Skottfasta

Man kan säga mycket om våra hundar, varav en hel del inte så smickrande alla gånger, men ingen kan ta ifrån dem att de är fullständigt oberörda av smällare och raketer. En kväll som denna är det otroligt skönt att veta att hur mycket det än må braka loss där ute så ignorerar hundarna det totalt. Jag tränade nyss lite lydnad med Igor ute och en rejäl raket smällde loss mitt under ett fritt följ. Han missade inte ett steg utan höll all fokus på mig. Duktiga duktiga Igor.

Naim är trött så det räcker idag. Han fick följa med på en längre löptur upp i skogen, och var nog faktiskt ganska nöjd när han kom hem. Lägger man på lite lydnad och lite godissök på det så har man en saluki som inte behöver så mycket mer. Apropå sök så är han verkligen makalöst dålig på att spåra upp saker med nosen. Ser han det inte så har han otroligt svårt att hitta gottat, oavsett hur nära han luktar. Man hör att nosen luktar febrilt, men det är som att signalerna inte riktigt betyder nåt för honom. Nåja, han har andra sätt att få tag på sitt byte. Han hinner ju ändå söka av rummet lika snabbt som Igor, på ren snabbhet.

Storfiskaren

Igor hittade lite otippat en halvt uppäten lax(!?) i vägrenen. Han är mycket stolt över sitt byte, och mycket beskyddande. Han drar hemåt långt framför oss för att skydda fisken. Det här kommer sluta illa

Men Naim...Och Igor...

Speciellt modig är han inte vår svarta springare. Följande utspelades igår morse.

1. Vi bestämemr oss för att ta en promenad över täckten. Roliga springytor för Naim.
2. Vi släpper odjuren. Naim springer iväg lite före. Igor lundefnattar.
3. På den lilla, lilla kullen på täckten får Naim uppenbarligen syn på något för han stelnar till och reser svanen.
4. Naim springer!
5. Jag visslar.
6. Väntar några sekunder...Kan det ha varit ett rådjur? Fågel? Ingen svans upp då...
7. Naim kommer tillbaka med en himla fart.
8. Jag stolt! Vilken pli!
9. Naim springer förbi oss och mot huset.?????
10. Förstår varför. Rambo, den något instabila schäfern, dyker upp på kullen. Inte första gången Naim är och hämtar honom!
11. Jag tycker inte att det är en bra idé att Rambo får tag på Naim så jag skär av Rambos väg.
12. Rambo kommer av sig.
13. Igor får för sig att han ska hjälpa till lite och går morrandes mot Rambo.
14. Rambo tar sikte på Igor och går några steg mot honom.
15. Igor bestämmer sig för att matte nog ändå kan klara det där själv och springer pipandes därifrån.
16. Jag bestämmer mig för att Rambo bör gå hem och berättar det för honom, något som han tycker verkar ok. Igor ser mycket nöjd ut!
17. Vad tog nu salukin egentligen vägen? Grinden var ju stäng till tomten.
18. Skäller gör han iallafall, men vart?
19. Hittar honom i garaget. Längst in. Skällandes.
20. Vi berättar att Rambo inte är kvar, och att han eg aldrig ens var i närheten, och Naim smyger tveksamt ut.
21. Vi fortsätter vår promenad, fast längs vägen.
22. Naim tittar oroligt över axeln 50 gånger. Igor är kaxig och äventyrlig. Tacka för det. Han har ju skrämt iväg en hel schäfer!

Sådana här saker får en att inse att Igor är bra mycket modigare än Naim och om man ska ha någon med sig en mörk natt så är det den lilla lunderäven.

Yiah!

Nu är norskan på gång!
Höglöp troligtvis mot slutet av nästa vecka.
Tänk om Naim bara visste. Då skulle han inte ligga så där utslagen i sängen och tryna =)

Frust

Hundarna är lyckliga för Rizzla är här. Naim älskar att reta henne och Igor tycker det är kul med hennes kiss!

Våren börjar komma på allvar nu och eftersom snön har försvunnit så har vi varit några svängar i hagen. Tyvärr har katten inte slutat vara där och hundarna har börjat käka kattbajs igen. Bläe! Jag skulle vilja se den husägare som tolererade att våra hundar sket på deras tomt?! Näe, kattfälla nästa...

Naim tyckte livet var orättvist i morse när han inte fick jaga rådjur. Frust, frust, frust!

För övrigt har vi gått över till Magnusson. Namms, tycker våra hundar!

Och om ett par veckor börjar Naims kurs. Ser fram emot det. Igor får vänta ytterligare innan hans kurs i rallylydnad börjar.

Sol

Soldyrkaren Igor ser till att inte missa en enda soltimme. Det är ett hårt jobb, men nån måste göra det

Våren är här.

Husse och naim var ute och gick. Igor försvann spårlöst. Jag hittade honom här...han är bra förtjust i allt naim gör.

Samarbete

I lådan ligger en Frolic. Fasligt svårt att lista ut hur man ska nå den, så Igor tar hjälp av sin mentala coach lillmatte. Hon är hjärnan och han musklerna i denna dynamiska duo

Grabbiluringar

Nu är vi hemma igen och grabbarna är mer än nöjda. Speciellt den svarta riddaren som har legat halva dagen i vår säng och resten av dagen i sin säng för att sedan runda av med lite soffa.

Hundar, hundar, hundar

Åh, Naim har fått träffa så mycket hundar på vår resa. Och han har skött sig bra. Ibland till och med strålande, för att inte säga brilijant. Idag hade vi tex ett trippelmöte där vi mötte tre hundar (och en häst!) i en trevägskorsning och han betedde sig faktiskt ok. Lite brum, men slutade när jag sa till.

Synd bara att det hela avrundades ikväll med ordentliga vrål på "kusinen" Ove trots att han inte ens såg honom. Undrar varför han inte gillar honom?

Mycket annan social träning har de fått också då vi först varit hos mina föräldrar där Elsas kusiner också var samtidigt (dvs = mycket härj) och sen har vi varit hos eriks föräldrar och firat påsk med hela släkten thelin.

Nu är det bara vi kvar och de sover som slakt. Skulle tro att de längtar lite till sina bia-bäddar som man sover så skönt i, till soffan som man kan rulla i och skogsvägen som man kan springa så bra på. För att inte tala om spaningsrummet.

Imorgon grabbar, bär det av hem!

Naim spanar.