På äventyr i Lunsenskogen

Igår tog vi och åkte ut med Igor direkt efter jobbet. Målet var att ta en promenad ute i skogen runt Sävja, och vi hade laddat upp med massor med godis och korv så att vi skulle kunna träna massor. Spåret vi tog verkade ha haft en löptik springande framför oss, så för att få något vett o sans i Igor så svängde vi av och tog en annan stig. Den följde vi. Och följde. Och följde. Vår plan var att sakta svänga i en stor högersväng, men första stigen som vi korsade verkade också ha tikspår på, så den gick vi rakt över. Sen kom det liksom inga fler.

Vi tog oss över ett vattendrag där de uppenbarligen skulle bygga nya spångar, men just nu var det bara några smala trästammar. Jag fick bära över Igor och nästan bära över matte med, men med lite betänketid så tog hon sig över till slut. Igor höll på att få spel när jag skulle gå och möta henne halvvägs och var seriöst på väg ner i vattnet för att följa efter.

Sedan gick vi en kvart till eller så, utan att se en själ eller någon annan stig. När vi gått i 40 minuter så kom vi till ett parti som var svårt vattendrabbat, att gå runt det skulle ha tagit bra lång tid så vi tog det snöpliga beslutet att vända och gå tillbaka. När vi vände fick Igor glädjefnatt. Från att ha tassat mellan oss på stigen så fick han ett ryck och sprang runt runt runt och fram och tillbaka. Sen blev det rask promenad hemåt, för det började regna nästan omgående. Att ta sig över de blöta trästammarna var lite spännande, men resten av vägen hem var händelselös (och blöt). Igor tyckte det var roligt att gå tillbaka iallafall, om det var för att han ville hem eller till löptiken låter vi vara osagt. Han tyckte nog vi var otroligt dåliga på att spåra iallafall, vi missade ju löptiken hela tiden!