Naim är en riktig sjusovare! I morse fick jag släpa ut honom kl 7.30 och då kissade han en mindre sjö. Han vill INTE gå upp ur sängen! Skönt för oss visserligen (minns en valp som var väldigt morgonpigg ett tag), men man märker när han börjar bli nödig för då ligger han och sparkar och vrider och vänder vilket gör att man då och då får en valptass i magen eller ansiktet.
Appropå släpa så gillar ju Naim inte att vara utanför vårt hus. Igår tog jag därför pedagogiskt med mig kokt kyckling och valprackaren ut för att lära honom att det är trevligt ute. Vad händer? Jo, en hund börjar tokskälla en bit bort. Bara att kapitulera och lugnt och värdigt gå in. I morse laddade jag fickorna med sockerkaka (han är en sådan sucker för kakor) och gick ut. Allt gick strålande och Naim följde mig som en dröm. Några meter från bilen, som var vårt mål, kommer sopbilen indundrandes på gårdsplanen. Inte nog med att Naim blir lite ängslig utan den blockerar också vår bil. Eftersom jag inte visste hur lång tid det skulle ta så gick jag återigen min värdiga lugna gång mot trapphuset för att vänta där. Precis när jag ska öppna dörren kommer grannfrun ut med prasslande påsar och Naim blir lika rädd för henne som för sopbilen. Hon är alltid pratglad och vill förstås prata. Naim blir orolig men det kan vi nog inte bry oss om. Han får stå bredvid mig och upptäcka att det inte är farligt. Det är väl så vi får fortsätta vår träning.
Här på jobbet tycker han att mina kollegor är otäcka, men han har nosat en gång på dem. Tror det bästa är att de ignorerar honom tills han blir modigare. Hos uppfödaren slängde ju valparna sig på en så då var han minsan inte blyg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar