Hugaligen. Plötsligt så slog det till i termometern. När vi vaknade i morse var det -15 ute till hundarnas stora missnöje. Igor klarar kylan ganska så bra, hans underull är rejält tät nu så om kroppen är han varm, men för småtassarna är det värre. Så länge han springer så är det lugnt men när han stannar så ser man hur han lyfter upp tassarna i vädret, en i taget.
Naim däremot ser kylan som ett personligt angrepp. Det är otroligt tur att matte sydde om det där täcket så det passar hjälpligt, för nu kan han iallafall vara ute, men han tycker det är förfärligt kallt så länge som han inte springer. Det som gör att vi inte kan ta honom helt på allvar är att när han får upp ett spår eller liknande så struntar han i kylan. Med lite tid (och kanske att han blir fjortis) så kommer han nog kunna vara ute utan problem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar