Skrämselhicka

Igår blev en dramatisk dag. Våra goda vänner från Storvreta skulle komma upp på besök över helgen och med sig hade de sin femåriga Flat-tik, en av Igors favoriter. För att göra det till en bra start så valde vi att först gå med dem till campingen tillsammans, så att Naim skulle få "känna in" Kinna litegrann. Det gick ganska så bra, han var lite smått nyfiken men naturligtvis inte mer än så. När vi väl kommit fram till campingen så tänkte vi inte så mycket utan släppte Igor och Kinna lösa. De studsade runt lite och ingen av oss kunde tro att de skulle kunna hända nåt när vi släppte Naim, men det kunde det... Naim hoppade fram mot Kinna, sen svängde han av och Kinna började följa efter. Antagligen trodde hon att det var lite följa-efter lek på gång, men Naim tog det på blodigt allvar och flydde i panik.
Han axade iväg i full fart, sprang in i ett stängsel och bjäfsade till och hoppade sen över stängslet och sprang iväg in i bostadsområdet, upp mot 83:an.
Vad gör man? Vi hann inte riktigt få panik, utan det var bara att lyfta upp Igor och försöka sätta efter Naim. Vi hoppades att han skulle ha stannat bakom första bästa hus men hans spår ledde bortåt, in mot Järvsö och parallellt med 83:an. Vi tappade sen spåren när han korsat en väg, och fick chansa lite. Linda tog den nedre vägen och jag gick igenom området vi tar nattkissen på, i förhoppningen att han skulle ha dragit sig hemåt.
När vi kommit fram till porten så var det ingen hund där. Var var han? Nu började vi bli rejält oroliga, tänk om han blivit svårt skadad? Hade han blivit överkörd? Tankarna rullade runt i skallen och vi bestämde att jag skulle stanna vid huset med Igor ifall han skulle komma och Linda skulle leta vidare. Efter att jag hade kollat lite runt huset så kom jag tillbaka till porten och då såg jag Naim komma släntrande lite försiktigt ner från garagelängan. Han verkade inte skadad men hyffsat stressad, men kom när jag kallade.
När vi hade kollat igenom honom så verkade det som att han var oskadd, sånär som en liten liten skråma på kinden. Det var allt. Han har varit rätt så misstänksam mot Kinna under helgen, men vi har gett honom mycket tid att tänka och inte pushat på honom, och det har gett resultat. Nyss gick vi i skogen med dem och tidvis gick de bredvid varandra i koppel, Naim har tillochmed gjort lekfulla inviter (fast han vågar inte stå kvar sen).
Nu ligger de och sover inne på mitt kontor medan resten av flocken gör Rovdjurscentrat. Vilken pärs, men jag tror att när han kommit över det (för det verkar han göra) så kommer han nog vara starkare än innan. Han klarade av att umgås med hunden, trots att den var farlig i början. Släng på en valpkurs om några veckor så blir det nog finemang det här.