Air Igor

Säga vad man vill om Igors fysik, men när han är sprallig kan han hoppa jäkligt högt och fint

Sand sand sand

Man skulle kunna tro att ett inlägg med den här titeln skulle handla om vår saluki, den snabbfotade ökenhunden, men det gör det inte. Det är istället den lille norrbaggen som har ställt till det.
I fredags när vi skulle gå hem så hade det töat nåt vansinnigt mycket så vägarna låg helt snö och isfria. Däremot så låg det massor med sand på dem, resterna av kommunens isbekämpning. Jag och Igor gick sist i vår lilla karavan och Igor sladdade längst bak. Han stannade och nosade bra ofta så jag hade tröttnat lite på att stanna och vänta in honom hela tiden. Plötsligt sträcktes kopplet igen, och jag drog till lite lätt och sa ett uttröttat "Igor, kom nuuuu". Inget hände, utan kopplet var fortfarande tight. Konstigt tänkte jag, han brukar skärpa sig när man säger till och vände mig om. Då låg den lilla lundehunden på sidan och tittade anklagande på mig. Han hade slängt sig ner för att rulla i sanden/asfalten, och jag hade dragit honom en liten liten bit i det... Han var hur smutsig som helst på ena sidan, så vi var tvungna att duscha honom när vi kom hem.
På kvällspromenaden i lördags var det dags igen. Den här gången var vi beredda på att det kunde ske, men när han väl lade sig ner fanns det inget som kunde stoppa honom. Han var tvungen att lägga sig ner och gnugga in sanden i pälsen. Tack Igor, tack.

Vad är felet?

Blir tokig på Igors hälsa. Ena stunden är han jättepigg, som tex igår då han fick duscha och efteråt sprang och busade vilt i en timme, och andra stunden mår han illa och ibland till och med piper för att han har så ont i magen. Stackars skrutthund! Kanske är det medicinen, men det känns som att det är något annat också. Magkatarr? Vad är det då han i sådant fall upplever så stressande? Naim? Hoppas det ordnar sig...Gillar inte när skrutt mår dåligt.

Ouppskattad räksallad

Eftersom husse åt korv till lunch så blev det en tom burk med räksallad kvar efteråt. I vanliga fall kastar sig Igor över sånt men idag är han oerhört skeptisk. Har jag köpt fel märke måntro? Han kan vara bra kräsen ibland, min lilla lundehund

Rulla i snö

Det finns få saker som kan få Igor så nöjd på en promenad som att få rulla runt i lite snö

Tillbaka till vardagen

Efter förra veckans spenderande i Gävle och påskens ledighet känns det som att vi knappt varit på hemmaplan, men nu är vi tillbaka till vardagen. Naim verkar rätt nöjd med det hela. Jag också.
Igor är i Uppsala med husse så han är inte tillbaka på hemmaplan än men blir säkert nöjd han också när han kommer hem.

Kontentan av påsken är väl att Naim och Rizzla blir bättre och bättre med varndra, att Naim är hur snäll som helst med barn och att små lundehundar blir skittrötta av att hoppa fram i djup snö.

Påsk i snö

Vi firar påsk i Gävle, här har det snöat 3 dm på en dag. Djupt som tusan för Igor, och Naims valppäls är som en Lovikavante så han får fruktansvärt mycket snö i pälsen. Men de härjar så det står härliga till!

Tugg smask

I vissa avseenden är det verkligen två olika hundar vi har. Vi ville testa om de var intresserade av "vanliga" tuggben av typen snurrad djurhud så vi köpte en förpackning med ganska små sådana, runt 12-13 cm långa, och testade igår.
Igor var väl inte så hemskt intresserad, han struttade mest runt med den i munnen som en cigarett och försökte få någon att jaga honom. När inte det skedde så surade han ner sig i biabädden och somnade prompt.
Naim däremot slet åt sig sitt ben, galopperade upp i soffan och låg sen där och tuggade glatt medans husse och matte tittade på TV. Hips vips så var plötsligt benet borta! Vi hade trott att han skulle ligga och gnaga lite på det men sen tröttna och somna, men icke. Han åt upp hela benet på en kvart, vilket förvånade oss alla. Han låg sen och tittade anklagande på oss, lite "Varför lät/tvingade ni mig att äta upp allt det där?".

Språkförbistringar

Igor mår mycket bättre nu än förra veckan och är hur sprallig som helst. Skönt! Fläckarna ökar dock drastiskt! Men, men... de har de gjort förr och det går alltid över och blir bra igen.

Det verkar som att Rizzla och Naim har lite svårt att tolka varandra. Tex står Rizzla gärna och blänger på Naim när han ligger i soffan och till slut blir Naim osäker och nafsar efter henne. Då blir Rizzla sur och skäller. Jag tror Rizzla bara vill kolla vad han gör och snosa på honom men Naim låter henne inte komma så nära och därför kommer de aldrig över spärren ordentligt.
Ute på gården är det samma sak. Det går bra till Naim börjar springa för då blir Rizzla sur och springer efter och skäller. Naim blir inte direkt rädd, men springer upp på verandan och ställer sig och det hjälper inte dem att lära känna varandra. Igår verkade det dock som att de var när att spräcka isen rejält för Naim inbjöd till lek med Rizzla hur mycket som helst på promenaden. Rizzla ville dock inte leka förstås utan bara snosa. När vi kom tillbaka till tomten jagade Rizzla Naim som vanligt men den här gången sprang han inte upp på verandan på en gång utan lekte lite först.
OCH Senare under dagen var det faktiskt Naim som jagade Rizzla! Till slut var jag tvungen att säga ifrån till Naim för Rizzla blev rädd för honom istället.

Klara språkförbistringar alltså! Och det är klart, en pratar ju finska och den andra arabiska :)

Hos veterinären igen

Igår var jag och Igor uppe på SLU för ett återbesök med Igors pälsproblem. Jag hade hoppats på en snabb historia (in, träffa Kerstin, få tumme upp/ner, ut) men icke. Det blev hela paketet med veterinärstudenter som skulle göra fullständig diagnos, skrapprover etc. Igor gillar inte alls att vara inne i undersökningsrummet eller stå på bordet, men han är en tapper liten soldat.
Till slut kom Kerstin med resultatet, vilket var lite nedslående. De nya fläckarna tyder på att vi måste fortsätta medicineringen, men nu ska vi öka dosen något. Han har legat i underkant för vad han borde ha förut (ingen ide att ge för mycket), men nu ökar vi och hoppas att det ska funka.
Tydligen finns det ett flertal med samma problem i Sverige, och Kerstin sökte resurser för att kunna genomföra genanalyser på sjuka och friska individer, så att avelsrådet kan få mer data att jobba med. Däremot ska man komma ihåg att pseudo inte är något som automatiskt diskvalificerar en lundis från avel (som tex cryptochism), utan mer kan vara nåt att ha i åtanke. Det kan finnas andra kvaliteter hos en hane som väger tyngre, och med sån smal avelsbasis som lundehundarna har så kan vi inte diskvalificera i onödan.

I torsdags träffade vi valpen som en på mattes jobb har. Vi åkte till deras gård och släppte dem på tomten. Naim var lite skeptisk först, men sen började tiken jaga honom litegrann. Vi var osäkra på om han gillade det eller ej så vi avbröt och kallade in dem, men när vi såg att han tyckte det var skitkul så släppte vi dem igen. När hon tog upp busjakten igen så sprang de runt runt runt i en cirkel runt oss, Naim lite längre ut och valpen och Igor i ett mindre varv innanför. Vi blev så yra av att titta på att vi var tvungna att släppa dem med blicken. Sen hände det som helst inte skulle hända, Naim bestämde sig för att snedda IGENOM oss. Han lyckades missa oss men halkade omkull efter det och skrek i högan sky. Vi trodde att han minst hade brytit nåt ben så mycket som han skrek, men när han lugnat sig och vi kollat igenom honom så var han oskadd. Han måste ha blivit väldigt rädd bara, och är nog ganska smärtkänslig ibland. Han blev rejält sur dock och vägrade leka något mer sen.

Helgen annars har vi tillbringat i Gävle. Naim har fått lära sig att umgås med Rizzla och är en sucker för älgstek. Man skulle nog kunna få honom att göra precis vad som helst för en snutt älgkött.

Stor-hunden är det bättre med

Stor-hunden mår destu bättre. Han artar sig dag för dag och hundmötena går bättre och bättre. Igår mötte vi en stor svart hund och den sa han "muff" åt men gav sig sen.

I mitten av april börjar valpkursen och då får han träffa mer hundar. Dessutom så tycker han att det är vansinnigt kul att träna så det blir nog bra för honom på så vis också. Från och med 1:a april börjar de öppna träningarna. De ska vi också gå på har vi tänkt, mest för att träna hundmöten.

Igor ska få gå en allmänlydnadskurs samtidigt som Naim och jag går valpkurs. Samma dag och tid och allt. Praktiskt. Tur at vi är två så vi kan ta en varsin hund dock.

Sjukgor

Stackars Igor. Han har gått runt och mått dåligt/haft ont i magen hela gårdagen och natten till idag. Jag gick ut med honom vid tre inatt och då kräktes han, sen kunde han sova litegrann iallafall. Han ligger och ser högst olycklig ut nu och stundtals så ställer han sig upp och sträcker på magen, alternativt torrhostar som om nåt sitter i halsen.
Lilla vännen, fortsätter det såhär får vi åka till veterinären.

Stackars lill-hunden

Lilla stackars Igor har så ont i magen ibland när han fåt Atopica. Förr var det bara då och då, men nu känns det som att det är var och varannan dag. Ska till veterinären för uppföljning på måndag. Ska nog föreslå att vi struntar i dem ett tag. Det verkar ju som att de kan bli "friska" ändå...

Idag har han kräkts tre gånger. Fast det brukar han inte göra i och för sig, utan bara en gång. Kan ha varit att han käkade upp ett halvt ben igår kväll också...

Tjenis med vargarna?

Tror Naim börjar känna sig lite tjenis med vargarna för han morrar inte alltid åt dem nu för tiden. I morse stod båda vargarna och tittade på oss när vi kom upp för trappen och Naim tittade på dem men sa inte ett pip. Reste inte ragg heller...

Utslagen

Oj vilken kväll. Igor trodde nog det skulle bli tråkigt, men husse överraskade med lundisar! Egon, Taffy och nya bekantskapen Olle mötte upp för promenad i sunnersta. Jättekul! Nu är Igor helt slut

Puh!

Jag känner mig fortfarande lite tagen av Naims äventyr i fredags. Jag hann aldrig drabbas av fullständig panik, men bara tanken på vad som skulle kunna ha hänt får mig fortfarande att dra lättnadens suckar då och då.

Tack och lov att han kom tillbaka så snabbt, att han inte var skadad och att han inte verkar ha tagit det speciellt hårt!!!!!

Faktum är att jag inte märker någon skillnad alls på honom. Och igår var han väldigt självsäker då det gällde Kinna. Gick bredvid henne mycket, ville leka när de var ute och trampade över henne när hon låg och sov. Ska bli intressant att träffa nya hundar nu och se om han är bättre eller sämre än innan fredagens eskapd.

Lilla Scnahim!

Skrämselhicka

Igår blev en dramatisk dag. Våra goda vänner från Storvreta skulle komma upp på besök över helgen och med sig hade de sin femåriga Flat-tik, en av Igors favoriter. För att göra det till en bra start så valde vi att först gå med dem till campingen tillsammans, så att Naim skulle få "känna in" Kinna litegrann. Det gick ganska så bra, han var lite smått nyfiken men naturligtvis inte mer än så. När vi väl kommit fram till campingen så tänkte vi inte så mycket utan släppte Igor och Kinna lösa. De studsade runt lite och ingen av oss kunde tro att de skulle kunna hända nåt när vi släppte Naim, men det kunde det... Naim hoppade fram mot Kinna, sen svängde han av och Kinna började följa efter. Antagligen trodde hon att det var lite följa-efter lek på gång, men Naim tog det på blodigt allvar och flydde i panik.
Han axade iväg i full fart, sprang in i ett stängsel och bjäfsade till och hoppade sen över stängslet och sprang iväg in i bostadsområdet, upp mot 83:an.
Vad gör man? Vi hann inte riktigt få panik, utan det var bara att lyfta upp Igor och försöka sätta efter Naim. Vi hoppades att han skulle ha stannat bakom första bästa hus men hans spår ledde bortåt, in mot Järvsö och parallellt med 83:an. Vi tappade sen spåren när han korsat en väg, och fick chansa lite. Linda tog den nedre vägen och jag gick igenom området vi tar nattkissen på, i förhoppningen att han skulle ha dragit sig hemåt.
När vi kommit fram till porten så var det ingen hund där. Var var han? Nu började vi bli rejält oroliga, tänk om han blivit svårt skadad? Hade han blivit överkörd? Tankarna rullade runt i skallen och vi bestämde att jag skulle stanna vid huset med Igor ifall han skulle komma och Linda skulle leta vidare. Efter att jag hade kollat lite runt huset så kom jag tillbaka till porten och då såg jag Naim komma släntrande lite försiktigt ner från garagelängan. Han verkade inte skadad men hyffsat stressad, men kom när jag kallade.
När vi hade kollat igenom honom så verkade det som att han var oskadd, sånär som en liten liten skråma på kinden. Det var allt. Han har varit rätt så misstänksam mot Kinna under helgen, men vi har gett honom mycket tid att tänka och inte pushat på honom, och det har gett resultat. Nyss gick vi i skogen med dem och tidvis gick de bredvid varandra i koppel, Naim har tillochmed gjort lekfulla inviter (fast han vågar inte stå kvar sen).
Nu ligger de och sover inne på mitt kontor medan resten av flocken gör Rovdjurscentrat. Vilken pärs, men jag tror att när han kommit över det (för det verkar han göra) så kommer han nog vara starkare än innan. Han klarade av att umgås med hunden, trots att den var farlig i början. Släng på en valpkurs om några veckor så blir det nog finemang det här.

Segern är vår!

Igår var det dags igen. Mötte en dam som undrarde om vi rastade hundarna på innergården. "Innergården" i fråga är flertalet huslängor som står parallellt med vardandra, med 83:an på ena sidan och stora bilvägen som vetter mot stationen på andra. För att undvika alla bilar brukar vi gå igenom denna innergård på kvällspromenaden. Vi går också alltid där när vi går til affären (med eller utan hundar).

Jag svarade att vi inte systematiskt rastade våra hundar där men att vi går igenom och om de bajsade så tog vi alltid upp efter oss. Ibland släpper väl Igor en droppe kiss också men han kissar så lite per gång att det knappt syns ens i snö. Det sista sa jag dock inte för då hade hon väl gått i taket, damen!

Nå, det fick vi ju inte göra. Man fick inte rasta hundar där även om man plockade upp. Less på paragrafryttare som inte kan se lagens egentliga funktion var jag tvungen att fråga om vi inte fick gå där alls med våra hundar.
Jo, det fick vi. Väl.
Och valpen då, som det "kommer när det kommer", hur skulle vi göra med honom?
Jo, det gick bra för det kunde hon ju förstå...
Så, kvar stod jag förvirrad. Tyckte hon att vi fick gå där eller inte?
Efter lite resonerande med mig själv kom jag fram till att hon förmodligen tyckte det gick bra om vi kunde garantera att de inte bajsade (upplockat eller ej) eller drog av den minsta kissdroppe.

Eftersom alla städer är fulla med "rastning förbjuden-skyltar" var jag idag tvungen att ringa upp det kommunala uthyrningsbolaget för att fråga vad som definerades som rastning.
Deras svar blev:
Låt de inte springa lösa, och ta alltid upp efter er. Behöver hunden pinka kan man inte göra mycket åt det heller. Check, check, check! Alltså får vi gå där med våra hundar, de får bajsa om de behöver bara vi tar upp det och Igor kan faktsikt till och med få slå en drill då och då!

Vilken seger! Jag har i snart 20 års tid funderat över dessa skyltar och vad de egentligen syftar på, och jag har tänkt att de måste vara till för sådana som bara går runt på gården och aldrig någon annnanstans och aldrig plockar upp. Nu fick jag det bekräftat. Skönt!

Jag har alltid också funderat på om de verkligen finns något egentligt lagligt stöd för dessa skyltar. Jag har kommit fram till att det nog inte finns det och att de därför borde ses som "rekommendationer" (som naturligtvis bör följas). Nog för att hundägare är diskriminerade i samhället, men de kan helt enkelt inte förbjuda folk att gå över en gård med sina hundar.

Och helt seriöst, vad är det med folk och hundkiss/bajs egentligen? Tror de verkligen att det är farligt? All bilolja, avgaser, radioaktivitet och bekämpningsmedel då? Jo, jag vet...Det syns inte på samma vis och vem ska de gnälla på då. Alla bilister? Och ja, jag vet också att egentligen så är det väl inte bajset och kisset som de inte gillar, utan de gillar väl helt enkelt inte hundar och hundägare.

Men, då kommer följdfrågan. Är det inte snudd på "rasism"?

Björnen

Tripp, trapp trull

Igor på krigsstigen igen

Blev spontanmöte med hund i morse. Den norrbottenspets som Igor tidigare träffat och tyckt varit ok, men som han sedan ville döda för någon vecka sedan, dök upp på vår vägen till jobbet.

Naim morrade och höll på (förstås), men som vanligt när han inser att vi ska gå nära hunden byter han taktik. Morrar och ligger i lekställning. Sen står han tyst ett tag. Och börjar om. Han är riktigt nyfiken också, så bara han får träffa tillräckligt många snälla vovvar kommer detta lösa sig.

Igor var fortfarande på krigsstigen och skulle döda den där hunden. Konstigt. Det är bara den här och en anan hund han reagerat så med. Tänk om han kunde säga ifrån åt Naim på samma sätt som han fräste åt den här stackars värdiga herren. Oj, oj, oj!

Nåja, Naim var som vanligt stolt som en tupp när han träffat hundar och överlevt.

Tur till Ljusdal

Tog en tur till Ljusdal på kvällskvisten. Var modiga och tetstade att gå runt HELA sjön. Naim tog det hela bra och Igor älskade det förstås.

3 hundmöten lyckades vi skrapa ihop. Hade egentligen hoppats på fler en fin dag som denna. 1 gick iallafall superbra, 2 gick si så där. Men en klar förbättring visar han vår lilla "palukivalp"!

För övrigt har han fått börja åka bak i bilen och det går helt ok. Inte speciellt nöjd, men är han trött så accepterar han det.

På torsdag får vi hundbesök som stannar ända till söndag. En lugn tik som helst ignorerar hundar. Det blir nog bra för Naim det...

Tur att vi har husse

Matt efter några dagars feber har jag inga större krafter i kroppen. Detta är dock något som hundarna ignorerar totalt.

Vad ska vi göra? Kan vi gå ut? Vi ska skälla på allt vi ser, speciellt chefens barn. Vi tar varandras mat och så äter vi bajs.

Vanliga dagar brukar mitt tålamod vara stort, men idag får de faktsikt ta att jag inte tolererar några som helst gränsöverskridningar. Och det gäller trots att man bara är 5 månader och kan titta med jättestora mörka sorgsna ögon och trots att man är en bedårande lundehund "som det bara blev så för".

Tur att husse har varit kry de senaste dagarna iallfall. Fast idag har han ont i magen så speciellt mycket tålamod har inte han heller.

På span

Igor och Naim spanar från balkongen.








Igor blir ivrig och kör ut huvudet för att se bättre.
Någon som förstår hur detta slutar?
(Svar finns längst ner på sidan!)








Naim fortsätter spana när han kommer in.







Råttan är nog mindre nöjd...







Svar: Lundehunden får lundepanik när han ska dra ut huvudet. Jag sitter faaaaast. Tur att matte var där och förklarade att man måste dra ut huvudet där man stoppade in det, dvs längst ner där det är bredare. Shit, hur lyckades dessa hundar lura det naturliga urvalet?

För övrigt har hundarna tillbringat åtskilliga timmar med mig i sjuksängen idag. Jag har haft feberfrossa så det har man inte tackat nej till.

Förbättring

De senaste dagarna har vi mött rätt många hundar på våra promender och Naim har betett sig ganska bra. En norrbottenspets kom springandes lös och skällandes (på ganska lång håll) och den sa han inget åt faktiskt! En annan hund morrade han lite lätt åt, men inget "kommer-du-hit-så-ska-jag-döda-dig- morr". En tredje hund lät han rätt mycket åt men studsade på sidan om mig på ett mildare sätt än han gjort förr. Det finns nog hopp om framtiden.

Katter däremot verkar han angelägen om att få fatt på så det måste vi försöka jobba på. Vore ju trist att behöva meddela tex mamma och pappas grannar att deras katt blivit dödad. Fast å andra sidan så vågar den sig inte till deras tomt eftersom Rizzla sett til att skrämma livet ur den, och i skogen, där Naim springer lös finns det sällan katter.