Rävgor

Idag har Igor ätit pannkaka. Smask! En gnutta pannkaka i torrrfoder gör så att allt slukas glupskt. Som vanligt efter måltiden måste han gå och härja med:
1) soffkuddarna
eller
2) matte och husses täcken

Idag valde han alternativ 1 först men eftersom vi kunde se honom för lätt från köket och därmed banna honom förflyttade han sig snabbt till alternativ 2. Han är dock inte dum utan låtsas helt oskyldig så fort man kikar in. Ser ut som att han bestämt hävdar att det var en annan hund som kom och gjorde detta. Den hunden är förstås spårlöst försvunnen... Mycket skumt.

Appropå att inte vara dum så skulle man kunna säga att han är slug som en räv. Ganska lik också.
Räven (som bor med björnarna på Skansen) satt och såg väldigt eländig ut i dag för björnarna var inne och inte han. Hans min var precis som Igor när han tycker synd om sig själv. Det finns ingen som är så bra på "att sälja smöret och tappa pengarna" som Igor!
Helt säker på att Lundehundar härstammar från rävar och inte vargar, som alla andra normala hundar!


Här om dagen var vi ute och lekte med vår nya kamera och då tog husse några hoppbilder.

Agilityhunden Igor

Two-Facegor

Att en och samma hund kan ha så vitt skilda beteenden på en och samma promenad. Igor går som en skållad iller den första kvarten på lunchpromenaderna. Han travar på så kvickt att husse får lägga långa benet före för att undvika drag-tendenser. Men när den magiska punkten där vi börjar dra oss tillbaka har nåtts, ja då är det någon annans hund som jag går med. Då ska det nosas överallt (vilket jag kan köpa), kissas lite men för det mesta ska han bara tvärnita och stå och fundera. Eller ja, det vette tusan om han gör det heller. Vi har inte listat ut varför han stannar sådär. Är det trots? Är det ovilja att gå in? Är det ett rop på hjälp? Går saker för snabbt?
Vad det än är så är det drygt som tusan. I början av prommisarna är man så glad och nöjd och tänker att "Igor är världens bästa hund", men mot slutet är man nästan rasande och är beredd att byta honom rakt av mot en jakthund som åtminstone har driv framåt.

Kunde han bara sluta med sitt bromsande så skulle han nog vara den perfekta hunden. Ensamhetsträningen kan man leva med, men när man inte kan gå så blir det för mycket.

(För er som inte minns så var Two-Face en ärkeskurk till Batman. Hans signum var att han hade två vitt skilda sidor av sin personlighet och ansikte)

Fisgor

Något är ruttet i Igors mage... Igår kväll när husse och matte hade plockat fram lite äppelpaj, fixat lite te, myst upp i soffan och slagit på CSI:NY så låg Igor såklart och sov bredvid oss. Bredvid och bredvid, hans 7,5 kg tog som vanligt upp halva soffan, men det är mysigt att ha honom där. Ända tills han började fisa riktigt elaka grejer som höll på att döda husse. Han höll på nästan en timme att skicka ur sig obehagligheter, vid nåt tillfälle vaknade han själv upp och rynkade på nosen. Man undrar vad han har satt i sig för att bli så risig i kistan.

Nästan fågelfångare

Idag på lunchen så tog vi en sväng i regnet upp mot Engelska Parken. Där hittade Igor en liten fågel som hoppade runt och letade mask. Jag tänkte inte mer på det utan lät honom studsa fram mot den på kommando. Fåglar brukar inte missa när han brakar fram utan hinner lätt flyga iväg innan han paddlat sig fram. Till min förvåning flög inte den här iväg, utan försökte hoppa undan. Det funkar inte riktigt mot Igor, utan hipp happ så hade han den mellan sina tassar och var på väg med gaddarna mot den. Här fick jag dra till i kopplet så han tappade fågeln, och den hoppade bort. Den måste varit skadad på något sätt, för den fortsatte att hoppa hela tiden.

Igor blev mycket förgrymmad och ville inte alls släppa tanken på att nästan ha fångat en fågel. Han stannade hela tiden på vägen tillbaka och spanade efter andra fåglar som han kanske kunde få tag på. Inte helt populärt tidsfördriv när det regnar, tyckte husse.

Igor ogillar regn

Idag regnar det.
Igor gillar inte riktigt när det regnar, direkt man kommer ut så drar han ihop ögonen och knörpar ihop öronen. Sen blänger han lite på mig och undrar varför i allsin dar vi måste vara utomhus i det här ruskvädret. Det positiva är att han går ganska bra framåt, för han fattar att vi inte kommer in förräns vi är framme. Nackdelen är att om han kan gå under tak/grenar någonstans så stannar han gärna där.

Nu när han har torkat så kan han äntligen ta det lite lugnt och sover skönt i en liten hög på golvet. Husse skulle kunna ge nästan vad som helst för att få göra samma sak.

Medvetslösgor

Idag har vi varit mycket aktiva. Eller, ja åtminstone första halvan av dagen.

Vi började med att gå ut kl 5.15 för att det var någon som var såååå kissnödig. Väl ute var det någon som inte var så kissnödig som han först påstått men eftersom det faktiskt var en strålande morgon så gick vi till stora fälten och denne någon fick springa lös en stund. Sen återvände vi hem i tron om att vi skulle sova länge till. Men nej, samme någon skulle ut igen kl 7.00. Denna gång var han faktiskt bajnödig, och det var husse som tog ut honom, men ändå!!!

Efter liten sovstund till, lite stök och bök, och en frukost så bar det av till stan. Där uträttade vi några ärenden och sedan tog husse och jag en varsin cafe latte med oss från Barista (har det godaste skummet i hela stan!) och satte oss nere vid ån. Perfekt tycker Igor för där kan man spana på fåglar!
Redan här var Igor trött. Han blir så´n av mycket att titta på.

Efter att Igor noggrant studerat när vi lagat lunch och sedan utan att blinka iaktagit oss medan vi intog denna måltid var han ännu tröttare. Han bestämde sig för att sova men precis då kom husses alla kompisar för att hämta med husse på svensexa! Husse blev lika förvånad som Igor men båda fann sig snabbt i sin roll. Igors roll var att ligga på hallmattan och bli kliad på magen av SAMTLIGA i svensexe-gänget. Klarade den galant :)!

När husse gått var det dags för oss att åka iväg på hundpromenad med Igors syskon. Detta var något som husse planerat in i ovetskapen om att det skulle vara svensexa men vi kunde ju lika gärna åka utan husse. Sagt och gjort!

De följande 2 timmarna ägnade Igor åt att springa, busa och bråka med sina hunskompisar. När vi kom hem var han som en liten trasa. Han däckade i sängen och rörde sig inte på flera timmar. Inte ens när jag gick upp och ner i tvättstugan och lämnade honom ensam!
Stor framgång för ensamhetsträningen! Men...kanske det inte riktigt räknas att en hund kan vara ensam hemma om den istort sett är medvetslös? Jag tror nämligen inte att han var riktigt medveten om att jag kom och gick.

Vid 21 piggnade han på sig och vi tog en trevlig promenad varpå han däckade igen. Snabb kisspromenad 00.00 och nu sover han djupt. Lugn kväll för matte. Jobbig, men bra, dag för Igor.

Är det en lundehund eller nåt annat?

Jag tror vi blivit lurade! Det vi kallar Igor måste vara en konstig blandning av olika djur med tanke på att Igor..

ålar sig fram genom gräset som en orm och

äter gräs som om han vore en ko.

Som tur är så är han så mysig att det inte spelar någon roll vilken konstig ko-orm han än må vara.

Strax efter att gräsbilden togs så släppte jag Igor lös. Vi skulle gå ner för baksidan på Uppsala slott, och gången är en smal stig med en brant uppåt vänster och neråt höger. Ganska säkert tyckte jag, ingen annan går där och han kan liksom inte ta vägen någonstans. Jag traskade på med Igor bakom mig, och var såpass lugn att jag pratade i telefon lite medans Igor nosade på något bakom mig. När jag gått femtio meter vänder jag mig om och ser att Igor inte är bakom mig alls. Går tillbaka till där jag senast såg honom. Ingen Igor. Sen tittar jag upp i backen, och då sitter han tjugo meter upp i slänten och spanar ut över Uppsala. Antingen hade han tappat bort mig och letade jäkla uselt eller så hade han följt efter något spår ditåt. Lite lockande med godis fick honom att kasta sig ner mot mig, så till slut fick jag tag på min lilla bushund. Han är helt utslagen nu och ligger snarkandes under mitt skrivbord.

Linnéåret gör Uppsala grönt

I morse när vi kom till gågatan så möttes vi av en överraskning


Hela gågatan var grön! Eller inte hela, men en remsa i mitten längs hela iallafall. Igor tyckte det var mycket mycket konstigt. Det var gräs, men samtidigt inte (det är plastgräs tror jag). Han var tvungen att nosa väldigt noga på det innan han kunde tänka sig att stå stilla på det.


I måndags efter hästmötet stötte vi även på världens sötaste lilla igelkott. Den stod med huvudet mot en husvägg och inbillade sig att om han inte såg hunden så såg inte hunden honom. Sen taggade han till sig för säkerhets skull. Igor tyckte det var väldigt konstigt, men dumma husse och matte lät honom inte gå fram och leka med igelkotten.

Hästar i Sala backe

Igår kväll gick vi en promenad efter middagen för att Igor skulle vara lite lugnare till CSI:NY. Vi traskade upp mot Källparken (jag har lärt mig att det heter så, inte "stora fältet" som jag tidigare trott). I början av parken så stannade Igor och vädrade en hel del, men det är inte så oväntat, det går mycket hund i området. Vi fick med honom och började gå lite längs den gångväg som cirkulerar det stora gräsfältet och till vår stora förvåning ser vi att två tjejer rider i galopp från ungefär där vi gått till andra sidan fältet. Det måste varit dem Igor känt doften av.
De stod och pratade med några kids vid dagiset och satte sen av i galopp runt gångvägen. Här kände vi att det nog var opraktiskt att stå kvar på gångvägen... Att få Igor att självmant gå någonstans när något så spännande hände var omöjligt, så tyvärr fick vi lyfta upp honom och flytta honom. Det var egentligen det sista vi ville göra, det bidrog till att göra situationen ännu mer laddad, men vi litade inte på att tjejerna kunde hantera sina hästar om Igor skulle satt igång att gaffla/skutta runt. När de väl dragit förbi oss kunde vi med vissa svårigheter gå vidare på promenaden, men Igor tyckte det luktade mycket mycket intressant och spårade fram och tillbaka när vi sen återvände från promenaden en halvtimme senare (inga hästar synliga då). Han somnade gott när vi kom hem och drömde nog om de där stora konstiga sakerna.

Jag kan inte säga att jag är helt nöjd över beslutet att ta två hästar och rida i galopp i ett bostadsområde. Tänk om tänk rätt.

Igor <3 matte

Igår kom matte tillbaka från möhippan och Igor blev så glad så glad. Han har varit lite olycklig över att hon varit borta, men när hon äntligen kom tillbaka kunde han slappna av. Iallafall så länge som vi
a) var i samma rum
b) inte rörde oss samt
c) helst sov

Han har svansat runt hennes ben hela tiden i stort sett, och när vi såg på film igår så låg han med nosen intryckt i hennes tröja och sov. Mycket mysigt för lille skruttgor. Han har varit fast besluten om att inte missa när hon går ut genom dörren nästa gång, så han är vaksam mot dörren. Nu får han ligga här på jobbet och ta igen sig.

Vilken jobbig dag!

Vilken jobbig dag det här har varit för Igor. Morgonen började med att matte blev varse att hon hade 30 minuter på att morna sig, packa diverse grejer, sätta på sig hejdlöst roliga mulle-kläder och sen masa sig iväg till Statoil och fråga tokiga frågor. Givetvis var det möhippa som gällde. Igor tyckte det var mycket spännande och ville gärna följa med. Han gjorde ett tappert försök att packa ner sig själv i väskan, men där satte husse stopp.

Det som komplicerade det hela var att jag skulle spela tre matcher under dagen i en lokal turnering. Som tur var ligger planen bara 500 meter bort från huset, men med timslånga matcher plus uppvärming så gick det inte att lämna Igor hemma, så jag fick helt sonika ta med honom. Lösningen som räddade mycket av dagen var att jag tog bilen till planerna, parkerade den i skuggan och satte Igor i buren. Först försökte jag med öppen baklucka, men det gick inte alls, då såg han hur vi sprang runt och protesterade högljutt. Det fick bli stängd lucka men nervevade fönster. Första matchen gick bra, han låg ner när jag hämtade honom och verkade ha tagit det bra. Vi gick hem i pausen mellan matcherna och vilade lite. Jag tittade på film med Igor sovandes bredvid mig.
Till andra matchen körde jag samma variant, med samma framgång. Vi tog en längre promenad hem och sen sov han gott medans jag åt och vilade. Jag tänkte såklart köra samma variant inför tredje matchen, men nu blev det patrull. Han hade listat ut hur mycket roligare det var utanför och ville inte alls in i bilen när det var dags för matchstart. Som tur var kunde Sara, hans favoritspelare i damlaget, ta hand om honom medan jag spelade sista matchen. De satt och njöt av solen (när den tittade fram mellan molnen) och tittade på alla som sprang. Mycket spännande tyckte Igor.
Sen gick vi hem och åt smaskig kyckling. Igor åt som en varg och har sen legat helt utslagen i soffan medan jag tittat på film. Tveksamt om han kommer gilla iden att gå ut på kvällskissen, men det måste göras. Sen ska vi sooooooova.

Charmgor

Idag har husse och Igor egentligen varit lediga men eftersom jag jobbade så tog de också en jobbdag för att kunna vara lediga imorgon. Då ska vi ut till Älvkarleby och kolla lite grejer inför bröllopet i sommar och Igor får förstås följa med. Blir nog kul!

På eftermiddagspromenaden träffade vi en rottweilertik och med tillhörande matte och eftersom tiken just löpt skulle Igor ABSOLUT hälsa. Som vanligt fick han sin vilja fram och under tiden som han snosade tiken i rumpan så passade jag på att prata lite med matten. Hon undrade vilken ras, ålder etc och efter det vanliga avhandladet om hur ovanlig rasen och att han var 1 år, fast han betedde sig som 6 månader, så konstaterade hon glatt att;
-Jaha, då har ni 2 års jobbig tid framför er då?!
Och, ja, vad säger man då? Jo, hon har ju rätt! Alldeles rätt. Det är ju just det som jag försöker pränta in i min kära sambos huvud då han är trött på Igor. Ibland ser jag det som positivt, för om Igor är så bra som han är nu så kommer han vara JÄTTEBRA om 2 år, men ibland (när hans mindre bra sidor visar sig) så tänker jag bara hur vi ska stå ut i 2 år till.

Idag ligger han dock på plussidan. Vi har nämligen haft 2 vänner över på middag ikväll och det är bland annat då man uppskattar Igor till sitt fullo. Han må vara dryg då och då, men han är faktiskt en väldigt lugn och fin hund (vilket även våra vänner konstaterade). Inget överdrivet hoppande, pockande eller fånande utan bara charmig, mysig och social. Han är en charmgor helt enkelt!

