Men Naim...Och Igor...

Speciellt modig är han inte vår svarta springare. Följande utspelades igår morse.

1. Vi bestämemr oss för att ta en promenad över täckten. Roliga springytor för Naim.
2. Vi släpper odjuren. Naim springer iväg lite före. Igor lundefnattar.
3. På den lilla, lilla kullen på täckten får Naim uppenbarligen syn på något för han stelnar till och reser svanen.
4. Naim springer!
5. Jag visslar.
6. Väntar några sekunder...Kan det ha varit ett rådjur? Fågel? Ingen svans upp då...
7. Naim kommer tillbaka med en himla fart.
8. Jag stolt! Vilken pli!
9. Naim springer förbi oss och mot huset.?????
10. Förstår varför. Rambo, den något instabila schäfern, dyker upp på kullen. Inte första gången Naim är och hämtar honom!
11. Jag tycker inte att det är en bra idé att Rambo får tag på Naim så jag skär av Rambos väg.
12. Rambo kommer av sig.
13. Igor får för sig att han ska hjälpa till lite och går morrandes mot Rambo.
14. Rambo tar sikte på Igor och går några steg mot honom.
15. Igor bestämmer sig för att matte nog ändå kan klara det där själv och springer pipandes därifrån.
16. Jag bestämmer mig för att Rambo bör gå hem och berättar det för honom, något som han tycker verkar ok. Igor ser mycket nöjd ut!
17. Vad tog nu salukin egentligen vägen? Grinden var ju stäng till tomten.
18. Skäller gör han iallafall, men vart?
19. Hittar honom i garaget. Längst in. Skällandes.
20. Vi berättar att Rambo inte är kvar, och att han eg aldrig ens var i närheten, och Naim smyger tveksamt ut.
21. Vi fortsätter vår promenad, fast längs vägen.
22. Naim tittar oroligt över axeln 50 gånger. Igor är kaxig och äventyrlig. Tacka för det. Han har ju skrämt iväg en hel schäfer!

Sådana här saker får en att inse att Igor är bra mycket modigare än Naim och om man ska ha någon med sig en mörk natt så är det den lilla lunderäven.