fredag, mars 07, 2008

Segern är vår!

Igår var det dags igen. Mötte en dam som undrarde om vi rastade hundarna på innergården. "Innergården" i fråga är flertalet huslängor som står parallellt med vardandra, med 83:an på ena sidan och stora bilvägen som vetter mot stationen på andra. För att undvika alla bilar brukar vi gå igenom denna innergård på kvällspromenaden. Vi går också alltid där när vi går til affären (med eller utan hundar).

Jag svarade att vi inte systematiskt rastade våra hundar där men att vi går igenom och om de bajsade så tog vi alltid upp efter oss. Ibland släpper väl Igor en droppe kiss också men han kissar så lite per gång att det knappt syns ens i snö. Det sista sa jag dock inte för då hade hon väl gått i taket, damen!

Nå, det fick vi ju inte göra. Man fick inte rasta hundar där även om man plockade upp. Less på paragrafryttare som inte kan se lagens egentliga funktion var jag tvungen att fråga om vi inte fick gå där alls med våra hundar.
Jo, det fick vi. Väl.
Och valpen då, som det "kommer när det kommer", hur skulle vi göra med honom?
Jo, det gick bra för det kunde hon ju förstå...
Så, kvar stod jag förvirrad. Tyckte hon att vi fick gå där eller inte?
Efter lite resonerande med mig själv kom jag fram till att hon förmodligen tyckte det gick bra om vi kunde garantera att de inte bajsade (upplockat eller ej) eller drog av den minsta kissdroppe.

Eftersom alla städer är fulla med "rastning förbjuden-skyltar" var jag idag tvungen att ringa upp det kommunala uthyrningsbolaget för att fråga vad som definerades som rastning.
Deras svar blev:
Låt de inte springa lösa, och ta alltid upp efter er. Behöver hunden pinka kan man inte göra mycket åt det heller. Check, check, check! Alltså får vi gå där med våra hundar, de får bajsa om de behöver bara vi tar upp det och Igor kan faktsikt till och med få slå en drill då och då!

Vilken seger! Jag har i snart 20 års tid funderat över dessa skyltar och vad de egentligen syftar på, och jag har tänkt att de måste vara till för sådana som bara går runt på gården och aldrig någon annnanstans och aldrig plockar upp. Nu fick jag det bekräftat. Skönt!

Jag har alltid också funderat på om de verkligen finns något egentligt lagligt stöd för dessa skyltar. Jag har kommit fram till att det nog inte finns det och att de därför borde ses som "rekommendationer" (som naturligtvis bör följas). Nog för att hundägare är diskriminerade i samhället, men de kan helt enkelt inte förbjuda folk att gå över en gård med sina hundar.

Och helt seriöst, vad är det med folk och hundkiss/bajs egentligen? Tror de verkligen att det är farligt? All bilolja, avgaser, radioaktivitet och bekämpningsmedel då? Jo, jag vet...Det syns inte på samma vis och vem ska de gnälla på då. Alla bilister? Och ja, jag vet också att egentligen så är det väl inte bajset och kisset som de inte gillar, utan de gillar väl helt enkelt inte hundar och hundägare.

Men, då kommer följdfrågan. Är det inte snudd på "rasism"?

2 kommentarer:

Henrik sa...

Vad strongt gjort! Har ofta undrat samma sak. Största nyttan du gjorde världen var kanske att tanten fick en människa att tala med ett tag :-)

Anonym sa...

Blir trött bara av att läsa om era grannar. Vill de inte att gräset ska växa bra på innergården? Bjud in dem på kaffe en dag, vem skulle kunna motstå en Igor och en Salukivalp?

Emma och Raven