Bromsklossen Igor

Han är så ojämn! En relativt lång period så har han gått på ganska bra och nästan varit dragig, men så får han ibland återfall och blir en rejäl bromskloss. Det hände idag på lunchpromenaden. Det skulle inte gås någonstans. Allt var fel. Igor ville bara stå stilla och blänga på allt. När han är på det humöret är det ingen ide att försöka få en meningsfull promenad, det var bara att lyfta upp och bära iväg honom till en annan miljö för att kanske få en lite mer aktiv hund. Väl i Engelska Parken så åkte nosen ner i marken och han letade harlortar för fulla muggar. Kul promenad...

Jaktgor

Vi har hittils när frågor om Igor och jakt kommit upp alltid kunnat stoltsera med något i stil med
"Igor är helt jaktsäker, följer aldrig efter vilt"
"Igor jagar på sin höjd fåglar, och bara när vi ger tillåtelse"
"Igor springer inte efter kaniner, han springer åt andra hållet"

Psscchh. Det fick vi käka upp igår. På kvällen tog vi en sväng till en park i Sala backe för att träna lite hopp och balans i en lekpark som fanns där. Vi kopplade loss honom där och lät honom först jaga bort några koltrastar som satt och kaxade på gräsmattan. Döm om min förvåning när det störtar upp en kanin precis när fågeln lyfter, och Igor svängde direkt efter kaninen och jagade den i kanske 50 meter. Efter Igor sprang kanin nummer två, som antagligen bara ville följa med den första. När den första hoppat in i buskar så vände Igor om och jagade den andre ett tjugotal meter tills den också hoppade in i buskar.

Till Igors heder måste jag säga att när vi ropade efter honom här så kom han faktiskt i sporrsträck till oss, överlycklig över att ha fått jaga lite. En skarp jakthund hade jagat dagsljuset ur de små kaninerna, men Igor var nöjd med att ha schasat bort dem. Sen körde vi en del hoppträning och lite balans/klätter, sen var det marsch hemåt. Igor sov som en stock i buren resten av kvällen, han börjar lära sig slappna av i den nu.

Igor på friarstråt

I lördags hade jag och matte några ärenden att fixa i Gävle, så vi lämnade av Igor hos morföräldrarna. Kruxet var att deras tik Rizzla börjat löpa, så vi var lite fundersamma på om det skulle gå. Konstigt nog så gjorde det det. Igor var nästan mindre intresserad av att lukta henne i baken än vanligt, och de spenderade faktiskt tid med att leka med varandra istället för att hon bara sprang ner honom. Gentlemannen i Igor förnekade sig dock inte, på promenaderna skulle han direkt fram och "provsmaka" så fort hon kissat nånstans. Fräscht Igor, fräscht. Han var helt utslagen när vi kom hem och fick tillbringa kvällen sovandes i buren medans husse och matte tittade på Schlagerfinalen.

På äventyr i Lunsenskogen

Igår tog vi och åkte ut med Igor direkt efter jobbet. Målet var att ta en promenad ute i skogen runt Sävja, och vi hade laddat upp med massor med godis och korv så att vi skulle kunna träna massor. Spåret vi tog verkade ha haft en löptik springande framför oss, så för att få något vett o sans i Igor så svängde vi av och tog en annan stig. Den följde vi. Och följde. Och följde. Vår plan var att sakta svänga i en stor högersväng, men första stigen som vi korsade verkade också ha tikspår på, så den gick vi rakt över. Sen kom det liksom inga fler.

Vi tog oss över ett vattendrag där de uppenbarligen skulle bygga nya spångar, men just nu var det bara några smala trästammar. Jag fick bära över Igor och nästan bära över matte med, men med lite betänketid så tog hon sig över till slut. Igor höll på att få spel när jag skulle gå och möta henne halvvägs och var seriöst på väg ner i vattnet för att följa efter.

