Vi blir tokiga på Igor ibland. Under Valborg tog vi en tripp till Gävle för att gå på en grillkväll, vilket vore ett mysig sätt att hälsa värmen välkommen. Planen var att lämna Igor hos mattes föräldrar och ta med Naim för att träna honom lite socialt, men den kullkastades snabbt. Rizzla löper inte längre men Igor var som sju svåra år på henne. Han var fullkomligt tokig i att vara på henne, trots hennes (ofunktionella) tillsägningar åt honom. Vi var tvungen att ta med honom för att det skulle bli någon sorts ro där hemma. På själva grillningen uppträdde hundarna bra, de bråkade lite om sin mat men det var allt. Klart godkänt alltså.
Icke godkänt fick Igor när det sen var sovdags. Vi sov i vardagsrummet och den lille lundehunden var uppe i stort sett hela natten. Vid tretiden kopplade matte upp honom och hade honom på en halvmeters avstånd (han sov på sitt täcke), men han satt och gnällde och ylade hela natten i stort sett. Vi var helt förstörda på morgonen och fullständigt redo att avliva honom. Det bekymrade dock inte lundisen som fortsatte uppvakta tiken, dock med lite mindre energi. Fram mot lunchtid började han bli bra trött dock, och när Naim beslutade sig för att busa med honom så fräste han i rejält. Jag har aldrig sett Igor så arg, nu klopprade han med tänderna och dansade fram mot Naim så fort han kom nära Igor. Det funkade hyffsat, han drev bort salukin men bara temporärt, för Naim var på bustagen. Vi fick avbryta efter ett tag men nu vet vi att Igor kan säga ifrån om han bara vill.
Vi har blivit ganska övertygade om att kulorna måste ryka för honom dock. Det går inte att ha honom såhär såfort han kommer nära löptikar. Han är fullständigt okontaktbar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar