills han verkligen kan det innan vi går upp till 10 min osv. Blir väl lagomt tills valpen anländer. Då kan man lämna båda 5-10 minuter till att börja med.

För övrigt har Igor betett sig så exemplarsikt de senaste dagarna att vi nästan tror att det är en ny hund vi fått. Han har inte alls varit så trulig och obstinat som han kan vara ibland. Det är ju trevligt.

En brorsa åt Igor?

Nu har vi tänkt, lurat och klurat så länge, så länge...Ska vi köpa en till hund eller inte?
Vi har kommit fram till att:

Fördelarna är;
1. Det är roligt med hundar
2. Igor får sällskap när vi inte har tid med honom. Det är hemskt sällan nu, men det kommer kanske andra tider (läs barn) då vi inte har fullt lika mycket tid
3. Igor behöver aldrig vara själv hemma

Nackdelarna är;
1. Två hundar tar lite mer tid att träna, speciellt när den ena är valp
2. Två hundar tar mer plats, tex i bilen.
3. Det är inte säkert att Igor kan vara själv hemma fast han har sällskap (men om vi ensamhetstränar valpen separat så tror vi att det går) och i värsta fall smittar han av sig på den andra hunden.

För oss är summeringen enkel. Fördelarna är kanske inte fler, men destu tyngre! För andra, till exempel mina stackars föräldrar, som i fortsättningen alltså ska passa två hundar när vi är bortresta, är valet inte lika självklart. Tror faktiskt de måste bita sig i tungan för att inte skrika - Neeeejjjj!
Men, men...Jag tror mig faktiskt veta att samma dag som vi tar hem den nya lilla krabaten kommer de gilla honom lika mycket som de gillar Igor. Det är på något vis inte en till hund de har något emot utan jag tror att de tänker på oss. De tror nog att det ska bli för jobbigt.

Och ja, jobbigt kommer det bli. Det betvivlar jag inte. Periodvis iallafall. Men, jag tror att det är värt det.

Och dessutom är den här hunden lite mer "färdig" än Igor var. Den här hunden är typ rumsren(iallfall i jämförelse med en lundevalp på 3 månader), kan gå nog 5 km om en månad (det tog Igor ett år att komma upp i den promenadlängden), och är redan väldigt självständig (tuggar gärna på ett ben när de andra busar).

Och vad är det för hund då?
Jo, en saluki. Vi har två hanar att välja mellan, men förmodligen blir det en hane vid namn Naim. Han är svart och tan och är i dagsläget ca 3 månader. För er som är nyfikna kan ni gå in och kolla på www.redhawks.se. De finns under uppdateringar, N-kullen.

Nästa helg åker vi och tittar på dem och om vi gillar dem tar vi med oss valpen hem redan samma helg. Åh, sååå spännande!

Nytt år, nya möjligheter

Nyåret gick bra för Igor. Han reagerade inte nämnvärt på de raketer som sköts upp i byn, och det var inte i närheten lika många som vi upplevt i Gävle/Uppsala/Stockholm. Han tyckte däremot att de som gick runt på väg hem/till fester var mer suspekta och borde vara tystare.

Första dagen på nya året firade vi in genom att gå på en lång lång promenad i snöfallet genom fårhagarna nere vid Ljusnan. Vi travade lite längre än tidigare och fick en trevlig promenad på en och en halv timme. Igor var lös större delen av tiden och uppförde sig bra, med undantag för en näbbmus som varit död ett längre tag men som ändå skulle tuggas på. Ursch.
Efter lite ensamhetsträning hemma så har han slocknat fullständigt. Det är nog skönt att vara rejält trött ibland om man är en liten Igor.

Jag lyckades meckla in bilden från tjäderurtagningen för några dagar sen. Igor och Rizzla sitter som små ljus bredvid jägaren och väntar på att små smakprov kanske ska leta sig ner till dem. Vi är inte helt säkra på att Igor riktigt är medveten om vad som händer dock, men spännande tyckte han att det var. Han vägrade smaka när han erbjöds lite kött, så vi är lite fundersamma över hans smak. Inget vilt duger för unge herrn.