Hos veterinären igen

Igår var jag och Igor uppe på SLU för ett återbesök med Igors pälsproblem. Jag hade hoppats på en snabb historia (in, träffa Kerstin, få tumme upp/ner, ut) men icke. Det blev hela paketet med veterinärstudenter som skulle göra fullständig diagnos, skrapprover etc. Igor gillar inte alls att vara inne i undersökningsrummet eller stå på bordet, men han är en tapper liten soldat.
Till slut kom Kerstin med resultatet, vilket var lite nedslående. De nya fläckarna tyder på att vi måste fortsätta medicineringen, men nu ska vi öka dosen något. Han har legat i underkant för vad han borde ha förut (ingen ide att ge för mycket), men nu ökar vi och hoppas att det ska funka.
Tydligen finns det ett flertal med samma problem i Sverige, och Kerstin sökte resurser för att kunna genomföra genanalyser på sjuka och friska individer, så att avelsrådet kan få mer data att jobba med. Däremot ska man komma ihåg att pseudo inte är något som automatiskt diskvalificerar en lundis från avel (som tex cryptochism), utan mer kan vara nåt att ha i åtanke. Det kan finnas andra kvaliteter hos en hane som väger tyngre, och med sån smal avelsbasis som lundehundarna har så kan vi inte diskvalificera i onödan.

I torsdags träffade vi valpen som en på mattes jobb har. Vi åkte till deras gård och släppte dem på tomten. Naim var lite skeptisk först, men sen började tiken jaga honom litegrann. Vi var osäkra på om han gillade det eller ej så vi avbröt och kallade in dem, men när vi såg att han tyckte det var skitkul så släppte vi dem igen. När hon tog upp busjakten igen så sprang de runt runt runt i en cirkel runt oss, Naim lite längre ut och valpen och Igor i ett mindre varv innanför. Vi blev så yra av att titta på att vi var tvungna att släppa dem med blicken. Sen hände det som helst inte skulle hända, Naim bestämde sig för att snedda IGENOM oss. Han lyckades missa oss men halkade omkull efter det och skrek i högan sky. Vi trodde att han minst hade brytit nåt ben så mycket som han skrek, men när han lugnat sig och vi kollat igenom honom så var han oskadd. Han måste ha blivit väldigt rädd bara, och är nog ganska smärtkänslig ibland. Han blev rejält sur dock och vägrade leka något mer sen.

Helgen annars har vi tillbringat i Gävle. Naim har fått lära sig att umgås med Rizzla och är en sucker för älgstek. Man skulle nog kunna få honom att göra precis vad som helst för en snutt älgkött.