Sedan gick vi en kvart till eller så, utan att se en själ eller någon annan stig. När vi gått i 40 minuter så kom vi till ett parti som var svårt vattendrabbat, att gå runt det skulle ha tagit bra lång tid så vi tog det snöpliga beslutet att vända och gå tillbaka. När vi vände fick Igor glädjefnatt. Från att ha tassat mellan oss på stigen så fick han ett ryck och sprang runt runt runt och fram och tillbaka. Sen blev det rask promenad hemåt, för det började regna nästan omgående. Att ta sig över de blöta trästammarna var lite spännande, men resten av vägen hem var händelselös (och blöt). Igor tyckte det var roligt att gå tillbaka iallafall, om det var för att han ville hem eller till löptiken låter vi vara osagt. Han tyckte nog vi var otroligt dåliga på att spåra iallafall, vi missade ju löptiken hela tiden!

Nytt halsband

Igor har varit lite avskavd på magen precis där selen smiter åt. Resten av pälsen på magen har växt tillbaka ganska bra, men under selen tror jag det nöts bort lite för snabbt för att kunna växa sig så kraftigt att det kan "skydda" sig självt. Matte stickade ett fint litet överdrag till den delen av selen i ett försök att kanske mildra nötningen, men det vette tusan om det gett någon effekt.
För att råda bot på det så köpte vi igår ett nytt halsband som är lite bredare och finare än det gamla. Får Igor gå runt med det i nån vecka så borde lilla magen fått chans att återhämta sig. Vi åkte upp till Brukshundscentrum och köpte ett fint Huurta-halsband, samma märke som selen. Det är lite annorlunda att styra honom med halsband jämfört med sele, men det funkar. Man får passa sig så han inte tokvägrar för då kan han slinka loss. Man får vara förutseende så långt det går, och blir han tjurig får man ta några steg tillbaka och mana på honom bakifrån istället.
Han har gått på illa kvickt de senaste dagarna, vilket är typiskt för just nu har jag varit antingen skadad, haft träningsvärk eller som nu, sjuk.

Slut på ledigheten

Nu är det slut på ledigheten och tillbaks på jobbet för både mig och Igor. Helgens slit gjorde att husse inte alls var lika rask i fötterna som Igor i morse, så promenaden ner på stan fick genomföras i maklig takt i duggregn. Väl på jobbet var han väldigt sprallig, vilket han alltid blir när han har varit ute i blött väder. Somnade sen som vanligt och sov skönt fram till lunch. Efter att vi hade ätit skulle jag sätta på mig skor och jacka, men då var han hur härjig som helst och skulle bita i skor, händer och snören. Jag kastade iväg hans repknut som distraktion och han galloperade glatt och hämtade den flera gånger, tills jag fått på mig jackan. Då tog han bara två språng, sen tvärvände han och sprang till dörren. Oavsett vad jag gjorde så gick han inte därifrån, den lille rackaren hade listat ut att vi skulle gå ut och det ville han för allt i världen inte missa.

Gårdagens sorgemoment var igår när jag och en av spelarna från damlaget kom med tåget från Arlanda. Matte och Igor mötte oss på stationen och efter att jag ropat hans namn så såg han oss och kom glatt springande... förbi mig för att hälsa på Sara. :( Så mycket för all kärlek man lagt på den hunden. Sen hälsade han som tur är på mig också, men jag blev lite sårad.

Hussefritt igen

Husse är på turnering igen och jag och Igor är hemma själva. Eftersom husse åkte redan kl 04.00 igår morse så fick Igor följa med till mitt jobb igår. Den här gången visste jag att han skulle bli tvungen att sitta i hundgården eftersom jag hade lektion och möte större delen av dagen. Var lite bekymrad eftersom det inte fungerat så bra för honom att sitta där förr. Han har bara skällt och gnällt trots sällskap av andra hundar som han normalt sett avgudar. Men, som vanligt kan han konsten att förvåna en. Inte ett pip sa han på hela tiden! Duktig hund, man blir ju så stolt. Kanske finns det hopp ändå för att bli mer självständig? När vi väl kom hem sov Igor hela kvällen och natten. Det är jobbigt att vara på mattes jobb.

