Igors viktminskningsprogram fortsätter, men det är inte helt smärtfritt. I huvudsak kan man identifiera två hinder i vardagen som hans begränsningar i portionsstorlekar innebär.
Det första kruxet är att man ständigt följs av två sorgsna tiggande lundehundsögon. "Ska inte jag få lite skinka och leverpastej och korv i min mat?" tycks vara hans konstanta reaktion när skålen med torrisar ställs ner.
Det andra problemet är desto jobbigare. Varenda vareviga promenad har förvandlats till matletande, eller i värsta fall bajsletande. Det är som att han förvandlats till retreiver. Varje promenad slutar med att man kokande av ilska får koppla upp honom och förvandla friheten till koppelpromenad. Tråkigt tråkigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar