Lure coursing

Idag testade vi LC med Naim. Alla hundar var läskiga, men när det väl blev hans tur att testa trasan så följde han den utan problem hela banan. Efter det var det jättekul att vara där, och hans andra lopp gick finfint. Han är bra trött nu

LC premiär

Imorgon ska vi på en Lure coursing träning. Helt lägligt så finns det en LC-bana i Trödje där mina föräldrar bor och imorgon tar vi med oss Naim för att se hur det går till. Verkar han tycka att det är kul får han kanske "känna på trasan" lite också.

Undrar vad han kommer säga när han träffar andra salukisar? Han har inte träffat någon sen han flyttade från uppfödaren.

Imorse på väg till jobbet träffade vi en av valparna som går på vår valpkurs. Vi såg inte att de kom och Naim var naturligtvis lös. Han inledde med att springa tre steg närmre och morr-skälla. När jag gick mot honom för att koppla honom fick han mod att gå ett steg närmre, vilket inte var det jag ville, så jag fick honom att backa därifrån med hjälp av släppa kopplet mot honom. Därefter kände han plötsligt igen hunden (något som Igor aldrig skulle ha gjort) och började tok-fjant-bus-springa framför den på ca 10 meter håll. Insåg snabbt att det skulle bli mer än svårt att få tag på honom så vi bestämde oss för att kalla på honom och gå. Vi hann inte mer än 10 meter så kom han som ett jihu och sen följde han snällt efter oss utan att på något sett verka intresserad av att gå tillbaka. Inte var han alls skärrad heller ett tag efteråt som han ibland kan vara då vi mött hundar som han blivit arg på (eg rädd för).

Skulle vi få möjlighet att träna lite fler sådana situationer så skulle han säkert gå att ha lös jämt, vare sig det var hundar eller inte i närheten. Egentligen vill han ju helst slippa andra hundar och kunde vi bara få honom att tagga ner lite, och om unge herr lundehund kunde låta bli att skälla på hundar som dyker upp plötsligt, så skulle han säkert inte ens titta åt andra hundar.

Äntligen!

Äntligen har vi hittat och också köpt vårt hus!

Måste visserligen göra en besiktning först, och man ska ju som bekant inte ropa hej, men jag tror inte att besiktningsmannen kommer hitta något konstigt. Om allt går som det ska kan vi flytta in redan i början eller mitten av juli.

Alltså bara drygt en månad kvar till Igor äntligen får en egen tomt att skrutta runt på. Som jag skrev förr får Naim en helt egen "hage" på 4000 kvm att rusa runt på också. Kommer han nog gilla. Stället kryllar av grusvägar att gå på och det finns en sjö 500 meter bort, plus två tjärnar som hundarna kan bada i. Eller, ja, som Naim kan bada i. Igor badar ju inte. Naim är däremot som en labrador =)

Det enda Igor inte kommer gilla är att sovrummen, som han naturligtvis vill sova i med oss på nätterna, ligger på övervåningen. Och Igor gillar ju som bekant INTE trappor...Fast när han slipper gå i trappor för att komma till lägenheten så kanske han kan tänka sig att masa sig upp för den trappen iallafall. Naim lär väl dock inte bry sig om trappen. Tar den väl i två steg som vanligt.

Intervaller

Igår tog jag med mig Naim ut på en löprunda när det börjat svalna av ute. Tanken var att vi skulle springa hundrametersintervaller och Naim skulle hjälpa mig med farten. Det blev inte riktigt som jag tänkt... Först satt han kvar och väntade tills jag hunnit springa ett tiotal meter, sen joggade han lätt bakom mig tills vi bara hade 20-30 meter kvar. Då valde han, varje gång, att explodera och fullkomligt krossa mig. Svisch sa det och sen såg man bara en salukirumpa som lydigt stannade vid 100-metersmarkeringen utan att jag ens sa till. Han såg ut att nästan skratta åt mig när jag flåsande gick tillbaka efter varje etapp. Sen gjorde han visserligen en rejäl vurpa på fältet bredvid, så det hela jämnade ut sig.

Tack för självförtroendehöjaren Naim. Stort tack.

Plask!

Igor har gjort det igen. Natten till lördag så vaknade matte av att han spatserade runt vid tretiden och barmhärtig som hon är så tänkte hon ta ut honom ifall han var nödig. Hon gick fram till gallret vid dörren och skulle precis ta bort det när 'PLASK'... Hon satte ena foten i en medelstor pöl som Igor gjort på golvet. Husse fick ta ut Igor medan matte försökte smälta vad som precis skett. Varför varför varför ger han ingen som helst signal? Vad är det för fel i honom? Vi börjar bli smått förtvivlade. Varför kan han inte vara som valpen Naim, som sover hela nätterna och håller sig duktigt tills man kommer ut?

På hundarnas plussida är att vi har kört ett rejält ensamhetspass. Vi skulle kolla på ett hus i lördags men eftersom det var snorvarmt ute bestämde vi att hundarna fick vara hemma istället för att sitta i en varm bil. Vi aktiverade dem rejält på förmiddagen, Naim sprang så han nästan var medvetslös, och sen lämnade vi dem i runt en och en halv timme. Jag förväntade mig lite gnäll och pip vid hemkomst, men de tog det kolugnt. Naim låg i soffan, tittade lite slött på mig och hoppade inte ens ner när jag väl tog bort gallret. Till och med Igor verkar ha tagit det lugnt. Det finns hopp!

Idag är Naim med mig i Uppsala. Gnäll och pip i trekvart på tåget i morse, sen gav han sig och sov resten av vägen. Han är fruktansvärt beroende av matte/Igor, är inte hela flocken med så är det inte kul alls.

Farliga trappor

Igår på kursen så skulle jag och Igor spatsera runt med de andra hundarna i Ljusdal city. Inte så mycket till utmaning för Igor egentligen med tanke på att han växt upp i Uppsala och traskar fram och tillbaka där varje vecka, men ledarna höjde insatsen rejält. De hade letat reda på ett gäng ståltrappor (nätmodellen) som vi skulle försöka få upp hundarna för. Igor tvärvägrade såklart. Han skulle inte under några som helst omständigheter sätta upp sina dyrbara tassar på de där livsfarliga trappstegen. Han blev mer och mer skeptisk till övningarna och till slut så började han tvärvägra så snart vi närmade oss en ståltrapp. I sista övningen så lyfte jag upp honom till sista trappsteget så att han skulle kunna gå därifrån med en vinnarkänsla och det gick iallafall bra. Jag tror ledarna fick lite mer förståelse (och respekt) för en lundehunds mycket bestämda vilja...

De upptäckte även att Igor har några mörka partier vid munnen som ser ut nästan som att han har målade läppar. Det uppskattades väldigt mycket.

Igor tvärsomnade i bilen efter kursen. Han tyckte det var så jobbigt med alla trapporna att han slocknade fullständigt. Jag hörde mig för om hur det blir med höstens kurser och det lutar lite åt att jag tar med Igor på Lydnadskurs då. Det blir nog spännande.

Vanlig hunddag idag

Igor ville ut kl 5.00. Gick till slut med på det hela och den här gången var han faktiskt nödig. Tur för honom. Uppstigning kl 7 och ut med Naim. Igor fick inte gå ut igen trots att han försökte övertala oss om att han var såååååå nödig.

Tog bilen till jobbet och lät dem härja fritt i skogen istället för att gå koppelpromenad upp. Naim behövde springa av sig lite för han var som sju svåra år hela kvällen igår när husse och Igor kom hem.

Naim lekte med pip-igelkotten på eftermiddagen och som vanligt spårade det ur, han halkade och gjorde illa sig. Då var igelkotten inte rolig längre. Efter lite träning med bulle glömde han det hela och blev munter igen. Lade ett spår åt Igor som det tog lååång tid för honom att hitta. Inte så bra på det hela vår lilla lundis, men å andra sidan får han ju mer mental stimulans så än om han skulle hitta godiset på en gång =)

Lite bråk om ett tuggben och nu är de lugna igen.

Strax dags för en tur till halvön så att husse och matte sedan med gott samvete kan sjunka ner i TV-soffan.

En ganska vanlig hunddag i vårt hem alltså. Om inget oförutsett händer ikväll dvs.

Spöken överallt

Suck, idag har Naim verkligen varit på spökhumör. Allt verkar farligt idag. Snickarna på jobbet var högst suspekta, ungdomarna som klev ur minibussen också, precis som barnen som han hörde leka i skogen och hästarna likaså. För att inte tala om den självgående gräsklipparen och grannen!!! Han studsar och far i kopplet så jag befarar att jag kommer få akut ryggskott snart. Det enda han inte var rädd för var en hund vi mötte (?). Han tänkte skälla och morra som vanligt men ett bestämt nej och han gick på som att han inte såg den.

Igor är i U:a som vanligt och han har tydligen samlat avlivningspoäng igen. De sov över hos våra vänner med hund och Igor har tydligen varit vaken och tassat runt hela natten. Erik tog ut honom vid tretiden, men han var inte nödig, och fortsatte att tassa runt efter det också. Vid sådana tillfällen funkar bara att sätta honom i bur, men någon sådan hade ju de inte med sig. Vissa gånger går det bra att sova där, andra gånger vägrar han att slappna av när Kinna är i närheten. Och folk säger tat vi har en lugn och harmonsik hund! Bah! Stresspelle är vad han är!

Smack, smack

Naim har varit smackig hela natten och förmiddagen. Trodde ett tag att han mådde illa, men han har inte kräkts. Kanske har han ont i halsen? Fast förmodligen är han bara lite smackig...

Naim får ligga i sängen men på nätterna ber vi honom gå ner i sin säng och det har funkat bra hittills. Igår sa han dock ifrån när Erik skulle köra ner honom så nu blir det nog totalförbud istället. Vi var inne på det från början eftersom det kan vara förvirrande för honom att ibland få och ibland inte, men eftersom det funkat så fint hittills har vi kört på en dag- och nattvariant.

Igår var vi på halvön och Naim fick totalt spel på sandstranden. Vi har inte varit där på länge eftersom den har varit helt översvämmad och jag tror att unge herr saluki har saknat att härja där.

Spänstiga lundehunden

Idag har jag med mig Igor till Uppsala och funderade som vanligt på hur jag lättast skulle få upp Igor i tågvagnen på morgonkvisten. Han brukar vara oerhört skeptisk till att närma sig tåget när det kommer ingnisslande och inte alls vara sugen på att bli upplyft. Idag tog jag lite tid på mig dock och lät honom övervinna lite av rädslan och komma fram till mig framme vid tågdörren. Jag hade planerat att lyfta upp honom då för att han inte skulle ramla ner eller slå sig eller nåt annat lundehundsaktigt, men till min förvåning slängde han sig över det vidöppna helvetesgapet som separerar perrongen och vagnen och landade nästan högst upp på trappen. Jag var helt stum av förvåning och jag tror Igor var mycket stolt över sig själv. Det tog nog på hans krafter dock, för sen sov han som en stock hela vägen till Uppsala.
Tänk vad han kan, min lilla lundis! Jag funderar på vad man ska träna med honom i höst och för tillfället är jag lite sugen på Lydnad. Fast, det är klart, vissa dagar känns det väldigt avlägset att han skulle kunna vara lydnadschampion...

Äntligen en tomt åt våra hundar?

Hua, här har snöat flera dagar nu, men äntligen ser våren ut att börja om igen. Naim är lycklig för han gillar inte snöblandat regn och svinkall snålblåst. Till och med Igor sprang in i trapphuset igår kväll. Annars brukar vi ju få släpa honom de sista 30 metrarna.

I fredags upptäckte vi att Naim hade ett ganska djupt skärsår på höger bakhas. Blev mycket förvånade eftersom han i vanliga fall är rätt pipig (läs skriker så man tror han brytit varje ben fast han efter en halvminut är helt redo att springa igen) när han gör sig illa. Förmodligen har han skurit upp sig på något i skogen men det har redan läkt fint. Han var mycket tålmodig då vi tvättade rent det och har sedan låtit det vara så det bådar ju gott för ev framtida sår etc.

Igår var vi och tittade på ett hus. Våra hundar skulle verkligen gilla att bo där tror vi. Schnahimmen skulle få en 4000 kvm "hage" att springa i och Igor skulle få en fin trädgårdstomt på 1000 kvm att spana från. Möjligtvis att den lille lundehunden kommer tycka att det är lite för mycket häckar runt gården. Då ser han ju inte vad han ska skälla på =)

Snön vräker ner, tidelipom!

Inget piggar upp så mycket på morgonkissen som några cm snö på marken och i luften...

Det snöar

Idag på hundkursen snöade det i två timmar :-( Igor var inte helt nöjd men var återigen en mönsterelev och brillierade med inkallningen. Husse ångrade flytten till Järvsö lite...

Snark

Man blir lätt trött av att vara i storstan. Skönt att få sova på tåget lutad mot husse

Det lilla hundkräket

Eftersom Naim skulle med husse till U:a mån-tis fick Igor stanna hemma med mig. Mysigt värre tänkte jag, det var länge sedan vi var bara han och jag på tu man hand. Kanske en långpromenad runt hockeyhallen på måndagen och hundträning på tisdagkväll vore något.

Just nu kan jag väl inte påstå att vi har det så mysigt. Har blivit rejält osams x antal gånger de senaste dagarna eftersom unge herr skruttgor verkar ha kommit in i en "vägra-att-gå-ikoppel-period-igen". Så fort man tar av kopplet går det undan, men med koppel på ska det bara snosas och vägras HELA tiden. Kan inte gå fortare än 5 meter i minuten och om man skyndar på blir han skitsur och ännu segare!

Till råga på allt har han mage att ge mig dåligt samvete för att jag bråkar på honom :)
Han kan verkligen konsten att se emmlig ut...Hundkräk!

Blev ingen långpromenad igår och tror vi hoppar hundträningen ikväll eftersom vi inte är på riktigt samma våglängd just nu...Blir nog en lite längre promenad på väg från jobbet med stora försök att inte strypa liten lundehund och sedan mysa i soffan resten av kvällen. För det kan han iallafall!

Hastighet

De är bra olika att gå med, våra två hundar. I vanliga fall såsar jag och Igor runt i Uppsala och kommer mest ingenstans på våra promenader. Han är fullt upptagen med att lukta, pinka och vara allmänt seg. Naim däremot har en helt annan fart i sina ben. Jag får tänka helt nya promenader med honom helt enkelt för att han går så himla mycket snabbare. Det som jag och Igor tar en halvtimme att snigla runt traskar Naim lätt runt på en kvart eller mindre. Husse blir nästan lite varm när vi är ute och går.

Naim har tagit Uppsala ganska så bra, även om han ogillar alla plötsliga ljud och att det är så mycket folk. Tidvis går han fint, tidvis drar han, ibland blir han rädd. Det är bara att promenera vidare och visa att det är normalt. Han kommer nog vara bra slut i skallen när vi kommer hem ikväll.

Ny hund på jobbet

Idag är Naim med mig till Uppsala. Tågresan gick bra och som synes så har han inte några problem med att slappna åt på kontoret

Lundeträff

I helgen var det äntligen lundeträff. Vi blev 4 sällskap och totalt 7 lundehundar (plus en lhasa apso och en saluki). Mycket trevligt!

Vädret såg inte ut att bli så lovande, men när lördagen väl kom var det bara lite halvmulet och perfekt temperatur.

Lördagen startades med en promenad och korvgrillning medan hundarna bekantade sig. En och annan blev lite sur emmellanåt, någon rymde iväg, andra gjorde sitt bästa för att få korv och en del (gissa vilken) hade fullt sjå med att nosa tikarna i rumpan. Någon var så till sig över alla tikar på promenaden att han försökte bestiga lhasa apson på senare på promenaden och vi var tvugna att koppla upp honom.

Därefter körde vi lite ringträning och Igor fick testa ett "utställningskoppel" för första gången. Dagen gick fort och det var sedan dags för en kort tur till stugor för att byta om varpå en middag följde. Hundarna var med under middagen och de skötte sig hyfsat, förutom att de visade prov på att lundehundar sannerligen har minne som guldfiskar och skäller på alla slags dörrljud som finns, samt att de pinkar inne ganska frekvent. Tror det blev 10 pölar totalt =(

Naim fann sig ganska snabbt med alla lundehundar och han fick sedan springa lös i skogen med dem. Det var kul tyckte han, även om Heike var lite otäck!

På söndagen gick vi en skogspromenad och avslutad emed gemensam lunch. Igor och Naim var rejält slut när alla åkt.

Naim ställdes mot björn

Detta kunde man läsa i flera tidningar under gårdagen. Nu var det inte vår Naim det handlade om utan en boxare med samma namn som var på träningsläger i Vålådalen som mött björn under joggingrundan.

Håller tummarna för att vår Naim ska slippa möta björn. Han skulle nog bli bra rädd. Och om han kan springa från en björn det är tveksamt...

Lundeträffen kräver ett eget inlägg (som kommer senare), men för övrigt kan meddelas att Naim varit mycket ledsen när han var tvugen att stanna hos mina föräldrar medan jag var och föreläste på dagarna i Gävle. Vilken fjant han är! När vi är där allihopa tycker han att det är skitkul att vara där nu för tiden, till och med Rizzla tycker han är lajbans, men så fort jag åker är det gnäll, gnäll, gnäll. Vad gör vi för fel med våra hundar?

Och så vill vi högtidligt deklarera att Scnahimmen har lyft på benet för första gången. Fast sen har han fortsatt med sitt trygga valpkissande igen =)

Igor är helt slut

Efter en helg full med lundetikar och en söndagskväll med Rizzla är Igor fullständigt slut. Han var inte ens med på morgonmötet trots alla godbitar som finns där. Han var för trött

Bakom galler

En viss lundehund kan inte riktigt uppföra sig utan får sitta bakom lås och bom under middagen

Lugnet före stormen

Snart är det lundehundsträff i Järvsö. Vila medans du kan gosse...

Galen på Igor

Vi blir tokiga på Igor ibland. Under Valborg tog vi en tripp till Gävle för att gå på en grillkväll, vilket vore ett mysig sätt att hälsa värmen välkommen. Planen var att lämna Igor hos mattes föräldrar och ta med Naim för att träna honom lite socialt, men den kullkastades snabbt. Rizzla löper inte längre men Igor var som sju svåra år på henne. Han var fullkomligt tokig i att vara på henne, trots hennes (ofunktionella) tillsägningar åt honom. Vi var tvungen att ta med honom för att det skulle bli någon sorts ro där hemma. På själva grillningen uppträdde hundarna bra, de bråkade lite om sin mat men det var allt. Klart godkänt alltså.
Icke godkänt fick Igor när det sen var sovdags. Vi sov i vardagsrummet och den lille lundehunden var uppe i stort sett hela natten. Vid tretiden kopplade matte upp honom och hade honom på en halvmeters avstånd (han sov på sitt täcke), men han satt och gnällde och ylade hela natten i stort sett. Vi var helt förstörda på morgonen och fullständigt redo att avliva honom. Det bekymrade dock inte lundisen som fortsatte uppvakta tiken, dock med lite mindre energi. Fram mot lunchtid började han bli bra trött dock, och när Naim beslutade sig för att busa med honom så fräste han i rejält. Jag har aldrig sett Igor så arg, nu klopprade han med tänderna och dansade fram mot Naim så fort han kom nära Igor. Det funkade hyffsat, han drev bort salukin men bara temporärt, för Naim var på bustagen. Vi fick avbryta efter ett tag men nu vet vi att Igor kan säga ifrån om han bara vill.

Vi har blivit ganska övertygade om att kulorna måste ryka för honom dock. Det går inte att ha honom såhär såfort han kommer nära löptikar. Han är fullständigt okontaktbar.