På kvällen pratade jag med min kompis som precis hämtat hem en valp. Hon var bekymrad över en hel del grejer. "Tänk om det blir fel..." menade hon på. Jag förstår precis vad hon menar och kan bara le vid tanken på hur det var. Vi var bekymrade över det mesta. SÅÅÅÅ många val att göra när det gäller en liten valp! Så här i efterhand kan jag bara ge rådet att ta det lugnt, lär känna valpen och testa sig fram. Det allra mesta går att ordna och styra upp när de blir lite äldre. Det enda jag ångrar är att vi inte körde stenhårt med ensamhetsträning från början med Igor. Fast å andra sidan kanske det inte hade hjälpt heller? Jag vet en del som gjort det och deras hundar kan ändå inte vara ensamma. Vissa hundar verkar bara vara födda så...

Idag har jag och Igor varit ute på x antal promenader och 2 sovstunder. Vi har lite tråkigt när husse är borta... Kvällen spenderade vi dock med en sväng till IKEA med en kompis (Igor fick förstås stanna i bilen) och sedan åt vi mat på en uteservering. Igor gillar att sitta på uteserveringar. Där finns så mycket att glutta på! Och så brukar han få lyxa lite och smaka mat av matte. Kylan drev oss dock hem till kompisen och deras hund. Hon är jättespännande, tycker Igor! Så spännande att han gärna vill markeringskissa lite inne hemma hos dem. Mindre spännande, tycker matte. Nåja, nu har jag en utslagen hund som ligger och sover på min kudde. Han lär sova gott i natt också.

Imorgon ska det tydligen bli lite varmare så då ska jag och Igor åka någonstans där matte kan sola och Igor kan sitta och glutta. Kanske tar vi med lite fika.

Viloperiod

Igor har varit så trött så trött efter helgen. Han har sovit som en stock mellan måltiderna och tycker att det är högst onödigt att gå upp och vara aktiv när man kan sova istället. Igår plockade vi fram våmbenet och då sysselsatte han sig med det någon timme. Han kan vara rätt så intensiv med det... Sen kräktes han på natten, undra om han fick i sig lite för mycket våm.

Han har gått väldigt bra de senaste dagarna, hoppas det håller i sig.

Igor på kollo

Eftersom husse och matte åkte till Gotland lördag till måndag har Igor varit hos mattes föräldrar och deras Rizzla mellan fredag och tisdag. Husse och matte var förstås oroliga över hus Igor skulle klara sig utan dem så många dagar. Igor tog dock sin husse och matteförlust lätt och tillbringade varje minut av dagsljus utomhus. Han gick ut klockan 5.00 och gick in kl 21.00. Där emellan skällde han på grannar, busade med Rizzla, snodde träbitar, grävde upp lökar, trampade sönder tulpaner, hade koll på lilla Ville 3 år, fick några fästingar och undersökte noga vad alla andra gjorde. På kvällarna var han, enligt rapport, helt vindögd av trötthet när han väl kom in och sov som en stock hela nätterna. På grund av denna trötthet ville värdparet första kvällen inte släpa ut honom på sen kisssväng, vilket resulterade i 3 stora korvar och en kisspöl på golvet. Nu har de läst sig att man ALLTID tar ut en lundehund på sen kisssväng!

De har också erfarat hur det kan vara att brottas med Igor när han inte vill något. 3 personer för att ta ut en fästing. Husse och matte tog dock ut 2 stycken fästingar hur lätt som helst idag (han har tydligen lärt sig att det inte är så lönt att protestera när det gäller oss).

Väl hemma har han varit han helt utslagen, men han tog sig i alla fall lite tid att smaska på våmbenet.

Kontenta: Igor har haft jättekul och vi har saknat honom betydligt mer än han saknat oss. V i började sakna honom redan på lördagmorgon. Ska bli mysigt att sova med skruttgor i sängen igen!