Helt plötsligt blev det rejält med vinter här i Yg. I morse var det -15, några decimeter snö på marken och nån i luften med. Hundarna är väl inte helt nöjda, men Naim blir väldigt morsk av sig när han väl fått på sig sitt vintertäcke. Då ska det minsann springas i djup snö som om det vore en sandstrand.
Idag på lunchpromenaden stod det ett rådjur på vägen framför oss och väntade. När vi var 50 meter ifrån studsade den iväg längs fälten, strax följt av ett till som kom ut ur skogsbrynet vid vägen. Naim var mycket i gasen, och det var inte busenkelt att hålla i honom, Igor och barnvagnen på en hal vinterväg... När vi gått ett tiotal meter till hade jag fått ner Naims iver något, och vad händer? 30 meter framför oss flyger tre rådjur ut ur skogen och drar över fälten. Allt vett och sans försvann såklart ur Naims huvud, och han skulle absolut ha tag på dem. Springa över hans fält sådär! Han var mycket frustrerad över att inte få jaga dem, och gick frustande runt resten av promenaden och väntade sig nya rådjur bakom varje träd. På väg hem fick han till slut springa längs spåren fritt. Svisch så var han vid trädgränsen och lika snabbt tillbaka. Praktiskt med en hund som inte kan spåra med nosen, men som gärna springer. Han är färdigrastad idag, både mentalt och fysiskt nu.
Igor den rackaren ska vi inte prata om. Han jagar visserligen inte rådjur, men är för bekväm för att pinka ute. Han pinka helt sonika inne på väggen om man inte sparkar ut honom och ser till att han inte kommer in innan han gjort ifrån sig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar