Idag skulle matte ta ut Naim på en kort kissning (vi jobbar hårt på rumsrenheten) så jag fick ansvaret för att distrahera Igor. Låset på dörren krånglar dock så jag fick gå dit och öppna den, efter att ha sagt till Igor att sitta stilla. Medans matte krånglade sig ut med Naim i famnen så tittade jag ner. SWISCH! Mellan alla våra ben smet ett röd/svart streck ut på träbron och rann ner för trappen i blixtrande fart. Han var överlycklig över sin lilla kupp och sprallade runt där ute, mycket nöjd över att inte vara kopplad eller nåt. Efter att han fått härja av sig lite så kallade jag in honom och bad honom sitta ner nån meter bort. Sen kom den svåra biten, att komma fram till honom. Men han satt snällt kvar och lät mig lyfta upp honom och bära in honom.
Han var lite missnöjd med att komma in, men samtidigt nöjd över sitt tilltag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar