Kallt igen

Efter en julvecka som varit ganska mild i vädret så fick hundarna en köldchock när vi kom hem igår. Pang ner på -28 igen, och som traditionen föreskriver så lämnar de inte sina sängar mer än absolut nödvändigt. Matte fick stoppa Igor från att springa in efter en pliktskyldig liten pink ute imorse. För att få komma in testade han då att pinka ur sig rejält, men rutinerade matte stoppade återigen vid dörren. Med en suck tassade han då iväg och sket, vilket var den hemliga signalen för att få komma in. Han är så mesig. Istället för att göra ifrån sig, för nödig är han, så hoppas han att det ska gå att köra nån light-version och sen få komma in. Vad som händer inne sen, well, det har vi fått uppleva alltför många gånger.

Naim är enklare, han håller sig tills det blir varmare, eller i värsta fall att han blir väldigt nödig och då gör han det ute ändå. Däremot så har han lyckats tunna ut sig, trots allt gotta under julen. Möjligtvis är det pga allt gotta, för särskilt mycket torrisar har han inte ätit. Han bara väntar på nästa mumsbit... Nu är det gödning som gäller.

Utfodring

Lillmatte matar mer än gärna hundarna, och att vi vuxna undviker det för att slippa tigg-hundar har hon ingen respekt/förståelse för.

Kallt

Usch vad kallt ute tycker Igor. Visst, nu är det visserligen -29, men det rättfärdigar inte att man skiter i köket, vilket herr lundehund gjorde igårkväll när han inte ville stå ute och göra ifrån sig. Han hann med en dubbel igår alltså. Tack Igor, du bättrar på dina chanser till ett långt liv. Verkligen.

Jaha, så var det vinter i blötstan igen. Stackars hundtassar...

Rejält med vinter

Helt plötsligt blev det rejält med vinter här i Yg. I morse var det -15, några decimeter snö på marken och nån i luften med. Hundarna är väl inte helt nöjda, men Naim blir väldigt morsk av sig när han väl fått på sig sitt vintertäcke. Då ska det minsann springas i djup snö som om det vore en sandstrand.
Idag på lunchpromenaden stod det ett rådjur på vägen framför oss och väntade. När vi var 50 meter ifrån studsade den iväg längs fälten, strax följt av ett till som kom ut ur skogsbrynet vid vägen. Naim var mycket i gasen, och det var inte busenkelt att hålla i honom, Igor och barnvagnen på en hal vinterväg... När vi gått ett tiotal meter till hade jag fått ner Naims iver något, och vad händer? 30 meter framför oss flyger tre rådjur ut ur skogen och drar över fälten. Allt vett och sans försvann såklart ur Naims huvud, och han skulle absolut ha tag på dem. Springa över hans fält sådär! Han var mycket frustrerad över att inte få jaga dem, och gick frustande runt resten av promenaden och väntade sig nya rådjur bakom varje träd. På väg hem fick han till slut springa längs spåren fritt. Svisch så var han vid trädgränsen och lika snabbt tillbaka. Praktiskt med en hund som inte kan spåra med nosen, men som gärna springer. Han är färdigrastad idag, både mentalt och fysiskt nu.

Igor den rackaren ska vi inte prata om. Han jagar visserligen inte rådjur, men är för bekväm för att pinka ute. Han pinka helt sonika inne på väggen om man inte sparkar ut honom och ser till att han inte kommer in innan han gjort ifrån sig...

Nu ska det bli ändring

Efter att ha försjunkit lite (eller rätt mycket) i lathet och inte aktiverat våra hundar som de förtjänar på ett tag har vi tagit tag i oss själva igen. Detta har inneburit promenader i Ljusdal, Färila och Järvsö. Hundträningsmöten, följa matte till jobbet och följa med till bekanta på middag. Både hundarna och vi är mer nöjda. Ja, mest VI kanske. Hundarna är alltid rätt nöjda, men det är vårt dåliga samvete som spökar.

Ska i alla fall se över vad det finns för kurser att välja på till våren. Både Naim och Igor borde få gå något. Hur vi nu ska få ihop det med våra egna träningar, Elsa-tid och jobben.

Här ser ni en lundehund som faktiskt nästan sa till att han var nödig! För en stund sedan följde han med mkt övertalning med ut, och efter ännu mer övertalning kissade han. Efter kvällssmasket blev han kvar nere och eftersom jag hörde lite tassande gick jag ner. Jo, herr lunde kom visst på att han var bajsis också och vankade där i hallen med öronen skruttade.

Smågrisar är vi allihopa. Inte lätt att röra sig när man har två hundar i knät.

Inte så kapabel

Under skålen ligger en toarulle med godis. Igor har hållit på i ÖVER en halvtimme med att få fram den. Till slut fick husse gripa in. Hur överlever en lundehund i det vilda?