måndag, september 15, 2008

De här två, med socker på...

Varför känner jag alltid ett sånt stort behov av att blogga när jag är ensam med hundarna? Har mina aningar om varför, men det hela får mig att känna mig som en dålig matte som inte kan ha dem båda själv utan att jämt behöva gnälla.

Men saken är den att de är båda helt drägliga, ja till och med nästan enkla att hantera en och en, men eftersom de är HELT olika i sinnet så blir många situationer rätt jobbiga när man ska försöka hantera dem båda samtidigt. Iallafall om man har några som helst krav på hur saker och ting ska gå till...

Exempel på sådant som kan ställa till det är:
...att Naim inte alls vill gå upp på morgonen medan Igor bara måste upp när han hör att husse går kl 5.30.
...att Igor när som helst på dygnet, och av vilken orsak som helst, är redo att stämma upp i ett lundevrål medan Naim förvirrat springer runt och undrar vad som är på gång. Det enda man skäller på är väl hundar?
...att Igor älskar när det är kallt ute medan Naim huttrande undrar varför man egentligen plågar honom så här?
...att Igor vill nosa läääänge på samma fläck medan Naim vill gå snabbt och raskt framåt. Helst 70 km/h, vilket även matte tycker är liiite snabbt.
...att Igor skäller på människor medan Naim skäller på hundar, vilket leder alltid till att båda skäller på allt.
...att Igor blir rädd när en ekorre hoppar oanmält hoppar fram på stigen medan Naim blir vansinning för att han inte får jaga den.
...att Naim ligger gärna och myser i bia-bädden medan Igor avskyr kroppskontakt med andra hundar (förutom löptikar) vilket alltid slutar i en brottningsmatch.
...att Igor vägrar att gå upp för trappen till jobbet medan Naim gärna tar den i två steg.

Till saken hör att när det gäller dessa två små herrar så lyder lagen; "är det inte den ena så är det alltid den andra". Och detta får mitt blogg-behov att öka rejält.

Nåja, en bebis på det här och alla problem borde väl bli mindre? Eller? (hoppas ni hör ironin i min röst).
Att jag måste blogga flera gånger om dagen löser sig nog dock för det lär man väl knappast ha tid med?

Inga kommentarer: