Idag har jag med mig Igor till Uppsala och funderade som vanligt på hur jag lättast skulle få upp Igor i tågvagnen på morgonkvisten. Han brukar vara oerhört skeptisk till att närma sig tåget när det kommer ingnisslande och inte alls vara sugen på att bli upplyft. Idag tog jag lite tid på mig dock och lät honom övervinna lite av rädslan och komma fram till mig framme vid tågdörren. Jag hade planerat att lyfta upp honom då för att han inte skulle ramla ner eller slå sig eller nåt annat lundehundsaktigt, men till min förvåning slängde han sig över det vidöppna helvetesgapet som separerar perrongen och vagnen och landade nästan högst upp på trappen. Jag var helt stum av förvåning och jag tror Igor var mycket stolt över sig själv. Det tog nog på hans krafter dock, för sen sov han som en stock hela vägen till Uppsala.
Tänk vad han kan, min lilla lundis! Jag funderar på vad man ska träna med honom i höst och för tillfället är jag lite sugen på Lydnad. Fast, det är klart, vissa dagar känns det väldigt avlägset att han skulle kunna vara lydnadschampion...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det finns nog hopp för alla lundehundar att lyckas på lydnadsplanen, det gäller bara att träna ordentligt på RÄTT sätt! Vilket inte alltid är det lättaste med en lundehund...
Hör gärna av er om hur lydnadsträningen går när ni har satt igång på allvar! ;)
Skicka en kommentar