Att jaga en saluki

Salukin och jag har varit hemma utan husse och Igor mån-tis. Det var ett tag sedan vi hade den konstalationen och jag hade faktiskt glömt hur emmlig han kan vara när halva flocken saknas.

Inte blir det bättre av att det är minusgrader på mornarna nu för tiden heller.
Igår när det var dags att åka till jobbet vägrade han att följa med. När jag tog fram kopplet sprang han upp och la sig på övervåningen och hur jag än ropade och mutade med godisburken så vägrade han att komma ner. Fick sonika gå upp för att hämta honom, men eftersom en saluki är snabb så slutade det med att jag fick stänga alla dörrar till de rum som innehåller soffor och sängar och sedan bestämt berätta att det var lika bra att komma med. Mycket motvilligt gick vi med på detta.

Såren på nosen ser mycket bättre ut, förmodligen inget behov av medicin alltså. Skruttgor, vår lilla sjuksköterska, är dock hemskt nyfiken på dem så något skit har det ju helt klart varit i dem.

Någon allmän nedsatt kondition har han då inte, Naim. Jäklar vad han kan springa den här hunden! Tog med honom på en långpromenad till tjärnen i måndags efter jobbet och om han varit emmlig och pipig på dagen så kan jag säga att han INTE var det under promenaden. Medan jag höll mig på grusvägen for han som en kanonkula in och ut ur skogen. Minst var 50:e meter var han in i skogen, snosade tills jag passerat och hoppade då ut igen (lämnad vill han ju inte bli).
Och det där med att ta samma väg ut ur skogen som han hopade in? Nej, inte en tanke på det. Han hoppar ju oftast in där det är lite öppet, men på vägen ut plöjer han igenom vad som helst. Faktsikt ett under att han inte gör illa sig mer han han gör.

Åkte till ljusdal för att träna hundmöten igår. Inte en enda hund träffade vi. Fast en hel del "otäcka" människor och katter som vi kunde träna vår nya teknik på. Det får duga.
Om ett par veckor ska jag ner till Sthlm och jobba och jag sover då i Uppsala. De kvällarna ska helt klart gå till hundmötesträning. Lite av ett träningsläger kan man säga =)