Matning

Idag var NaimScnahim vänlig nog att ge Elsa en torris. Jag skulle bara borsta tänderna lite snabbt och hade därför placerat Elsa på mattan i vardagsrummet. När jag kom in dreglade Elsa rätt häftigt (ja, mer än normalt om det nu är möjligt) och hon såg lite besvärad ut. Tog en sekund eller två innan jag förstod att hon hade något i munnen.

Jag hade hört att Naim gick in dit men jag hörde också att han gick ut på en gång så jag brydde mig inte märkvärt om det hela. Han måste alltså ha gått in dit, droppat torrisen bredvid Elsa och sedan gått och fortsatt äta. Och Elsa är ju snabb som en kobra nu för tiden. De där två kommer ställa till mycket hyss i framtiden!

Mötas halvvägs?

Efter att ha hamnat i lite onåd idag blev båda hundarna domderade att gå upp och lägga sig på övervåningen. Den svarta syns som ni ser inte till, men den lilla räven visar tydligt vad han tycker om mina order. Han vet att han måste lyda (för i slut änden är jag envisare än honom) men han vill gärna ändå ha ett ord med på sluttampen.

Dåliga nattvanor

Igor har återigen kommit in i en period då han ska upp mitt i natten och gå ut för att uträtta sina behov. Trots att jag tar en nattpromenad med dem innan vi går och lägger oss så har han tydligen utökade behov. Att hålla sig är inte ett alternativ för vår lille herre, och vi vågar absolut inte säga åt honom att hålla sig till imorgon och sen lita på honom. Det är bara att bita i det väldigt sura äpplet och springa ut med honom i nattkylan. Brrrr!

Tack Igor!

Erik och jag har hittills lyckats rätt bra med att få Elsa att göra ifrån sig på pottan. Från det att pottan införskaffades för ca en vecka sedan har det kissats och bajsats flera gånger om dagen på den. Som mamma är man förstås stolt och misstänker att hon är världens smartaste tös (hon är ju bara 9 månader ändå), men jag måste erkänna att förtjänsten ligger nog snarare i Erik och mins upptränade förmåga att ständigt pejla av nödighetsfaktorn. Och här kan Igor få all ära. Han har sannerligen på sina 3,5 år lärt oss att förfina dessa sinnen.

Gå lös

Kul. Här går vi iväg till en lång raksträcka så att Naim kan få spring lite, och vad är tacken? Han går 20 m framför oss i samma tempo utan minsta antydan till fartökning eller ens lite nosning. Bah!

Dietproblem

Igors viktminskningsprogram fortsätter, men det är inte helt smärtfritt. I huvudsak kan man identifiera två hinder i vardagen som hans begränsningar i portionsstorlekar innebär.
Det första kruxet är att man ständigt följs av två sorgsna tiggande lundehundsögon. "Ska inte jag få lite skinka och leverpastej och korv i min mat?" tycks vara hans konstanta reaktion när skålen med torrisar ställs ner.
Det andra problemet är desto jobbigare. Varenda vareviga promenad har förvandlats till matletande, eller i värsta fall bajsletande. Det är som att han förvandlats till retreiver. Varje promenad slutar med att man kokande av ilska får koppla upp honom och förvandla friheten till koppelpromenad. Tråkigt tråkigt.

Råttan is back!

Naim vilar bland "sina" saker. Faktum är att han älskar Elsas tippskydd och hennes klossar. Och så har han också fått en ny råtta! I rättvisans namn så älskar Elsa den också och skrattar högt när hon och någon av hundarna har "dragkamp" om den.

Tjockgor

Den senaste tiden har vi tyckt att Igor nog är lite väl rultig, det nästan svajar om honom när han travar fram på vägarna. Vi kanske är lite biaserade av att ha en vinthund, men att han hade några gram för mycket var det inte någon tvekan om, så den senaste veckan har vi varit lite mer restriktiva med maten till Igor. Han får två dl torrisar samt lite gotta i maten per dag, men inte mer. Naims matskål lyfter vi upp när den unge herrn anser sig klar, så där får inte Igor gloffa i sig nåt extra.

Det kändes som att det gav effekt ganska snabbt. Igor verkade mycket tightare i kroppen redan efter några dagar, och han såg ut att flyga fram mycket smidigare när han galopperade. Mycket nöjda med vår insats tog vi och vägde honom idag, mest av nyfikenhet. Döm om förvåningen när vi såg att han vägde 10 kg! Vi kan inte för våra liv förstå vart de kilona sitter, han verkar fast i hullet och så. Är det hans medicinering som bidrar här eller vad ska man tro?

Vänskap

Man vet att hundarna är trötta när de ligger och håller tass...

Mjau?

Har haft besök av en 1.8-åring ett par dagar. Hon kunde med stor precision härma alla djur vi visade eller frågade om. Så fort hon såg igor sa hon dock mjau. Vi försökte berätta att det var en hund, men hon var tvärsäker. Definitivt en mjau!

Straffaren

Det är makalöst vad Igor blir tyst och lydig bara man håller i vattensprutan. Slut med skällande på besökare

Disträ spårning samt kliande

Igår skulle jag köra ett "vanligt" appellspår med Igor, mest för att ge honom lite att tänka på. Jag lade det som vanligt på ängen på andra sidan vägen och räknade kallt med att han som tidigare skulle ta spåret utan problem. Döm om min förvåning när han sen efter ett tjugotal meter bara viker av i 90 grader och traskar helt galet. Efter en liten stund kom han tillbaka till mig och fortsatte korrekt, men efter andra pinnen så barkade det helt åt skogen. Han gick åt alla möjliga felaktiga håll om och om igen, och det var med stor möda som jag fick lägga band på mig för att inte visa vägen hela tiden. Till slut hittade han den sista köttbullen (och pinnen), men det känns nästan som det var mer tur än skicklighet. Jag vet inte riktigt vad som gick fel, det var nästan vindstilla och perfekt väder. Det enda jag kan komma på är att det kan ha gått rådjur fram och tillbaka där, och det kan ju ha satt griller i skallen på honom. Men mitt förtroende för honom som felsäker spårhund är naggat i kanten, här behövs det jobbas lite på detaljerna.

Den ännu tråkigare "nyheten" är att Igor har börjat klia sig nåt fenomenalt igen, samt att han börjat få fläckar igen. Hela sommaren har vi gett Atopica i ganska stor dos, men sista månaden har vi varvat med cortison varannan dag. Kombinerat med en dusch varje vecka där han schamponeras med nåt jox samt Dermoscent efter det så har det börjat växa ut hår igen på de gamla fläckarna, men nu sista veckan så har nya fläckar på sidorna börjat visa sig och han har kliat massvis.
Vi fattar ingenting. Vad händer? Är det dags att återigen sitta på SLU och vänta in ett möte med Kerstin Bergvall, eller ska vi bara nöta på? Det känns lite hopplöst när han blir mer drabbad trots medicineringen.